Teknik och produktivitet

av Bertil Roslin Forum 1995-07, sida 14-16, 18.05.1995

Taggar: Teman: produktivitet

om

TEKNIK

OCH PRODUKTIVITET

Bertil Roslin

De allra senaste åren har medfört en rask stegring i produktion och export. Men sysselsättningsläget har inte förbättrats i motsvarande mån. Produktivitete har nämligen skju i höjden och fördröjt konjunktur uppgångens sysselsättningsskapande verkan. Under samma period har investeringarna stampat på stället. Även om de nu kommit igång ser många i de gångna årens utveckling en nedgång i de totala kapitalvärdena. Produktivitetsstegringen har alltså inte åstadkommits genom att kapitalinsatsen per sysselsatt ökat.

äremot har 1990-talet medfört en omorganisation av produktion och arbete i en tidigare knappast skådad omfattning. Fabriksarbete och kontorsjobb har rationaliserats — reengineering är den fina nya termen — så att man med samma insats av kapital och arbete åstadkommit ett väsentligt större produktionsresultat. Effekten av denna omläggning har kunnat motsvara en hel pappersmaskin, för att nämna ett välkänt exempel. Det förefaller som om 1980-talets inves 1 teringar i datorisering och automation, i nya ändamålsenliga produktionslokaler och lager och i ny effektivare teknik först nu kommit till full användning. Under de ekonomiskt mycket gynnsamma åren hann man inte omorganisera verksamheten för att ta ut den fulla nyttan av ny teknik. 1990-talets svåra depressionsår gav arbetsro. Dessutom tvingade den starkt sjunkande lönsamheten oss att ta ut alla produktivitetsvinsterna. Intet så ont att det inte för med sig något positivt.

Är denna process nu slut eller kan ytter ligare omställningar väntas? Vi kan knappast få ett klart svar på denna fråga, men det kan vara nyttigt att granska förhållandet mellan teknik och produktivitet. Varför då inte välja ett sådant perspektiv att den tekniska utvecklingens långsiktiga verkningar hinner framträda?

Den gamla goda tiden — och den nya

En urgammal metod att bryta mjuka bergarter är att använda hacka, spade och skottkärra. Metoden kan än i dag skådas i amerikanska fängelsefilmer från mellankrigstiden. Med hjälp av denna teknik bryter en man 1-—1,5 ton sten per arbetsskift. Det sägs att bergsmännen i Outokumpu gruva på 1920-talet med hjälp av pneumatiska borrar och dynamit bröt 15-20 ton malm per man och arbetsskift. De pneumatiska riggarna höjde på 1960-talet produktiviteten till 80-100 ton sten per man och skift. Hydrauliska riggar ger numera när det gäller granitmalmer 160 1on per man och arbetsskiflt. I de stora mekaniserade dagbrotten kan resultatet bli ända upp till 600 ton per man och arbetsskift.

En annan illustration av den tekniska utvecklingen finner vi inom jordbruket. När vi använder skära, binder skärvar för hand, torkar i skylar, tröskar med slaga i ria och rensar säden för hand går det åt 250 arbetstimmar för att få ett ton spannmål. Lien och tröskverket betydde en enorm inbesparing av arbetstid. För att åstadkomma ett ton säd behövdes nu bara 4045 arbetstimmar. Självbindaren var åter en mäktig teknisk innovation: tidsåtgången reducerades till 10—15 timmar per spannmålston. En modern skördetröska samlar under gynnsamma omständigheter ett ton säd på 15-20 minuter.

Tekniska trappsteg

Den tekniska utveckling jag här beskrivit har inom jordbruket krävt ett halvt sekel och inom gruvindustrin sextio år. Samtidigt har tekniken utvecklats inom många angränsande områden. På metallsidan har vi stora tekniska framsteg inom malmletning, anrikning, transporter i och utanför gruvan, metallurgi och sammanfogande av metaller. Inom jordbruket har tekniken revolutionerats inom gödningen av jordar, bearbetningen av jordmånen, sådden, växtförädlingen och växtskyddet. Följden har varit en kraftig och långvarig stegring i skörden per hektar.

Den ursprungliga tekniken — hackan och skäran — är emellertid ännu i bruk. I de länder som är fattiga på kapital och

Forum nr 7/9 som har mycket arbetskraft och låga löner, är man inte så nogräknad vad produktiviteten och användningen av arbetskraft beträffar. Där förekommer, ofta sida vid sida, både traditionell teknik och modern mekaniserad produktion. Av sysselsättningsskäl strävar man till och med att bevara gamla arbetsmetoder, även där de är ett hot mot människors hälsa och välbefinnande.

