Somertos sorti

av Ragnhild Artimo Forum 1988-08, sida 48-51, 05.05.1988

Taggar: Personer: Pentti Somerto Teman: ekonomi

nisationer och individer — annar personifieras sakfrågor alltför kraftigt. Kanske jag borde ha fattat dethär beslutet långt tidigare, säger Pentti Somerto, nypensionerad AFC.:VD — Jag har varit med i förhandlingsarbetet i 36 år och VD för AFC i nära 13 år, längre än någon annan efter kriget. Och med ett enda undantag — Axef Palmgren på 30-talet — är jag den enda av organisationens verkställande direktörer som avgått med pension. De andra har stupat på sin post, blivit utbrända t förtid, eller före det hunnit flytta över till andra uppdrag.

Somerto gör en ironisk grimas och drar expressivt fingret över halsen — Allceles privat har jag avtalsförhandlingar upp i halsen. Ledarleda kan man också kalla det. En längtan att göra något annat. Men de som har arbetat länge inom arbetsmarknadsorganisationer har inte så väldigt många alternativ. Fast för den som är aktiv och har initiativ finns det alltid jobb att göra.

Att kunna säga ”ja”

Om arbetsgivarsidans representant alltid säger ”nej” i förhandlingarna, är det rationellt sett rätt val i tre fall av fyra, filosoferar Pentti Somerto — Men det finns frågor där man måste kunna säga ”ja” och bidra till att samhället utvecklas. Att veta när man skall säga ”ja" är svårt och kräver både erfarenhet och moget övervägande.

Sedan Somerto inledde sin arbetsmarknadskarriär 1953 som förhandlingsjurist vid Metallindustrins Arbetsgivarförbund har en dramatisk och genomgripande social utveckling skett inom arbetslivet.

— Industriarbetarnas arbetstid har förkortats med drygt en femtedel. Samtidigt har reallönen vuxit till ungefär det trefaldiga — reallönen, alltså, Inte den nominella. Vidare har vi skapat det nuvarande arbetspensionssystemet, sjukförsäkringssystemet, ett utkomstsystem för perioder av arbetslöshet — i själva verket hela socialskyddsapparaten. Under samma period har vi också förnyat skolsystemet och byggt ut ett mycket dyrt högskoleprogram och skapat ett socialt studiestödssystem — och alltsammans har finansierats genom industrins produktivitet.

— Det är hälsosamt att hålla i minnet, då fackföreningsrörelsen klagar över upptrissad arbetstakt och gör gällande att arbetsgivarna är utsugare. Jag accepterar naturligtvis att det ingår i deras roll, och erkänner också villigt att fackföreningsrörelsen i början av seklet nog har varit den katalysator som initierat den moderna samhällsutvecklingen. Men idag kan man inte undgå intrycket att fackets starka tilltro till kollektivism och centralstyrning är en bromsande kraft — och att näringslivet nu är den pådrivande utvecklingskraften som inte bara står för förnyelse och effektivitet utan också slår vakt om individens intressen. Vilket är rätt naturligt, eftersom det är individen som på

FF isatoner är nyttiga både för orga 48

SOMERTOS SORTI (en EN e | | Ö ä Ö KT?) Ragnhild Artimo

I varje jobb kan man göra en optimal insats bar under en begränsad period. Förr eller senare komme man till en punkt då man känner att man inte ha något nytt att ge. Det är rätta tidpunkten fö förändringar, säger PenHi Somerto, som i måndags 1 avslutade en lång AFC-karriär med att vid full häls avgå med pension.

Foto: PROMEDIA/Matias Uusikylä 8/1988 FORUM arbetsplatsen skapar resultat. Företaget är beroende av individens kunnande, skicklighet och erfarenhet. Situationen är den omvänga, jämfört med årtiondena i början av seklet.

