Tankar kring författningsreformen
av Edward Andersson Forum 1974-08, sida 27, 02.05.1974
Tankar kring författningsreformen
Statsförfattningskommitténs betänkande imponerar inte med något konstruktivt grepp på problematiken. De olika kommittémedlemmarna har tydligen gått in för att redovisa sina och sina partiers ståndpunkter till problemen.
För vänsterns del har disciplinen därvid som vanligt varit god, medan den borgerliga fronten som så ofta förr varit beklagligt splittrad. I vissa fall frågar man sig, om de borgerliga kommittémedlemmarna = redovisat sina partiers eller bara sina privata åsikter. Sålunda är förhållandet mellan centerpartiets och Matti Kekkonens åsikter på vissa punkter oklart. I vad mån liberalerna är lika välvilligt inställda till socialisering som deras företrädare Merikoski är också en öppen fråga.
Diskussionspromemoria
Kanske är det dock så, att den tid kommittén arbetat varit jämförelsevis kort och att kommittén av regeringen tvingades lägga fram ett preliminärt betänkande vid en tidpunkt, då man egentligen inte ännu var mogen för det. Ser man det nu framlagda pappret endast som ett slags diskussionspromemoria, fyller det säkert sitt ändamål. Kanske det även öppnar ögonen hos många av dem, som inte hittills haft klart för sig, varom det i grundlagsreformen kan bli fråga.
Det är inte vågat att påstå, att vägen till ett konkret reformförslag i propositionsform ännu är lång. I betänkandet finns visserligen ett antal punkter, på vilka enigheten varit tämligen stor. Några av dessa punkter är politiskt mindre intressanta, vilket inte betyder att de är betydelselösa. Till denna kategori hänför jag t.ex. förslagen om precisering av de medborgerliga rättigheterna. Går man in för delreformer, kan dessa frågor tänkas bli mogna för lagstiftning ganska snart.
Presidentens makt
Däremot måste väl nog förslagen om betydande inskränkningar i presidentens maktställning antagas besitta så stort
Forum 8/7 värde som politiskt bytesobjekt, att de knappast förverkligas separat. Personligen tror jag för övrigt inte, att man på borgerligt håll allmänt är villig att gå med på alla de moment av försvagning av presidentens makt, som kommittémajoriteten föreslagit.
Hur t ex en försvagning av presidentens makt i utrikespolitiskt hänseende kunde föra något gott med sig, då redan sekretessfrågorna stött på konstanta svårigheter i riksdag och regering, är svårt att inse. Och att belasta statsministern eller försvarsministern med uppgiften som överbefälhavare för försvarsmakten tor . de inte heller befrämja kontinuiteten.
Större skäl finns väl att tro, att förslagen om att begränsa presidentens omval, hans vetorätt och hans rätt att välja statsminister blir realiserade.
Äganderätte Äganderättsskyddet och de andra ekonomiska frågorna har naturligt nog splittrat kommittén. Här blir det säkert svårt att få till stånd en användbar kompromiss. Vänstern har marscherat fram med hela den gamla arsenalen av yrkanden, inklusive socialiseringen. I taktiskt hänseende går man skickligt till väga, då man i stort sett talar om förstärkt skydd för enskilda medborgares privata egendom men samtidigt föreslår slopat äganderättsskydd för ”kapitalisterna”. Hur detta rimmar med likhetsprincipen är dock oklart.
Ifråga om socialiseringen har medlemmarna Merikoski och Kekkonen omfattat vänstergruppens förslag, att enkel majoritet i riksdagen vore nog. Särskilt för den förres del är ställningstagandet överraskande. De föreslår visserligen, att beslutet skall vila över nyval, men detta är i praktiken ett betydelselöst villkor. Frågan om hur ersättningen skall bestämmas vid en eventuell socialiserin har för mig förblivit oklar.
Den centralaste frågan
Den allra centralaste frågan vid grundlagsarbetet är väl, hur grundlag framdeles skall stiftas och ändras. Vänstern vill inte bibehålla några krav på kvalificerad majoritet och har i sina uppmjukningskrav även här fått stöd av Matti
Kekkonen, som vill ersätta kravet på 2/3 majoritet med ett krav på bara 11/20 majoritet. Det torde dock vara osannokkt att erforderlig majoritet kan fås för en så betydande ändring.
Däremot kan man förmoda, att en inskränkning av möjligheterna att lägga lagförslaget vilande över nyval kommer att allvarligt övervägas. Detta institut har kommit att användas i ett stort antal fall, vilkas allmänna betydelse kanske inte har motiverat sådant förfarande.
Intressant förslag
Rörande skattelagstiftningen har ledamöterna Vennamo och Korte kommit med en intressant synpunkt, då de för att gå med på slopande av kravet på 2/3 mäåjoritet för permanent skattelag föreslagit, att grundlagen borde innehålla ett stadgande med förbud mot konfiskatorisk beskattning, Man kan dock befara, att det goda uppslaget faller på svårigheten att definiera begreppet konfiskatorisk skatt.
Reformen kräver tid
Justitieminister Louekoski har uttalat, att regeringen strävar till att avge proposition om grundlagsreformen redan i höst. Nästan alla politiska bedömare har dock betecknat detta som obefogat och orealistiskt. Denna bedömning kan vi förena oss om. Här om någonsin bör den offentliga debatten få tid på sig att ta ställning, även om den inte torde kunna föra saken nämnvärt framåt. Att få till stånd en stor grundlagsreform kräver ett omfattande kompromissande, som inte ens tycks ha förberetts i kommittén. En riksdag med borgerlig majoritet borde inte vara beredd till stora eftergifter i centrala frågor. Håller vänstern fast vid sina långt gående krav, finns det risk för att hela saken rinner ut i sanden. Men de borgerliga partierna borde i denna centrala fråga samla sig och komma överens om vissa gemensamma riktlinjer. På vänsterhåll har det redan på kommittéstadiet utvecklat sig ett långt gående samarbete, som torde omfatta även taktiska frågor. Den borgerliga majoriteten har härvid idag ett klart underläge.
(Edw Andersson 27