Tekniken in i nya spår
av Gunnulf Mårtensson Forum 1984-04, sida 18-19, 29.02.1984
F RUN 4/84 4/84 F RUN
Detta kåseri handlar om infrastrukturen. Samma problem, samma förlopp förekommer naturligtvis också när det gäller industriprodukter eller konsumtionsvaror. Endast tidtabellen är
Av GUNNULF MÅRTENSON
I Under en lång följd av år, ja under flera decennier, har en ”gammal” teknik installerats och tagits i drift. Tillverkarna har rationaliserat sin tillverkning och ökat sin produktivitet ända till den grad att små förbättringar och innovationer inte mera märkbart påverkar utvecklingen (1). Tekniken har “mognat” och kring den har det vuxit upp en hel bransch med sina yrken, utbildningsvägar, institutioner och myter. Folk i branschen kan sin sak, vet sin plats och är nöjda (2).
Dock finns det vissa nya behov och tilllämpningar som den existerande tekniken inte kan tillgodose. I forskningslaboratorier världen runt grubblas på nya ideer. De mest teknologi-inriktade nationerna bygge 1 upp prov i hela samhällen (3). Kostnaderna är enorma eftersom den nya tekniken produceras för hand i laboratorieskala. Branschens folk förhåller sig skeptiskt.
Åren går och det kommer rapporter från laboratorierna om väsentliga innovationer. Produktionsmetoder utvecklas och förbättras: Prisnivån sjunker och ligger kanske bara 50—200 24 över den konventionella teknikens. Branschen anar ett kommande teknologiskt genombrott (4). Några system installeras för at ge driftsorganisationen en möjlighet att bekanta sig med allt det nya.
Som alla väntat sig är installationstiden längre, effektförbrukningen högre, tillförlitligheten sämre och driftssvårigheterna
Teknikhyte I infrastrukture mångdubbelt större än för den gamla tekniken.
Till de ungas entusiasm och de gamlas förvåning och oro visar dock den nya tekniken sig (åtminstone ibland) fylla de krav man ställer på den och den visar sig t.o.m. fördelaktigast i vissa givna fall (5).
Alla talar entusiastiskt om vad som komma skall. Konsulterna skriver handböcker och utlåtanden och blir rika. Den populära teknikpressen och t.o.m. dagspressen börjar innehålla artiklar; mannen på gatan börjar känna sig hotad av att han måste lära sig helt nya obegripliga saker. Ingen upplyser honom om att den nya teknikens andel är mindre än 1 promille (6).
Alla tillverkare har numera satt in stor tre, fyra gånger snabbare.
utvecklingsresurser på att hinna först ut på marknaden med de nya produkterna. Försäljarna talar entusiastiskt om vad som bara finns på pappret och företagsledarna suckar över att marknaderna ännu inte har öppnat sig: den nya tekniken är ännu för dyr och kunderna håller sig fortsättningsvis till den gamla tekniken. Många unga ingenjörer anställs och blir frusterade över att ”ingenting händer” De arga unga männen försvinner till andra uppgifter när tålamodet tryter.
Genombrottet
Så kommer äntligen genombrottet: den nya tekniken har övervunnit allt misstroende och marknaden börjar dra (7). Bland kunderna blir det plötsligt status att underskriva kontrakt; varken säljare eller köpare vet ännu vad köpet gäller; bara de mest försiktiga vill ännu vänta. Omsvängningen kommer snabt: Inom två, tre år kan försäljningen helt svänga om från den gamla till den nya tekniken (8); påfrestningen på tillverkarnas produktionsresurser är enorm; överkapacitet hotar; magsår blir smittosamt innan omställningens pärs är överstånden (9). Alla skriker efter kompetent arbetskraft; utbildningen blir en flaskhals. Omsider kommer dock installationerna och driften i gång: barnsjukdomarna ger några nervösa sammanbrott och några avsked på grått papper. Den nya teknikens andel börjar krypa upp till några procent: tillväxtskedet har kommit i gång [10]. Branschens folk uttalar sig med sakkunskap och erfarenhet om hur man bäst skall integrera den nya verksamheten. Konsulterna börjar se sig omkring efter ännu nyare teknik att prata för.
