Stockmanns chefsbyte

av Birgitta Jernvall-lngman Forum 1988-01, sida 18-19, 21.01.1988

Taggar: Bolag: Stockmann Personer: Henrik Gestrin & Ari Heiniö Teman: företag

Den som är bättre klarar sig

STOCKMAN redo för chefsbyte

SER

Text: Birgitta Jernvall Ingman

Om konjunkturerna viker sig år 1989 är de inte Aris fel.

Den garderingen gör Stockmanns chefdirektör Henrik Gestrin. Efter en rad lysande år överlämnar han VD-skapet för det stora varuhusbolaget till nuvarande direktören för varuhussektorn Ari Heiniö nästa årsskifte — just när man allmänt befarar en konjunktur nedgång.

ag hoppas kunna fortsätta Henriks J arbete så, att också framgången fortsätter, säger för sin del efterträdaren.

Bara solsken har det inte varit under Henrik Gestrins tid heller. Han kom till Stockmann 1952 och tilträdde som VD 1971.

— Min väg har kantats av avvecklade och slaktade hanteringar, säger han, och nämner fabriken, herrskrädderiet, modesalonger, barnkrubbor och sporthyddor bland det som skalats bort.

— Vi var ett nästan självförsörjande samhälle i stället för att köpa tjänster, och vår väg mot lönsamhet startade med att vi avvecklade allt detta och ställde upp ganska enögda lönsamhetsmål. säger han.

18

Snabb sanering

Sedan Gestrin blev VD har verksamheten expanderat kraftigt, samtidigt Som personalen minskat. I början av 1970-talet var de anställda omkring fyratusen, ett antal som man ännu inte kommit upp till på nytt.

— Vi började sanera snabbt, och under fem år fram till 1978 minskades personalen med ettusen personer. Det gav företaget stora och negativa rubriker i pressen, minns Gestrin alltjämt med en viss harm. Men det som då var ett nödvändigt ont gjorde sedan att Stockmann stod starkt och färdigt sanerat år 1978 då de goda konjunkturerna kom.

— Ari Heiniö var med under hela den hemska tiden, det var hans elddop.

Det är en tid som Heiniö själv också minns tydligt, och hoppas att inte ska återkomma.

— Besättningen då var inte redo för kryssning i motvind. En stor ändring krävdes i ledarstilen. Det var inte lätt att börja sanera.

Gestrin tillägger att Stockmann länge var utan konkurrens. Under briståren efter krigen sålde varorna nästan sig själva, medan man nu måste lära sig aktiv marknadsföring.

Personalen i fokus

Hemligheten bakom de senaste årens framgång är enligt Gestrin att bolaget i det stora hela har bra folk på alla nyckelposter.

— Man ska alltid försöka utnämna den bästa tänkbara kandidaten utan hänsyn till bakgrund och språkförhållanden, säger han med uppenbar adress till dem som reagerat på att Stockmann nu utsett sin första finskspråkiga VD. Och han tillägger att man inte ska gå förbi interna kandidater, ifall det inte finns utomstående som absolut är bättre. Enligt Gestrin är det ett tecken på att företaget skött sig dåligt om man inte utbildat och utvecklat kvalificerat folk som vid behov kan ta över på olika nivåer.

Förutom på satsningarna på personalen — också i form av företagsdernokrati och personalemissioner — beror företagets framgång enligt Gestrin på att man satt kundernas behov och önskemål frarnom sina egna.

— Vi slaktade varuhusen i Jakobstad och Kouvola för att vi inte kunde sköta dem på kundernas villkor, säger han,

Men han är också ärlig nog att medge att välståndsökningen (och konsumtionsboomen) kommit företaget till mötes.

— Alltfler gillar att handla hos oss, säger han.

Till för alla

Bilden av ett varuhus för de mer välbärgade, håller den på att tunnas ut — Vi vill inte vara till för mer välbärgade kunder än finländarna i genomsnitt, svarar Gestri — Om vi tänker på varuhusen är det självklart att vi inte har råd att finnas mitt i stan om vi bara är en affär för eliten. Vår strävan är att ha konkurrenskraftiga varor i alla prisklasser, vad vi än säljer ska det ge valuta för pengarna, säger Heiniö.

Det är enligt Gestrin minst tjugo år sedan varuhuset ”började bryta udden av det fula ryktet att vara för dyrt”. Nu har man blivit kvitt det och aktiva marknadsföringskampanjer som Galna dagar har i hög grad bidragit till att populärisera Stockmann. Målsättningen med dem har just varit att dra sådana kunder till huset som annars inte kommit. Målmedvetet har man sedan 1960-talet också gått in för att i skyltfönster och annonsering avspegla alla prisklasser.

— Vi har lärt oss att kämpa för våra kunder. Speciellt glada är vi över att ha lyckat 1/1988 FOÖRUN k i Hagalund, Tammerfors och Åbo, säger ledarduon.

