Statlig upphandling och tullvärdena normeras

av P.-E. Paul Forum 1981-01, sida 24-25, 21.01.1981

GATT-slutrakan: Statlig upphandlin och tullvärdena normeras

GUtgående från tanken att världens ekonomiska utveckling bäst främjas av ett så fritt internationell handelsutbyte som möjligt tillsatte Förenta Nationernas Ekonomiska och Sociala Råd 1947 en förberedande kommitté bestående av representanter för 23 västliga industriländer, med uppgift att utarbeta ett förslag till en allmän överenskommelse om avskaffande av tullar och andra handelshinder mellan medlemsländerna. Kommittén arbetade snabbt och effektivt, redan följande år var förslaget färdigt och antogs av medlemsländerna den 1 januari 1948. Därmed hade det allmänna avtalet om tulltariffer och handel trätt i kraft (The General Agreement on Tariffs and Trade, eller förkortat Gatt).

Under de följande åren och fram till detta år har sammanlagt 99 länder anslutit sig till Gatt, dvs samtliga OECD-länder, ett stort antal u-länder, och bland de socialistiska länderna Polen, Tjeckoslovakien, Ungern och Rumänien.

Utgående från det allmänna Gattavtalet har man under årens lopp i olika etapper förhandlat sig fram till olika konkreta specialavtal som dels gäller allmänna och ömsesidiga tullnedsättningar, dels sk koder för avlägsnande av övriga handelshinder mellan länderna, såsom oskäliga tekniska bestämmelser, subventioner, licensförfaranden od. De olika medlemsländerna har sedan i olika takt antagit dessa tullreduktioner respektive koder. I alla dessa sammanhang har u-länderna fått särskilda förmåner av olika styrka och slag.

900 handelshinder…

Vid den s k Tokyorundan i mitten av september 1973 förhandlade man inte endast om tullarna, utan även om dessa icke-tariffära handelshinder. Under de följande åren utarbetades detaljerad 2 avtal i dessa frågor som berör två tredjedelar av världshandeln. Alla viktiga länder har omfattat Gatt-avtalet utom Sovjetunionen, Kina, Tyska Demokratiska Republiken och de flesta arabländer, som alltjämt står utanför — åtminstone tillsvidare. Antalet icke-tariffära hinder är mycket stort om man räknar alla detaljer och varianter i olika länder. Inom Gatt har man förtecknat nära 900 olika icke-tariffära varianter av handelshinder.

I enlighet med de förhandlingar som Finland har fört med de andra Gattländerna under åren 1973—1979 har en hel del överenskommelser, arrangemang och bestämmelser gällande allmänna tullnedsättningar och avskaffande av icke tariffära hinder trätt i kraft hos oss. Fördragstullarna — enligt Gatt-avtalet sänks sålunda med en åttondedel den 1 januari under de åtta åren 1980—1987, och är alltså helt avskaffade fr o m den 1 januari 1987. Vidare har överenskommelserna om de internationella mjölkprodukt- och nötköttsarrangemangen godkänts, överenskommelsen om importlicenseringsförfarandet och om tekniska handelshinder, om exportstöd och om dumping trätt i kraft.

Den 1 januari 1981 trädde slutligen överenskommelsen om tullvärde i kraft och den s k opliften föll bort. Tullvärdeöverenskommelsen är av särskild betydelse för vår export till USA och Kanada. Grundprincipen är att tullvärdet på importerad vara skall vara det pris som importören faktiskt har betalat eller kommer att betala för varan. Om importören svarar för kostnader som omedelbart gäller ifrågavarande parti såsom förpackning, licensavgifter, provisioner, mäklararvoden od, skall dessa kostnader inkluderas i tullvärdet.

Det stadgas uttryckligt att tullvärdet icke får fastställas med stöd av försäljningspriset i importlandet för liknande vara som tillverkats där, såsom fallet ha varit i USA. Inte heller får tullvärdet frixeras enligt priset för vara på den inhemska marknaden i exportlandet.

Diskriminering förbjuden

Också överenskommelsen om statlig upphandling trädde i kraft den 1 januari. Den är av betydelse såväl för vår export som för vår hemmamarknadsindustri. Grundprincipen ingår i artikel II, som stipulerar att alla länder som har antagit koden ”ovillkorligen (skall) bevilja varor respektive leverantörer från andra parter talltså länder)… behandling, som ej är mindre gynnsam än: a) den som beviljas inhemska produkter och leverantörer; b) den som beviljas varje annan parts produkter och leverantörer.”

Detta betyder m a o att inget land vid statlig upphandling får diskriminera något annat land. För att kontrollera detta skall alla statliga offertanhållanden publiceras i officiella tidningar, så att leverantörerna i alla länder som antagit koden kan lämna in sina offerter. För Finlands del publiceras offerterna i Officiella Tidningen på finska, svenska och engelska.

Också beträffande den statliga upphandlingen har u-länderna erhållit särskilda lättnader som gynnar deras inhemska industri. Dessa lättnader är dock än så länge av ringa eller ingen betydelse, emedan de allra flesta u-länder tillsvidare inte har antagit koden om statlig upphandling. Undantag är några få mera betydelsefulla u-länder som t ex Brasilien.

Noggranna offertregler

Koden innehåller mycket detaljerade föreskrifter om hur offerterna skall avges, öppnas och behandlas. De förfaranden som tillåts är öppet, selektivt och direkt anskaffningsförfarande. Vid öppet förfarande är den statliga inköpande instansen skyldig att beakta alla inkomna offerter.

