Storbankernas roll urholkas
av Fredrik Nars Forum 1996-04, sida 22-25, 25.04.1996
Nu känns avregleringens effekter på allvar torbankernas roll urholkas
FINANSMARKNADEN I FINLAND BLIR MINDRE BANKCENTRERAD DÄRFÖR STÄLLS STORBANKERNA INFÖR SKARPARE KONKURRENS PÅ MÅNGA FRONTER SAMTIDIG ankernas roll är inte va den varit. Från att närmas haft monopol på finansiell tjänster hotas nu de etabli rade storbankerna frå många håll. Ökad konkurrens, nya aktörer, mognare och mera öppna finansmarknader, lösare kundförhållanden och nya finansieringsinstrument kommer att förändra bankverksamheten drastiskt — och har redan delvis gjort det.
Efter avregleringen av finansmarknaderna under 80-talet var man rädd för att de stora s.k. finansvaruhusen — som skulle erbjuda alla finansiella tjänster under ett tak: krediter, försäkringar, betalningstjänst, finansiell rådgivning förmögenhetsförvaltning, etc. — skulle bli alltför dominerande. Många etablerade storbanker bröt sig, ofta med framgång, in på marknaden för pensionsförsäkringar. Men då avregleringen uppnådde full effekt var resultatet inte stora dominerande finansvaruhus, utan något helt annat. Det är storbankerna som fått se sig själva utmanade:nya aktörer biter jättarna där det är som mjukast, dvs. där vinstmarginalerna är som störst. Längre kan inte bankerna internt låta några lönsamma kunder subventionera den stora massan.
Avregleringen av finansmarknaderna inleddes redan på 80-talet men på grund av att bankkrisen kom emellan
Fredrik Nar har konkurrensen först nu på allvar kommit igång. Bankkrisen skördade många offer och kvar är endast tre stora finländska banker: Merita, Postbanken och Andelsbankernas centralaktiebank ACA. Men för varje konkurrent som fallit bort har mångfalt fler kommit till: nya inhemska aktörer och konkurrenter från utlandet har dykt upp som svampar ur jorden (se fig. nästa sida).
Bankeentrerat land
Traditionellt har Finland varit ett mycket bankcentrerat land. Banklån har varit den viktigaste källan till extern finansiering, speciellt inom industrin. Bankerna har inte enbart förmedlat pengar utan också aktivt deltagit i ägande av företag och tagit på sig egen risk. Då företag behövde finansiering för investeringar ställde företagets busbank upp med skräddarsydda lån. Detta skapade ett starkt beroendeförhållande bank och företag emellan och den finländska banken delade sina låntagares glädje och sorg. I industriföretagens styrelser satt banktjänstemännen och övervakade att företagen inte tog för stora risker. Finansmarknaderna i Finland har länge varit outvecklade. Finansmarknadens roll, att överföra kapital från överskottssektorer till underskottssektörer, har huvudsakligen skett genom bankdepositioner och banklån. Finansiering genom emittering av värdepap per på marknaden har — trots tillväxt under senare tid — varit liten i internationelljämförelse. Orsakerna till denna tröghet är bl.a. ett litet antal aktörer på marknaden, egenheter i skatteregler och systemet med återlån av arbetspensionsmedel.
Medel till krediterna har bankerna billigt sugit upp från privatpersoner i form av korta och långa bankdepositioner. Skillnaden mellan bankens inoch utlåningsränta, räntemarginalen, kunde banken leva gott på eftersom båda räntorna var reglerade ända till 80-talet. Inom detta system innebar bankkonkurrens att bankerna öppnade så många bankkontor som möjligt för art håva in ytterligare depositioner från förbigående kunder.
Låg lånefterfrågan
Idag är situationen en helt annan — förutom den hårdnande konkurrensen har bankerna även annan huvudvärk. Depositionsbankernas kärnverksamhet, att bevilja krediter, är idag en krympande marknad. Krediterna går inte åt: allmänhetens vilja att skuldsätta sig uppnår inte samma nivå som under förra årtiondet och företagens stora lärdom under recessionen var att de måste ha högre soliditet — med andra ord mindre lån. Genomsnitter i soliditet för de stora industriföretagen (minst 500 anställda) steg under 1994 till 44 procent — genomsnittet har
FORUM NR 4/9 tidigare varit 38. Både privatpersoner och företag betalar bort sina lån, vilket resulterat i att kreditstocken har minskat sedan 1992.