Baserande sig på uppfattningen om att den nya tekniken är klumpig, obekväm och farlig (för de etablerade institutionerna) stiftar riksdagen en lag, som gör det lönsamt för jurister att låta sig anställas av den nya teknikens företag.
Branschens intresseförening anklagas för att bromsa utvecklingen och alltför mycket dansa efter de starka (och mest konservativa) företagens pipa, samtidigt som den allt vad den orkar driver på attitydförändring och utbildning till förmån för det nya.
Diskussionerna i fackpressen ändrar karaktär: det börjar utkristallisera sig specialistgrupper och åsiktsskolor med olika meningar om hur det eller det skall göras. En ny bransch håller på att utvecklas. Andelen ny teknik är fortsättningsvis under tio procent (11).
Det seglivade gamla
Den nya teknikens förespråkare inser dock inte hur vital och hur väletablerad den gamla tekniken är. Den absoluta mängden av utrustning med gammal teknik bara växer, men i skymundan, eftersom den relativa andelen redan har börjat sjunka (12). Leverantörerna myser: de produktlinjer, som man redan trodde vara uttjänta visar sig ha oväntad livskraft kvar: alla utvidgningar av existerande installationer måste göras med den gamla tekniken till högt pris (13).
Tio eller tjugo år går. Den nya tekniken gör sitt segertåg: ingen mera ens tänker på möjligheten att köpa in av den gamla (14). Användarna briljerar med hur länge de lyckas hålla den gamla tekniken i drift: så länge den fungerar och underhållsperso nalen inte har hunnit pensionera sig är det en direkt fördel att slippa reinvestera. Utbildningsinstitutionerna är i ett dilemma: de får donationer med gammal ur drift tagen utrustning för ”laborationsändamål”: eleverna anser att museet vore en bättre plats.
När eleverna omsider utexamineras får de en chock: arbetsuppgifterna inom den gamla tekniken utgör fortfarande över hälften (15). Eftersom den nya och den gamla tekniken kräver helt olika attityder och organisationsformer är konflikten inom driftsorganisationen svår (16).
Strukturändringen fortsätter. Andelen ny teknik i drift börjar krypa uppåt 80 procent, 90 procent (17). De pensionerade ingenjörernas förening vaknar: här måste räddas vad som räddas kan: väl bibehållna exemplar tas ur drift med speciell försiktighet, konserveras omsorgfullt och delas ut som hedersgåvor åt förtjänta gynnare (18). Museerna börjar få platsbrist på avdelningen för gammal teknik.
Ytterligare några tiotal år går: i allas vetskap är de två, tre platser (19) där den gamla tekniken ännu är i drift: Men också där verkar tidens tand: till slut blir det omöjligt att stå emot. Den stora dagen nalkas: generaldirektörer från när och fjärran, tillverkarnas representanter är tillstädes i mängd. Det röda bandet klipps av och den nya tekniken tas i bruk samtidigt som den gamla tekniken slutligtigt tar sitt steg ut från händelsernas arena [20].
Men glädjen är inte ogrumlad: Den hundraprocentiga andelen nåddes aldrig. Vid cocktailpartyt efter den gamla teknikens frånfälle dämpas diskussionen av ännu nyare teknik, som redan har nått en besvärande stor andel av marknaden.
Branschens folk suckar: Sedan den dag, då den gamla tekniken först började ersättas med ny, har två eller tre generationer gått.
Den ännu nyare teknikens branschfolk känner sig redan säkra på sit segertåg.
Pris
Andel av system i drif på marktiadsandelen “Graden av stress”, bero relativa förändringshastighet (9 ME ny taknik pa vinner marknad: ; H gammel teknik N (18) tas. ur drif 19