Större specialisering krävs inom exportskolningen

Taggar: Teman: utbildning

Större specialiseringkrävs inom ex

Exportinstitutets ansträngningar är alldeles utmärkta och förtjänar näringslivets fulla stöd. Det är väl använda pengar, säger direktör Heinz Ramm-Schmidt, direktör för Bensow Oy Ab:s industriella sida, Solifer-verken.

Ekonom Jaakko Harjula berättar för Forum att Stiftelsen för Exportutbildning — Exportinstitutet idag tio år efter starten skolar ca 300 personer för exportuppdrag. Idag kan vi säga att vårt största problem är att vår kapa"citet inte räcker till. Vi är ofta tvungna att ordna extra kurser på grund av att kurserna är fullbokade.

FORUM: — Har Ni samma målsättning idag som 1962 när Ni startade Exportinstitutet?

HARJULA: — Ja i stort sett. Stiftelsen för Exporturbildning — Exportinstitutet är centralorgan för exportutbildningen i Finland. Stiftelsens verksamhetssyfte är att genom utbildning Och forskning skapa den exportpersonal, som i företagen ansvarar för ledning, marknadsföring och rutinuppgifter inom exporten — Stiftelsen grundades år 1962. Dess verksamhet finansieras av staten och industrisammanslutningar. Stiftelsens arbete övervakas av en delegation och en styrelse.

— Den ledande principen i stiftelsens utbildningsverksamhet är att ge exportutbildning för små grupper av studerande, På detta sätt ges varje elev tillfälle atr aktivt delta i undervisningen. En stor del av utbildningen ges i form av grupparbete med case-fall och övningar.

— Lärarna är både ordinarie högskollärare och personer verksamma i der praktiska exportarbetet.

— Budgetens slutsumma är 960000 mk och statens stöd är tvåtredjedelar. Resten får vi in genom kursavgifter och donationer. Tolv personer är fast anställda och dessutom har vi flera hundra personer som fungerar som extraordinarie lärare.

FORUM: — Finns det likadana institut i Norden?

HARJULA: — Både i Oslo och Stockholm finns det motsvarande inrättningar.

Forts. på sid. 24 (0)

Hans-Viktor Simolin är sedan tre år marknadsdirektör hos Sako Oy i Riihimäki. Företaget tillverkar bla jakt- och sportvapen för export till ett 50-tal länder. Största kunder är Skandinavien, USA, England och Västtysklind. 85 procent av företagets produkter går på export.

— Jag var med på den sjätte exportledarkursen i Exportinstitutets regi och som allmän bedömning kan jag säga att seminariet gav mig en hygglig allmän ram. Framfört allt bekräftades jag i mina tidigare tankar och funktionssätt inom exporten, lärde mig att undvika flera felbedömningar. Seminariernas uppläggning som internat är rätt, det ger framför allt plats för tankeutbyten med kolleger efter de egentliga föreläsningarna och det är vid dessa diskussioner som många fakta kommer fram och nya tankar väcks. För trots att kursdeltagarna ofta är onödigt heterogent utvalda så finns det många parallellismer som kan tillämpas på exportsektorn som helhet.

— Trots allt skulle jag emellertid gärna se en större specialisering inom vår exportskolning. Vid Exportinstitutets seminarier kommer kanske självklara olikheter mellan vårt land å ena sidan och utlandet å andra sidan för mycket i förgrunden medan själva marknadsföringstekniken och exportförsäljningen inte får den framskjutna plats de skall ha.

— Jag skulle föreslå en ännu intensivare form av ”casestudies” med deltagarna uppdelade riågorlunda branschvis och casen skulle tas från inhemska företag som har gjort lyckade exportframstötar. Nu är casen i någon mån för fiktiva och ger inte ett intryck av ”verklighet som jag kan hamna ut för i morgon”. Men detta med inhemska företag som casestudies kanske ännu hos oss faller på att viljan att dela med sig av sitt kunnande och sina erfarenheter inte är tillräckligt god. Här skulle finnas många goda exempel i den amerikanska företagsvärlden.

