Stor politisk enighet om löntagarfonafrågan
av Thor Forsskåhl Forum 1981-12, sida 08-11, 26.08.1981
Stor politisk eni om löntagarfo e Det är helt uppenbart att man i Finland önskat undvika en debatt som den svenska, vilken är både hätsk och fastlåst. Därtill har den ”vanliga löntagaren” visat ganska lite intresse för fondfrågan, varför det inte uppstått något tryck att vara aktiv på det politiska planet.
Allmänt tror man att vi har någon form av löntagarfond först på 1990-talet.
Resonemanget bakom löntagarfonderna kan sammanfattas i två huvudprinciper 9 På sikt bör löntagarna beredas en större insyn i och ökad möjlighet att påverka företagens beslutsprocesser, mao få ökat medinflytande. I regel förutsätts också att denna ökade ekonomiska demokrati bör basera sig på ett breddat ägandeskap.
$ Företagens kapitalförsörjning kommer i framtiden att ställas inför problem och då är fonderna ett av medlen att lösa detta problem. M a o för att företagen skall kunna genomföra sina investeringar, som är nödvändiga både ur konkurrens- och sysselsättningssynpunkt, bör också de enskilda löntagarna delta i finansieringen. Detta kan ske bl a genom löntagarfonder som innebär någon form av sparande.
Vad dessa principer innebär i praktiken, hur de skall tolkas och hur de konkret skall formas till funktionsdugliga lösningar råder det däremot stor meningsskiljaktighet om. Redan begreppet löntagarfond är mycket vagt och definitionerna varierar betydligt.
8
Det är i alla fall klart att industrins investeringsbehov är stort. Vid ingången av nästa årtionde räknar man med att det årliga investeringsbehovet är ca 38 miljarder mark, vilket är dubbelt mera än i år räknat om till dagens penningvärde. På vilket sätt dessa investeringar kan och bör finansieras har olika intressegrupper avvikande uppfattningar om. Men de flesta är eniga om att nuvarande finansieringsfonder och sparande inte räcker till.
När debatten på allvar börjar i Finland borde löntagarfondfrågan inte bara diskuteras från principiell synpunkt, utan också utgående från verklighet och de förhållanden näringslivet verkar i. De siffror som finns tillgängliga antyder entydigt att det inte finns så mycket att dela på och därtill får arbetsinsatsen en mycket skälig ersättning både i form av löner och genom social- och fördelningspolitiska åtgärder. Det är skäl att granska löner, vinster och företagens kapital i relation till varandra. Då blir bilden mera nyanserad och fullständig, än om man diskuterar enbart utgående från målsättningar och principer. När man granskar företagens kapitalbas är det skäl att komma ihåg hur starkt skuldsatta företagen är. Senaste år var industrins skuldsättningsgrad något över tre, vilket innebär att företagen i stor utsträckning ägs av utomstående.
Det finns också skäl att granska vilken effekt löntagarfonderna har för företagarmotivation, riskvilja och företagets beslutsprocesser. Skapas det en ny
Debatten i Finland om löntagarfonder har hittills varit rätt lam. Trots att det finns en god beredskap att föra en diskussion bland de politiska partierna, arbetsgivarna och arbetstagarna och trots att de flesta berörda förordar någon form av löntagarfonder, har ingen aktivt velat driva saken. Fastän enigheten om behovet av löntagartonder är rätt stor bland politikerna, råder stora åsiktsskillnader om hur dylika fonder skall se ut och hur de skall fungera.
god fråga byråkratisk apparat som försvårar och gör beslutsprocessen långsammare och i värsta fall förhindrar att företagsekonomiskt sunda åtgärder genomförs? Mot det ovannämnda bör ställas de positiva effekter som löntagarfonder kan medföra: ökat sparande och riskkapital, bättre arbetsmotivation och högre produktivtet genom medinflytandet och den vidgade ekonomiska demokratin.
