Submarin tunnelbro planeras under Messinasundet
av Kai Finell Forum 1972-19, sida 34, 29.11.1972
Submarin tunnelbro planeras under Messinasundet
Ett unikt förslag utgick nyligen som segrare i italienska statens pristävlan om det bästa förslaget till fast förbindelse över Messinasundet. Starka vindar och strömmar, plus ideliga jordskalv sätter här teknikernas uppfinningsförmåga på hårda prov. Det säregna projektet bygger i princip på en ”flytande” undervattenspontonbro förankrad med vajrar på 50 djup, så att brons belastningskrafter motverkas av tre ”trafiktunnelrörs” flytkraft. Amerikanska populärtekniska skribenten M W Martin, antyder i tidskriften ”Sea Frontiers” möjligheten av samma lösning bl a också i Bottniska viken. Med tidskriftsförläggarens välvillig tillstånd, återges här huvuddragen i det originella utkastet.
I Messina sundet förefaller denna submarina tunnelbro onekligen vara enda tänkbara lösningen. En underjordisk tunnel skulle, på grund av det stora vattendjupet, tvinga upp- och nerkörningsterminalerna drygt 30 km in från kusten för att ge anslutningsvägarna en acceptabelt liten stigningsvinkel.
En hängbro, med mer än ett spann, skulle i sin tur försvåra den livliga sjöfarten i den relativt smala passagen — i klass med Öresund — där strömmar med upp till 11 knops fart och ofta mer än dubbelt så snabba Scirocco- och Mistralvindar är vardagliga företeelser.
Sundet är som sagt inte särskilt brett på det smalaste stället men också där skulle en ettspannsbro kräva ett 3 km långt spann med kanske bortåt 600 m höga, jordskalvssäkra mammuttorn på stränderna. En, om inte superteknisk, så i alla fall en ekonomisk utopi.
Brittiska pristagare
Det flytande submarina tunnelprojektet har utformats av brittiska konsulterande ingenjörsbyrån Alan Grant & Partners, i samarbete med arkitektbyrån Covell Matthews & Partners och Incubon International, som utredde projektets socioekonomiska aspekter.
I ”Sea Frontiers”-artikeln framhåller ingenjör Grant att idén till det hela alldeles osökt dök upp som en tanke på att helt fördomsfritt ”vända på kakan” i en vanlig hängbrokonstruktion, eftersom en konventionell sådan var otänkbar att realisera.
Det traditionella brobanedäcket fick vika för ett flytkraftigt trerörskomplex så att Newtons gamla hederliga tyngdkraf ersattes med Arkimedes välkända marina bidrag till fysikens lagar. Nämligen kropparnas tyngdförlust när de nersänks i vatten.
De tre brotuberna — två för landsvägstrafik och den mittersta för rälståg — ger med sin drygt 10 m diameter faktiskt inte bara lyftkraft nog att upphäva sin egen tyngd. Flytkraften mer än kompenserar också fordonens tyngd så att statisk jämvikt erhålls genom förankring av jätterören medelst grova vajrar fästa i djupa cementfyllda borrhål i havsbottnen.
Ingen ny oprövad ingenjörsteknik
Varken tillverkning av tuberna, deras skarvning eller utbogsering och förankring på sina platser innebär någon ny oprövad ingenjörsteknik. En armerad 100—120 m lång betongcylinder fodras ut- och invändigt med drygt 10 mm tjock stålplåt och förses med nödiga skarvtillrustningar, redan på land i en vanlig torrdocka.
Så snart en rörsektion är färdig fylls den — alldeles som våra finländska fyrkassuner — delvis med vatten. Ändarna är självfallet tillslutna så att jätteröret kan bogseras ut på sin plats, där ytterligare vatteninsläpp låter tuben sakta dala ner till tunnelnivån — maximalt ca 50 m under havsytan för att trygga sjöfarten också med extra djupgående supertankers.
Inner- och ytterskalen av stål svetsas ihop ‘samtidigt som de på förhand utmätta, förankrade och med flytbojar försedda stagvajrarna dras intill och fästs vid sina angöringsdon på respektive rör. Vänd!
Det är flygkrafterna hos den i bottnen förankrade trerörstunneln som ska bära upp belastningen på den unika landsvägs- och järnvägsförbindelse italienska staten som bäst planerar mellan fastlandet och Sicilien. Förbindelsens ändpunkter blir nära Messina på Sicilien och
ABUTMENT
SITE FOR VENTILATION PLANT = GRADIENT 1:20 BUILDINGS, AND CONTROL HEADOUARTERS
Catona, strax norr om Reggio Calabria, på fastlandssidan.
Bilderna är återgivna ur tidskriften “Sea Frontiers” 1972, med benäget tillstånd av förläggaren International Oceanographic Foundatton, 10 RIckenbacker Couseway, Virginia Key, Miami, Florida 33149.