Skattekonkurrens och balans
av Carl Haglund Forum 2012-09, sida 14, 27.09.2012
EN FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 9 2012
Skribenten Carl Haglund är Svenska folkpartiets ordförande och medlem av statsrådet.
Skattekonkurrens och balans
CARL HAGLUND För några veckor sedan ören | hade jag förmånen att första gångentadelavregeringens årliga budgetmangling i egenskap av minister, Det är i praktiken här statsbudgetens årliga öde avgörs.
Statsekonomin dras som bäst med allvarliga problem då statsskulden vuxit med femtio procent på fem år och skuldsättningen bara fortsätter. Nästa år minskar upplåningen i och för sig lite men budgeten 2013 kommer dock att vara sju miljarder på minussidan, Frågan som uppstår är när statsekonomin ska uppnå balans,
Jag tror de flesta är överens om att den hä utvecklingen inte kan fortsätta, Statsskulden uppgår snart till 100 miljarder euro samtidigt som utsikterna för de offentliga finanserna inte är speciellt ljusa som en följd av industrins utmaningar, den demografiska utvecklingen och det allmänt oförutsägbara ekonomiska läget. Med den här takten berövar vi våra kommande generationer möjligheten till ett välfärdssamhälle.
Vad gör då regeringen för att rätta till läget? Jo man sparar och man höjer skatter. Man har dock inte dragit så hårt i handbromsen att underskottet skulle ha kommit ner till noll. Det här skulle förmodligen ha en mycket procyklisk effekt. Drastiskt höjda skatter brukar heller sällan ha önskade fiskala effekter.
Enligt mig är det moraliskt försvarbart att endast låna pengar ifall man tror att vi kommer att ha förmågan att betala tillbaka lånen i framtiden. Med den här takten blir det tufft. Om vi däremot gör omfattande reformer är det möjligt. Jag är framför allt övertygad om att Finland behöver mera arbete. Med andra ord fler som jobbar och längre arbetskarriärer.
Vi måste sänka tröskeln för att anställa folk och för att ta emot jobb. Vi behöver även en pensions- och en studiestödsreform. Beskattningen av våra företag måste också ses över. Vi borde granska hur våra familjeföretag beskattas samtidigt som vi måste notera att konkurrensen i våra närområden på skattesidan är ganska tuff. Både vårt södra och vårt västra grannland har i många avseenden en mera sporrande företagsbeskattning än vi. Nyligen nåddes vi av budet att Sverige sänker samfundsskatten till 22 procent och omedelbart ställdes här hemma krav om sänkningar.
I den här översynen borde man också beakta var de nya jobben skapats de senaste åren, det är nämligen huvudsakligen i de små och medelstora företagen. En annan bit som politikerna bör ta sig an är åtgärder för att bibehålla industriell verksamhet i vårt land.
De ovannämnda strukturella reformern är politiskt svåra att genomföra, Här måste arbetsmarknadsparterna och beslutsfattarna sitt ner vid samma bord och diskutera framtiden. Personligen tror jag det här är möjligt just med denna regering som har en bred politisk bas. Hur svåra diskussionerna än blir anser jag att vi inte har något val. Vi kan inte förlita oss på att global tillväxt eller inflationen kommer att reda upp läget för oss.
Alternativet till reformer är en minst lika svår diskussion om vilka bitar av vårt välfärdssamhälle vi är villiga att ge upp. Osthyveln kommer nämligen inte att räcka till för att reda upp obalansen i de offentliga finanserna,
Det är politikernas moraliska plikt att tänka på framtiden och därför bör reformerna sätta igång inom en snar framtid. “Alternativet till reformer är en minst lika svår diskussion om vilka bitar av vårt välfärdssamhälle viär villiga att ge upp?”