SDP öppnar spelet
Socialdemokratiska partiet är det parti som har den klarast formulerade och detaljerade ståndpunkten till löntagarfonderna. Under partikongressen i juni i år antog partiet en resolution om ”samarbetsfonder”; man använder alltså inte termen löntagarfonder som tex systerpartiet i Sverige. Förmodligen har erfarenheterna av diskussionen i Sverige fått våra egna socialdemokrater att betydligt pruta på kraven och i praktiken göra avsteg från socialistisk och maktpolitisk linje som skulle innebära att industrin skulle övergå i fackföreningarnas och/eller samhällets ägo.
Partiordförande Kalevi Sorsa konstaterade i ett uttalande för Uusi Suomi att det inte är meningen att genom löntagarfonderna avveckla marknadsekonomin.
Den lösning de svenska socialdemokraterna och = fackföreningsrörelsen, (LO), förespråkar innebär att ägandet av företagen relativt snabbt skulle övergå i fackets och samhällets ägo och det slutgiltiga samhället skulle ha påtagliga korporativistiska drag; något som för
FORUM 12/8 övrigt var typiskt för de fascistiska samhällsmodellerna på trettiotalet.
Den socialdemokratiska modellen i Finland skulle åtminstone i början förverkligas så att fonden skulle vara ansluten till det enskilda företaget och bara stora företag skulle beröras.
Eventuella regionala och riksfonder som komplement kan tänkas i ett senare skede anser Per-Erik Lundh som suttit som ordförande i SDP:s utredningsgrupp. För närvarande finns det inget behov av dylika, utan nu skulle fonderna vara företagsvisa, vilket innebär att det aktiekapital fonderna behärskar inte skulle flyttas bort från företagen. Samarbetsfonderna skuile finansieras med företagens vinster och ägas kollektivt av de anställda. Den direkta materiella nyttan skulle de anställda få genom att de skulle få förfoga över avkastningen på det aktiekapital fonden äger. Lundh anser också att äganderätten bör ligga under 50 procent.
Hur samarbetsfonden skall administreras och dess förhållande till och representation i de beslutande organen i företaget är öppet, likaså när dylika fonder skall skapas.
Men någon uppenbar brådska har socialdemokraterna inte. Deras utspel är i många avseenden ett taktiskt drag. Som arbetarparti finns det ett visst tryck att ta ställning till fondfrågan i princip, men eftersom frågar har ett lågt intresse- och politiskt värde så öppnar man diskussionen med en vagt formulerad modell som därtill i ganska ringa mån är socialistisk.
Genom att vara vag har man inte heller låst sig i en färdig position i en framtida diskussion.
Genom samarbetsfonden avser socialdemokraterna att trygga företagens framtida kapitalförsörjning, skapa bättre förutsättningar för en trygg sysselsättning, öka de anställdas arbetsmotivation, inflytande och insikt i företaget samt säkra att de anställda får en ”rättvis” del
FORUM 12/8 av företagets förmögenhetsökning — ett slags extra avkastning på arbetsinsatsen.
Både Sorsa och Lundh medger att den socialdemokratiska fondmodellen kan innebära en försvagning av både SDP:s och fackets makt, men tror inte att detta kommer att vara fallet på lång sikt.
I Sverige önskar ju facket och socialdemokraterna skapa en ny ekonomisk maktpol utanför den traditionella marknadsekonomin och demokratiska parlamentarismen.
Enligt Lundh har FFC alltjämt betydande löne- och socialpolitiska uppgifter att sköta inom ramen för vårt avtalssystem. Att facket både äger och driver löntagarnas intressen kan vara motstridigt och denna lösning ingår i ytterst få socialistiska system.
SDP önskar också att samarbetsfonden skall omfatta kooperationen och de statsägda företagen, för också där bör genomföras utökad ekonomisk demokrati.
Ej aktuell för FKP
Vissa bedömare räknar med att Finlands kommunistiska parti skall presentera en regional eller rikslöntagarfondmodell och göra frågan till ett politiskt stridsäpple.
Partiets generalsekreterare Arvo Aalto konstaterar dock att det inte finns något ställningstagande och att man hittills närmast kartlagt olika alternativ.
— Överhuvudtaget är vilken som helst modell, även den mest långtgående, bara en dellösning av den form av ekonomisk demokrati kommunisterna eftersträvar.
