Ta itu med oljudet!

av Sigyn Alenius Forum 1972-10, sida 15-16, 24.05.1972

Taggar: Personer: Fritz Ingerslev Teman: oljud

Professor Fritz Ingerslev, nordiskt känd bullerspecialist vid Danmarks Tekniska Högskola

Ta itu med oljudet!

Av Sigyn Alenius

Miljödebatt kan föras på många sätt. Man kan tillsätta stora kommissioner som utreder, prioriterar och arbetar sig grundligt fram efter en allt omfattande generalplan. Man kan också göra snabba punktinsatser där sådana lättast och billigast låter sig göra och på det viset hindra att miljöläget förvärras medan vi sysslar med att tänka ut bästa sättet att förbättra det. På bullerområdet kan en punktinsats göras utan större kostnader, säger den nordiskt kända bullerspecialisten, professorn vid Danmarks Tekniska Högskola i Köpenhamn Fritz Ing erslev. Hoppa över en massa snack och ta itu med oljudet med detsamma säger Ingerslev.

Forum har frågat hur det ska göras.

— Dämpa buller är en fråga om vilja, förstånd och en liten smula pengar. Industribullret gör idag många människor döva eller halvdöva. Det kan avhjälpas utan kostnader som står i relation till det som uppnås. Vattenföroreningen — för att ta ett annat område — kräver väldiga investeringar. Men medan vi utreder hur vi ska ordna vattendragen bör vi inte låta industribullret utvecklas ohämmat.

Som ledare av tekniska högskolans akustiska laboratorium har professor Ingerslev i många år sysslat med kampen mot det tilltagande bullret. Laboratoriet har gjort omfattande mätningar och kommit med förslag till praktiska lösningar. Ingerslev har också varit oljuds-specialist i danska statens sk Ferureningsråd, som för en tid sedan kom med ett betänkande om miljövårdens samtliga sidor.

— Betänkandet innehåller förslag till oljudsnormer. Vilka är dessa normer — Vi går in för att dela upp landet i zoner. Industri, villakvarter, stadsbosättning och fritidsområden, dvs natur. Dag, kväll och natt skall särskilda gränser för oljudet bestämmas i dessa områden. De bygger på ett internationellt system.

— Finns det länder som tillämpar detta internationella system?

Forum 10/7 — Inte än. Men det kommer säkert. Och små länder som de nordiska gör klokt i att strax sätta sina normer på basen av de internationella. Stora länder kan utarbeta egna modeller. Men förr eller senare standardiseras också detta område på nordisk och sedan europeisk bas. Så brukar det gå. Danmark är första landet som har godkänt de internationella normerna och nu skall taga itu med att praktiskt tillämpa dem.

— Vilka är normerna — Organisationen heter ISO. Det står för International Standardization Organization, som sysslar med internationella normer på en hel rad industriområden, också buller. Bullernormerna bestäms på basen av klara mätningar i den internationellt godkända mätnirngsenheten decibel. Den tillämpas redan i hela världen.

— Hur många decibel kan människan tåla — Det är mycket olika, beroende av hur länge hon utsätts för oljudet. Mätningarna på Tekniska högskolans ljudlaboratorium i Köpenhamn visar att man inte tål mera än 835 decibel under åtta timmar dagligen utan att ta skada. 100 decibel under åtta dagliga arbetstimmar i 20 år medför obotliga hörselskador för 40 procent av människorna.

Vänd 1 — Hur starkt är ett 100 decibels oljud?.

— En motorcykel på nära håll. Ett ensamt orkesterforte. 85 decibel — det som vi tål utan att ta skada — motsvarar det oljud som en normalbil som kör 100 km i timmen för på 7 1/2 meters avstånd.

— Var har de internationellt utarbetade oljudsgränserna enligt ISO-systemet som Danmark nu går in för placerats — Alla dessa gränser gäller tillåtet oljud ute — mätningarna görs utanför fabrikens, eller den annats larmande enhetens, område. Hos grannen alltså. Högsta tillåtna oljudsområdet är industrikvarteret där ingen bor om natten. Gränsen är där dygnet runt densamma: 70 decibel. Bostadskvarteret i staden har om dagen 50 decibels gräns, om aftonen 45 och om natten 40. I villakvatteren är gränserna respektive 45, 40 och 35. I den fria naturen där man ska kunna höra fågelsång och bladens stilla prasslande och andra behagliga ljud är gränserna dragna så strängt som 35 dygnet runt. Det betyder helt enkelt att man inte får bullra alls.

— Är det inte orättvist att stadsborna ska utsättas för mera lagstadgat oljud än villakvarterens inbyggare — Det kan invändas. Men rent praktiskt är det omöjligt att sätta gränserna i staden lika lågt som i villakvarteren. Trafiken larmar i sig själv så mycket i staden, att man inte kan komma under de nämnda ISO-normerna 50—40.

— Har man inte planer på att dämpa trafikbullret på samma sätt — Det är ett annat område. Industribullret kan dämpas genom direkt ingripande i arbetsprocesser och maskiners utformning. Trafiken däremot måste dämpas genom helt andra — och dyrbarare och mera omfattande åtgärder: regionalplanering, ljudvallar, trädbälten osv. ISO-normerna som vi försöker få införda i Danmark gäller industrin, och tillsvidare endast det utvändiga industribullret. Gränser för det invändiga industribullret har de olika länderna också i viss utsträckning genomförts inom ramen för arbetskyddslagarna. Det gäller bla alla de nordiska.

