Teknologicentra - nödvändig men riskfylld utvecklingsväg?

av Gösta Diehl Forum 1989-11, sida 10-11, 22.06.1989

Taggar: Orter: Frankrike Teman: teknologi

Text: Gösta Diehl ( Paris eknologicentra är enligt föresprå | karna ett nödvändigt verktyg inför strukturomvandlingen. Men samti digt som det äldsta centret i Frankrike Sophia-Antipolis fyller 20 år börjar kritikerna hävda att sådana elitcentra leder till ökad polarisering och ojämlikhet i samhället och till stora sociala svårigheter mom de nya teknologisamhällena. Entusiasterna åter hävdar att biverkningarna är övergående och kommer att försvinna när effekterna genom teknikdiffusion sprider sig.

Teknologicentra i Frankrike är i allmänhet till arealen stora — hundratals, till och med tusentals hektar — och strävar till att bli stora självständiga samhällen i stil med Silicon Valley, som fyller invånarnas alla krav på bostäder, service, skolning, arbete och fritidssysselsättning. De första teknologicentra i Frankrike börjar redan uppnå sådana dimensioner, men tyvärr börjar de också uppvisa samma negativa drag som sin förebild i Kalifornien.

Jacques de Certaine blåser i sin bok La figvre des Technopöles liv i diskussionen om teknologicentras framtid genom att provokativt definiera ett teknologicentrum såhär (förf. översättning) ”Ett teknologicentrum är ett område dit en ingenjör ångrar att han flyttat därför att han där måste arbeta alltför hårt i en nervpåfrestande miljö. Depressioner, alkoholproblem. skilsmässor och självmord är vanligare än i omgivningen. Hyrorna är mycket höga och barnen har samma stress i skolan som föräldrarna i arbetet… Leder allt detta då till välstånd? Ja, för en liten, sakta växande elit. Löneklyftorna är större än utanför. Och med bioteknologins ständigt fördröjda genombrott och halvledarnas berg- och dalbana är konkursdomaren den viktigaste personen i dessa det 21:a århundradets förposter.”

Teknologicentras polariseringeffekt bekymrar samhällsplanerarna alltmera. Redan vokabulären förskräcker: Ett centrum förutsätter en periferi, franskans ”pöle” en polarisering och engelskans ”park” en angenäm tillflykt i mitten av — ja, vadå?

Och visst är det så: Förda till sitt logiska utvecklingsmål är teknologicentra a ”campus”-typ en socialt oacceptabel sam 10

Teknologicentret i Nancy är ett av de mest livskraftiga.

TEKNOLOGICENTRA Nödvändig men riskfyll utvecklingsväg?

Med ett femtiotal verkande teknologicentra och tiotals nya projekt på gång, hör Frankrike till den absoluta toppen på området. Utvecklingen är snabb men allt fler börjar fråga sig om den går i rätt riktning? Kan de negativa sidoeffekterna hållas under kontroll?

Sophia-Antipolis, äldsta teknologicentret, fyller 20 år.

11/1989 FRU hällsutveckling. De kan leda till att samhällen — små såväl som stora — utvecklas med två olika hastigheter med högtstående teknologienklaver i en omgivande ekonomisk och social öken.

Entusiasterna erkänner att växtvärken finns men hävdar att eftersom problemen är kända kan de överbyggas. De sätter sin tilltro till att teknikdiffusion och ny kommunikationsteknik skall bryta teknologicentras isolering och elitisering. Pierre Laffitte, som grundade Sophia-Antipolis, säger såhär: ”Om tjugo år kommer hela regionen (= Rivieran) att beröras av de nya teknologierna. Vi kommer då att vara en bland många pådrivare. Men SophiaAntipolis kommer att vara ett område där det alltid händer något och som alla stora målare, författare, musiker och andra konstnärer måste besöka för att hitta sin inspiration.”

Man hävdar att den nya kommunikationstekniken automatiskt kommer att häva isoleringen. Tyvärr verkar det inte finnas belägg för detta.

Till och med i Frankrike där det finns ett mycket starkt massdistributionsnätverk för information verkar teknologienklavernas kommunikation och information alltmera rikta sig till likasinnade och närstående. Teknologicentra utrustas med interna optiska kommunikationsnät och närbelägna centra slår sig ihop till effektiva inåtvända nätverk som i sin tur ansluter sig till ännu större nätgrupper.

Många teknologicentra i Frankrike hål ler på att skaffa sig egna satellitkommunikationsenheter och många experter verkar sätta sin tillit att dessa ”teleportar” skall bryta teknologicentras isolering från resten av samhället. Men så blir det knappast: Ett teknologicentrum har två klasser av kommunikationsbehov; ett för centrets stora enheter, vilka redan från början installerar sina egna kanaler, och ett annat för småföretagen som än så länge sällan behöver stora kommunikationshastigheter. Det verkar därför som om dessa nya direktkommunikationscentraler åtminstone i Frankrike ännu i många år skulle förbli underutnyttjade statusmonument.