Ytterligare en orsak till att lån inte är attraktiva är den höga realräntan. På 70-talet kunde realräntan vara negativ eftersom inflationen åt upp lånen — det var en lottovinst att få ett lån.
De få lån som tas förtjänar bankerna dessutom mindre på: genom hårdare konkurrens från utländska banker och den minskade efterfrågan har räntemarginalen minskat.
Vanligtvis innebär lägre räntor goda tider för banker. I detta hänseende skiljer sig inte bankbranschen från andra branscher: det lätt att sälja till ett billigt pris. Men inte så denna gång. Sällan har Heliborräntorna, dvs. räntorna på lånens råvarumarknad, legat på en så låg nivå som nu, Sedan oktober har Finlands Bank sänkt anbudsräntan,som styr Heliborräntorna,i fyra repriser från 6 till 4,25 procent, Detta avspeglar sig direkt i priset på lånen — de går ändå inte åt. Carl-Johan Granvik på Merita Bank kommenterar — Kreditefterfrågan har minskat i alla kundgrupper: storföretagen re-finansierar sig med billiga utländska krediter, små- och mellanstora företag har för tillfället låg investeringsverksamhet och bostadslån går heller inte åt eftersom boendeformen har ändrats.
Men han tillägger:
FINLANDS VÅG MOT ETT MER FRAGMENTERAT FINANSSYSTE
Svenska Handelsbanken Öppnar det först bankkantoret för privatpersoner 1994. Ut ländska banker har sedan tidigare erbjudit M hnansiella tjänster, främst till företag, idorm av rep.kontor och dotterbanker.
Den första placeringsto marknaderna inleds med at regleringen om utléningens medelränta släpps. mindre bankirfirmor banken. Idag är tre av de
De stora bankernas marknadsandel av handeln på - bårsen har minskat från Många affärsbanker 8796 til 1884 ären grundar Finansierings- 1983 till 95 bolag för at tingen kring uttåningen medelränta.
a tjänster — >
Avregleringen av finans- lanseras 1987 av Post största förvaltarna av fonde den De första oberoende N Utländska valutaväxlingskioskerna grundas, tex. Forex. banke fem
Investeringsbanken Mandatum spjälks från Unitas 1992 depappersförmedlare
Leasing- och finansieringsbolag
Stora inhemska banke 198 ld 1994
De finansiella tjänster som tidigare sköttes enbart av banker handhas idag av flere aktörer. Detta har möjliggjorts av dels finansmarknadernas avreglering och dels ny finansiella produkte — De minskade intäkterna från krediter kan vi kompensera genom att vi har ökat andra intäkter, t.ex. från kommissioner och värdepappershandel.
Genomsnittsräntan för de lån i mark som bankerna beviljade förra året var 7,5 procent, vilket är ungefär densamma som föregående år. I år sjunke den till 6,5 procent och beräknas enligt prognosinstitutet ETLA hållas på samma nivå även 1997. Valutahandeln är ett tillväxtsektor där konkurrensen skärpts i och med de utländska bankernas inträde. Men intäkterna från den vanligen lönsamma valutahandeln kommer att minska dras BANKERNAS RESULTAT 1995
DE FINLÄNDSKA BANKERNA I STORLEKSORDNING
Sä
FORUM NR 4/98
Vinst/balansomslutning (i 20): [0.18] [0.16] fa.4a] [1.69] [0.8 + Merias resultat ingår inte KOP:s resultat 1.395. Källa: Bankföreningen
PLACERINGSFONDERNA VÄNTAR ÄNNU PÅ ATT SLÅ IGENOM
Världens sparare sätter inte längre in sina pengar på banken, utan en allt större del av sparandet placeras i fonder som sedan går direkt in i företagen med ägarandelar. Bara inte i Finland — åtminstone inte ännu.