Arvo pekar också på en rad problem som sammahänger med fondfrågan. Hur skall fonderna finansieras — med företagsvinster? Hur skall medlen användas, hur skall man säkra fondkapitalets värde så att det inte går som för folkpensionsfonderna och hur skall man besluta om fondmedlens användning?
Aalto ställer sig också skeptisk till att facket skall äga och administrera fon Begreppet löntagarfond är vagt och definitionerna varierar betydligt. Samarbetsfonder är ett annat ord som socialdemokraterna myntat.
derna. Dess uppgift bör vara att förbättra de anställdas materiella vilkor och övervaka arbetsförhållandena.
— Vi är naturligtvis beredda att diskutera och stöda frågor som syftar till att öka arbetarnas och tjänstemännens inflytande på arbetsplatserna, men som sagt, är det hela bara ett litet steg framåt och inte speciellt aktuellt för oss för närvarande.
Partiordförande Kalevi Kivistö (DFFF) har dock tagit ställning för företagsvisa löntagarfonder som skulle ägas kollektivt och bara förverkligas i stora företag. Detta förslag ger en viss antydan om i vilken riktning kommunisterna tänker för närvarande trots att de inte fattat ståndpunkt.
Centerpartiet begränsar fonderna till industrin
Centerpartiet har inte någon färdig modell för löntagarfonderna, men har i princip tagit ställning för dem. Liksom socialdemokraterna har centerpartiet gått in för en annan benämning: ”personalfonder”.
Personalfonderna skall vara företagsvisa, men systemet kan kompletteras med branschvisa, regionala och rikslösningar för att få en bättre fördelning på medlen. Mean anser att underutvecklade områden och mindre lönsamma branscher skall få en del av de medel som influtit till de fonder, som är anknutna till mera lönsamma företag.
De egentliga fonderna skall begränsas till dem som är sysselsatta inom produktionen och anslutningen är frivillig. Tjänstemännen och andra bör beredas möjlighet att delta genom speciella investeringsfonder. Alltså något som påminner om aktiespararfonderna i Sverige. Jordbruket och kooperationen berörs inte av fonderna.
— Det existerar ett klart behov av löntagarfonder säger Martti Mäntymaa på Centerpartiet. Dels bör vi trygga företagens kapitalförsörjning för framtida investeringar, dels bör vi öka och vidga det ekonomiska deltagandet anser han. Vi vill inte göra löntagarfonderna till en maktpolitisk fråga, utan ser dem som ett vidgande av äganderätten.
Centerpartiets förslag måste anses som ganska diffust och ofullständigt genom att dess löntagarfondmodell begränsas bara till dem som arbetar inom produktionen och att man med modellen kopplat ihop alternativa sparformer och fördelningspolitiska målsättningar.
SFP utreder fondfrågan
Svenska folkpartiet har ingen egen preciserad modell till löntagarfond, uta frågan utreds av en speciell arbetsgrupp för närvarande.
Enligt partioråförande Pär Stenbäck avvisar man bestämt en centraliserad fackföreningsmodell, men har i princip en positiv inställning till ökad företagsdemokrati och en breddning av äganderätten.
Stenbäck anser att det är viktigt att löntagarfonderna diskuteras och att man genom dem strävar till att utveckla former för ”folkkapitalism” och medinflytande som motsvarar samhällsutvecklingen. Han betonar dock att fonderna bör vara företagsvisa och anslutningen individuell. Fondernas uppgift bör vara att både bidra till kapitalbildningen och självfinansieringsförmågan inom företaget och befrämja de anställdas motivation. Vill man undvika den typ av maktpolitisk diskussion som förts i Sverige behöver man inte nödvändigtvis koppla ihop medägande med medbestämmande och de anställdas representation i beslutsorganen i företaget.
Samlingspartiet förordar investeringsbolag
Inom samlingspartiet utgår man från att de anställda bör ha rätt att kunna förvärva andelar i företagens förmögenhet, m a o bli delägare.
— Vi ser det som ett sätt att befrämja trivseln och arbetsmotivationen på arbetsplatsen säger Ilkka Viippola, men också som en väg att öka medinflytandet i frågor som berör de anställda. Därtil 10
Anslutningen till SAF:s, F:s, och M:s tonder är frivillig och övriga lagstadgade.
innebär en breddning av äganderätten en åtminstone partiell lösning på kapitalförsörjningsproblemet.
