Svenska ekonomin förklarar i mångt den finländska
av Erkki Olin Forum 1994-10, sida 17-18, 25.08.1994
v västländerna fick v finländare sannolikt t emotden största ekonomiska smällen av Sovjetunionens sönderfall och har hittills endast i viss mån kunnat återvinna de marknader som då gick förlorade.
Men för övrigt är det nästan som att se oss själva i spegeln då vi studerar skeendet i Sverige från tiden strax före depressionen till nuläget.
Vi har den otyglade avregleringen av finansmarknaden: fastighetsprisernas branta stegring; bubblan som sprack; konkursvågen: bankkrisen; valutans ofrivilliga depreciering; den galopperande arbetslösheten med åtföljande underskott i den offentliga hushållningen och den höga statsskulden.
Sedan följde återhämtningen: den markant förbättrade konkurrenskraften; exportuppsvinget; en balanserad bytesbalans: insikten om att arbetsmarknaden måste avregleras för att smidigare anpassas till nya förhållanden som gynnar nyckeln till sysselsättningsproblemet — SMI-industrin.
Vi har hotet om den bestående höga arbetslösheten, den sociala oron och problemen i samband med omhändertagandet av de utslagna.
Frånser man gradskillnader, såsom t. ex. vid finansmarknadernas avreglering, då de finländska bankerna i sin hutlösa kreditgivning försökte vara strået vassare än de svenska, överraskas man av likheten i “orsakerna till och följderna av” den ekonomiska utvecklingen i Sverige och Finland — för att ta till ett välbekant uttryck i skolans historieundervisning.
Under regeringen MHolkeri tog vi t.o.m. efter det svenska misstaget att sänka skatterna mitt under en högkonjunktur, vilket ledde till ökat tryck i ångpannan då vi i stället borde ha slagit på det överhettade lokets bromsar.
Anne Wibble vill rädda jobben
Allt detta får man erfara genom att läsa den svenska finansministern Anne Wibbles bok Två cigg och en kopp kaffe, som utkom i april. uppenbarligen för att i god tid möjliggöra en längre ekonomidebatt före det svenska riksdagvalet den 18 september. Boken ger faktiskt enlättfartlig överblick av mycket som skett på sistone och skisserar också upp den närmaste framtiden. En räddning av så många jobb som möjligt är enligt Wibble den allt överskug SVENSKA
EKONOMI förklarar i mångt den finländska
Erkki Olin
Vid en närmare granskning visar det sig att den svenska ekonomiska politiken under de senaste åren i flera avseenden varit lik den finländska. Men intressanta avvikelser finns. Vid en återblick på de senaste 4—5 åren i den svenska ekonomin och en jämförelse med den finländska framkommer flera likheter. Det enda som egentligen i stort skiljer oss från Sverige är de yttre förändringar som drabbat den finländska ekonomin, men som den svenska nästan helt förskonades.
gande uppgiften inom svensk statsekonomi. .
Sverige har nu 300 000 arbetslösa och 240 000 sysselsatta genom = regeringens specialåtgärder, vilket sammantaget ger en arbetslöshetsprocent på 14, mot Finlands närmare 20 procent och 500 000 arbetslösa. Finland sticker såtillvida av att vi nått en ungdomsarbetslöshet på över 30 procent. I Europa distanseras vi enligt tidskriften The Economist bara av Spanien, medan Sverige kunnat hålla sin ungdomsarbetslöshet någorlunda i schack på en nivå om cirka 10 procent.
För den som är oinvigd i finans- och penningpolitikens orsakssamband presenterar
Wibble — själv dotter till den svenske nobelpristagaren professor Bertil Ohlin — en bevisföring som tydligt talar för nödvändigheten att reducera budgetunderskotten. “En finanspolitisk expansion i ett läge med redan stort underskott kan leda till en penningpolitisk åtstramning via räntan och växelkursen som mer än väl motverkar den lilla positiva effekten av den finanspolitiska — expansionen” — Och inte att förglömma — det omvända gäller också: “Genom att minska underskotten i de offentliga finanserna kan man åstadkomma räntesänkningar så att den sammanlagda effekten blir expansiv. Därför är minskade underskott en central
Wibble vill vända den svenska ekonomin.
del av regeringens ekonomiska politik.”
Den svenska statsskulden ligger nu på omkring 1 200 miljarder kronor eller omräknat på 840 miljarder finska mark, vilket utgör 90 procent av landets BNP. Motsvarande belopp för Finland är 280 miljarder mark eiler 53 procent av BNP.
Det verkar som om Wibbles tes om underskottspolitiken nu gåll hem i Sverige. Hur det är med Finland på den punkten är en annan fråga. Åtminstone president Martti Ahtisaari, alt döma av det föredrag på ett seminarium för företagsledare hän höll den 2 maj, tycks ha den uppfattningen att “de nordiska länderna skapat alltför dyra välståndssystem som det inte längre går att finansiera ”.
Anne Wibble behärskar sitt område
Just genom sina gedigna nationalekonomiska insikter kunde Wibble därför så tvärsäkert i början av juli stick i stäv med statsminister Carl Bildts rutinanförande om en optimistisk prognos gå ut i offentligheten med påståendet att oron över det svenska budgetunderskottet lett till en ränteförhöjning som kommer att beskära den svenska BNP-växten år 1995 med en tredjedel. Enligt Wibble skulle den höjda räntan öka det svenska budgetunderskottet för budgetåret 1994—095 med 10 miljarder kronor till 160 miljarder.
Hur få bukt med budgetunderskottet ?
Att minska arbetslösheten och samtidgt reducera budgetunderskotten verkar kanske för mången som taget ur baron Mänchhausens berättelser i den episod han lyfte sig själv från håret. Enda vägen enligt Wibble är besparingar och avgiftsökningar för medborgarna.