I Sverige är ca 20 procent av alla börsnoterade värdepapper (aktier och skuld) i placeringsfonders ägo. Motsvarande siffra i USA är ca 40, där de hotar bankdepositionernas position som placeringsform. 1 Finland däremot har placeringsfonderna gått åt trögt — endast ca fem procent av börsnoterade värdepapper är bundna till placeringsfonder. Mycket beror på att de i Finland lansera tiskt om den europeiska monetära unionen EMU blir av.
Också inom andra banktjänster, såsom förmögenhetsförvaltning och plaCeringstjänster, har bankerna utsatts för hård konkurrens. Utländska banker och värdepappersförmedlare har tagit marknadsandelar.
Depositionsbankernas enda väg mot lönsamhet är en desperat kostnadsjakt. Uppsägningarna kommer att fortsätta då de finländska bankerna eftersträvar sina svenska kollegers effektivitetsnivåer. Frågan är dock om ens det räcker. I Sverige har bankerna uttryckt oro över att kostnadsstrukturen inom deras banksektorn är för dyr.
Det är fantastiskt att Finland — ett land där kreditkort är allmänt accepterade och bankautomater finns i varje gathöra — har flest bankkontor och flest bankanställda per capita i hela världen. Banksektorn i Finland hade varit tvungen att banta ned sitt kontorsnät och personal även utan bankkrisen.
Från bankcentrerat mot marknadscentrerat system
Det var 90-talets recession som blottade hur sårbart det bankcentrerade systemet i Finland var. Eftersom bankerna var så djupt engagerade i företagens finansiering drogs de med i den recession som nådde botten sommaren 1992 med bankkris som påföljd. Nu upprepas samma sak i Tyskland, ett annat bankcentrerat land. Efter ett antal företagsekonomiska katastrofer — bla. Daimler-Benz som förra året gjorde sin största förlust någonsin — är inte ens tyskarna så övertygade av att trygg bankdominans är att föredra framo des vid en maximalt dåligt tidpunkt, de första finländska placeringsfonderna såg dagens ljus åren före recessionen med hisnande värdeminskningar som följd.
För den breda massan har bankerna inte aktivt erbjudit placeringsfonder. De harhellre erbjudit sina kunder tidsbundna ränteplaceringar eftersom bankerna föredragit dem.
När placeringsfonderna blir accepterade av allmänheten är antagligen bara en tidsfråga. Det skulle innebära att mera kapital skulle dras till värdepappersmarknaderna. Detta vore ett steg i en mer marknadsorienterad riktning. FN ett mer spritt ägande.
Vanligtvis indelar man finansmarknadssystem i bankcentrerade och marknadscentrerade. Bankcentrerade system, som existerar i t.ex. Finland, Sverige, Tyskland och Japan, karakteriseras av att sektorer med överskott av pengar (främst hushåll) deponerar dem hos banken, som i sin tur besluter vem som skall låna dessa pengar (främst näringslivet). Detta innebär i praktiken att hushållen delegerar övervakandet av vad industrin gör med pengarna till banken. I detta system sker sparandet i form av bankdepositioner. Bankerna bär på risken för lånen och utövar makt inom de belånade företagen för att trygga sina lån. Systemet förknippas ofta med finansiella system där ägandet är koncentrerat och konkurrensen mellan finansiella institutioner begränsad.
De största placeringsfondern i Finland mars 1996
Storlek (Mmk) Sla 1. Merita Nordia 505 akti 2. Alfred Berg Mark 440 kort ränte 3. Alfred Berg Finland — 404 akti 4. Evli Select 281 akti 5. Gyllenberg Industri — 273 akti 6. OP-Delta 263 akti 7. Aktia Interest 219 lång ränte 8. A.Berg Obligation 212 lång ränte 9, G-berg Money Man. 190 kort ränte 10. Merita Fennia 188 aktie Sammanlagt 297 Övriga 3252
Totala värdet av fonder 6 229
Källa: Finlands placeringsondsförening
I det marknadscentreracde systemet är ägandet mera direkt. Där besluter överskottssektorn själv vilken det av underskottssektorn den finansierar — utan att banken för transaktionen genom sin balansräkning. Detta möjliggörs genom utvecklade finansmarknader med en stor flora av finanieringsinstrument och företagen lånar direkt av allmänheten genom att sälja masskuldebrev och nya aktier. Hushållen sparar iform av placeringsfonder och ägandet är mer splittrat än i det bankcentrerade systemet.