Den tekniska utvecklingen tar sig olika uttryck på olika områden. Sibelius violinkoncert i D-moll, opus 47, tar 33 minuter och 55 sekunder att spela. Det gjorde den redan vid sekelskiftet, men ljudåtergivningen i konsertsalar och hemma är nu helt annorlunda. Särskilt inom tjänsteproduktionen — men också på många andra områden — ger den tekniska utvecklingen upphov till en kvalitativ förbättring av verksamheten.

Människan — eller maskinen?

Den s.k. industriella revolutionen har givit upphov till en långsiktig tillväxt i produktion per sysselsatt. Industrialiseringen har betytt att människan ersatts av maskinen. Först ersatte maskinen människans muskelkraft. Sedan började den ersätta människan i tunga, enformiga och ohälsosamma arbeten. Efter hand har den gjort intrång på några av människans allra ädlaste egenskaper, d.v.s. förmågan att göra takttagelser, dra slutsatser och fatta bestut.

Forskare inom ekonomisk historia har studerat effekterna av substitutionen melan människa och maskin. Professor Riitta Hjerppe har analyserat den årliga tillväxten i arbetsinsats, produktionsvolym och produktivitet sedan mitten av 1800-talet. Indelad i ekonomiska epoker blir utveckingen den som illustreras i Tabell 1.

Vi ser att produktiviteten sjunkit under krigsåren, men snabbt stigit efter de båda världskrigen. Den stora produktivitetrsstegringen har emellertid ägt rum under de senaste tjugo åren. Det är då Finland gått in ör att målmedvetet satsa på ny teknologi och teknologiintensiva produkter. Naturligtvis är så långa historiska tidsserier behäftade med många osäkerhetsaktorer och vågade antaganden. Ändå är talen riktgivande och intressanta. Vi ser att såväl arbetsinsats som produktivitet växte under mellankrigstiden. medan vi varit mera hänvisade till produktivitetsstegringen under tiden efter andra världskriget. Under de två senaste decennierna har arbetsinsatsen rentav minskat, medan produktiviteten skjutit i höjden.

Det finns också en annan viktig skillnad mellan de tre perioderna. Åren 1922-1938 förkortades arbetstiden. Vi tog med andra ord ut produktivitetsstegringen i form av mindre slit och släp. Åren 1948-1975 växte konsumtionssamhället fram och den offentliga sektorn expanderade. Produktivitetsökningen tog sig uttryck i varor och välfärdstjänster.

Åren 1975-1993 har produktivitetstillväxten lyfts i form av snabb inkomstökning för hushåll. Det gav upphov till en förskjutning i inkomstfördelningen mellan

Forum nr 7/9 företagssektorn å ena sidan och hushållen och den offentliga sektorn å andra sidan. Från ekonomiskpolitisk synpunkt har det nu blivit angeläget att förändra förhållandet mellan den öppna och den slutna sektorn i samhällsekonomin.

Arbete, realkapital och produktivitet

Produktionstillväxten kan återföras på förändringar i kapitalinsats, arbetsinsats och produktivitet. Här får vi nöja oss med en kortare period — se Tabell 2.

Den ekonomiska tillväxten har dämpats efter den första oljekrisen. Förklaringen är både en långsammare realkapitalbildning och en långsammare produktivitetstillväxt. Arbetsinsatsen har också påtagligt sjunkit, vilket efter hand tagit sig uttryck i stor öppen arbetslöshet.

Den tekniska utvecklingen har olika betydelse för olika branscher, och produktivitetstillväxten har följaktligen varierat från bransch till bransch. Låt oss ta en av de teknologitunga industrigrenarna, metallindustrin, och jämföra produktivitetsutvecklingen i den med motsvarande produktivitetsökning över lag — se Tabell 3.

stegring den tekniskt avancerade metallindustrin haft. Här är det fråga om effekterna av långsiktigt tekniskt utvecklingsarbete, återgång till fullt kapacitetsutnyttjande och omorganisation av själva produktionsarbetet. Den industriella arbetsproduktiviteten har därmed allt mer avlägsnat sig från den allmänna samhällsekonomiska utvecklingen. Detta har varit till fördel för exporten och tillväxten, men har också aktualiserat fördelningspoliliska frågor och sysselsättningsproblem.

