Sparpolitiken dyr för Maggie
av Tauno Tiusanen Forum 1985-17, sida 14-15, 06.11.1985
Sparpolitiken dyr för Maggie
Ungdomskravallerna är höstens samtalsämne i England. Vid sidan av översikterna av läget har pressen också analyserat orsakerna till oroligheterna. En ut bredd uppfattning är att landets sociala problem är huvudorsaken till kravallerna.
et är klart att kravallerna inte löser D problemen i samhället. Tvärtom växer de sociala problemen i takt med kravailerna.
I Brixton, London räknade de lokata företagen ut att värdet på de totala skadorna är i storleksordningen 50 miljoner FIM. Försäkringarna täcker en väsentlig del av den här direkta ekonomiska förlusten, men de indirekta skadorna ersätts inte. Därför får mången småföretagare av allt att döma oöverkomliga svårigheter. Under den tid reparationsarbetena tar försvinner kunderna och söker sig också av säkerhetsskäl till andra snabbköp i området.
Bland småföretagarna finns många färgade, närmast asiater, och deras utkomst är allvarligt hotad. Kravallerna, som börjat med meningsskiljaktigheter mellan raserna 1 drabbar hårt de färgade grupperna som lyckats integrera sig i det brittiska samhället.
Thatcherismen
Som känt utgår den konservativa ekonomiska politiken från att utgifter som hör samman med en välfärdsstat måste gallras ut och att företagarviljan i motsvarande grad skall ökas genom skattelättnader. I skenet av de totala siffrorna har den här läran, som döpts till ”thatcherism”, i praktiken ändå avancerat tämligen långsamt. I slutet av 1970-talet slukade de sociala utgifterna, till vilka de direkta ersättningarna för arbetslöshet inte räknas, 24 procent av bruttonationalprodukten. Nu är andelen 23 procent. Samtidigt har försvarsutgifterna och de medel som används för att upprätt hålla ordningen ökat från knappt sex procent av BNP till över sju procent. Skillnaderna är alltså marginella.
Utbildnings- och bostadsprogrammen, som närmast hör till de lokala organens kompetensområde, har fått lida mest av nedskärningarna. Investeringarna på de här två områdena inom den offentliga sektorn ligger ungefär 25 procent under nivån i slutet av 70-talet.
Det här talet skulle uppenbarligen vara ännu mer bedrövligt om inte kommunerna i sin penningnöd börjat realisera egendom, närmast tomter och byggnader, för att få kapital att investera. Man har beräknat att till och med upp till en tredjedel av kommunernas investeringar under de senaste fem åren finansierats genom försäljning av egendom. Nu ser taket ut att komma emot 17/1985F RUN samma takt kan under inga omständigheter fortsätta, och det är tydligt att de lokala förvaltningsorganen står inför en finansieringskris. Av allt att döma förvärrar detta bostadsproblemet ytterligare i slutet av 80talet.
Bostäder, brott, beskattning
Vid de unga konservativas möte i börja av oktober fäste man speciell uppmärksamhet vid bostadsproblemet, som är en stark bakgrundsfaktor till kravallerna. Idag omfatar kölistan till de kommunala bostäderna 1,2 miljoner namn och listan växer oroväckande snabbt. Samtidigt har man i brist på pengar lamslagit underhållet av den ofentliga sektorns bostäder: ungefär en fem’edel av bostäderna hotar att bli odugliga till följd av att de inte sköts. Tidningarna poängterar numera gång på gång att ”law and order"politiken, som hör nära samman med ”thatcherismen”, inte har gett tillräckliga resultat. Antalet inbrott har nästan fördubblats från 1979 års ca 500 000 fall till ca 900 000 fall per år. Också rånen har ökat med det dubbla från 12 500 till 24 900 per år. Mellan åren 1980 och 1984 minskade de uppklarade brotten rån 40 till 35 procent.
Under de senaste åren har märkbara strukturförändringar gjorts i beskattningen. För företagen, företagarna och dem som lever på sin förmögenhet har andelen av hela skattebördan minskat från 33,5 procent år 1978 till 29,5 procent i fjol. Samtidigt ha skatteandelen ökat från 43 till 50 procent ör löntagare och konsumenter.
I praktiken betyder detta att personer, som får ungefär hälften av medellönen, nu reellt betalar ca två pund mera i skatt än för em år sedan. Samtidigt klarar sig de som örtjänar fem gånger mera än medelinomsttagaren med att betala 62 pund mindre i skatt per vecka. De här siffrorna visar redan en ganska klar tendensförändring som man under premiärminister Thatchers id medvetet velat få till stånd för den offentiga sektorns finansieringssida.
Fortsättningen också dyster De konservativas understöd har under de sex senaste månaderna sviktat och de får garanterat jobba hårt för att vinna nästa val. Oppositionen har inte heller det bästa lytet. Arbetarpartiets interna linjekonflikter har nämligen tärt på dess möjligheter att profilera sig som ett klart alternativ till den sittande regeringen. En eventuell fortsättning på kravallerna medför dock större möjigheter för vänstern att komma åt regeringsmakten.
Några ekonomiska under, som snabbt skapar nya arbetsplatser och minskar det sociala trycket i England, är inte att vänta. Den ekonomiska tillväxten väntas vara svag. Man förutspår tillväxttal om ca 1—1,5 procent för nästa år. Den tillväxt som väntas förbättrar knappast alls sysselsättningssituationen. Redan nu är ca 3 miljoner mänskor utan arbete.
j
Margaret Thatchers och de konservativas position har sviktat och nästa val blir en tuff utmaning.
Kommunernas allt svagare ekonomiska situation kan ytterligare märkbart öka arbetslösheten. Staden Liverpool, där över 30 000 kommunalanställda sagts upp, ser ut att hotas av konkurs. Det här får känslorna att svalla och ökar säkert också kravallbenägenheten. Den heta hösten kan alltså mycket väl följas av andra heta årstider.
Tauno Tiusanen (Oxford)
F RUN 17/198 15