Någon klar modell har samlingspartiet inte, men partiordförande Ilkka Suominen tog upp en tänkbar lösning under partimötet i maj. Suominen presenterade tankegångar som har mycket gemensamt med det Moderata samlingspartiet i Sverige.
Han vill stimulera det enskilda aktiesparandet, men genom företagsanknutna investeringsbolag. I Sverige finns det företagsanknutna aktiespararfonder och många av dem har rönt stor framgång bland de anställda. I Finland saknar vi än så länge en lag om investeringsbolag, men till en eventuellt kommande lag kunde de anställdas aktiesparandet kopplas ihop. Detta förutsätter dock, för att bli framgångsrikt, att staten genom skattepolitiska åtgärder gör aktiesparandet attraktivt, såsom varit fallet i Sverige. Där har visserligen socialdemokraterna hotat med att slopa dessa fonder om de kommer till makten.
Viippola anser också att dylika fonder inte bara är en lösning på industrins trängda självfinansieringsläge och svar på kravet om vidgat medinflytande, utan kan också ingå i framtida lönepolitiska uppgörelser.
Industrin och facket avvaktar
FFC är naturligtvis intresserat av att öka de anställdas medinflytande och delta i utvecklingen av företagen för at | Pan OSSE ESSTÖSAP oo Teo SACO Folkpartiet" “”Centerparttet ) Organisation Facket! (Tjänstem.) (Akademiker) Soc.dem Syfte Nä Förmögenhets- Förmögenhets- Kapital- Sparande Sparande, fördelning utjämning bildning Aiskkapital Riskkapital Kapitalbildning Kapitalbildning Ågarspridning Ågarspridning Ägand = Kollektivt Kollektivt Individuella Individuella - Individuella ns med individue!l andelar andelar andelar anknytning “Organisation Länsvis Flera samverkande Regionala Flera konkurre- Företagsvis fonder fonder rande fonder | Placeringstorm Köp av aktier Aktieköp Aktieköp Aktieköp = + Aktieköp och avkastning och skuldebrev Avkastnings- Avkastnings- Avkastnings- avkastningsAvkastningen inriktning inriktning inriktning inriktning går till ATPsystemet både trygga sysselsättningen och höja konkurrenskraften, men någon egen modell har facket inte ännu säger Per-Erik Lundh som är sekreterare på Finlands Fackförbunds Centralorganisation.
— Vi utreder frågan för närvarande. Får man tro den förra fackföreingsbasen, FFC-ordföranden Pekka Oivio, så lär det gå länge ännu innan en acceptabel finländsk modell existerar. Någon större brådska har man inte och tänker inte göra löntagarfonderna till en likadan maktpolitisk fråga som svenska LO, utan följer förmodligen i stort SDP:s linje, förutsatt att kommunisterna inte blir alltför militanta.
Fackförengarnas inaktivitet är säkert också ett resultat av att löntagarfondfrågan upplevs som ganska ointressant av de anställda.
Det är viktigare att ha ett jobb än äga det anser många. Därtill ställer sig många skeptiska till att löntagarfonder skulle leda till ett verkligt medinflytande. Man vill ha mera erfarenhet av samarbetslagen som hittills inte motsvarat ställda förväntningar.
Överhuvud upplevs frågan om medinflytande både på arbetstagar- och arbetsgivarsidan som mycket problematisk. Enligt gjorda undersökningar i Sverige motsätter sig 41 procent av befolkningen löntagarfonder och tveksamma är 31 procent (Sifo:81).
Industrins Centralförbund har hittills inte tagit några initiativ i löntagarfondsdebatten.
FORUM 12/81
IModeraterna
Sparande Riskkapital Ägarspridning
Individuella andelar
Företagsvis, aktiespararfonder
Köp av aktier och skuldebrev Renodlad avkastningsinriktning
Källa Veckans affärer 11.12.B0 och Nordisk kontakt 1980:11
SAFI/IF (Arbetsgiv./ Industriförb.)
