Spara också billigare olja
av HN Forum 1982-06, sida 05, 31.03.1982
ledaren
Spara också billigare olj ”OTROLIGT MEN SANT” är väl den allmänna reaktionen på de sänkta priserna på oljeprodukter, som betydde att den allmänna trenden på oljemarknaden nu nått vårt land Trots att det redan en tid har talats om att oljepriserna faktiskt kan gå ned hade väl de flesta på sin höjd vågat hoppats på stabiliserade priser och inte en direkt sänkning, som nu skedde. Sjunkande priser och kostnader har ju under flere decennier redan varit en sak som man främst stött på i de nationalekonomiska läroböckerna.
Dessutom förefaller trenden att fortgå. Trots OPEC-ländernas beslut i Wien att försöka försvara prisnivån på 34 USD per fat genom att skära ned produktionen inom kartellen till 18 miljoner fat per dag tyder de flesta tecken på att priserna kommer att fortsätta att sjunka. OPEC-priset ligger fortfarande drygt 5 USD över priserna på spotmarknaden och ca 3 USD över Nordsjöoljan, som i takt med de icke OPEC-anslutna ländernas ökade roll i oljeförsörjningen blivit prisledande.
Oljeexpertisen räknar med att OPEC ytterligare borde skära ned sin produktion med 2—3 miljoner fat per dag för att överutbudet skall försvinna. Visserligen påstod sig vissa OPEC-talesmän vara beredda att skära ned produtionen ända till 10 miljoner fat för att försvara prisnivån, men det låter mera som ett tomt hot. De mindre, och folkrika oljepro Forum 6/8 ducerande länderna med ambitiösa utvecklingsplaner sitter redan illa till för att finansiera sina utvecklingsprojekt. Tom den största och rikaste producenten, Saudiarabien, börjar efter nedskärningen av produktionen till 7 miljoner fat i aprif närma sig den gräns på ca 6 miljoner fat per dag, som man beräknat att landet behöver för att finansiera sin budget. Här måste man dock komma ihåg att landet har stora finansreserver placerade som kan användas för att finansiera ett inkomstbortfall från den dagliga oljeproduktionen. OPEC-länderna som helhet var dock i slutet av förra året nettolåntagare på den internationella kreditmarknaden för första gången sedan år 1973.
Oljekartellens försvagade ställning belyses också av att OPEC-länderna idag tillfredsställer ca 44 procent av västvärldens oljebehov, vilket är mindre än den andel som de oljeproducerande länder som inte hör till kartellen står för.
De sjunkande oljepriserna medför givetvis vissa nackdelar och risker. Den snabbt växande marknaden för industriprodukter i OPEC-länderna tappar köpkraft och växande ekonomiska problem i de fattigare OPECländerna ökar risken för politiska omställningar. Om de dessutom tvingas uppta stora lån på kreditmarknaden finns det risk att de oljelösa fattiga länderna blir utträngda. För Finlands del tillkommer dessutom problemen i handeln med Sovjet unionen.
Allt som allt räknar man dock med att oljeprissänkningarna skall föra med sig det mesta som de stagnationsdrabbade västliga industriländerna länge hoppats att skall finnas i den ekonomiska julgubbens säck: minskad inflation, förbättrad balans i utrikeshandeln, ökade investeringar m m. Och inte minst en avsevärd psykologisk knuff framåt.
Trots de ljusa utsikterna är det dock skäl att hålla huvudet kallt. Risken för politiska omvälvingar, som över en natt kan förändra läget, kvarstår, och oljan är fortfarande en begränsad naturresurs.
Det är därför skäl att hoppas, att vi inte lämpar överbord alla de goda vanor som vi lagt oss till med under trycket av stigande oljepriser. Vissa vanor kan vi dock väl vänja oss av med. Det gäller då främst det sk toksparandet, som tagit sig uttryck i flykt från oljeenergin till vilket pris som helst och utan tanke på kapitalkostnader, och de utslag av vettlös isoleringsiver som också förekommit.
Däremot finns det ingen anledning att avstå från vettigt sparande av energi i alla dess former. Där finns det fortfarande mycket att göra trots att vi kommit en bit på vägen. Likaså måste vi fortsätta forskningen och utvecklandet av alternativa energikällor och minska beroendet av importenergi. Oljan är fortfarande dyr, mycket dyr.
HN OO