Småaffärer i kläm mellan konsumenter och partiaffärer

Taggar: Bolag: Kesko Teman: partihandel

Detaljhandelns struktur var temat för denna veckas Forumpanel, som bestod av dir. Eino 1. Leino, ekon. Osmo Maunuksela, redaktör Ulla

Gyllenberg och mag. Leila Sipilä.

Småaffärer i kläm mellan konsumenter och partiaffäre Är det partihandeln eller konsumenten själv som tar död på småaffärerna? I vems intresse ligger utvecklingen mot rabattoch bilvaruhus, handelns eller konsumentens? I hur hög grad är detaljhandeln »slav» under partihandeln, hur mycket bestämmer eller »manipulerar» partihandeln konsumentens köpvanor?

Detta är några av de frågor som sysselsatte veckans panel, som bla konstaterade, att enbart inom SOK-sektorn en diversehandel »dog» varannan dag under hela 60-talet, men att man i USA nu kan konstatera en pendelsvängning tillbaka från rabatt- och bilvaruhusen till affärer med normalt pris och betjäning samt att småaffärerna även börjat uppleva en viss renässans.

I. panelen satt mag. Leila Sipilä från Kesko, ekonom Osmo Maunuksela, SOK, redaktör Ulla Gyllenberg, Konsumentrepresentant och direktör Eino I. Leino, Detaljhandelns centralförbund.

Forum 5/71

GYLLENBERG: — Håller det streck, som det ofta sägs, att detaljhandeln är ungefär livegen och att partiaffärerna ibland direkt äter ut de små detaljhandlarna? LEINO: — Det är en fråga om pengar och kunskap. Den som har bådadera klarar sig bäst. Diskussionen om detaljhandelns »livegenskap» är därför känsloladdad. Det förekommer missförhållanden, men situationen blir inte bättre, om inte detaljhandeln har egna pengar, inte sådana som kommer från partihandeln i form av varukrediter, utan från penninginrättningarna eller så att detaljhandeln bygger själv sina affärer. I Sverige Vänd 7

I Forum-panelen deltog fr.v. dir. Eino 1. Leino, Detaljhandelns centralförbund ekon. Osmo Maunuksela, SO red. Ulla Gyllenberg, representant för konsumenterna mag. Leila Sipilä, Kesk förekommer det att försäkringsanstalterna bygger affärscentra och hyr ut lokalerna.

MAUNUKSELA: — Inom kooperationen är varje andelsaffär en egen självständig enhet. Detaljhandeln och dess problem ligger helt i händerna på medlemmarna.

GYLLENBERG: — Får medlemsaffärerna beställa varor från konkurrerande partiaffärer?

MAUNUKSELA: -— SOK levererar inte alla varor som medlemsaffärerna behöver, utan de beställer en stor del utifrån. LEINO: — Även direkt från industrin. : MAUNUKSELA: — Andelsaffärerna är på detaljplanet helt beroende av konsumenternas förtroende. Har en affär inte konsumentens förtroende visar denna detta genom att gå till en annan affär.

FORUM: — Är det den enda möjlighet konsumenten har att inverka på andeisaffärens skötsel?

MAUNUKSELA: — Nej. Vid andelsstämman väljs de förvaltande organen, som alltså helt är beroende av förtroendet bland medlemmarna/kunderna. På partiplanet väljs SOK:s högsta organ förvaltningsrådet av de av medlemmarna valda representanterna i den allmänna andelsstämman. Förvaltningsrådet är alltså indirekt valt av kunderna. . GYLLENBERG: — Hur är det med deltagandet i de kooperativa valen? Är kunderna medvetna om sina demokratiska rättigheter? Är de tillräckligt vakna?

MAUNUKSELA: — Det är ett av våra bekymmer, att valdeltagandet är så lamt. Jag tror inte att kunderna är omedvetna om sina rättigheter härvidlag, men det förefaller som om de hellre skulle utnyttja sin beslutanderätt vid butiksdisken. FORUM: — Andelsaffärerna verkar väl i enlighet med affärsprinciper liksom alla andra affärer?

MAUNUKSELA: — Det är dom tvungna till. Det kan vara bra att minnas, att handel inte är välgörenhet, hur gärna man än skulle anlägga sociala synpunkter på den. Om en affär går dåligt, så måste man överväga åtgärder, såsom att fusionera den med en annan och på så sätt få en större och livskraftigare enhet. Detta är en utveckling mot ökad koncentration och större enheter, som är allmän inte bara inom handeln. FORUM: — Hur långt har detaljhandeln möjligheter att få sin röst hörd gentemot partihandeln?

LEINO: — Det finns en viss rörelsefrihet, men den tar nog slut när kalla kommersiella fakta som investeringar och köpmannens skuld till partiaffären kommer emot en. Några av partiaffärerna grundar också direkt egna detaljaffärer. De känner bara till begreppet handel och gör ingen skillnad mellan parti- och detaljhandel.

FORUM: — Får en K-köpman ta varor från en annan partiaffär än Kesko?

