Skall vi trycka mera pengar?
av ThF Forum 1981-02, sida 05, 04.02.1981
ledaren
Skall vi trycka mera pengar?
ETT NYTT EKONOMISKT TÄNKANDE med delvis nya målsättningar för den ekonomiska politiken håller sakta på att tränga genom i västvärlden. framförallt inom OECD-länderna. Den främsta indikationen härpå, är det allmänt uttalade målet att stävja inflationen och bevara ett stabilt penningvärde t o m på bekostnad av sysselsättningen.
Detta innebär att man börjar närma sig de monetaristiska teorierna och överge John Keynes läror som dominerat det ekonomiska tänkandet i väst sedan trettiotalet.
Skulle den monetaristiska potitiken inte delvis kännas asocial i jämförelse med Keynes och skulle inte en av moneratismens främsta förespråkare Milton Friedman helt orättvist fått en betydande mängd dålig publicitet i samband med sitt Nobelis. hade man säkert redan tidigare böruppmärksamma den på allvar.
Därtill är det också skäl att komma ihåg atten ekonomisk politik som baserar sig på Keynes hittills passat både politiker och fackföreningar och varit ägnad att stärka deras makt på bekostnad av näringslivet och andra betydande intresse- eller befolkningsgrupper. Tankegången har varit enkel. Arbetstagarna skall ha högre lön i den heliga solidariska lönepolitikens namn. Politikerna får svara för sysselsättningen och inflationen får man ta hand om på olika sätt tex med hjälp av valuta- eller finanspolitik.
Det gick ännu an när nationalekonomin befann sig i ett påtagligt tillväxtskede och inflationen på en måttlig nivå. I dag är så
FORUM 2/8 inte fallet, tyvärr. och har inte varit det sedan mitten av sjuttiotalet.
Den centrala tankegången i Keynes lära är att man ökar pennningmängden i samhället genom att underbalansera statsbudgeten. Som följd av detta antas efterfrågan öka och det stimulerar produktionen, vilken i sin tur suger upp arbetslösheten.
Enligt monetarister som Friedrich von Hayek och Friedman är resonemanget felaktigt. De anser att en ökad penningmängd leder till inflation med arbetslöshet och försämrad konkurrenskraft som följd på sikt, om inte omständigheterna är speciella såsom de var efter kriget då vi ända fram till början av sjuttiotalet upplevde en återuppbyggnad och tillväxt utan motsvarighet. Därför vill monetaristerna hålla igen utbudet på pengar.
Freidrich von Hayek ser som enda utväg en djup ekonomisk kris med hög arbetslöshet. Bara på detta sätt kan man stabilisera vårt penningvärde och skapa en sund ekonomi. von Hayek angriper också den solidariska lönepolitiken, som han anser rubbat prisbildningen på arbete och försatt marknadskrafterna ur spel. Enligt honom är inte nyttan och produktiviteten avgörande, utan politiska beslut. och detta påverkar sysselsättningen.
Cyniskt hävdar von Hayek att det inte är kapitalismens kris vi nu bevittnar utan demokratins i vars namn man i alltför stor omfattning fått manipulera marknadskrafterna.
Trots att enstaka röster i Finland mer eller mindre seriöst hävdar att praktiskt taget alla tjänar på inflationen, före tag. banker, staten och fackföreningsaktiva. är det inte riktigt sant. I längden blir den en plåga för alta. Framförallt kan den leda till att vår konkurrenskraft försämras. vilket kan innebära att vi får en ogynnsam utveckling av vår bytesbalans och att vi blir tvungna att exportera en del av vår ökning av bruttonationalprodukten utomlands.
Redan nu uppskattar man grovt. alt en BNP-tillväxt på tre procent inte leder till någon reell ökning här eftersom ca två procent går utomlands för att finansiera ökade energikostnader och vår utlandsskuld och en procent går till våra ökade sociala välfärdskostnader.
Inför den begynnande lågkonjunkturen finns det all anledning att värdera olika ekonomiska teoriers funktionsduglighet när man besluter om stimulansbefrämjande åtgärder. Frågor som indexklausuler och räntepolitik bör också ses mot bakgrunden av den ekonomiska politik man avser att föra inte bara som isolerade fenomen, även om man kanske kan köpa temporärt andrum med dem.
Det är uppenbart att vårt värfärdsamhälle står inför en ekonomisk framtid som under en rad av år kommer att präglas av låg tillväxt. Vi borde i mycket högre grad än hittills diskutera den grundläggande ekonomiska politiken och principen som kommer att styra våra beslut och vårt handlande under de kommande åren, inte bara enstaka åtgärder. Och i detta sammahang bör vi också granska våra underliggande samhälleliga mål, värderingar och attityder och se till att de står i överensstämmelse med våra möjligheter och förmåga. ThF