Självständiga skolor är bäst!

av Roger Wessman&Petra Östman Forum 1993-09, sida 20-21, 10.06.1993

Taggar: Teman: privatisering

PRIVATISERING,

DJUNGELNS LAG!

Självstindiga skolor är bäst!

Roger Wessman & Petra Östma ur skapar man en bra skola? H::; är den viktigaste faktor som gör att en skola uppfyller sin uppgift väl? Ett av de grundligaste försöken att ge ett svar på den frågan har gjorts av två forskare vid Brookings-institutet i USA, John Chubb och Terry Moe. På basen av ingående studier av 500 skolor i USA kom de fram till att den viktigaste faktorn som förklarade varför elever lär sig bättre i somliga skolor än andra är graden av autonomi. Skolor som var självständiga, d.v.s. hade stor frihet att sköta sina egna angelägenheter utan byråkratisk styrning utifrån, fungerade bra. Däremot hade variationer i t.ex. hur mycket pengar skolorna hade att spendera per elev en relativt liten betydelse för att förklara skillnader i inlärningen.

Det är inte svårt att förstå varför så skulle vara fallet. Undervisning är till sin natur en sysselsättning som är svår att kontrollera utifrån. Det är svårt att övervaka arbetet i en skola, eller att se följderna av olika beslut. De som dagligen jobbar i skolorna är de enda som snabbt ser när problem uppkommer, och kan vidta åtgärder för att lösa dem.

Lokala problem — lokala lösningar

Anta t.ex. att en lärare missköter sitt arbete. Inom skolan märks detta relativt snabbt. och om skolan själv får besluta om vem som anställs vid skoan kan man snabbt göra sig av med äraren ifråga, eller få honom/henne att skärpa sig genom hot om detta. Om däremot anställningarna avgörs av kommunens skolnämnd, så är det mindre sannolikt att denna skulle <unna bedöma hur väl lärarna sköter sina uppgifter.

Samma problem uppkommer om man strikt reglerar att skolorna alltid måste anställa den formellt mest kompetenta. Den information som finns i skolorna om hur väl lärarna i verkigheten sköter sina uppgifter blir då outnyttjad.

20

Självständighet och motivation

En annan orsak till att självständiga skolor fungerar bättre är att lärarna är bättre motiverade om de kan påverka skolans utformning. Ju mer undervisningsplanerna och metoderna dikteras uppifrån, desto mindre entusiastiska kan vi vänta oss att lärarna är över sina arbetsuppgifter, och desto sämre kommer de att sköta dem. Eftersom det är svårt att övervaka en lärares arbete, och mäta vad han presterar är den inre motivationen synnerligen viktig.

Chubbs och Moes studie innefattade såväl privata som offentliga skolor. De privata skolorna uppvisade, som man väl kunde vänta, en högre grad av självständighet. Självständiga skolor är dock inte detsamma som privata skolor. Inom offentliga sektorn finns det stora skillnader i graden av självständighet mellan olika delar av USA. Därmed kunde Chubb och Moe konstatera att större självständighet leder till bättre resultat även inom det offentliga skolsystemet.

Och demokratin?

Problemet är förstås att om man ökar de offentliga skolornas självständighet så minskar man samtidigt andra gruppers möjligheter att påverka undervisningen via den demokratiska beslutsprocessen. Dessa grupper skulle knappast stillatigande finna sig i detta. Tänk dig att lärarna i en offentlig skola systematiskt skulle vilja tillämpa Steiner-pedagogik. Det förefaller relativt sannolikt att en stor del av föräldrarna skulle protestera, och kräva att skolan skulle hålla sig till mer traditionella metoder. Förmodligen skulle de vända sig till de politiska beslutsfattarna och be dem ingripa för att rädda deras barn från ”antroposofiskt nonsens”. Å andra sidan skulle Steiner-pedagogikens vänner vara intresserade av att påverka skolorna i en annan riktning. Den som har överhanden i det politiska beslutsfattande kommer därmed att försöka diktera skolornas utveckling utifrån.

Utan tvivel skulle också någon skola missbruka sin självständighet. negligera undervisningen och satsa pengar på en två veckors kurs för lärarkåren på Bahamas. Detta leder till ytterligare krav på striktare kontroll av skolorna.

Rätt att välja viktigt

Den enda lösning som ger föräldrarna en möjlighet att kontrollera sitt barns undervisning samtidigt som skolorna är självständiga är att ge föräldrarna rätt att välja skola. Om föräldrarna inte tycker om att skolan inför Steiner-pedagogik, eller anser att den annars missköter sig, kan de välja en annan skola för sitt barn.

Valfrihet är förstås inte bara ett substitut för demokratiska påverkningsmöjligheter. Tvärtom kan det ge betydligt större möjligheter för enskild föräldrar att påverka. De kan direkt besluta i en hurudan skola deras barn går, medan de om de vill påverka de politiska besluten bara är en röst bland många. Förstås begränsas deras påverkningsmöjligheter av vilka olika alternativ det finns för dem att välja mellan.

