Strikt ansvar för miljöskada

av Christian Schönberg Forum 1990-18, sida 14-15, 22.11.1990

Taggar: Teman: energipolitik

Strikt ansvar för miljöskadea

Text: Christian Schönberg Den nya vårdslagen i antågande bygger p principen ”strikt ansvar” vilket kan sätta fart på den hittills tröga försäljningen a miljöansvarsf å grund av att en miljöskadelag ännu Pp: existerar behandlas miljöskado fortfarande antingen i enlighet med skadeståndslagen (412/74) eller på basen av flere separata lagar.

För att få en ersättning enligt skadeståndslagen måste den skadelidande bevisa att en skada uppstått, att man kan finna orsakssamband mellan skada och skadevållande handling samt att handlingen varit uppsåtlig eller culpös.

Vissa särskilda lagar innehåller separata stadganden om ersättning av miljöskador, utan att dock vara heltäckande.

Miljöskadekommissionen vars betänkande (1990:17) utkom i maj har konstaterat att gällande lagar inte tillräckligt bra öst ersättningen av miljöskador. Kommissionen ansåg att en särskild miljöskadelag borde stiftas emedan skadeståndslagen inte i tillräckligt hög grad tryggar den skadeidandes ställning. Som olägenheter betraktas det faktum att lagen baserar sig på ansvar för vållande, samt att orsakssambandet är svårt att bevisa. Att sk rena förmögenhetsskador oftast inte omfattas av ersättningsansvaret ansågs också vara ctt problem.

1 säkringar.

Grannelagen otillräcklig

Enligt lagen om grannelagsförhållanden från 20-talet behövs ingen vårdslöshet för att man på grund av sin industriella verksamhet skall bli ersättningsskyldig om man förorsakar skada åt sin granne. Lagen har fungerat ganska bra och kompletteras av skadeståndslagen som däremot bygger på vållande d v s vårdslöshet. vilket betyder att den som lidit skada skall bevisa vårdslösheten hos den som förorsakata skadan innan eventuell ersättning utbetalas.

— Vilket inte är alltför lätt, k crsättningschefen hos Industri Esbjörn af Hällström. Formellt är det så att man skall kunna bevisa varifrån skadan härstammar, men i praktiken måste ju domstolen ta ställning till saker man inte kan bevisa helt och hållet. Man behöver bara referera till skogsägarna i Sköldvikområdet i Borgå landskommun och Sibbo som alldeles nyss har startat sitt processande mot Neste. Neste konstaterar för sin del att föroreningarna till största del kommer in över gränserna, vilket gör det svårt för skogsägarna att bevisa Nestes andel i den uppkomna skadan.

Skogsägarna i Borgå Ik och Sibbo får rådet att bygga upp sin process mot Neste så, att de som är nära grannar bygger sina krav på Grannelagslagen, då de bara behöver bevisa orsakssambandet, medan de som bor längre bort eventuellt måste bygga sin process på skadeståndslagen och därmed bevisa såväl vållandet som orsakssambandet.

nn na —Neste-exemplet visar på svårigheten dels att bevisa vållande d v s Nestes slarv, dels att bevisa orsakssambandet mellan Nestes verksamhet och miljöskadan, en stor del av smutsen har ändock kommit från annat håll. För att göra det hela riktigt komplicerat tror jag, att Nestes grannar borde lägga upp sin process så. att de som är nära grannar bygger sina krav på Grannelagslagen, då behöver de bara bevisa orsakssambandet, medan de som är längre bort ev måste bygga sin process på skadeståndslagen och därmed bevisa såväl vållandet som orsakssamband.

Tröskeln är lägre när det gäller fastslående av ansvar än när det gäller straffsrättsliga processer där det i princip krävs direkta bevis för skuld.

Till stor del skapas bedömningspraxis i fråga om företagsansvarsfrågor av försäkringsbolagen, vilka till ca 90 procent avgör denna typ av skadeersättnigar. Det är i allmänhet inte många rättegångar som uppkommer i de fall ansvarsförsäkringar är tecknade.

Miljöansvarsförsäkring svårkalkylerad

Miljöförsäkringar har varit på tapeten rätt länge redan, dock inte som en ren ansvarsfråga. I viss mån har den kommit till via utländsk påverkan.

Långvarig miljöförstöring är däremo 18/1990 FORU synnerligen svår att kalkylera, vilket märks tydligast i att denna del alltid varit exkluderad från företagets ansvarsförsäk ring. Skador som beror på skakning, buller. värme, lukt, ljus. rök. sot. damm, fukt, änga, gas eller luftförorening samt förorening av eller annan inverkan på jordmån, byggnad, vattentäkt. vattenområde eller grundvatten. vilka inte ersätts av företagets normala ansvarsförsäkring, ingår däremot t ex i Industriförsäkrings miljöansvarsförsäkrings — villkor. Dessa skrevs i början av 1980-talet.

Händelser av tillfällig eller oväntad natur har däremot reglerats även av den gamla ansvarsförsäkringen, En upprepning av en dylik olycka faller däremot utanför ramen för försäkringsbolagens anSvar.

Miljöansvarsförsäkringen skall liksom alla andra ansvarsförsäkringar, alltså täcka skador som drabbar någon annan än den försäkrade själv och bör alltså inte förväxlas med företagets egendomsförsäkringar. Exempelvis et giftigt utsläpp som enbart smutsar ned marken där fabriken står, utan att förgifta grundvattnet, går inte under begreppet ansvarsskada. I detta fall handlar det om företagets, eller jordägaTens, egen mark som går under rubriken egendomsskada som för närvarande inte är täckt av standard brand- eller egendomsförsäkringar. Med branden hos schweiziska Sandoz i färskt minne är detta enligt af Hällström en detalj man fäst stor uppmärksamhet vid i internationella sammanhang. där man har erfarenhet av att saneringsskador kan stiga till belopp som vida överstiger de egentliga brandskadorna. Detta gäller i all synnerhet den kemiska industrin där farliga kemikalier av släckningsvattnet celler av sig själv kan spridas i omgivningen.

