Statens många armar

av Rolf Ekman Forum 1975-04, sida 18-19, 05.03.1975

Taggar: Teman: statsbolag

18

FORUM 4 : 75

FORUM 4 : 7 19

STATENS många arma ” Av statsbolagen i Finland brukar fjorton räknas som s k ”tunga statsbolag”: Oy Alko Ab, EnsoGutzeit Oy, Finnair Oy, Imatran Voima Oy, Kehitysaluerahasto Oy, Kemijoki Oy, Kemira Oy, Neste Oy, Outokumpu Oy, Rautaruukki Oy, Suomen Vientiluotto Oy-Finlands Exportkredit Ab, Valmet Ab, Veitsiluoto Oy och numera även Suomen Autoteollisuus Oy.

Som något mindre tunga anses Ajokki Oy, Pohjolan Liikenne Oy och Suomen Malmi Oy. Dessa är samtidigt de mest kända. Men statsbolagen har också dotterbolag, till och med stora och betydande och aktivt verksamma företag. Slår man sig ner och börjar granska listan blir den första chocken deras mångfald. De är mycket nära 90 till antalet! |

En kanske ännu större överraskning är att konstatera, att det utöver dessa även finns den s k andra generationens statsbolag. De är dotterbolag till dotterbolag, d v s bolag som statsbolagens dotterbolag eller av staten delägda bolag grundat eller helt enkelt existerande bolag som dessa förvärvat. Få har noterat att dylika bolag finns och i sista hand är det väl bara statens revisionsverk som i full utsträckning varit medveten om i vilken utsträckning detta förekommer.

Chefen för statsbolagsbyrån vid handels- och industriministeriet pol dr Unto Lund framhåller, att antalet dotterbolag och andra generationens dotterbolag mycket väl kan komma att öka i år. Utbudet till staten är stort, närmast som en följd av lågkonjunkturen.

Ny” Enligt gällande lagar måste riksdagens välsignelse inhämtas då nya statsbolag grundas. Den här välsignelsen fås i allmänhet i samband med att riksdagen beviljar medel för ändamålet såsom fallet var då Suomen Autoteollisuus köptes upp. Däremot har riksdägen ingen direkt insyn om ett existerande statsbolag besluter grunda eller köper upp ett företag och ombildar det till dotterbolag. Klara exempel på det här tillvägagångssättet gavs då Rikkihappo Oy förvärvade aktierna i Schildt & Hallbergs färgfabrik och döpte om den till Tikkurilan Väritehdas Oy och då Kemira i fjol köpte Säteri Oy.

På grund av dén här regeln kan man anta att de egentliga statsbolagens antal inte kommer att växa nämnvärt. Här nämndes redan Suomen Autoteollisuus Oy och vidare har i offentligheten diskuterats, att staten tillsammans med Salora Oy skulle starta ett TV-bildrörproducerande elektronikföretag. Om sistnämnda etablering pågår ännu en dragkamp i det tysta. Bland socialdemokraterna har ett visst motstånd mot planerna börjat göra sig gällande trots att tanken ursprungligen föddes på det hållet. Det är framförallt misstanken att företaget inte skulle bli så lönsamt för statens del, som väckt grubbel i ledet.

”Kamouflerad” verksamhet

Ser man enbart på dotterbolag till statsbolag, lägger man märke till att de verkar på många områden och ofta i sig själva är stora enheter. Finnair t ex har med tiden kommit över en stor del av resebyråverksamheten i landet. Att det i det här fallet är staten som är ägare kommer inte fram så lätt. Solresor-Aurinkomatkat är til nästan hundra procent statsägt, men hur många resenärer är medvetna om detta faktum, Eller tex Imatran Matkatoimisto Oy osv…

Kapitalkrävande industrier

För de tunga statsbolagens verksamhet redogörs bla i årsboken ”Statsbolagen” och givetvis i företagens egna Åårsberättelser. Här kan några intressanta siffror plockas fram: | Statsbolagens andel av hela industrins omsättning var 1973 över 15 procent och av exporten var deras andel 19 procent. Ser man på den sysselsatta arbetskraften, så var statsbolagens andel. 12 procent, men det faktum att deras andel av det producerade förädlingsvärdet var ca 20 procent ger en antydan om, att det till största delen är fråga om synnerligen kapitalkrävande processföretag. Samma slutsats kan man dra av den omständigheten, att den statsägda industrins andel av industrins samtliga fasta investeringar i fjol var över 35 procent.