SIPILÄ: — Han både får och gör det. Keskos urval — tex livsmedel — täcker i ingen händelse allt det som finns i marknaden. Vi strävar även till en mycket långt gående demokrat på fältet, så att den enskilda köpmannens röst skall höras ända upp till förvaltningsrådet. I de olika distrikten väljer köpmännen medlemmar av förhandlingsdelegationerna, som i sin tur väljer medlemmarna i förvaltningsrådet.

FORUM: — I hur hög grad är K-köpmannen beroende av Kesko?

LEINO: -— Jag har läst någonstans, att 7—8 procent av K-köpmännen verkar i partiaffärens egna lokaliteter.

SIPILÄ: — Omkring 700 stycken.

LEINO: — Dessa är ganska mycket beroende av Kesko. Men de andra kan, om de sköter sina askar väl, fritt söka sig till en annan partiaffär. Att de stannar kvar inom Kesko betyder bara att de är nöjda med K-betjäningen. Men det bör tilläggas, att de nämnda 7—38 procenten består av stora affärer. SIPILÄ: — Köpmän som verkar i butikslägenheter som ägs av Kesko är inte mera bundna än de som verkar i andra lokaliteter. Det är deras skyldighet att »hålla» Kesko som främsta inköpsställe. Det att man säljer enbart K-fakturerat kaffe betyder inte att Kesko producerat det. GYLLENBERG: — Från konsumenternas synpunkt är det fråga om vilka för- eller nackdelar han har av förhållandet mellan parti- och detaljhandel. En nackdel är att man redan på planeringsstadiet numera koncentrerar sig på de stora rabatteller bilvaruhusen. Är det inte just partiaffärerna som går på den linjen? Det bör naturligtvis finnas valmöjligheter, tex mellan storaffärer och kvartersbutiker, men har konsumenten faktiskt den nytta som man tror av supermarkets?

LEINO: — Kanske jag får kasta bollen vidare till konsumenterna. Det är de som dödar småaffärerna, genom att alltmer anlita storaffärerna. Men utvecklingen går vanligen mot ytterligheterna, varefter pendeln börjar svänga tillbaka. Det har man kunnat märka i USA redan nu. Här börjar husmödrarna alltmer gå tillbaka till affärer med normala priser och normal betjäning, det har rentav blivit en statussak att hellre gå i dessa affärer än i supermarkets, En viss renässans för småaffärerna har även kunnat noteras.

SIPILÄ: — Det är med kvartersaffären som med hälsan: man märker dess betydelse, först när man förlorar den. Konsumenten »sköter» dem inte så som han borde.

FORUM: — Men konsumenten kan låta bollen gå vidare till partiaffärerna. Är det inte just de som grundar dehär rabattvaruhusen, och det sker väl knappast på konsumentens begäran?

GYLLENBERG: — Det är även en fråga om samhällsplanering. Städerna t ex säljer mycket gärna mark för dessa varuhus. MAUNUKSELA: — Det är ett faktum att butiks- och affärsnätet förändras från dag till dag. Under hela 60-talet dog i genomsnitt en SOK-diversebutik varannan dag. Detta alltså endast inom en sektor av handeln. Bakgrundsfaktorerna är många: folk flyttar bort från glesbygderna, köpkraften ökar och inköpen koncentreras till centra, rörligheten ökar.

Forum 5/71

GYLLENBERG: — Jo, systemet är uppbyggt så att det främjar bilismen. Man måste ha bil för att dra nytta av rabattvaruhusen.

MAUNUKSELA: — Handeln kan knappast inverka på bilparkens utveckling. Dess ökning är bara ett av de grundfakta, som handeln måste räkna med i sin planering.

FORUM: — Är det Inte fråga om en trollcirkel. Handeln räknar med växande bilpark, vilket leder till åtgärder, som bidrar till den ökande bilismen?

GYLLENBERG: — Man kan också konstatera, att handeln betjänar framförallt de bättre situerade. Man borde kanske också visa lite socialt sinne. Kooperationen tex borde tänka på att betjäna invalider och gamla.

LEINO: — Det kostar, och det finns inte pengar. I varje köp ingår både vara och betjäning. Ju mera service man vill ha, desto mera måste man vara beredd att betala för den. En form av betjäning är att butiken ligger nära, eller att den kommer hem till en.

MAUNUKSELA: — Detaljhandeln i Finland arbetar med mycket liten lönsamhetsmarginal. Det hindrar en utveckling av betjäningen. Enligt mångas mening finns det inom kooperationen otillåtligt många icke lönsamma försäljningspunkter. Men kooperationens situation är så till vida exceptionell, att andelsaffären inte står och faller med en butik, utan först när hela affären går med förlust, Men man kan ändå inte gå hur långt som helst när det gäller att upprätthålla ickelönsamma butiker.

FORUM: — Ligger utvecklingen mot storaffärer i handelns eller i konsumentens intresse?

