Svensk-Finland jobbar skräddarskytt för Svenskfinland

av Ragnhild Artimo Forum 1993-03, sida 12-13, 11.03.1993

Taggar: Teman: Svenskfinland

Ragnhild Artim nd i seglen med finlandssvensV: färger! Ömsesidiga Försäk ringsbolaget — Svensk-Finlands logo är affärskonceptet i direkttappning på ett sällsamt sätt. Och seglen är idag inte ens stormslitna som för många kasinospelstilltufsade konkurrenter.

Att Svensk-Finland inte grabbade åt sig högar av börsaktier då det begav sig, i slutet av 80-talet, har faktiskt delvis att göra med att man inte hade lösa pengar för ändamålet — men i alla fall: idag ler VD Stig Tammelin nöjt och konstaterar att det gett utdelning att vara ”långsam och försiktig”.

Kapital ger momentum

Drivkraften i försäkringsbusinessen är naturligtvis kapital, Inte bara för att täcka driftskostnader och ersättningar, utan också för att ha beredskap att erbjuda krediter, ett icke sällan viktigt konkurrensmedel.

— För företag och kommuner kan frågan om hur mycket kredit försäkringsbolaget kan lova dem vara av avgörande betydelse, säger Stig Tammelin.

Och kapitalbildningen, konstaterar han, är ömsesidiga försäkringsbolags akilleshäl genom att dessa inte — såsom aktiebolagen — kan skaffa nytt fräscht kapital genom emissioner, utan är hänvisade till kapitalbildning via resultatet, ett avgjort långsammare sätt. Då måste man vara bra, år efter år.

Under 70-talet var efterfrågan på krediter ofta lågt större än SvenskFinland kunde tillgodose, och man fick ”portionera” ut dem efter vissa koefficienter och med en relation mellan premier och krediter.

— På den tiden uppgick krediterna till försäkringstagarna till närmare 70 procent av skadeförsäkringsbolagens investeringstillgångar. Då det i mitten av 80-talet blev möjligt för företagen att uppta utländska lån, sjönk efterfrågan dramatiskt också för vår del. Det innebar att lånestocken, som årligen ökat med 15—20 procent, under ett par år minskade, och att krediternas andel av investeringstillgångarna bland skadeförsäkringsbolagen sjönk til 25—30 procent.

Då kom många bolag som hade gott om lösa pengar, genererade exempelvis genom aktieemissioner — bl.a. Pohjola, och Sampo som ombildades till aktiebolag — att placera överskottet i just börsaktier, med ledsamma effekter för de senaste årens bokslut på grund av aktieportföljernas dramatiska nedskrivning.

12

Svensk-Finland iobbar skräddarsytt för Svenskfinlan 14 Mmk på ett bräde, för en enda brand, var årsrekordet 1992.

Lagom är bäst. Och vad kunde vara mer lagom än ett lagom stort försäkringsbolag med en lagom stor välbekant marknad på ett lagom stort geografiskt område?

Svensk-Finland satsar på Svenskfinland som ingen kan bättre.

Svensk-Finland, som inte kunde leka med i den leken, har klarat sig bättre än merparten aktiebolagskonkurrenter. Men kanske inte enbart tack vare den påtvingade återhållsamheten.

Nischfokusering ger fördela — Att vi har denhär finlandssvenska nischen är vår styrka, säger VD Stig Tammelin.

Han vet vad han talar om: han har tjänat Svensk-Finland ett kvartssekel, de senaste tre åren som bolagets VD.

Att operera på ett geografiskt begränsat område är också en styrka. tilllägger han. Det ger möjlighet att hålla en någorlunda lätt organisation — totalt cirka 125 anställda, varav 90 vid huvudkontoret i Helsingfors, och tio distriktskontor från Lovisa till Ekenäs i Nyland, i Åbo, och i Österbotten från Kristinestad till Karleby längst i norr. Och ombud i de övriga svenskbygderna.

Mäktigast på marknaden är SvenskFinland i västra Nyland, i Karis och Ekenäs, men ett försäkringstagarintensivt område är också Närpes med omnejd. (Ett samarbetsavtal från 60talet med Svenska Lantbruksproducenternas Centralförbund borgar för en cementerad ställning på odlarsektorn.) På senare tid har bolaget inmutat SMI-marknadsandelar i trakten kring Karleby och Jakobstad. mycket tack vare den lokala distriktschefen, medger Tammelin.

Att operera på en geografiskt klart avgränsad marknad kräver inte ett riksomfattande kontorsnät, en kostnadspost som blivit kritisk för många i branschen.

— När fusionsvågen inom försäkringsbranschen började, var det de medelstora företagen som drabbades hårdast genom att de inte var tillräckligt stora för att kostnadseffektivt vara heltäckande — men samtidigt saknade en klar nisch på marknaden.

Stora och små motspelare

Nischinriktningen definierar också Svensk-Finlands positionering i konkurrentfältet. På den kommunala sektorn flyttas försäkringar icke sällan från ett bolag till att annat vid förändringar i de politiska styrkeförhållandena och språkstrukturen — ibland har dessa operationer gagnat Svensk-Finland. ibland dess konkurrenter.