Forts. på sid. 24 (2)

Forum 2/7 — Allmänt taget kan det sägas att dagens exportförsäljare har det betydligt lättare nu än för, låt oss säga, tio år sedan. Dels börjar kännedomen om finländsk kvalitet tränga igenom på ett effektivt sätt, dels har våra devalveringar ställt den finska marken i rätt proportion till världsmarknadsläget. Tidigare var det inte ovanligt att man inom den industriella produktionen såg sig nödsakad att exportera till gränskostnadspris, men nu får man i många fall ett bättre pris ute än hemma. Men allt dethär betyder inte att kraven på en exportförsäljare skulle ha minskat — tvärtom — Det har alltid varit en av mina käpphästar att det vad man unde kalla för exportkunnighet borde ingå i den ekonomiska allmänbildningen, säger direktör Ramm-Schmidt, Med exportkunnighet avser jag i det här sammanhanget närmast regler för papperskriget, Incoterms m m. Tillräcklig undervisning i detta ges för närvarande inte vid t ex Svenska handelshögskolan, utan där har man siktet mera inställt på att utbilda blivande vetenskapsmän. Kraven på praktik minskar, och intresset för språk avtar, helt enkelt därför att poängbedömningen är sådan att det inte lönar sig för studerandena att välja språk i sina ämneskombinationer. Denhär trenden inom Svenska handelshögskolan borde brytas till förmån för en mera praktisk inriktning.

— Exportinstitutets kurser och seminarier fyller alltså en stor lucka i utbildningssystemet. Om kvällskurserna kan visserligen sägas att de ibland kan bli väl ansträngande för eleven, då han efter den ordinarie arbetstidens slut skall sätta sig på skolbänken. Lärarnas kvalitet är inte heller alltid så jämn som man skulle önska.

Forts. på sid. 24 0)

Forum 2/7 portskolningen

FINPAP — de finländska pappersbrukens gemensamma örsäljningsorganisation — har i detta nu ett 50-tal personer övervägande i ledande ställning placerade utomlands, antingen i egna kontor eller i större agenturer. Förhållandevis få av dem har kommit in i försäljningsarbetet via Exportinstitutet, säger direktör J-E. Thomé i FINPAP till Forum.

— I praktiken brukar anställningar hos oss gå till så att personerna börjar som sommarpraktikanter. Visar de håg och fallenhet för yrket försöker vi hålla ett antal utvalda var och ger dem utbildning inom vår egen försäljningsorganisation. Vi är mera eller mindre ”self-supporting” när det gäller utbildning av exportförsäljare. Numera har vi också en mindre skolningsbyrå som dirigerar anställda till olika kurser och den har börjat med skolningsverksamhet som tidigare sköttes efter behov inom respektive avdelningar. — Det kan väl inte vara så fel att anta, att FINPAP:s verksamhet på utbildningsområdet sammanhänger med att försäljningen av en vara som papper har en annan karaktär än om man går ut på den internationella marknaden med tex masikner, bruks- eller designvaror — FINPAP är en sedan gammalt etablerad organisation på världsmarknaden. Där är det inte så mycket fråga om att bjuda ut varan som sådan, utan mera att i konkurrens med de stora papperssäljarländerna slåss om marknadsandelar eller att tillkämpa sig nya. Verksamheten är baserad på långsiktiga kontrakt — ofta årsreserveringar — och fortlöpande kontakter.

— Redan det att en ny pappersmaskin tas i drift innebär långvarigt förberedelsearbete med tanke på de stora tillskottskvantiteter som med omedelbar verkan skall finna avzättning så fort maskinen startat upp (i regel minst 100.000 ton årsproduktion om det är fråga om en bulkkvalitet).

Forts. på sid. 24 (O 9