Men vilket är då förhållandet mellan teknik, produktivitet och den ekonomiska grundprincipen, hushållandet med knappa resurser? Att följa ekonomins grundprincip är att använda knappa resurser så att högsta möjliga behovstillfredsställelse uppnås. Vad som leder till högsta behovstillfredsställelse borde enligt ekonomernas föreställning komma till uttryck genom marknadsmekanismen. Till den del det är fråga om samhälleliga välfärdstjänster uttrycks behoven via den politiska beslutsprocessen.

Knappa resurser borde alltså överallt användas så effektivt som möjligt. Teknologin gör det möjligt att förverkliga denna strävan. Utan bra teknik ingen effektiv an Talen visar vilken snabb produktivitets- vänd Tabell 1 Åren 2 per år — Förändring i produk- Förändring i antalet — Förändring i tionens volym sysselsatta personer produktivitet 1845-1870 47 2.3 2.4 1870-1913 5.7 3.6 21 1913-1922 0.2 2.6 -2.4 1922-1938 7.8 3.1 4.5 1938-1948 2.7 1.7 1.0 1948-1975 6.1 1.9 4.1 1975-1993 21 -2.2" 5.0

Helsingfors 1979.

“Antalet arbetstimmar har minskat ännu mera drastiskt, dvs. med 2.8 4 per år.

Källa: Riitta Hjerppe, Suurimmat yritykset Svomen teollisuudessa 1844-1975,

Tabell 3

Uppgifterna har kompletterats med data från Statens ekonomiska forskningscentral. Tabell 2 År Yo perår Ökning ireal- Förändring! Produktivitets- Ökning av kapitalinsats — arbetsinsats — tillväxt produktion 1960-1973 +1.8 -0.1 +29 +46 1973-1992 +1.2 -0.7 +1.7 +22 Källa: Statens ekonomiska forskningscentra År 24 per å 1961-1969 +4,4 1970-1979 +4.3 1980-1989 +3.2 1990-1993 +2.8

Hela samhällsekonomin

Metallindustri 4.3 48 6.1 9.3

Källa: Statens ekonomiska forskningscentra 15

TEKNIK OCH PRODUKTIVITE fortsättning från föregående sid vändning av knappa resurser. I allmänhet erbjuder emellertid teknologin flera möjligheter att komma fram till samma nyttighet. Valet av teknik bestäms då av ekonomin. Det är de relativa priserna på produktionsfaktorer som fäller utslaget. Den teknik används som till minsta kostnad ger det mest värdefulla produktionsresultatet. Bra teknik är ekonomisk: resursinsatsen sker med god verkningsgrad. Teknik och ekonomi är som siamesiska tvillingar, stadigt hopvuxna.

Produktivitet är bara ett sätt att mäta. Den uttrycker i all enkelhet förhållandet mellan resursinsats och erhållen produktionsvolym. I allmänhet iakttar man förändringar i produktivitet och då i förhållande till variationer i insatsen av någon produktionsfaktor, ofta arbetskraft.

Teknisk utveckling i ny fas?

Det finns två populära antaganden om utvecklingstrender inom teknologin. En säger alt det är med teknisk utveckling som med så mycket annat: efter hand gör sig den avtagande avkastningens lag gällande. Den utveckling som började under upplysningstiden på 1700-talet börjar nu kulminera. De stora uppfinningar som revolutionerat mänsklighetens vardag — förbränningsmotorn, telefonen. radion, den elektriska strömmen. flygplanet, ståltillverkningen, sulfitprocessen, immunologin. röntgenapparaten o.s.v. — gjordes redan i slutet av 1800-talet. Uppfinningar som gjorts under och efter andra världskriget är kosmetiska. Anhängarna av denna hypotes har förstås lite svårt att avfärda transistorn, kärnkraft. polymerer, genteknologi, kompositmatrialer, fiberoptik, neuromagnetiska mätningar o.s.v. Det är svårt att hävda att de inte på ett avgörande sätt påverkar just produktiviteten i industrin. Dessa tekniska landvinningar har också visat sig kunna påverka produktiviteten i tjänsteproduktionen.

Det är lättare att hålla med den grupp som hävdar att vi först nu kunnat strukturera naturens grundprocesser så att en helt ny våg av tekniska tillämpningar är möjliga. Den naturvetenskapliga grundforskningen är ju den klara källa ur vilken de tillämpande tekniska vetenskaperna får vatten på sin kvarn. VI står inte i sluter av en revolution i mänsklighetens historia, utan i början av en långsiktig utveckling. Det är naturligtvis angeläget att också diskutera hurudana äpplen som växer på kunskapens träd. En del frukter är sköna och närande. men en del kanske rentav förgiftade. Här skall jag inte ge mig in på den diskussionen.