Ett annat sätt att bryta teknologienklavernas isolering skulle vara genom teknologidiffusion. Detta kräver emellertid en besvärlig omställning då själva grundprincipen för teknologicentra ursprungligen var att suga upp och förädla tekniska idéer, inte att distribuera dem. Teknikdiffusion är ett svårt problem som alla samhällen brottas med. Allt flera börjar vara av den uppfattningen att det enda effektiva sättet att överflytta tekniskt kurnnande är genom att flytta människor. Om det är så, skulle ju teknikdiffusion från teknologicentra oundvikligen betyda en åderlåtning som antagligen bara mycket starka centra kan klara av.

Svårigheter eller ej; Frankrikes teknologicentra förökar sig och växer. Statsmakten talar redan om behovet av centraliserad planering för att styra denna utveckling, men ännu så länge utan att hitta någ Metz. ra effektiva styrningsmekanismer.

Tendensen är klar: Centra i södern växer mycket snabbare än i norr, solbälteseffekten har hoppat över Atlanten. Men i Frankrike finns det avvikelser från detta mönster som kanske redan är signifikativa: Centra vid Vogeserna, vid Alperna och i Bretagne växer också snabbare än genomsnittet, utan att ligga i solbältet. Det verkar vara den naturnära ostressande omgivningen som lockar, en livskvalitetseffekt i vidare mening.

Kanske framtidens melodi också i Frankrike är teknologicentra som byggs in i redan fungerande samhällsenheter så att en besvärlig polarisering och isolering inte så lätt kan uppstå. I Finland är det småskaligheten som gjort att utvecklingen verkar vara på väg just åt det hållet. Och det är nog bäst så, för med Finlands elitistiska kommunikationspolitik är risken för teknisk polarisering större än i Frankrike.

fortsättning från sid gick de franska företagens köp i utlandet till 125 miljarder FRF jämfört med 52 milJarder året innan.

EG tvingar Frankrike till omstrukturering

Den europeiska integrationen tvingar den franska industrin till en oundviklig omstrukturering. Inom de flesta industrigrenar har investeringarna negligerats under de senaste 20 åren, vilket syns såväl i företagens storlek som produktivitet. Av industrins investeringar gäller 60 procent moderniseringar och automatisetingar.

De starka franska exportsektorerna är vapen-, bil-, flygplans- och den kemiska industrin samt olika tjänster och konsumtionsvaror, Troligtvis kommer dessa branscher att vara dominerande också i framtiden eftersom man satsar speciellt kraftigt på högteknologisk forskning och utveckling. Industri-, telekommunikations-, energi-, livsmedels- och lyxindustrin har blivit ännu slagkraftigare i takt med de nya satsningarna och de nya ägoförhållanden. De franska förvärven utomlands och vice versa gäller just dessa branscher.

Stor del av EG-skogarna finns i Frankrike

Finländarna är speciellt intresserade av skogsindustrin, vars investeringar i likhet med många andra branscher låg på is under närmare 20 års tid. Frankrike har dessutom nästan 40 procent av skogarna i

FRUN 111/1989

EG-området vilket delvis förklarar de utländska företagens intresse för den franska skogsindustrin.

Följden av de utländska företagsköpen var en investeringsboom i skogsindustrin, vilket har gett också finska maskin- och anläggningsleverantörer chansen att kapa åt sig en del. I framtiden blir Frankrike en allt intressantare marknad för hela skogsindustrin.

Franska regeringen stöder aktivt industrin

Regeringen uppmuntrar industrin genom att investera i FoU-program, stöda grundandet av teknologibyar och bygga ut infrastrukturen. Det franska telekommunikationsnätet effektiveras bl a genom ett satellitprogram och genom att bygga ut radiotelefonnätet. Motorvägarnas sammanlagda längd fördubblas från ca 6 000 km till nästan 12 000 km före 1997. Kanaltunneln kommer att ge en vitaminspruta åt den krisdrabbade gruv-, stål- och be klädnadsindustrin i norra Frankrike. Nätet av hypersnabba tåg utvidgas på 90-talet.

Frankrikes största problem i harmoniseringen av EG- bestämmelserna utgörs av jordbruket, skattereformen, servicesektorn och de offentliga stödåtgärderna.

Frankrike är Europas största jordbruksproducent, vilket innebär att produktionsnerskärningar främst drabbar Frankrike. Harmoniseringen av mervärdesskatten är också problematisk, eftersom mervärdesskatten jämfört med övriga EG-länder relativt sett utgör den viktigaste statsinkomstkällan i Frankrike. Mervärdesskatten utgör 19.9 procent av statens intäkter.

Inom vissa servicebranscher, t ex bank, försäkring och transport, finns det ett inbyggt skydd för de franska bolagen. Om detta upphör kan det leda till dramatiska förändringar i Frankrike.

Gällande miljöskyddet har det hittills inte funnits behov av lika stränga normer som i t ex Västtyskland eller Italien. Om EG dock kommer överens om gemensamma normer innebär det stora investeringar ör många franska företag. T ex då det gäller renandet av personbilsavgaser lutar regeringen redan mot Bryssels ståndpunkt, trots skarpa protester från den ranska bilindustrin.

Trots problemen måste Frankrike anses vara en av de gynnade parterna i den europeiska integrationen. Faktorer som talar ör detta är det geografiska läget, den tanska industrins produktivitet (bland de högsta i världen) samt den utvecklade inrastrukturen. Därför borde varje företag utanför EG fördomsfritt granska Frankrie som ett alternativ i företagets Europastrategi.

11