Svensk-Finlands ”mesta” politiker blir bankdirektör

av MK Forum 1979-03, sida 08-09, 21.02.1979

Taggar: Personer: Kristian Gestrin

Svensk-Finlands ”mesta” politiker blir bankdirektö Ö” Kristian Gestrin kom in i riksdagen år 1962. Under sin politikerbana har han bla varit försvarsminister i två repriser, handels- och industriminister, justitieminister och undervisningsminister samt dessutom nordisk samarbetsminister i två regeringar. Åren 1973—74 var Gestrin ordförande för Svenska folkpartiet.

Har parlamentets ställning förändrats under de senaste åren? Det är en fråga man ofta hör ställas av oroliga politiker. Vad säger Kristian Gestrin -— Förändringarna har nog varit rätt stora. Främst beror de på att samhällets aktivitet och tempo överlag har ökat, vilket fört med sig att de parlamentariska arbetsformerna inte längre är de samma som i början av 1960-talet. Framförallt har en maktförskjutning från riksdag till regering ägt rum och samtidigt har den enskilda riksdagsledamotens möjligheter till en nersonligt dominerad insats kringskurits.

-— Jag vill ince med det här ha sagt att riksdagsmannens enda roll är att vara en kugge i maskineriet, men centraliseringssträvandena har nog varit påtagliga i finländsk politik under de senaste åren. Regeringen har tex en avgörande betydelse då det gäller att slå fast statsmaktens ståndpunkt till de centrala inkomstavtalen. Riksdagsmännens rörelsefrihet är i praktiken obefintlig då paketet kommer till behandling i plenum. Ingen vågar ta risken av att den inkomstpolitiska helhetslösning en skulle förkastas, eftersom detta förmodlingen skulle ha långtgående och tom ödesdigra följder för hela det finländska samhället. Men personligen förhöll jag mig tex ytterst skeptisk till ett återinförande av indexautomatiken vid den senaste uppgörelsen. Men det var trots allt en detalj av en helhet som jag inte ville äventyra, och följaktligen röstade jag, visserligen med långa tänder, för indexklausulen.

Debattens nivå har sjunkit

Gestrin konstaterar att de olika ärendenas handläggning bäst kan påverkas i riksdagens utskott. Stora principfrågor är visserligen oftast avgjorda mellan regeringspartierna redan innan utskottsbehandlingen.

— I utskotten har man i alla fall betydande möjligheter att göra en konkret insats. Jag har funnit det arbetet synnerligen stimulerande. I plenum har debattens nivå däremot sjunkit och inte i så ringa grad influerats av protestpartiernas inträde i parlamentet under 1970-talet. Riksdagsdebatterna är inte längre lika intressanta och givande som förr.

Omsättningen i granitborgen har under de senaste åren blivit större. Många lämnar riksdagsarbetet redan efter en kortare tid för att söka sig till civila yrken. Fenomenet kan bero på att politikerkarriären inte längre uppskattas lika mycket som förr, och på att tempot i politiken är synnerligen hetsigt. En rad fram Vicehäradshövding Kristian Gestrin, 49, lämnar riksdagen efter marsvalet. Den 1 april övertar Svensk-Finlands ”mesta” politiker under 1970talet chefdirektörsskapet i Helsingfors Sparbank efter 17 år som parlamentariker.

Forum intervjuade Gestrin om bl a hans intryck som riksdagsman och minister, de inrikespolitiska samarbetsförutsättningarna och Helsingfors-svenskarnas problem.

stående riksdagsmän har under de senaste åren bytt bransch: bla Pekka Tarjanne, Carl Olof Tallgren och Harri Holkeri. Alla män i sina bästa år. Och nu står Kristian Gestrin i turen — Bakgrunden till beslutet låg i det för mig stora avgörandet jag fattade i mitten av 1960-talet: att bli heltidspolitiker. Det gick inte att kombinera ett civilt yrke med riksdagsmannaskapet. Det stod emellertid klart för mig redan då att det avgörandet innebär att jag i den här åldern skulle återgå till yrkeslivet. Detta för att inte bli beroende av politiken. För att riksdagsmannaskapet skall kännas meningsfullt, krävs att man har en känsla av integritet.

— Dessutom bör man komma ihåg att jag till min parlamentariska ålder är äldst i svenska riksdagsgruppen, varför det också är på sin plats att lämna över för yngre krafter.

Åren 1961—64 satt Gestrin i Helsingfors Stadsfullmäktige. Hägrar nu en kommunalpolitisk come-back —- Nej, svarar han kategoriskt.

Regeringssamarbetet

Under de senaste veckorna har den inrikespolitiska diskussionen i hög grad gällt regeringsbasen efter valet och statsministerns person och partitillhörighet.

— Den offentliga debatten beror säkert till en del på den olustkänsla som finns inför uppfattningen att valresultatet inte på något sätt skulle

FORUM 3/7 påverka hurudan regering vi får. Jag finner det för min del helt klart att om riksdagsvalet blir en borgerlig framgång statsministern också bör vara icke-socialist. Under de senaste åren har statsministerns betydelse ökat, och han har kommit att personifiera sin regering. Det är också detta som ligger bakom socialdemokraternas utspel om att de under alla omständigheter vill lägga: beslag på regeringschefsposten, något som jag finner helt orimligt.

