Staten är medskyldig till inflationstrycket

Taggar: Teman: inflation

FORU panelen

Staten är medskyldig till inflationstrycke e Staten och det offentliga hushållet har en minst lika sto andel i inflationstrycket som löneförhöjningarna, konstaterar veckans panel. Pensionspaketet, prisstegringarna, den expansiva budgeten, allt medverkar till att vi nu är inne i en inflationsspiral, som om vi inte samlar oss till kraftiga motåtgärder kommer att föra oss tillbaka till samma situation som före stabiliseringen med indexbundna både lån och löner. På två år har inflationen farit i väg med 14 procent av penningvärdet. Det är mer än under inflationsperioden 1960—67.

e Panelen, som bestod av arbetsgivarbasen Timo Laatunen, FFC-basen Niilo Hämäläinen och bankdirektör Göran Stjernschantz kritiserade skarpt statsmakten för att den drar sig undan sitt ansvar. Den efterlyste en samordning av finans- och penningpolitiken och en förnuftig prispolitik i stället för enbart prisregleringar.

FORUM: — Hotas vi av en inflation som de ekonomiska ramarna inte håller?

LAATUNEN: — Vi inte bara hotas, den är redan här. Under de två senaste åren har den legat vid drygt 7 procent, dvs lite högre än 1960—67. Efter stabiliseringen hade vi ett par år de lägsta siffrorna i Europa. Nu är vi på väg uppåt igen, dels på grund av en kraftig prisstegring ute i världen — och den kan vi inte göra någonting åt — men dels också på grund av inhemska åtgärder som har ”matat” inflationen. Vi har tex 1971 års löneförhöjning, som är den högsta i vår avtalshistoria sen F- och A-avtalen. Olyckligtvis sammanträffade detta med ett skede, då den ekonomiska växten sgs avstannade.

Forum 20/197 5-6 proc inflationstakt i Västeuropa

HÄMÄLÄINEN: — Inflationen beror nog inte bara på oss. Vi kan inte göra något åt trycket utifrån, råvarorna blir dyrare. Den fortgående prisstegringen på råolja är tex ganska märklig. Så har vi den inhemska räntepolitiken, punktskatten, lantbrukspriserna som har stigit mera än vad man avtalsenligt räknade med. Det gäller för löntagarna att ta igen detta i mark och penni, Det allra känsligaste är just lantbrukspriserna, för att de drabbar baslivsmedlen som har den största betydelsen för de lågavlönade. STJERNSCHANTZ: — Jag vill också peka på hotet utifrån. Vid en konferens nyligen i Stockholm räknade man med en Vänd 1 Forum-panelen deltog e Timo Laatunen, AFC e Niilo Hämäläinen, FFC e Göran Stjernschantz, NF 12 procents stegring av förtjänstnivån och en 6 procents årlig inflation 1973—74 i Västeuropa. Men vår ställning är ändå inte så dålig. Vi ligger ungefär i mitten på inflationsskalan i Västeuropa om vi ser 2—3 år bakåt i tiden. Det är även skäl att påpeka att inflationen i vårt land tidigare var en efterfrågeinflation medan vi nu har en kostnadsinflation. — Lönehöjningarna reflekteras snabbt i livsmedelspriserna eftersom lantbruksinkomsten är kopplad till lönemekanismen. Boendekostnaderna spelar även in och där är låneräntan förvisso en faktor.

— Kan vi fortsätta på denna linje? Industrin som har lättare att bära löneförhöjningar går före, servicenäringarna måste komma efter trots att de med sin låga produktivitet har mycket svårare att bära lönehöjningar av samma storlek.

HÄMÄLÄINEN: — Löneglidningen är mindre inom servicenäringarna.

Solidarisk lönepolitik har prishöjande effekt

LAATUNEN: — Ungefär en procent. Men om vi nu ser på åren efter stabiliseringen, så har realförtjänsten, särskilt för industriarbetarna, stigit mera än produktiviteten s g s varje år. Den solidariska lönepolitiken innehåller även en prisförhöjningskomponent. Den innebär att lönerna stiger procentuellt mera i de lägre avlönade branscherna, Detta betyder prishöjningar just i de branscherna. Endel av prishöjningarna borde därför vara sådana som de högre avlönade inte skulle ha någon rätt till kompensation för.

