Större säkerhet för diamant investeraren

av I. J. Forum 1975-03, sida 08-09, 19.02.1975

Taggar: Personer: Herbert Tillander Teman: diamanter

FORUM 3 : 75

Diamanten är säkert världens mest dramatiska investeringsobjekt. Den oövervinneligt hårda stenen har genom tiderna omsusats av skandaler, mord, krig, trolldom och passioner.

Passar den in i vår tid? Herbert Tillander, nestorn inom finländsk diamanthandel, vecklar försiktigt upp en liten duk som innesluter en glittrande klar sten, en diamant om en carat, värd cirka femtiotusen mark.

— Finns det ett mera idealiskt investeringsobjekt, frågar generalkonsuln. Den uppfyller alla krav man har på en god investering. Den förlorar inte i värde, den är inte skattebelagd, den är internationellt gångbar, lätt att transportera och kan vid behov förvandlas till kontanter.

Herbert Tillander rekommenderar investeringar på lång sikt, säg tjugo år. Vid ett förestående generationsskifte finns det många som föredrar att efterlämna en del av arvet i form av en diamant.

För en lönande investering ska man vara beredd att satsa ganska mycket. Över 50 000 mark, anser Herbert Tillander, Då får man en raritet. Om köparen inte går i land med en så stor munsbit på en gång, föreslår han att man köper mindre dyrbara stenar som sedan småningom byts ut mot en supersten. Det finns ett begränsat antal dylika rariteter som cirkulerar bland investerarna i vårt land,

En carat är den magiska gränsen. En sten om en carat kan vara värd 50 000 mark, medan en diamant om 0.99 carat betingar endast 40 000 mark.

Herbert Tillander studerar kronjuveler från 1700-talet. (Foto: Ulf-Jarl Pettersson)

Större säkerhet för diamantinvesteraren

Och så är det också annars skillnad på diamanter och diamanter.

En investerare bör gå in för en briljant (dvs en slipad diamant) med en vikt över 1,00 ct som enligt Scan D N har en renhetsgrad av minst VVS 1, en färgnyans av minst Top Wesselton och enligt Scan D N systemets stränga regler kan betecknas vara av GOD slipning. Stoppstopp, vad är nu detta?

Det allra viktigaste. Kvalitetsbeteckningen. Den som gör att man vet vad man köper och exakt vad man får för pengarna, Den som gör att det inte kan finnas ”överpris” och ”underpris” för rätt graderade diamanter, utan endast en dagskurs, som på aktiebörsen. Diamanthandeln är starkt koncentrerad till några få centra i världen och kontrolleras rigoröst av ett jättesyndikat i London.

Ett sliperi kan inte sälja under gällande marknadspris, och av samma orsak inte heller återförsäljarna, eftersom marginalerna är knappa. Prisdifferenser beror på sällsynthetsgraden och på hur korrekt graderingen utförts.

I allmänhet fuskas det mera med kvaliteten än med priset, berättar Herbert Tillander. Priset kan vara korrekt, men diamanten är kanske inte av så hög klass som säljaren anger, så köparen lever i tron att han gjort än bättre affär än vad han i själva verket gjort. Många kommer hem med diamanter från Fjärran Östern-resor, men ofta av urusel kvalitet. Andra ädla stenar kan där vara fördelaktiga i pris, men har ofta rakslipade kanter och är därför odugliga för smyckeinfattning. En omslipning blir kostbar och kan minska stenens skönhetsvärde.

FORUM 3 : 75

Herbert Tillander varnar också för Tax Free Shops på flygfälten där helt oansvariga försäljare bjuder ut diamanter utan investeringsvärde. På Amsterdams Skiphool finns sådana, och Amsterdams rykte som diamantstad hålls numera uppe endast av tre—fyra goda sliperier, resten säljer krafs åt turister.

Det bjuds också ut sigillerade boxar utomlands med 2—4 stenar. — Vi har öppnat fyra eller fem sådana askar och konstaterat att stenarna är helt oanvändbara för infattning. Diamanterna är utplockade på måfå och av mycket skiftande kvalitet och storlek.

Den stora allmänhetens intresse för att investera i diamänter vaknade efter kriget, i vårt land ännu senare. Tidigare var det förbehållet furstar och krösusar.

Efter år 1970 kan intresserade investerare känna sig betydligt säkrare i kläderna vid diamantköp, Då introducerades ett exakt graderingssystem kallat Skandinavisk Diamantnomenklatur och Graderingregler (Scan D N), efter ett flerårigt kommittéarbete under Herbert Tillanders ordförandeskap, Handboken är spridd världen över. Scan D N ger ett gott konsumentskydd. — Att vi själva varit med om att göra arbetet gör oss extra pedantiska och noggranna vid graderingen, säger generalkonsul Tillander. Kriterierna i Scan D N gäller diamantens fyra prisbildande faktorer, de sk fyra C:na (på engelska Carat weight, Clarity, Colour, Cutting) dvs caratvikt, renhet, färgnyans och slipningens kvalitet.

