Skyldig tills motsatsen bevisas
av Nicholas Anderson Forum 2010-10, sida 12, 28.10.2010
Hl FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 18 2810
ANDERSON
Nicholas Anderson är Senior Vice President vid Svensk Exportkredit i Finland och chef för SEK:s rådgivningsenhet.
Skyldig tills motsatsen bevisas
Kan du föreställa dig Karl på bankkontoret med 600 000 euro att investera, och frågande den tjänsteman som sköter hans konto vad han ska investera i? Låt oss anta att Karl är 65 och precis pensionerat sig genom att sälja sin firma. Låt oss säga att det är fråga om ett bageri som han ägt och drivit i fyrtio år i Helsingfors. Han har jobbat hårt för att etablera och bygga upp rörelsen som han nu har sålt för 600 000 euro efter skatter.
Karl är riskutsatt eftersom han inte förstår särskilt mycket av investering och de risker det innebär. Vid 65 har han nu en hyfsad pension och ett ordentligt boägg efter försäljningen av firman. Han har inte behov av att göra stora vinster på sina pengar. Allt han vill är att få en rejäl ränta utan att behöva bekymra sig för att förlora sitt kapital.
Bankens försäljare erbjuder Karl en deposition med? procents ränta för ett år. Detta skulle ge Karl en säker inkomst på 12 000 euro före skatter. Men Karl säger nej, det är inte särskilt mycket, jämfört med vad han tror att han kunde få. Karl är bara en illa informerad amatör i dessa frågor.
Bankens försäljare kunde erbjuda Karl en placering till tre års fast ränta i några nordiska toppföretag till en avkastning på mellan 4 och 5 procent. Emellertid är den kommission banken förtjänar på en sådan transaktion mindre än 0,5 procent och betalas som engångsavgift. Placeringarna har BBB eller A-rating enligt Standard & Poor’s och Moody’s. Det är bra investeringar — men i stället föreslår försäljaren Karl en aktiefond där banken kommer att förtjäna en försäljningsavgift på 1 procent och dessutom kommer att uppbära en årlig förvaltningsavgift på minst 1,5 procent på placeringssumman,
Karl förstår inte idén med aktiefonden, och har inte heller tillräckliga kunskaper för att fråga om de avgifter banken uppbär. Han hörde inte försäljaren förklara att en placeringsfond har kostnader att täcka, precis som hans bageri hade utgifter för el, ugnsservice, mjöl, socker, jäst och löner förrän brödet kan bakas och säljas. Det enda han hörde var något om ”rimliga” avgifter.
Slutligen besluter försäljaren också att föreslå en strukturerad placering med garant från en stor nordisk bank. Han chefer me d säger att Karl kommer att förtjäna 40 procent på en tre års bonus ar.
Bankverksamhet i dag bygger på försäljare med kommission, och mäklare oc investering om värdet på viktiga förnödenheter och BRIC valutaindexen båda ökar med 20 procent till slutet av treårsperioden. Om ingenting händer, får han sina pengar tillbaka, men i fall av den osannolika eventualiteten att värdet på båda indexen sjunker med 40 procent till slutet av den perioden förlorar Karl hela investeringssumman.
Karl, som en sann yrkesman, håller med om vad försäljaren säger — att det vore helt osannolikt. Som en god försäljare vill banktjänstemannen inte slumpa sina chanser att ro iland en affär genom långrandiga förklaringar om möjligheten av total förlust. Varför skulle banken sälja något sådant? Så han berättar tillräckligt för kunden för att själv ha ryggen fri, och uppfylla bankens lagstadgade informationsskyldighet. Självfallet är Karl imponerad av löftet om höga vinster, av bankens logo på fondbeviset, och trygg i vetskapen att risken för förlust är lika avlägsen som ett plan som kraschar in i WTCtornen.
Talrika undersökningar, jag upprepar, talrika undersökningar visar utan skuggan av ett tvivel att en övertygande försäljare kan manipulera okunniga kunder att köpa detta slag av finansinstrument genom att antyda att den reella risken faktiskt är mycket mindre än den teoretiska. Men försök bevisa det i rättssalen, Det är nästintill omöjligt, vilket danslärare pinsamt väl vet.
Bankverksamheten i dag bygger på försäljare med kommission, och mäklare och chefer med bonusar. Jag ska inte i detalj berätta om mina egna erfarenheter här i Stockholm för ett par veckor sedan då jag var inbjuden att träffa min banktjänsteman som ville föreslå mig investeringsalternativ. Jag fann mig mitt emot en tonåring som ingenting visste om vare sig investeringar eller mina behov. Hon ställde inte ens några frågor innan hon började hårdsälja en dyr placeringsfond.
Jag vill att kunniga banktjänstemän med rätt att handla i värdepapper erbjuder mig tjänster utan att primärt fokusera på hur mycket pengar de kan få ur min ficka i form av kommissioner och bonusar. Men det verkar vara ett krav som politiker, lagstiftare och domstolar varken tar till sig eller tar på allvar. Vi investerande kunder är alla skyldiga till försummelsesynder tills vi kan bevisa vår oskuld.
Alla detaljer jag här anfört är fiktiva, men speglar verkligheten och vad som står till buds på marknaden idag.