Båda systemen har sina fördelar och man kan inte entydigt säga vilket som är effektivare på lång sikt. Det marknadscentrerade sättet fördelar kapital effektivt mellan sektorer i samhället med över- och underskott av kapital. Men eftersom aktiemarknaden mycket snabbt dömer företagets investerings BANKDEPOSITIONERNAS RELATIVA ANDEL HAR MINSKAT
Mrd 100 mk Penningmarknadsinstrument 800- Masskuldebrev (marknadsvärde! 600 Aktiernas marknadsvärd 40 20 1980 1985
Bankdepositione 1990 1995
Kurvan visar bur värdet av de finansiella tillgångarna bar utvecklats sedan 1980. Bankdepositionerna bar ökat, men deras andel av det totala minskat. Marknaderna för aktier och masskuldebrev bar ökat vilket är ett tecken på en mognare finansmarknatrd.
FORUM NR 4/9 beslut finns det en risk för att ledningen agerar kortsiktigt. Då är bankerna tålmodigare ägare som understöder företagen till merlångsiktiga projekt som kanske kostar mycket på kort sikt, men som i det långa loppet är lyckade satsningar.
Systemen verkar nu konvergera mot varandra — kanske närmare det marknadsorienterade systemet.
Ett aktuellt exempel på ett steg mot det marknadsorienterade systemet i Finland var då det statsägda oljebolaget Neste i mars omorganiserade sina lån. Genom att via ett internationellt banksyndikat uppta ett stort lån betalade bolaget bort sina gamla — dyrare — lån till inhemska banker. På detta sätt minskade Neste sina finansieringskostnader på bekostnad av inhemska banker. Skogsbolaget Enso undertecknade den genom tiderna största finländska krediten i mars. Lånet kommer att ge bolaget 1,2 miljarder dollar.
För att finanssektorn i Finland skall mogna och bli mer marknadscentrerad krävs att finansmarknaderna blir större och får mera djup. Detta skulle åtminstone kräva två saker. Privatsparandet måste i högre grad förskjutas till placeringsfonder på bankdepositionernas bekostnad Dessutom måste det nuvarande systemet med återlån av arbetspensionspremier upphävas. Då placerar pensionsförsäkringsbolagen sina medel på finansmarknaden istället för att låna dem tillbaka till sina kunder. I Finland är idag endast ca 7 procent av arbetspensionsmedlen placerade i aktier pga. soliditetskrav från myndigheternas sida. Motsvarande siffra i Europa är 35-50 procent. En framtida lagändring som skulle möjliggöra större aktieinnehav diskuteras i Finland.
Bankernas framtid?
Vilken är då bankernas framtida roll i samhällsekonomin?
De stora bankerna kommer antagligen att behålla sina positioner i betalningssystem, där de nästan har monopol. Också lån till privatpersoner och till mindre företag kommer att ske via dessa. Mika Ihamuotila på investeringsbanken Mandatum & Co kommenterar den framtida utvecklingen — Fragmenteringen av marknaden för finansiella tjänster kommer att fortsätta:emissioner och råd angående företagsköp, värdepappersförmedling,förmögenhetsförvaltning och valutaväxling kommer i allt högre grad att förflyttas till mindre och självständiga ak FORUM NR 4/96
ORO KRING MERITA
Mleritas resultat för 1995 var som väntat positivt, och bankkoncernen kunde redovisa en rörelsevinst på nästan en halv miljard mark. Detta räckte till för att räntan på statens kapitallån kunde betalas, annars hade statsmakten fått en konverteringsrätt av lånet till aktier i Merita.
