Stockfors

av Peter Nordling Forum 1984-15, sida 12-13, 03.10.1984

Taggar: Bolag: Oy Stockfors Ab Teman: företag

FRUN se RR FRIN

Varthän Stocktors?

Hur skall ekonomin redas upp? Vilken verksamhetsgren skall man satsa på? Var skall centralförvaltningen placeras? Det här är några centrala frågor som Oy Stockfors Ab i Lovisa måste ta ställning till efter försäljningen av den olönsamma träförädlingsenheten i Pyttis. Det är ingen lätt uppgift bolagets nyutnämnde VD, Roger Tarku har framför sig. Men han ser ändå med tillför Av PETER NORDLING

HE Stockfors säljer alltså sin skogsindustri åt Enso-Gutzeit Oy. Köpeskillingen är hemlig, men 60 miljoner mark torde vara mycket nära sanningen. I köpet ingår Stockfors’ träsliperi, Finlands enda tillverkare av avsalumassa, jämte ett ca 40 ha stort fabriksområde. Enso övertar också vattenkraftverket Edisforsen som finns inne i sliperiet och Stockfors’ vattenlägenheter söder om Edisforsen. Affären omfattar ytterligare Stockfors’ skogsavdelning.

Träförädlingsenhetens kapacitet är ca 50 000 ton olika massakvaliteter per år. Omsättningen för innevarande räkenskapsår är beräknad till 71 mmk och enheten sysselsätter drygt 120 personer.

1 sikt på framtiden.

Edisfors kraftverk producerar årligen ca 10 GWh elektricitet. En del av Edisforsens vattenkraft, i medeltal ca 17 GWh per år, förädlas i Abborfors kraftverk. Sammanlagt svarar kraftverken för över hälften av träförädlingens energibehov.

Skogsavdelningen, som sköter bolagets egna skogar om inalles ca 10 000 ha anskaffar också årligen ungefär 390 000 m!? virke. Avdelningens personal uppgår till ett sjuttiotal personer. Meningen är att både skötseln av skogarna och virkesanskaffningen till träförädlingsenheten skall övergå till Enso.

Några uppsägningar torde inte bli aktuella i samband med ägarbytet. Träföräd lingsenhetens personal övergår i sin helhet till Enso som gamla arbetstagare. Dessutom tar Enso hand om en del av skogsavdelningens personal, medan en del förblir i Stockfors’ tjänst för att förvalta skogarna. — De få arbestagare vi inte kan hålla kvar eller som Enso inte kan ta över har alla förutsättningar att få arbete på motsvarande företag, försäkrar Roger Turku.

Kapitalbrist

Vad är då orsaken till att Stockfors säljer sin äldsta enhet där verksamheten inleddes år 1903? Tydligt är att företaget ställt stora förväntningar på träföräd lirgen. Under de tre senaste åren har Sotckfors investerat ca 25 Mmk i träsliperiet. Bl a utvecklades en linje för S-fluff, ett material som används som fyllning i blöjor.

Enligt Roger Turku såg marknadsläge för Sfluff positivt ut. — Marknaden har egentligen aldrig varit vikande. Men för at verksamheten skall bli lönsam hade det krävts ytterligare investeringar, säger han.

Efter två ytterst förlustbringande år — i fjol var underskottet ca 16 miljoner mark för Moderbolaget — fanns det helt enkel inte pengar för detta. De tretton aktionärerna pumpades redan i fjol på fem miljoner mark i form av en förhöjning av aktiekapitalet. Och eftersom Stockfors är ett familjebolag fanns det inte någon chans at få in mera kapital. Att bredda ägandet har inte heller varit aktuellt. Ytterligare var företagets totala skuldbörda för stor i förhållande till omsättningen på knappt 68 Mmk.

— 1 den här situationen kunde vi endast välja mellan att lägga ned enheten eller att sälja den, Då var valet inte så svårt, fastslår Turku.

Förtroendekris

Det har också spekulerats i att sättet att leda Stockfors har varit orsaken till de senaste årens dåliga resultat. Av släkten Baumgartner som grundade bolaget är

Stockfors’ träförädtingsindustri är den största arbetsgivaren i Pyttis. Om man inte kunnat sälja enheten hade över 120 personer blivit arbetslösa.