En av Somertos käpphästar de senaste åren har varit att plädera för större decentralisering i avtalspraxisen. Att föra beslutsprocessen närmare dem besluten gäller — i klartext större möjligheter för företagen och deras anställda att direkt göra överenskommelser som beaktar bägges behov. FFC har inte visat någon hejdlös entusiasm inför tanken att dess medlemmar skulle bevaka sina egna intressen enligt tycke och smak.

— Där sitter dom i Hagnäs (FFC:s högkvarter) och talar om centraliserade uppgörelser och vill ha mera lagar och regleringar — brödransonering igen. Finlands Bank skulle sköta utrikeshandeln, valutan regleras, och räntan likså… Nu har vi i Finland monterat ner en massa regleringar och decentraliserat alltmer, eftersom decentralisering ger mera möjligheter. FFC kan inte I det oändliga släpa efter den övriga samhällsutvecklingen.

Vårens bokslut

Att det inte blev en centraliserad uppgörelse i vår anser Somerto symptomatiskt: om FFC-styrelsen massivt hade stött den modellen, hade den gått igenom. Som det nu var “tävlade förbunden om att nå förbundsvisa avtal”, tolkar Somerto.

— Principiellt är skillnaden mellan en centraliserad lösning och förbundsvisa avtal hårfin. De är ännu ljusår från en modell där den fackorganiserade löntagaren och den som betalar lönen direkt överenskommer om lönen och andra aspekter av arbetsförhållandet. Psykologiskt fungerar nuvarande praxis så, att ju längre avståndet är mellan beslutsfattandet och dem besluten binder, dess starkare är tendensen hos arbetsgivarsidan att betona lönen som en kostnadspost — och avtalspaketet måste anpassas efter de företag som har den minsta ekonomiska bärkraften. Löneförhöjningarna måste stå I relation till täcknipngsbidraget, och det uppstår inom företaget, inte i arbetsmarknadsorganisationerna. På företagsnivå är man också mera inklinerad att se arbetskraftskostnaderna som en investering, som rätt dimensionerad ger intäkter.

Pentti Somerio anser att vårens avtalsrunda — tvärtemot vad man bl a från centralbankshåll gjort gällande — gick bra. Han hänvisar till att inga omfattande konflikter uppstått, och att förhöjningarna hållit sig på samma nivå som det i tiden bejublade Liinamaa-avtalet 1968, nämligen 3,6 procent — och denhär gången finns ingen indexklausul.

— Då man ställer vårens ”slutsumma” i relation till det sedermera nästan mytiskt klassade Liinamaa-avtalet, får man komma ihåg att den internationella integrationen för tjugo år sedan inte var en realitet: en en FeRUN, 83/198 skild nations inre ekonomi var styrbar utan nämnvärd påverkan utifrån. En annan skillnad är inflationsutvecklingen. Vid tiden för Liinamaa-avtalet var trenden uppifrån nedåt, nu är det tvärtom: efter en behärskad och moderat inflation hela 80-talet finns nu möjligheten till ett tryck uppåt för inflationsprocenten — helt avgörande är en psykologisk faktor, inflationsförväntningarna. Procenten ligger nu kring 4 och om den går upp till 5 får min efterträdare Tapani Kahri det jobbigt vid nästa avtalsrunda. Galopperande priser leder till kompensationskrav.

Regeringsrelationer

Somertos relationer till den sittande regeringen har tidvis betecknats som något stormiga. Arbetsgivarsidans protestreaktion mot regeringens proponerade arbetslivsreform personifierades till Somerto. Massmedia älskar förenklingar.