Riskkapitat Ägarspridning
Individuella andelar
Många tinansieringsinstitut hos företag, banker, organisationer etc
Köp av aktier och skuldebrev Maximal avkastning
I Sverige har den huvudsakliga debatten förts mellan LO/SAP och SAF/industriförbundet, som starkt motsätter sig LO/SAP:s sträva: I ”maktövertagande”. LO/SAP:s förslag innebär] att ca 3,5 miljarder kronor skulle övergå i de nya fonderna och ATP-fondernas ägo årligen. Industritörbundets VD Erland Waldenströr m ligger bakom Industriförbundets modell anser! ”att kapitalbrist inte är den svenska industrins problem, utan dåliga lönsamhet, bristande konkurrenstörmåga, låg arbetsmotivation.
oa mer också olika former av löntagartonder, aktiesparande vinstutdelningssystem och medinflytande i Västtyskland, Frankrik - där den nya presidenten också gått In för en omfattande nationalisering — USA och Storbritannien. — Vi har inte sett det som vår uppgift att aktivera diskussionen med egna synpunkter i detta skede säger förbundets verkställande direktör, bergsrådet Stig Hästö, men vi har studerat både de svenska och andra modeller och anser oss ha kunskaper att föra en diskussion i fall det krävs.
— För vårt vidkommande har det delvis också varit en fråga om prioritering eftersom industrin har andra omedelbara problem och frågor att brottas med som lönsamhet, utbildningsfrågor och internationalisering. Men vi avvisar bestämt fackföreningsägande eller förslag som syftar till stora omvälvningar av de existerande ägarförhållandena.
— Men om man avser att skapa ett system som ej försvårar beslutsfattandet och ledningsfunktionens verksamhet inom företagen, faktiskt verkar befrämjande på arbetsmotivationen samt bidrar till att självfinansieringsförmågan och produktiviteten ökar anser vi diskussionsfältet intressant.
— Det bästa vore om man kunde stimulera aktiesparandet och det är vi beredda att stöda. Partiordförande Ilkka Suominens förslag om investeringsbolag är också tänkbart, men de kan leda till icke önskade konsekvenser om de inte genomförs rätt. Om företagen deltar i finansieringen av aktiekapitalet genom sina vinster blir kanske aktiekapitalet onaturligt stort och äventyrar soliditeten och samtidigt växer ”dividenpotten” på ett orealistiskt sätt.
FORUM 12/81
Fonderna i stark motvind i Danmar + ED — Ekonomisk Demokrati — de anställdas medäganderätt, delning av kapital och produktionsapparat, eller vad man nu vill kalla det, diskuterades i Danmark redan innan något annat nordiskt land tog upp frågan,
Redan på 60-talet diskuterades frågan både på regerings- och LO-plan och 1971 hade socialdemokratiska partiet ED, som det heter i Danmark, på sitt politiska program.
Att det inte har gått igenom beror helt enkelt på att de borgerliga hela tiden har haft majoritet i folketinget och de säger nej till ED.
Det gör arbetsgivarna också — därför har frågan om medäganderätten inte kunnat komma upp som led i löneavtalsförhandlingarna. Arbetsgivarna håller fast vid att frågan är politisk: Skall den tas upp, bör det ske i folketinget.
Det danska förslaget utformades ursprungligen av LO. Det är den modellen som alltjämt är målet också för regeringen Jörgensen, som har suttit vid rodret sedan 1972 med undantag för en kort borgerlig parentes på bara ett år.
LO:s huvudtanke är att äganderätten till betydande delar av landets näringsliv småningom skall tvångsöverföras till en fond som styrs av LO. Rent praktiskt skall det ske genom inbetalningar som, i varje fall delvis, skall bestå av aktier eller andelar i företagen. Medlen skall — i motsats t ex till det svenska förslaget — inte bli stående i fonden obegränsat, utan kunna uttas av de anställda efter ett visst antal år — 7 och 5 har diskuterats. På det viset skulle LO-fonden i praktiken aldrig komma att äga mera än omkring hälften av näringslivet, har ekonomerna räknat ut.