Självständiga skolor och valfrihet för föräldrarna är således, enligt Chubb och Moe, två centrala element i ett välfungerande system. Ett tredje element följer av de föregående. För att föräldrarna effektivt skall kunna välja krävs att resurstilldelningen till skolorna påverkas av föräldrarnas val. Om många föräldrar vill flytta sina barn till en viss skola, så måste denna skola tilldelas mera resurser så att den kan ta emot flera elever.

Darwinism

Vad händer då med skolor som misssköter sig, och därför upplever sjunkande elevantal? Det logiska är att deras anslag i motsvarande grad sänks. På detta sätt gallrar man ut då ligt fungerande skolor, eller tvingar dem att skärpa sig.

Om skolan själv får besluta om anställningar kan man snabbt göra sig av med lärare som misssköter sig.

Detta innebär förstås en viss begränsning av skolornas självständighet. Om en skola inte kan övertyga tillräckligt många föräldrar t.ex. om att dess undervisningsfilosofi är bra, så är den tvungen att anpassa sig efter föräldrarnas krav. Begränsningen är dock inte särskilt strikt då skolan inte behöver övertyga en majoritet av föräldrarna utan det räcker med en minoritet som är tillräckligt stor för att hålla skolan vid liv.

Konkurrenstryck = kontroll

Ingenting av det ovanstående kräver i och för sig en privatisering av skolorna. Skolorna kunde formellt vara offentligt ägda, och finansieras helt via skattemedel. I praktiken skulle de däremot fungera i stort sett som privata skolor. De skulle inte vara underkontrolleras av tvånget att konkurrera om kunder (elever) med andra skolor.

Ett av de mest slående exemplen på hur ett dylikt system kunde fungera kan hittas i slummen i Harlem i New York. I början av 70-talet var East Harlem det av de 32 skoldistrikten i New York vars elever uppvisade den sämsta framgången i att lära sig läsa och skriva. Detta är inte särskilt förvånande på basen av de sociala problemen i området.

1974 beslöt skoldistriktets styrelse att göra någonting drastiskt för att förbättra situationen. Lärarna skulle få grunda självständiga skolor med varierande filosofier. Dessa skolor finan sierades med offentliga medel (förutsatt att de lyckades locka till sig tillräckligt många studenter) och fick verka i de gamla skolbyggnaderna. Detta innebar att flera små skolor ofta kom att dela samma skolbyggnad.

Tusen blommor blommar…

Lärarna tog emot förslaget med betydande entusiasm. Mångfalden av olika skolor kan utläsas ur namnen på några högstadier i distriktet; The Isaac Newton School for Maths and Science, The Creative Learning Community, The Academy of Environmental Science och Rafael Cordero Bilingual School.

Skolorna har själva rätt att begränsa intagningen av elever. Detta befarade inte i praktiken skulle kunna välja skola då alla skulle vilja sätta sina barn i de bästa skolorna, eller t.o.m. till att vissa elever inte skulle få någon skolplats alls. I praktiken har systemet fungerat smidigt. Skolornas olika profil har lett till att ansökningarna fördelats relativt jämnt mellan skolorna, 90 20 av eleverna fick gå i en av de två skolorna högst på deras prioritetslista.

Resultaten har varit imponerande. Distriktet är inte längre de sämsta av New Yorks skoldistrikt utan ligger ungefär i genomsnitt vad undervisningsresultat beträffar. 1973 kunde endast 15,9 26 av distriktets elever läsa tillfredsställande enligt normerna för deras åldersgrupp, 1987 gjorde 62,6 20 det. Skolorna i Harlem har til och med lockat till sig elever från andra skoldistrikt till slummen för att gå i skola.

Harlems system innefattar formellt offentliga skolor, även om dessa grundades på initiativ av enskilda lärare. I t.ex. Holland och Danmark finns sedan länge liknande system baserade på ett stort antal privata skolor som finansieras med offentliga medel på ett systematiskt sätt. Dylika system kan utformas på många olika sätt med olika grad av självständighet för skolorna. Även formellt privata skolor kan vara mer strikt bundna av centralt fastslagna läroplaner, än de offentliga skolorna i Harlem.

Mångfald viktigt

Också i Finland har vi tagit första steget i den här riktningen genom lagen som möjliggör för privata skolor att bli s.k. ersättande skolor. Det föreligger dock en viss fara för att man nu då man letar efter sparobjekt inom skolsystemet får för sig att yxa bort dessa ersättande skolor för att därmed minska behovet av nedskärningar i resten av skolsystemet.

Detta skulle vara olyckligt. Nu om någonsin behöver vi välfungerande, d.v.s. självständiga skolor som med de knappa medlen som står ull buds kan erbjuda bästa möjliga undervisning, och som kan skära ned kostnaderna på ett möjligast vettigt sätt. Det finns därför nu allt skäl at stöda mångfald och konkurrens inom skolsektorn — inte kväva den. 21