RENHET

Diamantkristallen har behövt miljoner år för att få sin slutliga storlek och form. Vid kristallisationen har oftast främmande partiklar kommit in i diamanten. Sådana ”inneslutningar” är naturligtvis en felaktighet — å andra sidan är de ett bevis på att diamanten verkligen kristalliserats i naturen. Beteckningen FL (Flawless) används för dia [6] 0,10 0,2 o000 1,50 2,00 3,00 476 manter där inneslutningar inte kan upp täckas, Den renhetsgrad, VVS 1, som re kommenderades ovan betecknar dia manter hos vilk — en kvalificerad observatö — under gynnsamma belysningsförhållande — vid noggrann undersöknin — med tillhjälp av en lupp som ger 10 gångers förstoring och som är korrigerad med avseende på kromatiskt och sfärisk aberratio — har mycket mycket svårt att finna inre oklarheter eller andra inhomogeniteter.

Det här säger något om hur exakt gra deringsskalan är. Och likaså att det be hövs ett kvalificerat fackmannaöga fö att bedöma diamanter. Det gäller at vara noga med av vem man köper.

FÄRG

Den perfekta diamanten beskrivs i nomenklaturen som ”vit”, men den ska i själva verket vara helt färglös, som källvatten. Inom den förnämsta sektorn, RIVER, faller endast cirka en procent av alla smyckediamanter i världen. Färggraderaren jämför den aktuella stenen med en serie omsorgsfullt utvalda briljanter, vars färggrad vetenskapligt bestämts med tillhjälp av tex en elektronisk diamantfotometer,

SLIPNING

Slipningen betyder ofta mer än både renhet och färg, det är den ofta avgörande prisbildande faktorn. Skönheten, den samlade ljuseffekten beror framför allt på variationer i proportion och symmetriförhållanden. Diamanten får inte ”läcka”, alltså släppa ut en del av ljuset genom underdelen.

Det är sliparens skyldighet att i varje enskilt fall garantera största möjliga ekonomiska utbyte av stenen. Vanligen går cirka hälften av caratvikten förlorad vid slipningen.

En = Investeringsdiamant bör väga minst en carat. För dlamanter är carat en viktbestämning.

Karat, stavat med k, är åter en kvalitetsbeteck 5,00 ka ning för guld.

Sliparen arbetar i dag med en såg, som är en liten roterande fosforbronsskiva vars yta är impregnerad med diamantpulver. Efter sågningen följer rundsvarvning, och därefter fasetterar sliparen stenen på en horisontellt roterande gjutjärnsskiva som är impregnerad med diamantpulver.

Omslipningar kan vara ödesdigra. Världens kanske mest kända diamant, Kohinoor (ljusberget), vars öden man kan följa. sedan 1300-talet, förlorade tyvärr nästan hela sin charm efter en misslyckad omslipning i Amsterdam. Samma öde har många andra värdefulla historiska briljanter råkat ut för efter ”modernisering”.

VIKT

Viktenheten carat har tusenåriga traditioner. Den härstammar från Johannesbrödträdets (ceratium) frön som har en konstant vikt både i färskt och torkat tillstånd.

Caratvikten anges alltid med två decimaler. Vägningen sker på hyperkänsliga elektriska vågar som bestämmer vikten med 1/1000 carats noggrannhet. En carat (ct) motsvarar 200 mg. Caratvikten för ädelstenar stavas för övrigt med c, medan karat med k är en kvalitetsbestämning för guld (också om den ursprungligen var en viktbestämning för de första romerska guldmynten).

Många undrar om det finns någon risk för att syntetiska diamanter börjar framställas i stor skala och drar ned prisnivån År 1953 lyckades ASEA på syntetisk vägförsta gången framställa grå oansenliga stenar av dammkorns storlek. De var emellertid som slipmaterial fullt jämförbara med naturliga diamanter. År 1970 kom General Electric med den sensationella nyheten att bolaget framställt diamanter om upp till en carats vikt. Priset på dem var dock astronomiskt, 15—20 gånger högre än de naturliga diamanternas. Dessutom var de fula i färgen och långt under medelgod kvalitet. De finns nu deponerade i Washington, i Smithsonian Institution, som ett minnesmärke över att modern teknik i alla fall kunde framställa diamanter på syntetisk väg av grafit. Om ni alltså nu beslutar er för att gå åstad och investera i en diamant, så kan ni ännu lägga en liten sak på minnet, Diamanten duger t om som säkerhet för banklån (om ni har goda förbindelser till banken). Man har i vårt land fått lån på upp till 50—80 procent av försäljningspriset. I. J. Oo