”Claims made” att föredra

I ansvarsförsäkring finns det i princip två huvudformer av försäkringsskydd ”occu säkringar.

FÖRUN, 18/199 rence” och ”elaims made”, för att nu använda de engelskspråkiga benämningarna. Den viktiga differensen är att occurence täcker skador som inträffar under försäkringsperioden medan claims made täcker skador som anmäls till försäkringsbolaget under försäktingsperioden. 1 synnerhet när det gäller miljöförstöring är det svårt att exakt ange när skadan egentligen har skett, exempelvis om ett utsläpp har pågått några år i rad. Försäkringsperioden omfattar ju normalt ett år. I framtiden kommer troligtvis miljöansvarsförsäkringar att säljas enbart på claims made-basis vilket torde vara till fördel såväl för försäkringstagaren som -givaren. Detta är ålminstone Industriförsäkrings uppfattning.

Hur öka behovet?

Problemet med den nya miljöansvarsförsäkringen är att industrin tills vidare inte ansetl sig behöva sådana, eftersom den tenderar att bli rätt dyr. Exempelvis Industriförsäkring har endast fyra miljöförsäkringar i kraft för närvarande.

Till dags dato har Industriförsäkring inte betalat någon ersättning ur den egentligå miljöansvarsförsäkringen. Däremot har man ur det normala företagsansvaret betalt ut et tiotal ansvarsskadeersättningar per år. Dessa hör alla till kategorin ”snabba och oväntade händelser”. Den penningr gt största räkningen som berörde rörläckaget i Fredrikshamn gick lös på 4-5 Mmk omräknat till dagens penningvärde.

— För alt vi överhuvudtaget skall kunna sälja denna typ av försäkringar måste vi göra synnerligen noggranna riskanalyser av företagen i fråga. Vår skadeskyddsgrupp försöker för närvarande skapa ett riskbedömningssystem, en schablon som underlättar även företagens bedömning av riskerna, vilket förenklar den totala riskbedömningen i avsevärd grad.

En av orsakerna till det lindriga intresset är att företagen oftast inte blivit dömd björn af Hällström anser utt den nya miljövårdslagen kommer att öka intresse att betala för sin nedsmutsning. Som ett exempel på problematiken kan nämnas Koskisen Saha i Kärkölä där det mesta taar för att klorfenalet kom från sågen och ändå ser det ut som om företaget kanske inte skulle behöva betala för sin nedsmutsning. Neste kommer in i bilden som nästa all och andra kommer i släptåg. Företaget Ekokem i Riihimäki har genom sin verksamhet bidragit till insikten genom att prissätta hanteringen av problemavfall vilket ger oss en idé om de nivåer saneringskostnader kan nå upp till. Riskkännedomen ökar till gagn såväl för örcetagen som för försäkringsbolagen.

Lagarna för slappa?

Vissa områden är rätt väl reglerade, vattenlagsfrågorna till exempel. Det handlar om en veritabel tillståndskarusell innan man exempelvis får bygga en ny cellulosafabrik någonstans. Också inom andra områden skärps kraven successivt, och summorna som går till miljöskydd blir större. Allt detta leder såväl till minskad nedsmutsning som till att miljöförsäkringen blir en allt bättre försäljningsprodukt.

Miljöskadelagskommissionens — betänkande som varit på remissrunda har i denna form omfattats positivt av försäkringsbolagen. Det enda och viktigaste förbehållet försäkringsbranschen kommit med är att lagen bör innehålla en klausul som säger att de synder som redan begåtts innan lagen träder i kraft inte skulle regleras av den nya lagen.

Industrin torde heller inte, i denna tid av ökad miljömedvetenhet, ha mage att sätta sig på bakhasorna, vilket man gjorde i fråga om produktansvaret där man lyckades försvåra processen i I0 är, varför miljöskadelagen kan komma till rätt snabbt.

På politiskt håll ligger förseningsrisken närmast på de grönas axlar, om man där plötsligt skulle anse att den föreslagna lagtexten är alltför snäll.

Det viktiga med den nya lagen är att den bygger på strikt ansvar vilket betyder att vållandet är bortstruket och att den som lidit skada inte mera har den i princip 100 procentiga bevisbördan, gällande vem som har förorsakat skadan, på sin nacke.

Det är ännu osäkert om man inom försäkringsbranschen väljer att gå ut som separata konkurrerande företag med egna villkor och egna premier, eller om man väljer att skapa ett gemensamt poolsystem, med erfarenheter från tidigare svåra områden av typ läkemedel- och patientskadcansvar. Även i detta fall är det fråga om en ny business och, som i de föregående fallen inte är en lätt sådan.

—Vi skulle därför gärna se, att businessen skulle stanna hos bolagen framom att samhället skulle stifta någon form av skaticmässiga lagar.

Internationellt ansvar

Miljöskadescktorn är så omfattande att det inte finns möjligheter för Finland som stat att nationellt reglera alla skador som uppslår av påverkan frän industrier utanför landets gränser. Det krävs ct langt gående samarbete mellan länder inom Europa. Går de östeuropeiska länderna in för en renodlad marknadsekonomi kan de fortsättning på sid 3 15