På sektorn företagsförsäkringar är — framför allt i södra Finland — en betydelsefull konkurrent Företagarnas Fennia, inte minst, menar Tammelin, tack vare Fennias ”historiska” image som svenskt försäkringsbolag.

Både på kommunala och företags sektorn konkurrerar också stora Sampo och Pohjola om samma bitar som Svensk-Finland.

I Tammerfors är Varma och Turva, i Tavastehus Hämeen Vakuutus bolag i samma storleksklass som SvenskFinland, men inte med lika klar målgrupp. Mest ”likt” Svensk-Finland som nischbolag inom skadeförsäkring är A-Vakuutus med inriktning på yrkestrafikanter.

— Nyckelkonkurrensen ifråga om jordbrukssektorn och de privata hushållen kommer i alla fall från Lokalförsäkring, centralbolag för de runt 120 lokala försäkringsföreningar som verkar landet över. Av dem är de 19 svenska försäkringsföreningarna organiserade i Svenska Försäkringsföreningars Förbund med säte i Kristinestad, och möter oss i ädel kamp i Österbotten och Åboland. Att det inte finns någon försäkrinesförening i västra Nyland syns klart i våra marknadsandelar…

“Tammelin berättar att han ofta blir tillfrågad varför Svensk-Finland inte har etablerat sig på Åland.

— Det är mycket enkelt, skrattar han. — Ålänningarna är så lokalpatriotiska att ”fastlandsbolag” aldrig klarar sig där! Men givetvis har vi egna ombud på Aland. Och dessutom samarbete med Ålands Ömsesidiga — som har 90 procent av marknaden för försäkringar av samma typ som våra — inom ramen för vårt gemensamm — En klar nisch är bästa ”euroskyddet”, säger Stig Tammelin om Svensk-Finland och integrationen.

återförsäkringsbolag Hamnia med svenska Sirius, numera = tillhörigt ABB-koncernen, som tredje part.

Fjorton miljoner upp i rö År 1992 går till hävderna som ett dåligt skadeår: då fick Svensk-Finland sköta sin största ersättning genom tiderna, drygt 14 Mmk vid en fabriksbrand i Pernå. Ytterligare miljonersättningar till bl.a. en snickeriverkstad i Närpes innebar att ersättningar fö de fem största skadorna översteg 20 Mmk. Det var ”superklubben”. Totalt uppgick de utbetalda ersättningarna 1992 till 103 Mmk, varvid skadereserveringar för den direkta affären och skadekostnader för mottagen återförsäkring även beaktats.

Men som motvikt kunde SvenskFinland uppvisa en omsättning på drygt 180 Mmk, premieintäkter på ca 154 Mmk (mot 145 Mmk 1991) och en premieökning på 6 procent, vilket ter sig lysande med beaktande av att sakförsäkringsbranschens genomsnitt enligt preliminära uppgifter ligger på minus 3 procent för den inhemska direktförsäkringen!

Självklart går inte heller SvenskFinland utan skråmor genom recessionen. Kreditförluster i form av obetalda premier är inte ett okänt begrepp. Inte heller tappade hyresintäkter på fastighetssidan — men dessa härrör sig från nedförhandlade hyror, inte från tomma fastigheter som fallet är för de flesta i branschen.

Och överkapacitet? Jo, Tammelin medger att det kanske finns en liten potentiell överkapacitet, men den avser man att komma tillrätta med genom rationalisering av funktioner och genom ökad datorisering, ”fast programsidan är kämpig”. Den subtila bantning av personalen som på sikt behövs sker genom naturlig avgång, säger Tammelin med eftertryck — Vi har varit och är alltjämt så stabila och solventa att permitteringar eller friställningar inte är aktuella.

Kommer Europa hit?

EES och eventuella EG är faktorer som Stig Tammelin medger att har påverkat och kommer att påverka Svensk-Finlands verksamhet.

— Men primärt på ”direktivnivå”. Juridiskt och gällande bestämmelser innebär integrationen givetvis förändringar, och det kan inte förnekas att direktivsidan är en hel vetenskap. Men för oss som distinkt nischbolag och med en noga identifierad målgrupp ser jag inga större integrationshotbilder. Vi arbetar med kommunala sektorn. SMI-företag, lantbruk och privata hushåll. Jag har svårt att visualisera att eurojättar skulle etablera sig här just med dess målgrupper i siktet. Mera orsak till oro har säkerligen de inhemska försäkringsbolag som är inriktade på storbolag och storrisker.

Inför Europas eventuella intåg på den finländska försäkringsmarknaden poängterar Tammelin vikten av kontroll på att de utländska bolagen sköter sina kundåligganden. Och att exempelvis trafikförsäkringsbolag deltar 1 gemensamma kostnader för skador, trafikskydd mm. på samma villkor som de inhemska bolagen. L 13