— Det tog lång tid innan Tammerforsvaruhuset blev lönsamt. Vi öppnade där 1957, och först på 1980-alet nådde vi lönsamhetssiffror som man inte behöver skämmas för.

Postorder bra affär

Samtidigt som Stockmann skurit ner floran av övriga aktiviteter har handeln bredoats. Sesto kom med I bilden för 25 år sedan, och expanderar alltjämt i Helsingforsregionen; i maj öppnas bl a en ny enhet i Parkstad. År 1985 köptes postorderföretaget Hobby Hall. En god affär, konstaterar Gestrin samtidigt som han förnekar att detta med postorder skulle ha varit något nytt för Stockmann.

— Sedan det här seklets början har vi ägnat oss åt postorderförsäljning i begränsad omfattning, säger han och hänvisar till forna tiders prydliga kataloger. Före köpet av Hobby Hall planerade man också att utvidga den egna postorderrörelsen. En aktivitet som för övrigt NK i Stockholm nu också gått in för.

Utvidgar gör också Akademiska Bokhangeln. Filialer har öppnats i högskolestäderna, och nu har man dessutom ingått ett franchisingavtal med en affär I Joensuu. Argosbygget i anslutning till Helsingforsvaruhuset ska enligt planerna vara färdiga före sommaren 1989. De nya utrymmena där omfattar bl a en stor restaurang och en omfattande delikatessavdelning som kompletteras av Alkos vinbutik.

Konjunkturerna avgör Koncernens omsättning i fjol väntas uppgå till ärygt 2,1 miljarder mark och nettoresultatet överstiga 1986 års 105,9 miljoner mark med 5—10 procent. Ännu detta år väntas bli gott, men sedan vet man inte vad framtiden för med sig.

— Konjunkturerna har snabb och avgörande inverkan, konstaterar Gestrin. Men samtidigt är han optimistisk.

— Om man är bättre än konkurrentern larar man sig. Det här gäller särskilt om det blir en konjunktursvacka.

Gestrin har varit öppen när det gällt information om företaget. Eventuella farhågor om att den stilen skulle ändra i och med chefsbytet tillbakavisas av båda parter.

— Tvärtom, problemet med mig är att jag talar för mycket, säger Heiniö.

— Jag tror att Ari fortsätter med den öppna redovisningen. Inom styrelsen finns det sådana som sagt att vi är överkommunikativa, men vi har aldrig haft några olägenheter av det, försäkrar Gestrin.

Öppen och låg profil

Stockmann är så till vida rätt unikt i vårt and att bolaget också publicerar lönsamhetssiffrorna för de olika verksamheislinjerna. De finländska företagen i gemen brukar förklara att man inte kan göra så, av konkurrensskäl, medan Gestrin anser att det haft en hälsosam effekt. Trots öppenheten — också utåt, om någon bara frågat — säger sig Gestrin ha hålit en låg profil.

-— Jag är ingen kändis, och har inte heler velat bli det. Stockmann behöver ingen sådan i sin ledning. Bolaget är ju självt en

Henrik Gestri 1/1988

FÖRUN

Ari Heini kändis och det är ganska likgiltigt för framgången hur VD behagar profilera sig.

Under sitt sista år i ledningen för bolaget tänker Gestrin anpassa organisationen till de nya herrarna och deras behov av former för ledningen. Och så försöker han göra efterträdaren medansvarig för alla beslut som sträcker sig över 1988.

Arbetet allt för nya chefen?

Vicehäradshövding Ari Heiniö, 42, har hela sitt yrkesverksamma liv jobbat hos Stockmann och alltid bott i Helsingfors, frånsett det år som han auskulterade i Kauhava. Han talade svenska hemma tills han var sex år, men sedan flyttade familjen till en ny, finsk omgivning och hemspråket byttes. När han kom till Stockmann var han därför finsk, säger han, men nu talar han åter en utmärkt svenska.

Att han kom till företaget berodde på att där råkade finnas en ledig tjänst när han ville återvända från Kauhava. Men varför har han stannat — För det första var arbetet som jurist intressant, alla jurister har stannat i företaget. Det är ett mycket levande arbete, som omfattar allt från affärsjuridik till processer, stölder och reklamationer. Och Stockmann är ett hederligt bolag, säger Heiniö.

Som småningom blev personaldirektör, chef för Helsingforsvaruhuset, direktör för varuhusgruppen…

Tiden har gått snabbt, säger han. Och fritiden då — Jag bor i ett egnahemshus i Sockenbacka och den lediga tiden har nästan gått åt till att reparera och laga. Så har jag inrett en gammal fiskarbåt, och brukar varje sommar vara ute några veckor med den. Jag har tre flickor mellan 11 och 15 år och har lärt mig att åka slalom med dem, räknar

Heiniö upp. För att slutligen medge att det — om han ska vara riktigt ärlig — inte har blivi mycket av fritidsaktiviteterna den senaste tiden. Det mesta har kretsat kring jobbet. 19