Systemfel bakom krisen
av Lars-Erik Öller Forum 2012-01, sida 31, 26.01.2012
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 1 2012
Lars-Erik Öller är professor emeritus vid Stockholms universitet.
Ett sannolikt scenario är ett mindre EMU med en gemensam valut och framför allt samma ränta.
Systemfel bakom krisen
Vad har hänt sedan min senaste spalt i oktobernumret av Forum? Svar: just ingenting annat än att eurons värde fortsatt att sjunka. EUpolitikerna (läs: Merkozy) och ECB köper tid och gör därmed ont värre.
Det var för länge sedan dags att säga farväl till euron, åtminstone i sin nuvarande form. Jag har mycket svårt att tro att tyskarna skulle vara villiga att ta på sig ett skuldberg som bara tillåts fortsättaatt växa. Mycket sannolikare är att de drar sig ur och låter de skuldsatta nationerna klara sig så gott de kan. Det finns då flera alternativa scenarier,
Det första, och som jag tycker, mest sannolika är att man bildar ett mindre EMU som utmärkt kunde klara av en gemensam valuta och framför allt samma ränta. Denna mindre union skulle kunna bestå av Tyskland, Österrike, Nederländerna, Finland, Estland och kanske någon till. Här skulle alla nordiska länder passa in om de ville.
Tillsammans skulle detta mindre EMU kanske klara av att ta med skuldsatta Frankrike också. Samtidigt skulle de kunna koncentrera sig på att hålla de egna bankerna flytande (och därmed pensionsfonderna). De övriga länderna fick införa sina egna valutor, som då skulle devalveras kraftigt och därmed ge en god puff för den inhemska ekonomin att lyfta upp sig ur träsket. Otvivelaktigt skulle länderna gå i konkurs och delar av lånen (mest av banker inom EU) skulle aldrig åter starka engagemang för Europatanken är detta mindre sannolikt.
Det tredje och tyvärr sannolikare alternativet är att man fortsätter färden mot stupet med täta toppmöten mellan tafatta politiker som “löser? krisen efter nattliga möten med ett mångfald tomma ord. Då kommer marknaden till slut att reagera och vägra att köpa euron, så att den gemensamma vaIutan helt enkelt kraschar, Det som kallas ”en okontrollerbar kollaps”. Det kaos som då skulle uppstå är svårt att förutsäga.
Men i vår ekonomiskt dominerande tänkande glömmer vi lätt att EU är mycket mer än euron. Den senare har blivit en klar belastning och politiskt sett vore det knappast någon stor förlust för EU-samarbetet att koppla loss den värsta ballasten. Det har ju redan nu funnits många EU-länder som behållit sin egen valuta.
Samtidigt kunde uteslutningen påverka även själva EU-anslutningen. Detta skulle kunna vara en välkommen varning till länder som Ungern som med en konkursmogen ekonomi väljer en politisk väg bort från demokrati och mänskliga rättigheter. Dyrköpta värden som förenar EU:s medlemsländer och även knyter oss till det atlantiska samarbetet och till andra demokratier,
Det är alltså dags i Europa att besinna vad vi vill med det europeiska samarbetet. Ska vi fortsätta att betrakta EU som något man ska var betalas. emot eller vill vi värna om den euro I peiska solidaritetstanken? Om vi har För att tillväxten ska bli ens nå- Euron har blivit mod att driva den vidare måste nu en gotsånär varaktig krävs det om- CN klar belastning uppgörelse ske, helst enligt alternafattande strukturella omvälv- Oo ch p olitiskt sett tiv ett ovan.
ningar i dessa ekonomier, Efter några år i skärselden kunde de
Då kunde vi se fram emot en ekonomisk och politisk sanering och e kanske beviljas återinträde i ett strängt styrt EMU.
Det andra alternativet är att Tyskland börjar trycka D-mark igen och struntar i det övriga Europa. Med tanke på des vore det knappast någon stor förlust för EU-samarbetet att koppla loss den värsta ballasten.
väg tillbaka till tillväxt. Kanske redan inom en snar framtid. USA och Kina visar nu svaga tecken på uppgång.
I nuläget går det inte att skriva en vanlig konjunkturspalt. Krisen beror på ett systemfel, m