Detta förslag har -socialdemokraterna emeilertid inte fått igenom och senaste vår körde regeringen Jörgensen därför fram ED i ny och modifierad utgåva som ”en principiell början att bygga på”.
I den nya versionen skulle tvångsöverföringen omfatta endast en del av företagens vinster, i det utkast som har lagts fram föreslås 10 procent sedan skatten betalts. Själva de inbetalda medlen skulle, liksom i det ursprungliga förslaget, ingå i en LO-styrd centralfond men avkastningen skulle kunna tas ut. Resten skulle bli stående som stomme i en kreditfond vars främsta uppgift skulle vara att bevara och skapa jobb.
Billiga lån skulle kunna ges ur fonden åt företag i akut behov av kapital, särskilt åt
Chefdirektör Veikko Makkonen, Kansallis-Osake-Pankki, säger att man skall undvika att skapa sådana lösningar som inte genererar ”nya pengar”.
Makkonen anser också att det inte finns behov för nya finansieringsformer, utan att aktiesparandet bör stimuleras och detta bör ske genom skattepolitiska åtgärder. Vilken effekt dylikt aktiesparande har på aktiemarknaden, kurserna och börsen är dock oklart.
— Med tanke på de betydande investeringar industrin står inför i framtiden, bla i automatiseringen, är det nöd stängningshotade företag som de anställda önskar överta och föra vidare. Fonden skall naturligtvis också kunna köpa aktier och andelar, men enbart på den fria marknaden — ingen obligatorisk överföring av själva äganderätten, alltså.
Hela den borgerliga flygeln säger nej till båda förslagen. Tvångsöverföring av kapital, liksom av vinster, betecknar de som grundlagsstridigt — äganderätten är grundlagsstadgad, skall den röras måste grundlagen ändras.
Arbetsgivarsidan har samma argument: Tvång är grundlagsstridigt. De motsätter sig likaledes planen på en kollektiv fond — en sådan skulle inte stimulera medarbetarnas intresse av framgång i det egna företaget: Gärna delning av äganderätten, men inte tvångsvägen och inte kollektivt. De föreslår i stället frivillig anskaffning av medarbetaraktier på särskilt fördelaktiga villkor — systemet praktiseras fö redan och fungerar bra, säger arbetsgivarna.
Motståndet från arbetsgivarnas sida gäller slutligen också själva idén med kapitalhjälp åt stängningshotade eller annars svaga och sjuka företag.
— Detta står i strid med grundprincipen i danskt näringsliv, sade arbetsgivarsammanslutningens direktör Poul Schade-Poulsen när saken debatterades. Denna grundprincip är att ”inte kasta goda pengar efter dåliga” dvs att inte konstgjort hålla liv i initiativ som har visat sig vara utan framtid på sikt.
Danska staten har, i motsats till det som staten har gjort i de andra nordiska länderna, aldrig pumpat pengar i stängningshotade företag för att bevara jobben.
Det längsta staten har ansett sig kunna sträcka sig är till att garantera vanliga bankkrediter — en sådan statsgaranti gavs tex i juni åt det undergångshotade varvet Burmeister & Wain, men endast efter noggrann prövning och uttryckligt löfte från de anställda att sörja för ökad produktivitet och leveranspunktlighet. Staten är inte företagare i Danmark och inte heller har socialdemokraterna ansett att den borde vara det.
Ett undantag finns: stålvalsverket i Fredriksverk, där staten faktiskt har inskjutit kapital. Orsaken är att varvet är den enda större industrin i landet som arbetar på återanvändningsbas — Fredriksverk-stålvalsverket använder skrot som råvara och har därmed sin viktiga funktion som hela Danmarks renhållningsverk. Sigyn Alenlus vändigt att stimulera sparandet så att nivån ökar. Det kan ske mycket effektivt genom att man gör aktiesparandet attraktivt, konstaterar Makkonen.
— Överhuvudtaget är frågan om löntagarfonderna än så länge ganska diffus och motiven och målen bakom dem oklara, anser Makkonen.
— Om målet är att få till stånd ett ökat sparande bl a i form av aktiesparande så kan löntagarfonder godtas, men om målet är ett maktövertagande är löntagarfonderna helt förkastliga.
Thor Forsskåhl "