LEINO: — Uppenbarligen närmast i handelns, för konsumenten har inte begärt dem. Det är den hårda konkurrensen med sina krav på rationalisering, som har tvingat fram storaffärer och rabattvaruhus.

FORUM: — Då kan man fråga sig, om denna utveckling sker på konsumentens bekostnad.

MAUNUKSELA: — Till det kan svaras, att när konsumenten är villig att betala mera, så blir det också bättre service. LEINO: — Eller när prisregleringen gör det möjligt att ta betalt för servicen.

GYLLENBERG: — Det är en mycket viktig princip. Det är fel att inte ta betalt t ex för hembärning. Det innebär att nån annan som inte anlitar hembärningen får betala denna service. Det är också helt naturligt att plastkassarna skall kosta. De kan gärna kosta lite mera så förödande som de är från miljösynpunkt. Apropå det, så undrar jag i vilken utsträckning partihandeln, i synnerhet den kooperativa, känner ansvar för miljövården. Partihandeln kunde här göra en betydande insats, tex genom att sälja endast miljövänliga tvättmedel, avstå från burköl etc.

SIPILÄ: — Om man bara hittar ett lämpligt tvättmedel i stället.

Forum 5/71

LEINO: — Det är en fråga om konkurrens.

GYLLENBERG: — Ja, det är det viktigaste från handeins synpunkt. Men man skulle gärna se lite konsumentmiljövänlighet också i er ideologi.

MAUNUKSELA: — I det totalprogram, som andelsrörelsen antog för ett år sedan betonas förutom de ekonomiska intressena även sånt som trivselfaktorer. För årets representantmöte har förvaltningsrådet som huvudtema valt miljövården under rubriken »Människan och naturen».

SIPILÄ: — Man kan också fråga sig i hur hög grad och i vilka avseenden handeln kan manipulera konsumenten.

LEINO: — Det är säkert helt omöjligt att inom handeln försöka hindra försäljningen av en i och för sig lovlig vara.

FORUM: — Rabatt- och bilvaruhus och hela rabattsystemet främjar oftast de bättre situerade, de som har bil, de som egentligen Inte är I behov av rabatterna, medan de som verkligen skulle behöva lite rabatt får lov att betala fullt pris. Har handeln sinne för denna sociala aspekt?

LEINO: — Handeln måste utgå ifrån att alla kunder är likvärda. Man kan inte börja klassificera kunderna. De som har det bättre ekonomiskt ställt har naturligtvis större möjligheter att komma i åtnjutande av rabatter genom att göra större inköp på en gång.

GYLLENBERG: — Man måste alltså vara »rik» för att dra nytta av rabattsystemet. Tag medlemsrabatterna inom andelsrörelsen. De gäller ofta varor som kylskåp, tvättmaskiner, tv etc. Inköp på 700—1 000 mark. Inte har vem som helst råd med såna. Det är alltså de rikare som favoriseras och de fattigare som får betala.

MAUNUKSELA: — Det har varit svårt att hitta lämpliga varor, som passar alla. Nu bjuder SOK dock på ett större urval rabatterade varor. Rabattsystemet betyder dock inte att andra får betala merå i stället. Varorna tas parti för parti och det kan ju hända, att om en affär säljer flera kylskåp till ett lägre pris, så har den en större vinst än om den säljer bara ett kylskåp till ett högre pris.

LEINO: — Det ges ju också specialerbjudanden i fråga om livsmedel och de är inte bara för de »rika». Medlemsrabatterna kan förresten också komma andra än medlemmar till del, har jag förstått. Man kan också komma ihåg att priskriget är ganska hårt på sina håll.

MAUNUKSELA: — Inte vinner handeln på varje vara som den säljer: tänk på priskriget med mjölkpåsarna. GYLLENBERG: — Om priskriget går för långt är det inte heller bra från konsumentens synpunkt.

LEINO: — Om det går så långt, ja, att småaffärerna börjar ramla. Inom detaljhandelns centralförbund ser vi saken som så, att de stora — det gäller inte bara partihandeln utan även en del stora privata företag — har investerat så stora pengar i dessa supermarkets, att kundunderlaget inte räcker till för att ge den nödvändiga återbäringen. Vi har en för stor kapacitet. SIPILÄ: — Apropå storaffärerna, så är det skäl att konstatera att tex i Keskogruppen är den överväldigande delen affärer små eller medelstora och att så kommer att förbli. MAUNUKSELA: — De små och medelstora affärernas andel är stor även inom SOK. Rabatt- och bilvaruhusen är förresten endast på kommande. Men de kommer. Det är en utveckling, som vi inte kan spjärna emot. Bygger inte vi dem, så bygger nån annan dem. Men man skall inte heller överdriva dessas betydelse. I Sverige har man beräknat att deras andel av totalförsäljningen stiger till högst 10 procent.

LEINO: — I USA bara 4 procent.

MAUNUKSELA: — Men det är klart att deras verkan är stor just på det område, där de har slagit sig ned. I Finland kan vi dock knappast tänka oss rabatt- och bilvaruhus annat än i närheten av de största städerna. m 9