— Regeringen gjorde enligt min mening en felbedömning genom att politisera arbetslivsreformen — och det gjorde sedermera också minister Liikanen då han ville baka in skattereformen, en klart politisk fråga, i avtalspaketet i vår. Arbetslivsreformen är i sig en viktig fråga, men Finland kan inte anses släpa efter den internationella utvecklingen på detta område. I samband med regeringsutspelet i denna fråga, som direkt berör arbetsgivarna, blev det nödvändigt för AFC att skärpa profilen och röstläget — och jag är glad att kunna säga att våra motargument ledde till att förslaget i sin nuvarande form är något helt annat än den modell som förelåg i augusti. Naturligtvis fick jag namn om mig som en bråkmakare, men någon måste med kraft föra arbetsgivarnas talan och förhindra en lösning som på sikt skulle ha varit till skada för både arbetsgivare och arbetstagare — och sysselsättningen. Jag känner mig inte ha skadat AFC:s relationer til regeringen, och ångrar I sak ingenting. Utom att klausulen om tre månaders förhandlingstid blev kvar i paketet. Lagen om samverkan förutsätter ju redan interna förhandlingar.

En annan sak är att verklig ekonomisk trygghet inte kan skapas lagstiftningsvägen utan endast och allenast via resultatrik ekonomisk verksamhet. Bara lönsamma företag kan erbjuda de anställda trygghet. Lagar som försvårar bibehållandet av lönsamhet drabbar i sista hand arbetstagarna.

— Folk tenderar att handla rationellt och därför tror jag att tremånadersklausulen i praktiken inte kommer att iakttas. Vattnet söker den mest framkomliga vägen oavsett hinder och dammar — och folk i företagen söker också den mest framkomliga vägen i problemsituationer, och kommer i första hand att sträva till fungerande lösningar, och bara i andra hand att fullfölja lagens bokstav.

Somerto menar att lag borde skapas ur beprövad praxis då det gäller arbetslivet — och inte tvärtom.

— Jag anser att arbetsmarknadsorganisationerna trots allt under årens lopp lyc kats utveckla arbetslivet mycket långt avtalsvägen — vi har överenskommit om förkortad arbetstid, uppsägningstider, semestrar — och lagstiftningen har några år senare följt upp denna utveckling med lagar som utsträckt verkningarna av dessa reforrmer också till icke-organiserade arbetsgivare och arbetstagare. Denna reformprocedur har varit en bra modell, men nu vände man upp och ner på den.

— Som vi alla vet slog utspelet tillbaka mot regeringen och påverkade helt säkert också Holkeris positionering i presidentvalet. Det är inte uteslutet att arbetslivsreformen ännu kommer att kasta sin skugga också över kommunalvalet. Som jag ser saken måste både ett stort parti med regeringsansvar och en statsminister förtjäna varje dag i ämbetet, precis som ledare I näringslivet. Och dikterade lösningar vilar som regel på osäker grund. Om samlingspartiets distanstagande till näringslivet och dess organisationer, och partiets uttalade löntagarprofilering, skulle jag vilja säga, att löntagarpolitik inte automatiskt behöver vara kollektivistisk vänsterpolitik — varför inte skapa borgerlig löntagarpolitik som betonar individualitet, entreprenörskap och sporrande lönesättning?

Studioarbetare vs syndikalister

Utvecklingen mot höggradig centraliserad organisation har varit påfallande under den period Pentti Somerto varit engagerad I arbetsmarknadsapparaten — alltså från 1953. Om man tippar en möjlig pulserande utvecklingsmodell och ser lika långt framåt i tiden -— 2020-talet — är det ett plausibelt antagande att en ”organisationsnedmontering” ägt rum. Bl a Toffler har uppskisserat en sådan trend red småenhetsdominans och flexibilitet.

— Redan nu kan man ju skönja en trend mot nedmontering av reglementering, sä ger Somerto. — Jag tror att de trender sor. idag dominerar ute i världen förr eller senare inverkar också på nordiska förhållanden. Tron på kollektivism och organisationsengagemang kommer att naggas i kanterna och tunnas ut. Framtidens yrkesverksamma människor kommer att vara högt utbildade och ha stor samarbetsberedskap — och en stark önskan att göra överenskommelser på individuella villkor. Det betyder att t ex arbetsmarknadsorganisationernas status och roll förändras. I Mellaneuropa är organisationsgraden nu drygt 30 procent och sjunkande, mot nära 90 i Finland. I USA är den runt 20 procent, trots vissa högorganiserade slutna branscher, och bara 14 procent bland under 30-åringar. I Japan är organisationsgraden 20 procent.

