Sovjets nya handelspolitik

av Tauno Tiusanen Forum 1987-09, sida 14, 21.05.1987

Taggar: Orter: Sovjetunionen Teman: handel

SOVJE större betydelse för ekonomin, total sett, i Sovjetunionen. Sovjetunionen är världens klart rikaste land då det gäller naturresurser och därmed är själförsörjningsgraden mycket hög. Vidare har Sovjetunionens export hela tiden i huvudsak bestått av råämnen, såsom energiråvara, som inte utsätts för protektionism | mottagarländerna.

| | andelspolitiken har aldrig haft någon

Strukturella problem Enligt sovjetiska bedömningar är landets andel av världens industriproduktion ungefär 20 procent, men dess andel av världshandeln är bara fem procent. Över 80 procent av Sovjetunionens export består av bränslen och råvaror. Gruppen maskiner, anläggningar och transportmedel har minskat från en andel på 21,5 procent år 1970 till 13,5 procent år 1985 (Socialismen i teori och praktik 14/1987). Den primitiva exportstrukturen har varit en av de viktigaste naglarna i ögat på den gorbatjovska perestroikan. Utöver detta har den sovjetiska bytesbalansen försämrats radikalt på sista tiden då energipriset sjunkit, vilket för sin del har tillspetsat de problem som ansluter sig till svagheterna i utrikeshandelns struktur. Om Sovjetunionen ska lyckas i sin perestroika, saneringen av utrikeshandeln, måste landets handelspolitiska ställning omvärderas. För att exporten av förädlade produkter ska lyckas, måste den protektionistiska mur som omger västmarknaden brytas ner.

Frierier till väst ställer nya krav Handelspolitikens betydelse understryks idag också av att Sovjetunionen nu på allvar är intresserad av västerländska investeringar på sovjetiskt territorium. De rycket omtalade blandbolagen måste, om och när de grundas, förtjäna konvertibel valuta för vinstöverföringar, avlöning av västerländsk personal och anskaffningar från väst. Den västerländska kompanjonen i ett blandbolag måste från början känna till vilka handelshinder han kommer att stöta på i de olika marknadsområdena för produkter framställda inom Sovjetunionen. Tullar och andra handelshinder kan snabbt äta upp de relativa fördelar som eventuellt kunde uppstå då produktionen flyttas till ett blandbolag i Sovjetunionen.

Hittills har Sovjetunionen strävat till att sköta sin handelspolitik landvis, dvs bilateralt. Till exempel Finlana har beviljat Sovjetunionen samma fördelar som sina västliga handelspartner då vi slutit avtal med EFTA och EG. Detta optimala förhållande kan emellertid inte upprepas för de viktigaste europeiska ländernas del, då EG har utverkat fullmakter av sina medlemsländer att f 1 m utrikespolitiken.

jetunionen har traditionellt förnållit sig iltigt eller till och med fientligt till ionella ekonomiska organisationer, som inte verkar i samband med Samtidigt har Man bara fäst en marginell uppmärksamhet vid handelspolti Sovjetunionen har mycket klart låtit förstå, ott handelspolitiken bara är en del av

FN.

en.

Handelspolitiska strukturförändringa bestämma över handelspolitiken från Bryssel.

Avtal med EG avgörande

Eftersom Sovjetunionens överlägset viktigaste västmarknad finns inom EG-området, borde en handelspolitisk lösning fås til stånd med EG. I annat fall är det mycket svårt att förbättra exportens struktur. Inom den sovjetiska centralstyrda ekonomin, där priserna ofta inte överensstämmer med marknadssituationen, är det naturligtvis möjligt att försöka stimulera exporten av förädlade produkter med hjälp av låga priser. Om man försöker tränga sig igeno tullmuren med hjälp av prismekanismen, föreligger emellertid en akut risk för anklageltser om dumpning. Det finns redan flera exempel på detta från förut. Dessutom förorsakar marknadsföringen med prisvapnet med tiden kännbara förluster för exportören, om de verkliga produktionskostnaderna inte kan täckas.

Intrigerar DDR?

Man kunde föreställa sig att Sovjetunione i denna perestroikans tid har ett brinnad behov av att påskynda handelspolitiska lös ningar. Så förefaller emellertid inte att vara fortsättning på s 2 9/1987 FORUN