Soptunneprocess i beslutsfattandet
av Wilheml Barner-Rasmussen Forum 2007-03, sida 46, 29.03.2007
EH FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 3 2087
LEDARSKAPSBOKEN
I den här serien recenserar forskar på Hanken klassikerna inom ledarskapslitteraturen.
Soptunneprocess 1 beslutsfattandet
WILHELM BARNER-RASMUSSEN X James G. (”Jim”) March, i dag emeritusprofessor vid Stanford är en av organisationsforskningens portalfigurer. I samarbete med bland andra Nobelpristagaren Herbert Simon har han skapat centrala delar av grunden till dagens förståelse för lärande och beslutsfattandei organisationer. Det finns knappast en enda forskare eller konsult inom företagsledning i dag som inte, medvetet eller omedvetet, stöder sig på någon del av Marchs konceptuella apparat.
Bokens titel, ”A Primer on Decision Making: How Decisions Happen; positionerar den som en grund boki beslutsfattande, vilket kan betecknas som falsk blygsamhet. Det rör sig snarare om Marchs samlade kunskap, paketerad i lättfatt lig form. Boken har skrivits utgående från den kurs i beslutsfattande som han i många år undervisade på Stanford Graduate School of Business. Boken inleds med att spränga myten om beslutsfattande som en rationell verksamhet: verklighetens komplexitet tvingar oss att fatta be AO Se
Add March, James G., A Primer on Decision Making: How Decisions Happen. Free Press, 1994, 289 s.
Beslutsfattande som involverar flera individer bygger i regel inte på en gemensam identitet och gemensamma mål, utan p politiska processer.
slut genom att förenkla. Vi skapar och följer tumregler, som styr vå uppmärksamhet och begränsar de potentiella lösningar vi beaktar.
Eftersom en objektiv rationalitet inte finns, och därmed inte kan tjäna som en gemensam neutral grund för att fatta beslut, är det logiskt att de två följande avsnitten ägnas situationer där beslutsprocessen omfattar flera aktörer, March påminner om att en ”enhet; till exempel ett team, ändå i praktiken innefattar ett antal individer med olika identiteter och som följer olika tumregler. Standardlösningen på detta problem — bearbetning av teamet för att uppnå intern konsistens och en gemensam identitet — ogiltigförklarar March med påpekandet att inte ens enskilda individer för det mesta lyckas uppnå intern konsistens. Detta utmynnar i insikten att beslutsfattande som involverar flera individer i regel inte bygger på en gemensam identitet och gemensamma mål, utan på politiska processer. En befriande insikt som drar mattan undan åtminstone den mest naiva kategorin av teambuildingexerciser,
Bokens näst sista kapitel ägnas konceptparet tvetydighet-tolkning, där March presenterar en sammanfattning av sin berömda ‘soptunneprocess” (på engelska ‘garbage can decision process”). Vi är vana vid att tänka på beslutsprocesser som sek ventiella skeenden där en uppsättning aktörer definierar ett problem, söker fram en lösning och besluter om denna. Marchs kritik fokuserar på att uppsättningen aktörer kan ändras under processen, problemet och skalan av möjliga lösningar kan omdefinieras, och att lösningen ofta föregår problemet. Slutresultatet är ett närmast totalt ifrågasättande av det traditionella synsättet.
I slutkapitlet får man med mild besvikelse konstatera att March undviker frestelsen att avrunda med ”facit! Som han själv konstaterar: att fatta intelligenta beslut är så svårt och besvärligt att passivitet närapå framstår som ett frestande alternativ. Några patentlösningar finns inte. Trots sin akademiska försiktighet kan March ändå inte motstå att kasta fram några tentativa ”budord” till dem som vill försöka se på sitt beslutsfattande med nya ögon. ”Treat intuition as real, treat memory as an enemy, treat experience as a theory” är några exempel.
Boken är en klassiker och väckarklocka som det är värt att återkomma till upprepade gånger för inspiration och insikt. I all sin lättfattlighet är den är också en mäkta imponerande sammanfattning av tiotals års toppforskning. a
ED, docent Wilhelm Barner-Rasmussen jobbar som Hanken Foundation Assistan rofessor i företagsledning och organisation på Hanken i Helsingfors.