Det finns två tekniska utvecklingslinjer som har en direkt anknytning till produktiviteten. Mikroelektroniken effektiverar bruket av kunskap, kapital och arbete. Mikrobiologin effektiverar biotransfor 1 malionen. d.v.s. omvandlandet av kol och väte till nya organiska föreningar med hjälp av energi.

Mikroelektroniken har påverkat bl.a. automationen i produktionen. I början av industrialiseringen, när maskinen ersatte människan och produktionen mekaniserades, behövde maskinen alltid människan. Människan skulle starta och stoppa maskinen och övervaka driften. I automationens tidevarv trycker maskinen själv på startknappen, ställer in och reviderar processvärdena. Maskinen övervakas av en annan maskin. datorn. Självreglerande verksamhet och obemannad produktion har blivil vanliga företeelser. 1990-talets industriproduktion är inom många områden nästan obemannad produktion dygnet runt.

Automation är inte någon ny företeelse. Processindustrins historia vittnar om en kontinuerlig automatisering av olika faser i produktionen. Det nya är att serietillverkningens ekonomi — de s.k. skaleffekterna — och den kontinuerliga driftens fördelar har kunnat införas vid tillverkning av styckegods. Produkter kan tillverkas med serietillverkningens låga kostnader och den individuella produktionens höga kvalitet.

“Jag, Robot”

Industriroboten anses ofta vara ett uttryck för moderna tider. Den kan göra enkla iakttagelser. fatta beslut och i det oändliga upprepa ofta komplicerade serier av rörelser. Roboten kan programmeras att utföra vissa arbetsskeden så, att människan anger det huvudsakliga rörelsemönstret och maskinen själv finjusterar sitt beteende.

Enkla industrirobotar har vi haft redan länge, framför allt för att flytta produkter eller halvfabrikat mellan olika maskiner eller maskingrupper. Det verkliga genombrottet för robotarna kom emellertid när den japanska bilindustrin på allvar 10g upp konkurrensen med den mäktiga amerikanska bilindustrin.

Människans nya roll i produktionen är som medlem i ett självstyrande arbetslag. Bilden visar Saab-Valmets fabrik i Nystad, där man på samma produktionslinje flexibelt kan tillverka flera olika bilmärken.

Punktsvetsning var det första stora tillämpningsområdet för robotar inom bilindustrin. Arbetet var krävande och smutsigt och inte helt ofarligt. Det andra stora tillämpningsområdet blev sprutmålning av bildelar, ett likaså hälsovådligt och obehagligt arbetsskede. Sedan har jakten på nva stora tillämpningsområden fortsatt. Det har nämligen visat sig att programmeringskostnaderna blivit ansenliga och att detta krävt långa produktionsserier. Biltillverkningen, vitvaruindustrin och elektronikindustrin har följaktligen förblivit dominerande områden inom robottekniken.

I Finland fians för närvarande ungefär 1300 industrirobotar som är i bruk. De används huvudsakligen för bearbetning och ytbehandling av arbetsstycken, montering av produktdelar och komponenter och förpackning av färdiga produkter. Det största enskilda verksamhetsområdet för industrirobotar är också hos oss svetsning. Vi har samma antal robotar per industriarbetare som i USA. Sverige däremot har en dubbelt så hög “robottäther” som Finland. Skillnaden mellan Sverige och Finland beror på skillnaderna i industrins struktur. Sverige har en relativt sett större verkstadsindustri och har satsat på tillverkning av transportmedel.

Många olika grupper av numeriskt styrda maskiner har numera införts i styckegodstillverkningen. Roboten har dock fortfarande sitt symbolvärde kvar. Bilindustrin som redan två gången revolutionerat den industriella produktionstekniken — först genom favlorismen och sedan genom foyotismen — har behållit initiativet. Den japanska bilindustrin står åter inför en omvälvning, denna gång åstadkommen av den stigande yenen och den sjunkande dollarn.

I 1990-talets produktion har människan fått en ny roll: hon ingår i ett arbetslag som är i hög grad självstyrande och hon arbetar med varierande arbetsuppgifter inom lagets verksamhetsområde. Maskinerna sätts in enbart för att underlätta mänskligt arbete. inte för att helt ersätta människan. Antalet arbetstimmar per bil skall åter halveras, nu i jämförelse med arbetsåtgången i konventionella monieringsfabriker.

Forum nr 7/95