— I och med att nya yrkeskategorier — adb-folk, sk studioarbetare och andra professionella som skapar informations- och tjänstesamhället — gör entré i arbetslivet fortsättning på s 5 49

En säker grund för Din investering.

FINANSAKTIEBOLAGET

SENSOR<P hh

MEN BUSTER HAR DET…

Buster-modellerna. Samtidigt får du vår Buster-guide.

Unik dubbelgaranti 6/10 år.

Bustern görs av marinaluminium, därför är Bustern lätt. Bustern kräver inte stora motoreffekter.

Bustern så länge det finns öppet vatten, utan underhåll på våren eller på hösten. Kom och bekanta dig med de nya

Bustern är osänkbar. En välavvägd V-botten gör gången behaglig i hög sjö och snäva girar. Man kan köra med

Fiskars Oy Ab/Inha Fabriker 63700 ÄHTÄRI, Tel. 965-34 911

Modeller: BIG -RS-+ SUN R-SUN-MIX-R 50 8/1988 FORUN — Vilken underbar vår, säger Pentti Somerto, nypensionerad AFC-boss. — Inga bråk att tala om fortsättning från s 4 förändras arbetskraftsprofilen. Många av dessa nya kategorier kommer inte att vilja inrangera sig i syndikalistiska modeller. Däremot tror jag att organisationsgraden kommer att förbli hög på den offentliga sektorn, bland tjänstemännen och funktionärerna där — förvaltningsfunktionen är så stel där pg a budgetpraxis och löneklasser… och den offentliga sektorns motvilja mot produktivitetsmätningar, som är grunden för en differentierad lönepolitik.

Somerto säger, att Finland — långt före år 2020 — som följd av eurointegrationen får vara förberett på en öppen arbetsmarknad inte bara i Norden utan i hela Västeuropa. Detta kommer också att påverka den inhemska arbetsmarknaden och organisationernas ställning.

— Finland är kanske inte som miljö så förfärligt lockande, så jag tror inte det blir någon direkt folkvandring hit. Kanske arbetssökande från fattigare länder — Portugal, Spanien t ex — söker sig hit i någon utsträckning. Mycket välkommet skulle ju vara att få hit kunniga hantverkare, skräddare, restauratörer… här finns rum för kunkurrens och nya idéer.

Utvecklingsoptimism

En utveckling mot större öppenhet och vidlyftigare friheter förutsätter en trygg ekonomisk tillväxt, ”goda år”. Lika logiskt är att en lokal, regional eller global! ekonomisk kris troligast initierar en utveckling mot större kontroll, övervakning och centralstyrning. Är inte en sådan utveckling lika möjlig — Möjlig, men inte trolig, säger Somerto som medger att han är utvecklingsoptimist. — Det finns inget faktaunderlag för att anta att — om vi nu ser saken ur finländskt perspektiv — vi efter decennier av sakta men säkert stabiliserad ekonomi och tillväxt skulle hamna i någon omstörtande kris. Efter krigsåren har bruttonationalprodukten femfaldigats. På euroarenan går vi om Sverige och ligger tvåa efter Förbundsrepubliken Tyskland i ekonomisk tillväxt. Vi har inte låtit den offentliga sektorn svälla ut i samma takt som Sverige. Vi har inte som Norge konfronterats med plötslig (oljerikedom med ekonomisk förvirring som följd. Och den välfärd vi byggt upp har i stort sett för FRUN, 8/198 delats mellan olika grupper på ett rättvist och vettigt sätt — inbegripet den avtalspolitik som bedrivits. Under förutsättning att vi även framdeles förvaltar denna välfärd förnuftigt och utan extravaganser finns det all anledning att anta att utvecklingen fortsättningsvis kommer att vara gynnsam. Jag önskar Tapani Kahri och AFC:s ledning framgång i dessa strävanden — som förutsätter en viss återhållsamhet och beslut som baserar sig på den faktiska, inte den önskade ekonomiska utveckligen. Den utvecklingen kan styras, men inte behärskas enligt drivvedsmetoden.