Varför saknas koncernredovisninga ‘Men dessa siffror beaktar i allmänhet inte dotterbolagens andelar, och i synnerhet inte den sk andra generationens dotterbolags andelar. Därför kan man utgå från att statens andel av såväl produktion, förädlingsvärde som antalet anställda i verkligheten ligger på en betydligt högre nivå.

Detta att dotter- och dotterdotterbolagens Årssiffror inte tas med beror på att stats bolagens i allmänhet inte gör upp koncernredovisningar — vilket de egentligen borde göra för att medborgarna på ett lättillgängligt och begripligt sätt skall få veta hur deras pengar egentligen används.

Ty att det rör sig om skattepengar måste man vara på det klara med. Statsbolagen har ofta kommit till på det sättet, att staten köpt upp stora och viktiga företag som råkat i svårigheter. Outokumpu Oy stod en gång i tiden fallfärdigt och de privata ägarna hade inte de tillgångar som krävdes för att utveckla bolaget. Outokumpus senare historia och dess betydelse för det finska folkhushållet medges väl numera av envar.

Likaså var det, eller ansågs det viktigt då republiken var ung, att det stora norskägda skogsbolaget Gutzeit Ab skulle övergå i finländsk ägo. Sedermera har det utvecklats till ett av de största industriföretag vi överhuvudtaget har. Av alla tunga statsbolag har för övrigt Enso-Gutzeit Oy det största antalet dotterbolag. Det går också rykten om att bolaget genom att förvärvå ett stort företag skall utveckla sin verksamhet på ytterligare ett skogsindustriområde där företaget ännu inte bar fotfäste.

Chefens starka hand — och huvud

Statsbolagen styrs i allmänhet av förvaltningsråd, som är eller i varje fall har varit sammansatta på parlamentarisk bas. Men statsbolagens förvaltningsråd ändras inte efter varje riksdagsval. En viss eftersläpning — eller låt oss kalla det obalans kan iakttas i snart sagt alla statsbolag.

Det är för övrigt att märka, att den nya aktiebolagslagen — om och när den antas av riksdagen — inte ger förvaltningsråde någon ställning alls. Därför har en del ovisshet uppstått, huruvida aktiebolagslagen borde ändras på den här punkten. Eller om det blir nödvändigt att stifta en skild lag för statsbolagens del. Den tanken har kastats fram av bla ordföranden i Outokumpu Oy:s förvaltningsråd Olavi S alonen — själv fd handels- och industri minister.

Nuvarande lag — från år 1931 — reglerar statsbolagens verksamhet egentligen bara i ett avseende: att de skall drivas enligt ”sunda affärsprinciper”.

Det här har lett till att vissa statsbolagschefer till fullo utnyttjat alla möjligheter att leda sina företag med stark hand och ibland — så sägs det — en smula efter eget huvud,

Industriernas och statens finansieringsstö Är statsbolagen mindre lönsamma än privata bolag? Är de i en imera gynnad ställning då det gäller finansieringsstöd än de privata? Vid diskussionsevenemanget Jyväskylän Talvi i februari kom Metallarbetarförbundets specialutredare Mauri Kavonius med följande synpunkter: Han sade bla att statens investeringsstöd till hela industrin under 1960- och 1970talen vuxit snabbare än industriproduktionen i genomsnitt. Då industriproduktionen steg med i genomsnitt 13,4 procent per år, växte statens investeringsstöd i genomsnitt 16,5 procent per år. Statens investeringsstöd till industrin växte också snabbare än hela budgethushållningens utgiftssida, som vuxit i genomsnitt 11,7 procent per År. Forts på sid 23