HÄMÄLÄINEN: — Inflationen är inte farlig så länge den hålls inom internationella ramar. Men om vi börjar ligga i topp, då är det farligt. Jag kan inte se någon räddning så länge som den utländska inflationen är så stark som den är. Vi är ingen isolerad ö.

LAATUNEN: — Det idealiska vore att vi inte skulle stärka den utländska inflationens verkan med egna åtgärder. STJERNSCHANTZ: — Det är allas vår skyldighet att bygga så höga hinder som möjligt. Men var ligger gränsen för en ”tolerabel” inflation? För 7—8 år sedan talade experterna om 1—2 procent, nu är man uppe i 5 procent per år. Det är egentligen ganska chockerande.

HÄMÄLÄINEN: — När man tänker på åtgärder mot inflationen så måste man komma ihåg vad boendekostnaderna, smör, bröd, mjölk betyder för de lågavlönade. Vi inom FFC måste trycka på denna punkt, och om det är inflations 1 främjande så kan vi ingenting göra åt det. Men också skatteprogressionen börjar kännas i medellöneklasserna. Därtill kommer kommunalskatten.

Intellektuell ärlighet

LAATUNEN: — Åtgärderna bör sättas in på två håll: dels har vi det offentliga hushållet, dels löneavgörandena. Skattetrycket reflekteras tex på lönemarknaden. Man borde kunna kräva intellektuell ärlighet av politikerna. Våra riksdagsmän och -kvinnor kräver en snabb utbyggnad av socialvården och undervisningsväsendet. Men samtidigt klagar vi över det växande skattetrycket. Vi kan inte ha låg skatt och hög offentlig servicestandard samtidigt.

HÄMÄLÄINEN: — Laatunen har rätt när det gäller riksdagen. Tag tex pensionsfrågan. Riksdagen slog i bordet sitt pensionspaket mot alla avtalsparters protester. Resultatet är ökat skattetryck. Om man vill göra någonting effektivt åt inflationen så bör riksdagen, regeringen, bankerna och arbetsmarknadsparterna gemensamt ta itu med den.

STJERNSCHANTZ: — Centralbankens chef Mauno Koivisto sa för någon tid sen att finanspolitiken och penningpolitiken borde koordineras. Nu går den offentliga sektorn sin egen väg och när efterfrågetrycket sätter in, brukar centralbanken strama åt krediterna, vilket. drabbar produktionen. Statshushållet är nu inne i ett expansivt skede, och minst lika stor uppmärksamhet borde därför ägnas detta som löneförhöjningarna. EEC rekommenderar för sina medlemsländer en budgetökning om 10 procent per år, men hos oss stiger nästa års statsförslag med 17,3 procent.

2/3 av nästa års lönehöjningsmarginal har redan ätits upp

HÄMÄLÄINEN: — Staten har egentligen bara stått på sidan om och lyssnat vid de centraliserade uppgörelserna, men inte bekymrat sig om sina egna skyldigheter. Rotpriserna är tex ett mycket besvärligt problem för träförädlingsindustrin. Lönepolitiken är snarast en följd av det som hänt på andra fronter. Jag är säker på att vi med mycket lugnare sinne kunde ha gått till nästa avtalsomgång om inte alla dessa prisstegringar skulle ha skett efter det senaste avtalet. ”

LAATUNEN: — De offentliga åtgärderna har sin stora andel i att två tredjedelar av dem reella lönehöjningsreserven för nästa år redan har ätits upp. Pensionspaketet slukar 1,5 pro Forum 20/197 cent nästa år (för ett helt år 3 procent). Därtill kommer den förlängda semestern från UKK-avtalet. Den tar också 1,5 procent. Produktiviteten väntas öka 4,5 procent nästa år. Återstår alltså 1,5 procent.

HÄMÄLÄINEN: — Situationen är nu den, att ingenting kan ske på avtalsfronten innan riksdagen har klarat av sin andel, bl a EEC-avgörandet.

FORUM: — Borde vi kanske ha en hårdare prisreglering?

