Slaget om storstaden

av Håkan Nylund Forum 1994-16, sida 14-15, 12.12.1994

Taggar: Teman: försvarsmakten

tion alltid hållit hus i de djup skogarna utom synhåll för vardagens samhällsiv. Uppmärksamheten kring Lejon -94 var därför enorm, och underblåstes ännu av den breda förhandsinformation som gavs ut för att minimera störningarna i civila livet. Förutom frågan vad händer var ställde många också frågan varför — och varför nu”? Hotar någon makt just nu speciellt Finlands huvudstad?

Ingen hotar idag oss speciellt. Trots att det säkerhetspolitiska läget i Europa idag är instabilt ligger konflikthärdarna långt från vårt land. Vårt hörn av Europa är fortfarande militärpolitiskt betydelsefullt och allmänpolitiskt råddigt, men konkreta militära hotbilder är svårare att rita upp än på långa tider.

Beredskap långtidsprojekt

Vår militära beredskap kan emellertid inte byggas upp utgående från dagens situation, utan måste upprätthållas och utbyggas på mycket lång sikt. Utbildningen av soldaterna och anskaffningen samt ibruktagandet av nya vapensystem är mångåriga projekt, som inte kan köras upp och ned beroende på temperaturen i den internationella politiken.

De värnpliktiga utbildas under beväringstiden för sina egna specialuppdrag, men tillämpar kunskaperna på sin egen plats i krisorganisationen först som reservister på repetitionsövningarna. Utbildningen av en professionell stridsflygare räcker sju år. En knyckig av-och-på politik fungerar helt enkelt inte, utan övningar måste hållas regelbundet och planeras på lång sikt. Beslutet om och planeringen för Lejon 94 fattades och inleddes redan för fyra år sedan, då världsläget var ett helt annat.

Bakom beslutet att hålla försvarets årliga stormanöver i Helsingforsregionen låg två utvecklingstrender: förändringen i de allmänna militära doktrinerna och stragierna och förändringarna i vårt eget samhälle.

I det militära tänkandet har mani alla läger mer och mer frångått tanken på massiva attacker med stora truppstyrkor som strävar till att erövra omfattande landområden. Ingen makt förfogar längre över de massarméer som behövs för operationerna — och ingen har något större utbyte av att behärska tusentals kvadratkilometer av åkrar, skogar och kärt. I stället strävar man efter att med lättrörliga, slagkraftiga mindre styrkor ta i besittning motståndarens ekonomiskt och politiskt viktiga mål såsom den politiska ledningen, ekonomin och kommunikationerna, i Finlands fall huvudstadsregionen.

F inlands försvarsmakt har av tradi 14

En militärpolis från Gordesbataljonen säkrar TV-centret med ett Pasimonterat tungt maskingevär.

Försvaret i Helsingfors underlättas av befolkningstätheten och de goda kom; munikationerna. Reservisten kan ta bussen eller t cykeln till sin enhet.

ålen i Helsing’örsvararna går i ställning för att stoppa de gula specialtruppernas sabotageförsök.

SLAGET OM STORSTADEN

Håkan Nylund (kapten i reserven)

Försvarsmaktens stormanöver hölls i år i e från det normala avvikande miljö: huvudstadsregionen. Drygt 10 000 man och 1 500 fordon marscherade in i stan, men försvann också hastigt bland frilufts- och industriområden. Huvudstadsborna tog emot armén med öppna armar. Det vanligaste klagomålet var inte hur militären stör vardagslivet och nattsömnen — utan bristen på soldater och aktion i den egna stadsdelen!

Vårt eget samhälle har samtidigt blivit mer centrumberoende och sårbart. Finlands centrala funktioner kan inte längre tänkas packas ihop i ett antal tågvagnar och flyttas till Vasa, S:t Michel eller Uleåborg så fort en kris hotar. Det går visserligen fortfarande, men inte särskilt lätt. Vi måste därför vara beredda på att försvara och hålla Helsingfors i en krissituation. Och tänker vi göra det måste vi öva oss i konsten, och med övningarna visa omvärlden att vi är beredda att göra det.

Stadssoldatens underhåll: bussbiljett och lunchsedlar?

Försvaret av befolkningscentra skiljer sig i många avseenden radikalt från ödemarkskriget. Även om en övning under fredstida förhållanden inte ger rätt bild av läget under en kris, skapar redan stadens infrastruktur helt nya örhållanden. Mobiliserigen av reservisterna sker snabbt, eftersom alla bor på ett litet område. Om inte bussen eler metron går klarar man resan till fots eller per cykel på någon timme. HST:s blåa bussar med reservistchaufförer skötte under manövern en mängd truppförflyttningar. Inkvarteringsmöjigheter finns överallt, i industrihallar, garage, trappor och portgångar. Varför trängas i och släpa på sissitältet? Telekommunikationerna är utbyggda och äta, placera kommandoplatsen vid närmaste telefonkiosk! Matförsörjningen kan bygga på restaurangernas och arbetsplatsernas kök i stället för soppkanonerna. Planerna på att en dag bespisa trupperna från en hamburgerkedja förverkligades inte under manövern. men ger en bild av möjligheterna…

Lokalkännedom trumf

Själva striden i staden är ännu mer olik den i öppen terräng, och nyhetsbilderna från världens kriscentra har gett oss alla en bild av hur bitter, grym och förödande den kan vara. Varje kvarter och bus är en befästning, striden förs i källare, på vindar och hustak och tunnlarna under staden. Försvararen har tack vare sin lokalkännedom alltid trumf på hand, och därför undviker angriparen vanligen 1 det längsta direkta kvartersstrider.

