Skuldkrisen är mycket djupare än bara bolånen
av Leif Bergström Forum 2008-09, sida 20-21, 25.09.2008
EI FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK
NR 9 2008
VÄRLDEN: USA
Skuldkrisen är mycket djupare än bara bolånen
Medan demokratiska senatorer förutsett att bolånekrisen kan kosta 300 miljarder dollar, tror ekonomiprofessor NOURIEL ROUBINI att den verkliga kostnaden kan bli fem gånger så stor. Han menar att också kreditkortsskulder, studielån och billån har getts för frikostigt.
LEIF BERGSTRÖM HH NEW YORK
X ”Den amerikanska ekonomin är i grunden stark”, upprepade Vita huset, trots att arbetslösheten stigit till 6,1 procent och 605 000 amerikaner förlorat sina jobb sedan årsskiftet. Bara dagar senare tvingades Bush-administrationen gå in och ta över de två bolånejättarna FANNIE MAE och FREDDIE MAC.
President GEORGE w. BUSH har utmålat sig som en konservativ i RONALD REAGANS anda. Nu har han tvingats ge klartecken för det största företagsövertagandet i amerikansk historia. Ekonomer ser utvecklingen som en bekräftelse på allvaret för den amerikanska ekonomin.
Fannie Mae och Freddie Mac svarar för hälften av alla amerikanska bolån. De har köpts upp från regionala banker och bolåneinstituten har sedan ompaketerat skulderna för investerare, däribland många i Mellanöstern och Asien. De båda bolåneinstituten hade redan tidigare en halvofficiell ställning, där staten indirekt garanterade lånen. Men med de fallande huspriserna började utländskainvesterare oroa sig för att dennaindirekta garanti kanske inte var god nog. Genom att nu ta på sig det fulla ansvaret för skulderna hoppas USA:s finansminister HENRY PAULSON att investerarna ska lugnas.
Konservativa amerikaner har länge kritiserat motsvarande åtgärder i Europa för att rädda enskilda företag. Enligt renlärig eko nomisk teoriuppskjuter de bara den nödvändiga smärtan - till oskäliga kostnader. Och visst har USA tidigare också räddat företag. Men när CHRYSLER 1979 var nära konkurs, var det demokraten JIMMY CARTER som satt i Vita Huset. Tio år senare när amerikanska sparkassor drabbats av vanskötsel var det Bushs far som var president. Han var visserligen republikan, men delade aldrig Reagans obönhörliga tro på marknadskrafternas fria spelrum. Men den tron säger sig sonen alltså ha.
Ändå har George W. Bush alltså denna sommar tvingats acceptera regeringens roll i JP MORGANS Övertagande av investeringsbanken BEAR STEARNS, och nu statens direkta ansvar för Freddie och Fannie. Det är ett ingrepp som enligt ekonomer kan komma att kosta skattebetalarna mellan 25 och 50 miljarder dollar.
För stora för att falla. Resonemanget är det samma som alltidi sådana här sammanhang.
OLOHAAIOLSI
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 9 2088
Detvå företagen var bara för stora för att tilllåtas gå omkull, något som skulle ha skapat än värre svallvågor inte bara i USA:s, utan världens, finansmarknader.
Nu, säger ekonomer, bör situationen för amerikanska bolån stabiliseras. Räntorna på 30-åriga fastalån bör gå ned och därmed göra husköp mer attraktivt för amerikaner med gott kreditbetyg. Men åtgärden tros inte vara nog för att vända de pågående prisfallen på amerikanska villor. Antalet utmätningar slår nya rekord varje månad.
Förlorarna blir - förutom skattebetalarna - aktieägarna.
Samtidigt fortsätter presidentkandidaterna att debattera hur dyster situationen är för den amerikanska ekonomin. Demokraten BARACK OBAMA vill ha ett andra stimulanspaket för de amerikanska skattebetalarna och generella skattelättnader för medel inkomsttagare. Republikanen JOHN MCCAIN följer numera Reagans — och Bushs - exempel med skattelättnader i högre inkomstskikt. På 1980-talet, under Reagans år i Vita huset, kallades det “trickle- down economics; Obama säger sig i stället förespråka ”bottom-up economics!
Domedagsprofessor. NOURIEL ROUBINI Som är ekonomiprofessor här vid NEW YORK UNIVERsiTY förutsåg den nuvarande krisen i ett tal inför den INTERNATIONELLA VALUTAFONDEN Te dan för två år sedan. Då ville inte många lyssna, men han byggde sin profetia på studier av Mexiko, Thailand, Indonesien, Brasilien, Ryssland och Argentina på 1990-talet. Han fann att det gemensamma för alla länder som drabbades av finanskriser var enorma underskott i bytesbalansen, som de så långt som möjligt hade finansierat med utländska lån.
Annons
Dessutom förekom svag kontroll av långivare — som ställde låga krav på låntagare. Efter millennieskiftet började han fråga sig vilket land som kunde stå näst i tur. Han fann att det var USA.
Kritiker kallar honom en inbiten pessimist, men det senaste året har hans domedagsprofetior tagits på större allvar. Nu förutser han en 18 månader lång lågkonjunktur, som han tror kommer att betraktas som den allvarligaste sedan den stora depressionen.
Skuldkrisen i USA, sade han i en intervju med NEw YORK TIMES, är mycket djupare än bara bolånen. Där finns också kreditkortsskulder och studie- och billån, som han menar givits frikostigt utan tillräcklig prövning. Medan demokratiska senatorer förutsett att bolånekrisen kan kosta 300 miljarder dollar, tror professorn att den verkliga kostnaden kan bli fem gånger så stor. m
Norges Post, Bring 1: Express)