”Något begagnad direktö i gott skick”

Somerto har inte hört till förespråkarna för sänkt eller låg pensionsålder. Därför är det befogat att fråga varför han valt att pensionera sig vid bara 60 år fyllda.

— Dethär är ju en individuell pensionsålder, och jag är definitivt för individuella lösningar, ironiserar han. — Jag fattade dethär beslutet för ett år sedan. Jag känner mig absolut inte arbetsoförmögen, och jag utför gärna olika uppdrag även i fortsättningen — jag är inte inställd på att helt dra mig tillbaka från arbetslivet. Och dethär året är faktiskt rätt effektivt programmerat ännu genom att det tar ett tag att lösgöra sig från alla möjliga organ och medlemskap som anknutit sig till jobbet. Men vad som händer nästa år vet jag inte. Jag väntar på anbud!

Får vi snart läsa Pentti Somertos memoare — Nej, Hästö har skött den saken, jag omnämns i hans memoarer, skrattar Somerto mångtydigt, och tillägger att han inte är s mycket för att skriva. Han läser hellre, spe- ciellt gärna historia. Andra fritidspassioner är musik och att resa — ”mera passiva hobbies”, klassificerar han. Och motion, men moderat: Pentti Somerto har inte sprungit en enda maraton, vilket kanske är ovanligt för en man i hans ställning. Han målar inte, författar inte, sjunger inte, och förnekar mera omfattande talanger | köket även om det ofta händer att han lagar mat under veckosluten.

Han har efter 25 år i Hagalund i Esbo flyttat in till Kronohagen, bara några minuters gångväg från AFC. Det betyder att han kan fortsätta att ha fin havsutsikt mot sol uppgången, precis som från åttonde våningen vid Södra kajen — men nu från Norra kajen. ”Mycket urbant”, försäkrar han.

Som Kronohagsbo (för tredje gången faktiskt) intresserar han sig nu för innerstadens trafikfrågor, närmare bestämt problemet med långtradartrafiken som skulle kräva en snar lösning på politisk nivå.

— Mina intresseområden har reviderats i och med ny boendemiljö och nu också nytt veckoprogram, säger han.

Men långtradartrafiken i innerstaden räcker helt säkert inte som livsinnehåll för en man som är van att under vårveckorna stiga upp på nätterna och vandra omkring i hemmet kontemplerande olika förhandlingslösningar. Risken finns att mindre tryck blir tråkigt. Och konstellationen är rätt inortodox: avgång med pension från en så utsatt post, och till råga på allt i gott skick, fullt stridbar.

— Ja, inte sant — ännu skulle det säkert finnas något kvar att klämma ur mig! Men som jag sa: jag är så absolut utled på förhandlingar. Men naturligtvis har man samlat på sig en massa kunnande och erfarenhet och kontakter i samhället och näringslivet, och de kunde ännu utnyttjas. Kanske jag gör det. Jag kan ju inte bara bli liggande — så kantig som jag är. |

Viinanen om Somerto

Hurdan har AFC-bossen Pentti Somerto varit som förhandlingspartner? Vi frågade FFC-ordföranden Pertti Viinanen — Somerto har genom åren varit en mycket aktiv förkämpe för arbetsgivarnas intressen. Hans målmedvetenhet vid förhandlingsbordet har ofta inneburit att det varit svårt att nå avtal genom direkta förhandlingar.

— Det finns människor som starkt är inriktade på att finna lösningar, och människor som då en utsatt tidsgräns närmar sig tenderar att flytta målsättningarna framåt. Pentti Somerto tillhör den senare kategorin.

På bilden uppvaktar Pertti Vilnanen Pentti Somerto på dennes 60-årsdag Ii december senaste år. L 51