Nordisk samordning önskvär — Är dessa lagar samordnade på nordisk bas — Nej. Men det vore bra om de kunde bli det. Vi har ett betydande industrisamarbete. Enhetliga bestämmelser är en fördel. Vid köp av arbetsmaskiner och vid utväxling av arbetskraft inom Norden vore det en fördel att man var inställd på helt samma oljudsgränser. En produktionsmaskin som säljs från ett nordiskt land till ett annat skulle i så fall också oljudsmässigt alltid på förhand vara inpassad i det andra nordiska landets system, Ett sådant samarbete kommer säkert också i framtiden.

— Finns det ISO-normer för inomhusindustrilarm — Det finns som redan nämnts mätningar som klargör var farogränserna går. Vi har häri Danmark kompletterat dem ytterligare. Danmark är f ö ljudmätningspionjär. Köpenhamn har Nordens enda och en av Europas största fabriker för akustiska mätningsinstrument, Bräel & Kjzer, som exporterar till hela världen.

Oljudsgränse — Vilka oljudsgränser bör vi i Norden eftersträva — Hiller vi en arbetsdag på ca åtta timmar så bör vi naturligtvis söka hålla oljudsnivån under de 85 decibel som har visat sig vara farogränsen. I Danmark larmar för tillfället hälften av industrin över 90 decibel. Vi har som första mål satt att alla fabriker skall försöka hålla sig under 90. När vi har uppnått det sänker vi gränsen till 85. Det är klokast att införa regler som kan följas — annars blir förhandsinställningen hopplös och då gör ingen nånting alls för att förbättra läget.

1 — Hur kan man i praktiken sänka bullergränserna inom en industri — Genom bullersvaga maskiner och bullersvaga arbetsprocesser.

— Varför görs inte alla maskiner bullersvaga från början? — En fråga om teknik och om investeringar. I dag kan vi på de flesta områden framställa produktionsmaskiner som bullrar långt mindre än de gamla. Det gäller att få industrin att inse att buller inte får förekomma. Antingen frivilligt eller genom lag. Arbetskraften ställer efterhand krav. Allteftersom kraven ställs förbättras läget. På detta område som på andra är det också en fråga om köparnas krav. I samma ögonblick som det blir en naturlig sak att fordra att en produktionsmaskin inte bara skall vara effektiv men också tystgående, så kommer tystgående maskiner att framställas. Investeringen är inte större än att det lätt kan låta sig göras. Ljuddämpning kan genomsnittligen genomföras på flertalet maskiner till en kostnad som inte är större än ett par tusen mark för en maskin som kostar 25.000 och har en livstid på 50 år.

Ljuddämpande arbetsprocesse — Ljuddämpade arbetsprocesser — kan sådana ersätta de bullrande utan att slutprodukten försämras — Inte alltid, men ofta. Tag en av de mest larmande industrier som finns, varvsindustrin, Nitningsprocessen hör till de mest öronbedövande oljud som vi känner till. I många fall kan — och bör — den ersättas av svetsning, Detta bara som ett exempel.

— Vilka slags industri- och arbetsoljud är de värsta — Som redan nämnts nitning. Vidare hela den tunga metallindustrins olika processer. De är nästan alla bullersamma. Farligast för öronen är tjutande och visslande oljud — sågar hör till den kategorin, Tungt hamrande är också-skadligt — tryckluftshammaren är fiästan lika hälsovådlig som nitningsapparaterna. Också det fridfulla lantbruket har fö en arbetsprocess som åstadkommer åtskilligt med öronskador: traktorn. Oljudet inne i förarhytten är våldsamt.

— Vilken grad av bullerfara kan man bli utsatt för på arbetsplatser som hem och kontor — Betydligt mindre för att inte säga ingen fara alls. Till och med om alla ett hems maskiner — diskmaskin, dammsugare, elvispel och tvättmaskin — kör på en gång överstiger oljudet knappast 65 decibel. En annan sak är att man naturligtvis med att sätta en högtalare på fullt kan åstadkomma oljud helt uppe i mera än 100 decibel också i ett hem — men det är inte arbetsbuller. På ett kontor gäller faktiskt detsamma, kontorsmaskinerna larmar som regel under 60 och är alltså ofarliga,

Bullerskado — Kan buller skada annat än öron? . — Nerver. Man kan ta så fredliga och svaga oljud som tex den summande tonen från en transformator: vill det sig illa, är personen som utsätts för den på den punkten känslig, så kan resultatet bli nervskador, t om av ond karaktär.

— Finns det statistik över bullerskadade i Danmark — På statens hörselcentral mottas årligen mellan 1000 och 1500 personer med så allvarliga hörselskador som följd av buller på arbetsplatsen att de måste få hörselapparater. Siffran är klart så stor att en kraftig insats krävs.

— När blir ISO-normerna och 85-decibelsgränsen lagstadgad — En politisk fråga. Teknikerna har gjort sitt. Undersökningarna är klara. Tekniskt kan man genomföra ljuddämpning nästan på alla arbetsfält. Det är en fråga om politikernas vilja nu. Klimatet inom den breda befolkningen är det bästa. Miljövård är populärt. Det bör politikerna nu utnyttja. 0

Forum 10/72