— Då det sedan gäller regeringsbasen bör man eftersträva en möjligast bred majoritetsregering. En minoritetsregering kan i och för sig göra bra ifrån sig; tänk bara på Miettunen-kabinettets pionjärinsatser för att lägga om den ekonomiska politiken. Mittenregeringen insåg att högkonjunkturen var förbi, att det gällde att tänka om och att näringslivets konkurrensförutsättningar måste stärkas. Den nya ekonomiska politik minoritelsregeringen utvecklade" och den budget för 1977 som uppgjordes av regeringen och stöddes av högeroppositionen utgör basen för den ekonomiska upphämtning vi nu upplever.

Sfp:s roll

Kristian Gestrin varnar för en regering bestående av enbart representanter för det borgerliga eller socialistiska blocket. Han hänvisar dels till den av bla president Kekkonen omhuldade tanken att det finländska folket inte får spjälkas upp i två mot varandra stridande grupper och dels till rent praktiska omständigheter — en regering med knapp parlamentarisk majoritet har svårt att bedriva en effektiv politik, eftersom en tredjedel av riksdagsmännen kan rösta lagar vilande över nyval.

Svenska folkpartiet trädde ut ur Sorsa-kabinettet för ett år sedan. Orsaken till beslutet låg i missnöjet över den obeslutsamhet som präglade regeringens ekonomiska politik, och som kom till uttryck i bla socialdemokraternas ovilja att dela ansvaret för devalveringen i februari. På Sfphåll var man inte heller beredd att ge regeringen en blanco-fullmakt att genomdriva en författningsreform utan att man visste vad den går ut på. Hur är läget nu, är det upplagt för

FORUM 3/7 återinträde i regeringen efter valet — Folkpartiets regeringsengagemang måste vara beroende av om vi kan godkänna huvudpunkterna i regeringsprogrammet, samt om det finns förutsättningar för samarbete mellan berörda partier. Med tanke på den finlandssvenska befolkningen bör Sfp sträva efter att vara med där besluten fattas. Men vårt deltagande i regeringssamarbetet har också en betydelse för hela landet, eftersom Sfp utgör en balanserande faktor.

— Men det bör också understrykas, att Sfp inte är villigt att delta under alla omständigheter. Om vi inte kan omfatta den förda politikens huvudlinjer förbehåller vi oss rätten att vara i opposition också framdeles.

— Ingenting tyder på att regeringsbildningen nästa gång kommer att vara lätt. Programmatiska svårigheter tillstöter troligtvis och dessutom har det under tidigare förhandlingar visat sig vara svårt att överenskomma om portföljfördelningen.

Helsingfors-svenskarna trängda Under de senaste åren har debatten om finlandssvenskarnas framtid i allt högre grad kommit att gälla Helsingfors-regionen. Trots att huvudstade bättrades avsevärt då den nya tillläggsbyggnaden blev färdig. Det primära kravet på arbetsrum för de folkvalda tillgodosågs bla först då, säger Kristian Gestrin, som lämnar Arkadiabackens granitborg för att ta över i HSB-huset vid Tre Smeder i Helsingfors.

besitter en lång rad kulturella institutioner och utbildningsanstalter avsedda för den svenskspråkiga befolkningen, är problemen påtagliga. Helsingfors-svenskarna bor geografiskt spridda med påföljande kontaktsvårigheter. En viss attitydförändring håller dock på att ske bland svenskarna själva, en medveten samlingssträvan kan inregistreras.

— Jag har under den senaste tiden märkt att huvudstadssvenskarna själva har vaknat och börjat aktivera sig, Olika slag av svenska evenemang får ett starkare och spontanare stöd än för några år sedan. Också i det allmänna kulturklimatet lägger man nu större vikt vid finlandssvenskhetens värde som en kulturell rikedom för Finland. Likriktningen har börjat komma på skam, men däremot är pluralismen inte mera ett slagord, utan den har fått en konkret innebörd med positiv värdeladdning.

— Viktigast är att under 1980-talet se till att det finns ett utbyggt svenskt skolnät i Helsingfors. Likaså bör barndagvård stå till buds också på svenska och ungdomens behov av samlingsplatser tillgodoses. Pensionärerna har ju visat en föredömlig organisationstalang, nu bör också andra ålderskategorier följa efter. Jag har alltid förfäktat att det för att skapa globalt samförstånd — ett mål som särskilt de unga betonar — är en grundförutsättning att man också nationellt kan tillvarata mångfalden i kulturmönstret, säger Kristian Gestrin, som av många av sina väljare uppfattats som den personifierade Helsingfors-svensken.

Om en dryg månad lämnar Kristian Gestrin riksdagen för att ta över vid Helsingfors Sparbank, en av de centrala finlandssvenska institutionerna i huvudstaden. Betyder detta ett definitivt adjö till politiken — Nej. Jag har varit politiskt aktiv och intresserad i över 30 år och varken vill eller kan därför avsvära mig allt detta. Politiken kommer hoppeligen att berika mitt liv också i framtiden. Sparbankslinjen intresserar mig kanske framför allt för att man där möter samma kombination av realism och idealism som jag försökt hålla som vägmärke i politiken, säger Kristian Gestrin,