Lejon 94 var egentligen ingen stadsmanöver utan snarare en förstadsmanöver som utspelades kring flygfälten, i Nordsjö och i Helsingfors skärgård. Ingen angripare vill gå in i en försvarad stad. Erfarenheterna Dieppe, Stalingrad och Berlin präglar det militära tänkandet — en förberedd och försvarad stad är för svår och för dyr att ta.

Huvudstadens specialförhållanden beaktas Stridenistaden ställer också andra kra på den enskilda soldaten än ödemarken. Förutom snabb reaktionsförmåg och detaljerad lokalkännedom behöver han snarare muskelstyrka och vighet än maratonlöparkondis. När ödemarkskrigarens kondition mäts i hans förmåga att marschera eller skida tiotals kilometer med full packning utökad meden sinko och två pansarminor skall kvarterskämpen ha krafter att kliva, klättra, klänga och krypa — och fortfarande släpa på sinkor och minor. De här kraven har redan lett till omläggningar i beväringarnas idrottsprogram.

Huvudstadsregionens särprägel avspeglas också i vår militära ledningsorganisation. Då den gamla organisationen med militärlän och militärområden ersattes av tre stora försvarsområden — väst, öst och nord — och militärlän som följer den civila länsindelningen, blev huvudstaden ett undantag. Esbo, Grankulla, Helsingfors och Vanda bildar ett eget militärlän som svarar för huvudstadsregionens försvar. Reservistpotentialen räcke i : mm 2:

TY ge

Pasi-Sisu ger trupperna rörlighet, skydd och extra eldkraft. Hjulen är dessutom mer skonsamma mot stadens gator än larvkedjor.

för uppställandet av långt större styrkor än de ca 5 000 man som inkallades för Lejon -94, och de aktiva förbanden fler än vi normalt märker i stadsbilden: Sveaborgs kustregemente, Helsingfors Iuftvärnsregemente, Gardesbataljonen och Nylands jägarbataljon representerar tillsammans med Försvarshögskolans förband i Helsingfors en mycket betydande och välutrustad beredskapsstyrka.

Flottan och flyget försvarar på djupet

Huvudstadsregionens försvar sköts dessutom mindre synligt av sjö- och luftstridskrafterna. Lejon -94 var också en storövning för flottan, som deltog med drygt 2/3 av alla stridsenheter och bl a övningsmässigt skyddsminerade hela sydkusten. Men eftersom Helsingfors försvar till sjöss inte sköts på Kronbergsfjärden utan i skärgården mellan Hangö och Lovisa syntes inte flottans insats så mycket för stadsborna trots det stora antalet fartyg som deltog. Synligast varlandsättningen av kustjägarna från Dragsvik i Nordsjö med två minfartyg.

Flyget deltog inte i lika stor skala, men flög ändå hundratals uppdrag under övningen. Draken-planen från Satakunda flygflottilj gästade visserligen

Helsingfors-Vanda flygplats och brakade några gånger över stan på låg höjd, men deras egentliga övningar utspelades där de på allvar skall göras — ovanför Finska viken och Norra Östersjön. Hornet-planen kan inleda sina luftstrider i samma trakter, men då är de själva i trakten av Tavastehus.

I manövern deltog också de civila myndigheterna 1 huvudstadsregionen. Huvuddelen av deras övning skedde på pappret mellan ledningsorganen, men polisen deltog t ex i försvaret av TVcentret i Böle, medan luftfartsmyndigheterna på riktigt stängde och blockerade flygfälten för en stund — och hamnverket hamnen i Nordsjö.

Manövrar är till stor del spel

En stor del av den militära manövern skedde också på papper, kartor och dataskärmar mellan staber och ledningsorgan. På spelnivån pågick striderna också i Esbo och Kyrkslätt. De riktiga trupperna var heller inte fulltaliga — brigaderna saknade bataljoner medan bataljoner fick fungera som brigader genom snabba omgrupperingar och mirakulösa uppståndelser. Detta är normal övningspraxis i alla länder, men kan verka nog så förvirrande för åskådaren. Manövrar måste också följa ett noggrant manuskript för att öv H ningsresulatatet skall bli maximal. P grund av övningsplatsen var Lejon —-94:s manuskript extra noggrant skrivet, och dessutom berättat på förhand i media och brev till allmänheten. Den hemligaste biten av övningen var uppställandet av reservistförbanden, eftersom armén och polisen inte ansåg det klokt att tuta ut i vilken grundskolas gymnastiksal vapnen för ett helt luftvärnsbatteri fanns deponerad.

Positiv feedback

De deltagande reservisterna gav ett gott vitsord åt övningen, cum laude. Bedömningen av chefernas — både reservisternas och stamanställdas —kompetens var hög, liksom uppfattningen om materialet och utbildningen. Mest minuspoäng gavs på punkten “onödig väntan”. Ingen militär organisation lär väl någonsin komma ifrån fenomenet att man har bråttom till att vänta.

Huvudstadsbefolkningens reaktion på Lejon —94 var överväldigande positiv och intresserad. Medborgarinformationstelefonerna ringde stadigt från sju på morgonen till ett på natten. Huvudfrågan var vanligen: varär ni, var bänder det nånting sevärt, varför syns det inga soldater hos oss? Klagomålen var milda och gällde främst den nattliga luftlandsättningen på Malms flygfält, som p.g.a. väderförhållandena hördes långt över de östra förstäderna. Fredsrörelsen protesterade också mot kostnaderna för övningen — drygt 20 Mmk ur den normala övningsbudgeten — och militariseringen av staden. 15