Ta picknickkorgen med på Autobahn
av Bo Ingves Forum 1993-11, sida 22, 16.09.1993
ilen dyrkas i Europa på Br sätt som i Finland och där rör sig vid sidan av nyare fordon samma rishögar på vägarna som här. En stor skillnad är dock att bilmängden på landsvägarna och motorvägarna kan kännas överväldigande. En annan skillnad är att stadsplanerarna i många europeiska städer tycks förhålla sig avsevärt avogare till bilisterna än i Finland. Ett genomgående drag för såväl mindre som större städer är nämligen att bilisternas framfart försvåras så mycket som möjligt. Enkelriktade gator, avstängda gator, stränga hastighetsbegränsningar — och oftast röda trafikljus är omhuldade metoder för att minska bilarnas antal i städerna. I jämförelse med detta är t ex Helsingfors ett rent paradis för bilisterna.
Tuffa tag krävs för att bila i Tyskland
Men för att med bil komma ut i Europa måste man köra genom Tyskland. Det har tidigare varit ett bra land att köra igenom, men de totala stoppen, Stau, på tyska Autobahn har blivit ett gissel sonr förvärras år för år. Öm man inte har mat med sig kan det lätt börja kurra i magen när man väntar på att kön skall börja röra sig på nytt.
Virrvarret av bilar på de tyska motorvägarna kan kännas överväldigande för den som oförberedd råkar ut för det. Man lär sig i alla fall snabbt av sina medtrafikanter att använda sig av tuffare tag än man är van vid i Finland.
Om man skall köra förbi långsammare bilar lönar det sig t ex att svänga ut i god tid i omkörningsfilen så länge man har farten uppe. Utan att hänfalla till idioti gäller det att inte vara alltför ödmjuk för bilar som kommer ännu hårdare bakom en, för då hittar man sig plötsligt krypande i 60 km/t bakom en stånkande lastbil. Där hålls man effektivt instängd av en oändlig rad av bilar som susar förbi i minst dubbla hastigheten.
Topphastighet 200 km/t medelhastighet 50 km/t
Förutom totalstoppen är ett annat typiskt drag för dagens Autobahn att det ofta är omöjligt att hålla en jämn marsch 22
Tunnlarna i Alp-Europa är många och vanligtvis också långa.
RR
En allt vanligare syn på Autobahn är de totala stoppen, Stau. Då hjälper inte hästkrafterna längre, utan man har mera nytta av en rejäl matsäck.
Ett sätt att undvika köstress är ot helt enkelt lämna bilen då det grötar ihop sig, som chauffören i Fiot Pandan gjorde i Milano,
Ta picknickkorgen med på Autobahn
Det talas mycket om hur dålig trafikkultur vi har i Finland. Som lämplig referensram för hur vi borde bete oss i trafiken anges ofta vår europeiska kusiner.
er nästan tr veckor på hjul i Europa, efter 11 länder och 5400 km känns Finland i alla fall som något av ett trafikparadis.
fart. En orsak till det är att även lastbilar och andra avsevärt långsammare fordon livligt frekventerar omkörningsfilerna utan att överhuvudtaget bry sig om bakomliggande trafik. Följden är att alla filer proppas till, speciellt i uppförsbackar, och vågrörelsen sprider sig långt bakåt i trafikmassan.
Aven om hög fart inte i sig är något större problem s länge både bilen och chauffören är gjorda för höga hastigheter, leder de stora hastighetsdifferenserna på Autobahn till att kallsvetten bryter ut på bilisterna med jämna mellanrum.
En kättersk tanke som därför väcktes under odyssén genom Europa var att små bilar är trevligare än stora bilar. En allmän tumregel, som är speciellt tydlig på Autobahn, är
Bo Ingves
BIL nämligen att ju motorstarkare bil, desto hänsynslösare körstil.
De tyska motorvägarna är i alla fall en ingrodd del av den tyska identiteten. Därför är det inte att undra över att allt tal om lägre hastigheter och motorvägsavgifter har rönt ett kompakt motstånd bland medborgarna. Lite tveksam kan man nog ställa sig till motorvägarnas frihet och vikten av snabba personbilstransporter. Ett tre timmars stopp kan lätt dra ner medelhastigheten till 50 km/t trots att man däremellan kan ryka på med 200 km/t.
Lägsta tillåtna hastighet?
Det är inte bara i Tyskland man tycker om att köra hårt. På många håll på den gamla kontinenten verkar hastighetsbegränsningarna närmast tas som en undre gräns för hur hårt man skall köra. Om man tex håller högsta tillåtna fart på kringliga serpentinvägar i alptrakterna har man vanligtvis inte en enda bil bakom sig. De har alla kört förbi.
Efter det mycket koncentrerade körandet på Autobahn känns det i alla fall befriande att köra över gränsen till Schweiz, Österrike eller något annat europeiskt land. Medelhastigheterna på motorvägarna är avsevärt lägre än i Tyskland och stämningen är på något sätt avspändare.
Om man vågar sig så långt söderut som till Italien, kan trafiken dock vid första anblicken kännas överväldigande kaotisk. Bilar, motorcyklar, cyklar och fotgängare finns i en enda salig röra. Men här gäller samma sak som för många okända saker; när man är mitt inne i äventyret är det inte så hemskt.
T ex Milano är en stad där man som fotgängare inte skulle vilja åka bil. För en strikt nordbo skär det också i ordningssinnet att vara en av fem bilar i bredd i en trefilig korsning — speciellt som man inte alltid kan vara säker på åt vilka håll grannarna svänger.
Men mitt i röran finns en allmän vilja att få trafiken att löpa som tar sig uttryck i en ganska fri tolkning av trafikreglerna. Lite i stil med ”att om alla gör fel blir det rätt”. Slutresultatet är i alla fall ett överseende körsätt som gör trafiken relativt smidig. Det är verkligen en motsats till den germanska världens mycket Jag-centrerade trafik. LJ