Smart och dumt
av Patrik Harald Forum 2012-03, sida 51, 29.03.2012
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 3 2012
CA 16 CM ÄT ALLA HÄLL!
Patrik Harald är redaktionschef på Forum.
Smart och dumt
Efter att platt-tv:n gjort entré för cirka tio år sedan uppstod begreppet tjock-tv för att beskriva den gamla generationens katodstrålerörs-apparater, som fram till dess — kort och gott — hade hetat tv.
På motsvarande sätt har dagens smartmobil-hajp gett upphov till begreppet dumtelefon (dumb phone på engelska) som benämning på enklare mobiler vars huvudsakliga syfte är att ringa med. Retronymer kallar språkvetarna den här typen av nya namn som ges till gamla föremål när ny teknik eller nya trender tar över.
Retronymerna tjock-tv och dumtelefon har en klart föraktfull klang som liksom riktigt vill demonstrera hur töntigt omoderna föremålen är. För tio år sedan skulle den som köpt en splitterny Nokia förmodligen blivit förolämpad av dagens dumstämpling av den tidens teknik. Men tiderna förändras och idag ska mobilen vara skivsamling och musikspelare, tv, kalender med påminnelselarm, kamera och editeringsverktyg, e-post och webbläsare, plattform för sociala medier, anteckningsblock, karta och gps. Plus en oändlig massa andra saker tack vare ett närmast outsinligt utbud av mer eller mindre (o)nyttiga appar.
Mobilens metamorfos beskrivs bra, tycker jag, av ett debattinlägg på en tekniksajt där skribenten uppger sig vara ”helnöjd med sin nya [varumärke] förutom att den är oduglig som telefon”. Hade 1990-talets mobilanvändare överhuvudtaget fattat vad skribenten menar?
NING
Vad är då för magi hos smartmobilen som får oss att dumförklara pålitliga, robusta telefoner med riktiga knappar och lång batteritid? Kanske är det för att dummobilerna saknar möjligheten att installera prutt- och ölstops-appar? Eller annan ”smart” mjukvara, typ iSteam som får mobilens skärm att bli immig när man andas på den (i mikrofonen) och klar igen när man stryker skärmen med fingret, I längden är det nog mest teleoperatörerna som gläds över den här typen av appar och all datatrafik de genererar.
Skämt å sido, smartmobilen är naturligtvis ett tekniskt underverk och att här plocka fram exempel är knappast nödvändigt.
Mindre smart är dock att industrin de senaste åren gått mot en allt större likriktning. Före smart mobilens tid var telefonerna tjocka eller tunna, röda och blå, förgyllda eller zebrarandiga. Det fanns vikbara mobiler, bananformade mobiler och asymetriska mobiler. Det var lätt att se skillnad på en Nokia, Ericsson och en Motorola. Men när funktionerna blivit fler har formgivningen blivit allt mer enkelspårig. I dag är de flesta smartmobiler intetsägande svarta platta rektanglar. Täcker man över logon är det svårt att se skillnad på en Android-mobil från till exempel Samsung, HTC och LG.
Fast samma strömlinjeformning verkar också till exempel bilindustrin ha gått igenom. Nuförtiden ser många märken rätt lika ut. I min barndom kunde man minsann på långt håll se skillnad på en Datsun Bluebird, Peugeot 404 och en Volkswagen bubbla. m