VD Roger Turku räknar med att Stockfors’ bokslut skall visa upp ett positivt resultat för nästa räkenskapsperiod.

endast ingenjör Carl-Johan Baumgartner i företagets tjänst. Styrelsen består enbart av representanter för ägarna av vilka flera dessutom bor utomlands och inte har någon som helst kännedom om industriell verksamhet.

Vissa styrelsemedlemmar har utpekats som mer eller mindre olämpliga för sin uppgift.

Detta är subjektiva bedömningar som det inte lönar sig att ta ställning till. Faktum är emellertid att styrelsen och förre verkställande direktören, Börje Koskinen, inte drog jämt. Efter en förtroendekris senaste vinter fick Koskinen gå efter endast ett år och fyra månader i bolagets tjänst. Sedan dess har Roger Turku, först som t f, verkat som VD med fullmakt av styrelsen att avyttra Pyttisenheten.

Fartygshytter och dörrar

Efter affären med Enso har Stockfors, förutom centralförvaltningen i Lovisa, kvar metall-, kraft- och kvarneneheterna i Svartå. Dessutom tog bolaget över hela aktiestocken i helsingforsbolaget Ovitor Oy, som tillverkar dörrautomatik, i fjol. Sedan gammalt ingår också fastighetsbolaget Tömas Ab i Lovisa och 52 procent av aktierna i Oy Fi-Do Ab, som tillverkar brandsäkra och ljudisolerande dörrar för varvs industrin, På grund av svag lönsamhet flyttades dörrbolagets produktion nyligen från Lojo till Svartå.

Dörrbolagets dåliga resultat kommer, enligt Turku, ännu detta år att belasta metallenhetens ekonomi. Han framhåller dock att metallenheten kommer att uppvisa positivt resultat redan nästa räkenskapsår.

För att nå det målet genomfördes vissa rationaliseringar av produktionen i Svartå senaste sommar. Och enligt bolagets egna analyser finns det goda förutsättningar att få ekonomin på fötter.

Svartå förstärks genom företagsköp?

Turku berättar att siktet nu närmast är inställt på att förstärka metallenheten i Svartå. Trots gamla skulder från dåliga år och företagsköp möjliggör affären med Ensö nya investeringar.

Metallenheten tillverkar i huvudsak färdiginredda fartygshytter både för inhemska och utländska varv. Överflyttandet av Fi-Das produktion till Svartå kan betraktas som ett första led i denna strävan. Företaget hör nämligen till de främsta då det gäller att tillverka ljudisolerande dörrar. Hur fortsättningen gestaltar sig är ännu oklart. Men för att kunna expandera ligger ytterligare ett företagsköp nära till hands. Och Turku sticker inte heller under stol med att Stockfors är på jakt efter ett lämpligt företag, Vilket det blir får framtiden utvisa. Konkurrenter i branschen är bl a Wärtsilä A-elementti, Asko, Upo, Metos och Puolimatka, som också tillverkar fartygshytter.

Förvaltningen flyttar?

I och med försäljningen av Pyttiserheten och förstärkningen av Svartå förefaller det omotiverat för Stockfors att hålla kvar centralförvaltningen i Lovisa, — Vi har faktiskt meddelat personalen att en flyttning kan bli aktuell redan nästa sommar, avslöjar Turku och tillägger att ingenting kommer att ske förrän detta verksamhetsår är till ända d v s den sista mars 1985.

Om bolaget flyttar har man att välja mellan Svartå och Helsingfors, där Ovitor sannolikt kommer att verka också i fortsättningen. Produktionen kan nämligen inte integreras med metallerheten i Svartå. För en placering i Helsingfors talar det faktum att eventuella nybyggen är enklare att genomföra där än i Svartå där företaget har sin verksamhet på det känsliga museiområdet.

— Men, säger Turku, det är fortfarande fullt möjligt att centralförvaltningen stannar kvar i Lovisa. Om vi köper ett företag i östra Finland är en flyttning onödig.

13