FORUM 1/81

Efter mer än fyrtio års underhandlingar, kompromisser och delavtal står det stora Gattarbetet nu inför sin fullbordan. De två sista länkarna i detta väldiga avtalskomplex är koden om statlig upphandling och koden om tullvärden, som båda för Finlands del trädde i kraft den 1 januari 1981.

Vid det selektiva förfarandet utväljer instansen vissa leverantörer på basen av leveransförmåga, trovärdighet, serviceförmåga, kvalitetsmedvetenhet o d kvalifikationer. Alla leverantörer i de länder som antagit koden har dock rätt att försöka kvalificera sig för att bli ett visst lands ”statliga leverantör”. I dessa fall, liksom vid direkt anskaffning publiceras inte några offertanhållanden. Detta sker alltså endast vid det öppna förfarandet. Direkt förfarande innebär att man vänder sig till endast en bestämd leverantör och tillåts enligt koden vid köp av alldeles speciella varor som endast levereras av ett bestämt företag vid mycket brådskande fall, i katastrofsituationer och liknande.

För att de olika Gattstaterna skall kunna kontrollera att koden följs, skall offertbegäran publiceras i god tid på ett av Gatts officiella språk i en angiven publikation, för Finlands del alltså i Officiella Tidningen och på engelska. Om någon utländsk leverantör sedan känner sig diskriminerad då hans offert inte lett till något resultat, kan han via sitt eget lands regering, som vänder sig till det andra landets regering, få del av alla handlingar i frågan utom prisuppgifter. Om regeringen i det land där leverantören ansåg sig diskriminerad inte genom bilaterala förhandlingar sedan lyckas lösa konflikten, kan den vända sig till Gatts gemensamma kommitté för statlig upphandling, som undersöker ärendet och avger sitt utlåtande. Om kommittén konstaterar att diskriminering har skett, kan det drabbade landet sedan i värsta fall tillgripa handelspolitiska åtgärder mot det land vars statliga institution vid upphandlingen har gjort sig skyldig till diskriminering.

Offentlig anskaffning För Finlands del finns ett stort antal begränsningar i koden om offentlig

FÖRUM 1/8 anskaffning. För det första gäller den endast följande 16 institutioner: Lantbrukets forskningscentral, Sjöfartsstyrelsen, Meteorologiska institutet, Statens tryckericentral, Justitieministeriet, Myntverket, Luftfartsstyrelsen, Forststyrelsen, Vattenstyrelsen, Yrkesutbildningsstyrelsen, Statens bränslecentral, margarinfabrik, förplägnadscentral, upphandlingscentral och tekniska forskningscentral samt Huvudstaben, den sistnämnda dock endast beträffande vissa uppräknade varuslag såsom lätta motorfordon, en del livsmedel, kontors- och tvättmaskiner mm. Sålunda står bla Post- och telegrafstyrelsen, Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och Statsjärnvägarna utanför koden.

Finland har också fritagit sig från att följa koden i de fall där denna kan ”skada viktiga nationalpolitiska målsättningar”, varmed tydligen förstås beredskaps- och liknande anskaffningar i krislägen.

Koden gäller givetvis endast gentemot sådana Gattländer som i likhet med Finland har antagit den, dvs OECDländerna i främsta rummet. Kommunernas inköp faller inte under koden, inte heller statliga anskaffningar av tjänster, tex know-how.

För Finlands del gäller koden inte heller en del uppräknade känsliga varugrupper, såsom textil-, konfektions- och skodonsindustrin, de flesta lantbruksprodukterna, kommunikationsanläggningar och energiproduktion. Av stor betydelse är att koden endast gäller större inköp eller upphandlingar om minst 150 000 SDR, motsvarande ungefär 750 000 mk för närvarande.

Man har räknat ut att de varutransaktioner, som globalt sett faller under koden, uppgår till ca 30 miljarder dollar. varav USA svarar for 12,5 miljarder, EG för 10,5 miljarder och Japan för 6,9 miljarder. För de viktigaste länderna motsvarar dessa anskaffningar 0,7—0, Å procent av bruttonationalprodukten.

Bättre exportutsikter?

För Finlands del innebär koden om statlig upphandling, liksom koden om tullvärde, förbättrade exportutsikter, kanske främst på den amerikanska marknaden. Då koden om upphandling inte innebär någon större förändring gentemot nuvarande praxis för tex Statens upphandlingscentral, är kodens betydelse för vår hemmamarknadsindustri rätt begränsad. Priset är endast en av det tiotal faktorer som beaktas när Upphandlingscentralen bestämmer sig för en viss order. I enlighet med koden måste också faktorer sådana som kvalitetsmedvetande, trovärdighet o d beaktas, och då har de inhemska företagen givetvis starka trumfar på hand gentemot utländska företag.

Det kan dock inte förnekas, att de inhemska varorna kommer att möta en starkare konkurrens från utländska varor än tidigare vid statens upphandlingar, åtminstone på längre sikt. Byråkratin i samband med offertgivningen och behandlingen växer. Om den inhemska och utländska offerten är likvärdig, vinner den inhemska. ”Graden av inhemskhet” är därför alltjämt av betydelse även efter det att koden om statlig upphandling nu har trätt i kraft.

Slutligen och viktigast av allt: våra företag måste noga följa med de statliga inrättningarnas begäran om offerter i Officiella tidningen och ta del av kodens mycket detaljerade offertbestämmelser för att hålla sig ajour med utvecklingen. De utländska konkurrenterna i Japan, Förbundsrepubliken Tyskland. Sverige, Italien och andra länder kommer nämligen inte att sitta med händerna i kors inför de nya marknadsutsikter som koden öppnar för dem.

P.-E. Paul 25