Men det positiva resultatet gav inte någon långvarig arbetsro: i slutet av mars publicerade Suomen Kuvalehti en analys av Merita, författad av förre SCAB-direktören från det glada kasinospelets dagar, Juhani Riikonen. Hans analys gick ut på att Merita har stora dolda förluster i sina problemkrediter och i de tillgångar som har övertagits för att trygga fordringarna, samt framförallt i fastighetsinnehavet, där Riikonen uppskattar övervärden på 6-8 miljarder mark, Efter SKartikeln har Merita-aktiekursen dalat, samtidigt som ryktesfloran frodas kring nya förluster och utländska bankers intresse för Merita. Åtminstone finns nu ett gyllene köptillfälle för eventuella utländska intressenter.
Beträffande fastighetsinnehavet finns det förmodligen nog betydande övervärden jämfört med ett hypotetiskt marknadsvärde för dagen, men detta är nog en rätt akademisk poäng eftersom sådana fastighetsmassor i inga händelser kan realiseras snabbt, utan att priserna därigenom raseras. Prioriteten för Merita är inte så mycket att genomföra massiva nedskrivningar genast, utan att göra dem i mån av möjlighet under en längre tid, samtidigt som man snarare eftersträvar att på alla sätt få upp avkastningen frå törer, vilket redan delvis skett.
Stora företag kommer att kunna dra allt mera nytta av utvidgade möjligheter att suga upp kapital på internationella kapitalmarknadergenom masskuldebrev. De är inte längre bundna till en husbank. Därmed kommer skillnaden mellan banklån och masskuldebrev att betonas, Ihamuotila fortsätter — Många företag, t.ex. mindre bolag och familjebolag, vill eller kan inte få finansiering på marknaderna. De vill ha kvar möjligheten att omförhandla kreditvillkoren, vilket är lättare att göra med en bank än med tusentals innehavare av masskuldebrev. Dessutom kan det bli för dyrt för små företag att få finansiering på marknaden. Därför kommer den traditionella bankverksamheten att kvarstå, oberoende av hur kapitalmarknaderna utvecklas.
fastigheterna. Uppgiften blir lättare genom räntenedgången, som redan har förbättrat fastigheternas relativa position som placering. Merita torde nog kunna leva med sitt fastighetsinnehav, och småningom göra det mera attraktivt, förutsatt att inga räntechocker eller starka konjunkturfall inträffar, vilket ändå är osannolikt.
Också problemkrediterna är ett problem som minskar med tiden, eftersom nyainte uppkommer i samma takt. Dessutom finns det också positiva faktorer: saneringsprogrammet har kunnat genomföras i förtid och bör nästan kunna ge fullt utslag redan under detta år. Förmodligen kommer banken att kunna prestera ett förbättrat operativt resultat, och därtill bör det finnas möjligheter till fortsatta realisationsvinster i Meritas aktieportfölj, vilket bör ge ett utrymme för fortsatta nedskrivningar av problemkrediter och av övervärden i fastigheter. En hög prioritet för Merita borde vara att få upp resultaten i dotterbolagen Huoneistokeskus, Huoneistomarkkinointi och Merita Livförsäkring.
För Merita är nog den allmänna ekonomiska utvecklingen avgörande: ifall den nuvarande konjunktursvackan förblir en svacka och konjunkturna snart vänder uppåt igen, vilket är sannolikt eftersom ränteläget är avspänt och en markant uppgång i dollarn och svenska kronan har ägt rum, bör Merita kunna hantera sina problem utan större besvär. Ifall en ny nedgångsspiral tar fart blir detta mycket svårare. JS 9
Bankerna kan också utnyttja sitt stora kontorsnät till att sälja placeringsfonder, enligt Ihamuotila. I Finland har bankirfirmor en stor marknadsandel av värdet på placeringsfonder.I Sverige, där marknaden för placeringsfonder är mognare, står de stora depositionsbankerna — SE Banken, Sparbanken. Nordbanken och Handelsbanken — för drygt tre fjärdedelar av värdet på placeringsfonder. Ihamuotila — Enliknande utveckling är att vänta i Finland. De tidsbundna depositionerna blir mindre fördelaktiga, staten kommer i framtiden inte att garantera bankdepositioner till fullt belopp och det är möjligt att myndigheterna kommer att gynna sparande i form av placeringsfonder genom skattefördelar, vilket man gjort bl.a. i Frankrike. 9