Styrkorna till västfronten!

Taggar: Teman: ekonomi

1/83 l F RUN

Ledaren

Styrkorna till västfronten!

UTSIKTERNA OCH FÖRVÄNTNINGARNA för den ekonomiska utvecklingen under detta år är osäkra och blandade. Av de vägande konjunkturprognoserna har visserligen endast OECD:s rapport kommit ut, men prognospanelen i detta nummer av Forum ger en klar bild av uppfattningarna bland våra inhemska ekonomiska experter. Bilden är grå, men inte svart.

Signalerna om vad som kommer att hända i ekonomin är störda och osäkra. En stor del av ”hårddatan"” är fortsättningsvis negativ. Stagnerad handel, arbetslöshet, överkapacitet och låg tillväxt är fortfarande budskapet från de olika delarna av världsekonomin. De ljuspunkter som lägre dollarkurs och räntenivå samt lyckad inflationsbekämpning i många länder innebär har ännu inte spritt sig till ekonomiernas övriga områden. Den efterlängtade nedgången för det engelska pundet har fått en fart som nu kräver en ätstramning i England, som fortfarande är en enormt viktig marknad för Finland. Spöket av en bankkris hänger fortfarande tungt, trots nägra lyckade finansiella räddningsoperationer.

Ä andra sidan råder det en viss, envis optimism på många håll. Recessionen har rått så länge att ett uppsving måste vara på kommande, resonerar man. Här hemma är tron på devalverigarnas välgörande effekter fortfarande rådande. De har hjälpt oss förut, och måste göra det igen om vi inte helt missköter våra kort.

Några större tvivel om varifrån tillväxtimpulserna för den finländska ekonomin skall komma råder emeller tid inte. Det är exporten som igen en gång skall dra igång ekonomin. Den inhemska efterfrågan höll i fjol ekonomin igång, men man kan inte vänta sig att detta skall fortsätta. Statsfinanserna skrala tillstånd ger inte utrymme för en expansiv ekonomisk politik som skulle pumpa upp efterfrågan. Om vi vill bevara någon nytta av devalveringen på hösten måste inflationen fortfarande bekämpas och priskonkurrenskraften bevaras. Detta utesluter frikostiga avtal på arbetsmarknaden, och köpkraftsökningar via denna väg.

Då det är exporten som ge tillväxten fart är det först och främst skäl att påminna om de begränsningar som finns. Ett grundläggande konstaterande borde vara: ”glöm” östexporten. Avtalet om detta års handel med Sovjetunionen blev i ljuset av svårigheterna att balansera varuutbytet långt bättre än man fruktat eller vågat hoppas. Vidare förväntningarna kan dock inte byggas på denna handel, och planer och projekt att bygga upp produktionskapacitet för export österut är både missriktade och inkorrekta mot andra exportörer. Varken vapenköp, jordgasen eller ett eventuellt atomkraftverk kommer i ett slag att rätta till obalansen.

Några stora förväntningar skall inte heller ställas på export till nya marknadsområden. U-länderna sitter trängre än på länge, och kämpar med stora skulder och låga råvarupriser. Betalningskriser och uppbromsad tillväxt har också drabbat de nyindustrialiserade länderna, de sk NIC-staterna, som fått slå bromsarna på mycket hår och skära ned också livsviktig import. Även om de fortfarande på sikt är lovande marknader finns där inte så mycket att hämta just nu.

Det som återstår är alltså våra traditionella marknadsområden, de västliga industriländerna. Fastän utsikterna fortfarande är dystra inom dessa är det ändå där som uppsvinget kommer först, när och om det kommer. Samtidigt måste man komma ihåg att fattigdomen hos dem ändå så att säga är på en högre nivå, att dessa även under en recession och dåliga tider är väldiga marknader med stor köpkraft, där en liten exportör som Finland kan finna nischer och avsättningsutrymme för sina produkter.

Några patentlösningar hur det skall ske finns givetvis inte. Eftervården av devalveringen är ett nyckelområde, och i denna arbetsmarknadsuppgörelsen. Då avgörandena nu gått till förbundsplanet ökar riskerna för dyra lösningar och - med tanke på riksdagsvalet — strejker, båda två saker vi inte har råd med. Erfarenheterna från 1980 visar att riskerna finns.

I övrigt kan vi bara göra som tidigare, sälja av alla krafter, men försöka göra det bättre. Flitigare, hårdare och mer aggressivt än någonsin. Styrkorna till västfronten!