Skattehöjningar är ingen framkomlig väg. Trycket i Sverige är redan för högt. Ytterligare skatter skulle försämra ekonomins funktionssätt och hämma den tillväxt som skapar nya jobb. “Det går inte heller att konsumera sig ur krisen, hur trevligt det än kan verka som lösning på problemen.”
För att få fram de nya jobben behövs en medveten strategi som utgår från att snabba förändringar i omvärlden, som till exempel i Östeuropa, också innebär enorma möjligheter för ett öppet och välutbildat land som Sverige. Och här kommer kvintessensen i den svensk vän 17
Svenska ekonomi fortsättnin ekonomipolitiken: — Finansdepartementets ekonomer har räknat ut att vid cirka 4 procents årlig tillväxt under en serie av år och fortsatt ambitiös arbetsmarknads- och strukturpolitik kan den öppna arbetslösheten gå ner till 3—4 procent. Nyckelordet är utbildning och åter utbildning. En intressant detalj i sammanhanget är att man i Finland trots en lika stor förväntad tillväxt i ekonomin enligt Kansallisbankens ekonomiska översikt 2, 1994 inte ser samma möjlighet att minska arbetslösheten.
Tillväxten framöver måste alltså för svenska föhållanden vara osedvanligt hög under ett antal år för en återgång i det svenska samhället till något som Wibble kallar “ett tillstånd av balans där medborgaren litar på trygghetssystemen.” Trygghetssystemen måste kunna dimensioneras enligt ekonomins bärkraft för att medborgarna skall ha verkligt förtroende för dem.
Trots att tillväxten i Sverige sedan 70-talet varit en av de lägsta i den industrialiserade världen anser Wibble att det skall gå att komma upp till den nivå som behövs. Svenska industrin väntas i år nå en produktionsökning på 7,5 procent, vilket är 1,5 procentenheter mera än Finlands motsvarande ökning.
Ond cirkel förbyts i god
En annan skrift av intresse inför den åstundande ekonomipolitiska valdebatten i Sverige har utgetts av Näringslivets Fond under rubriken Välstånd eller Obestånd? Skriften vill behandla vad den kallar ” Sveriges faktiska problem”. Också den utkom i april.
Det centrala i skriften är uppfattningen att den svenska offentliga sektorp helt enkelt är på tok för stor. År 1993 svarade den för 73 procent av BNP. Redan år 1970 passerade Sverige dagens genomsnittsnivå för OECD-länderna. Nu har balansen helt enkelt blivit för skev sedan andelen av BNP från år 1970 ökat med 60 procent. Och dessutom svarar transfereringsdelen i dag för drygt hälften av den offentliga sektorns utgifte (vilket med tanke på kommande nedskärningar givetvis är en fördel).
Författarna till skriften anser dessutom att utbudet av olika offentliga förmåner skapat sin egen efterfrågan, vilket lett till ”att alltför få försörjer för många” — någonting som också direktör Heikki Pitkänen på Industrins- och Arbetsgivarnas Centralförbund anser gälla för Finlands del i sitt inlägg i tidningen Ilta-Sanomat under kolumnen Vapaa sana (“Ordet är fritt”) den 4 augusti.
År 1993 gick det enligt Näringslivets Fond i Sverige 1,72 personer som var beroende av skatter för sin försörjning på varje anställd i det privata näringslivet. För drygt tjugo år sedan var motsvarande siffra 0.77 personer. De offentligt anställda i Sverige uppgår till 1439 000; de pensionerades antal är 1 978 000 och de arbetslösa 618 000. Motsvarande siffror i Finland är enligt Pitkänen i runda tal 700 000, 1 000 000 och 500 000. Sysselsatta i det privata näringslivet i Sverige inklusive jord- och skogsbruk är 2525 000. I Finland är motsvarande tal enligt Pitkänen grovt taget 500 000 exklusive de so är sysselsatta inom jord- och skogbruket. M.a.o. — bördan för den yrkesverksamma befolkningeni Finland verkar vara ännu tyngre än i Sverige.
Näringslivets Fond anser att Sverige råkat in i en “ond cirkel”, som måste brytas med en god cirkel. Först måste ersättningsnivån i socialförsäkringssystemen sänkas. Därefter går det att sänka skatterna. vilket gör att fler kan leva på lönen. Företagsklimatet förändras och det blir mer intressant att arbeta och starta företag. Sundare statsfinanser sänker räntan, vilket skapar förutsättningar för fler investeringar och fler “riktiga” jobb.
Det skall bli intressant att se vilka motargument Ingvar Carlsson kommer med före valet. Carlsson vill genomdriva ett stimuleringsprogram på 20 miljarder kronor som skulle ge 20 000 nya arbetsplatser och en löneökning på 2 procent.
För Finlands del skulle man också gärna se en strategi över hur man tänkt sig samhällsutvecklingen — samt en finansminister som under vår svåra och omvälvande kris har förutsättningar att komma med synpunkter också på annat än budgetramar. 18
HELSINGFOR 260 rymliga rum. 13 högklassiga konferensutrymmen. Grill restaurang Johan Ludvig och Ströget. Royal Bar. Fitness club och sauna.
SAS Airline Check-in. Late check-out.
Business Service Center. Allt detta finns hos oss i centrum av Helsingfors.
Vi erbjuder Dig service och komfort vilket ger Dig friheten att koncentrera Dig helt och hållet på dagens uppgifter.
HJÄRTLIGT VÄLKOMMEN!
Runebergsgatan 2, 00100 Helsingfors Tel. (90) 69580 Fax (90) 69587100
PS: Endast hos oss ger varje natt Dig SAS EuroBonus-poäng!