HÄMÄLÄINEN: — Prisregleringen är en politisk stridsfråga, inte en arbetsmarknadsfråga. Men man måste vara medveten om att prisreglering lätt leder till sämre kvalitet. LAATUNEN: — Bestämmer man ett tak för priserna, så måste man komma ihåg att importpriserna alltid kommer i botten. Ju mera de stiger, desto mindre rum finns det för den inhemska produktionens prisandel. Detta vore kortsynt. I allmänhet är det mycket små möjligheter att hålla inflationen i styr med prisreglering. Den reflekteras i sysselsättning och produktivitet.

Indexspöket

STJERNSCHANTZ: — Även om man tänkte sig en hundraprocentig prisreglering så skulle den ändå inte lösa några problem, bara uppskjuta dem. Vi borde i stället koncentrera oss på att föra en förnuftig prispolitik med statsmakten och intresseorganisationerna i samarbete.

HÄMÄLÄINEN: — Det gjordes ett försök efter Liinamaa I, men det omintetgjordes i riksdagen med punktskatt och liknande åtgärder.

FORUM: — När det nu ser ut som om vi skulle få räkna med en ökande inflation, finns det risk för att indexvillkoren återinförs tex på lån? . STJERNSCHANTZ: — På bankhåll är vi mycket bekymrade över utvecklingen om den fortgår som hittills. Levnadskostnadsindex har i år stigit så mycket, att deponenten inte får någon ränta på sin pengar. Detta leder förr eller senare till minskande inlåning.

HÄMÄLÄINEN: -— Just nu stiger inlåningen brant. STJERNSCHANTZ: — Närmast på checkräkningar och så finns det i nuvarande skede, då investeringarna inte kommit i gång, också en hel del ”lösa pengar”. Men det är på något sätt omoraliskt att den som för sina pengar till banken inte får någon utdelning på dem, medan en som lånar dem därifrån

Forum 20/197 kan göra inflationsförtjänster genom att tex investera i bostäder. En fördel har deponenten i alla fall i att depositionerna är skattefria.

HÄMÄLÄINEN: — De ”lösa pengarna?” beror på att investeringarna inte har kommit i gång. Och när det gäller bostäderna kan man säga, att de är en nödvändighet som d ” allra flesta inte har någon möjlighet att spela med.

— Räntefrågan måste tas upp till prövning nästa år. I exempelvis England diskuteras nu på allvar införande av indexvillkor av olika slag.

Index på lån betyder index på löner

HÄMÄLÄINEN: — Om lånen indexbinds, så har vi omedelbart index också på lönerna och då är vi tillbaka i den situation som vi för något år sen med stor möda arbetade oss ur. Ingen skulle ha nytta därav, åtminstone inte industrin, och inte heller löntagarna, Handeln däremot ser inte ut att ha någonting emot en liten inflation. Överhuvudtaget vill man inte mera lyssna till den som talar för en förnuftig ekonomisk politik. Det finns varken vilja eller lust. STJERNSCHANTZ: — Ingen vill ha index återinfört och därför borde man finna andra medel att hejda inflationen. LAATUNEN: — Under de två senaste åren har utvecklingen avvikit från det som stabiliseringsprogrammet förutsatte. Om depositionsräntan fryses ned för lång tid, så står vi inför övermäktiga svårigheter att upprätthålla ett indexfritt system. Det enda sättet är att försöka stabilisera situationen. Det betyder bla, att det offentliga hushållet måste hållas inom ramen för nationalproduktens ökning, att inflationspsykosen måste motarbetas så att lönelyften håller sig någorlunda inom ramen för produktivitetsökningen. Det förutsätter även ett omfattande ärligt samarbete mellan staten och alla intresseorganisationer och att man erkänner de ekonomiska realiteterna. HÄMÄLÄINEN: — Lantbrukspriserna och priset på träförädlingsindustrins råvaror är viktiga. Och så har vi avgifter och taxor. De borde hänga med i kostnadsutvecklingen, eljes orsakar de belastningar på annat håll och därmed inflationstryck. — Räntepolitiken är viktig, särskilt när det gäller bostäderna. Men inte bara räntan, utan även amorteringstiden. Inom vissa sektorer spelar även vinsterna en roll för inflationstrycket. Summan av allt detta är lika med lönerna.

Forts på sid 4 13