Telekoms kristallkula
av Gunnulf Mårtenson Forum 1992-07, sida 23, 14.05.1992
Taggar: Teman: telekommunikation
BIT FOR BIT
Text: Gunnulf Mårtenson
Telekoms kristallkul älkommen. var god. stig in mitt tält på telekommunikatio nens marknadsplats! Tältets ingång har jag dekorerat med det klassiska citatet, uttalat ungefär år 1880: ”Inte behöver vi en nymodighet som telefonen: i London finns tillräckligt många budpojkar”. Längre in hänger prognosen från 1950: ”I det här landet har vi behov av högst ett dussin datamaskiner.” I montrar ställer jag ut de kraschade vraken av storstilade idéer, okända för den stora allmänheten. ihopsamlade på telebranschens motorvägsslänter: 1960-talets bildtelefoner. 1970-talets abonnentfaciliteter och 1980-talets integrerade nät. Det börjar bli trångt för min kristallkula!
Vanligen har jag mycket svårt att p förhand föreställa mig vilken fördel jag kan ha av ett nytt telekommunikationspåfund. Om jag blir tillfrågad, är ”vet inte” det rätta svaret. Först när jag själv får pröva på den nya idén, kan jag ta ställning till den. Och inte 4
F RUN 7/199 ens då är det lätt att förutspå marknaden. Telefotot uppfanns för över hundra år sedan. men först under det senaste decenniet har vi börjat undra över hur vi någonsin kunde göra affärer utan telefax. Och hur var det möjligt, innan det fanns persondatorer. att skriva en hel sida utan ett enda tryckfel?
Enda sättet att ta reda på om någon har nytta av en ny uppfinning är alltså att tillverkaren eller televerket först bestämmer hur det hela skall fungera. Sedan investerar de stora slantar för att bygga upp ett nät för många abonnenter och säger ”varsågod!”. Eftersom kommunikationerna var usla, ledde fordom detta investeringsdrivna tillvägagångssätt alltid till säljframgång, oberoende av hur dyrt eller svårt det var att använda påfundet.
or
Med tiden har riskerna med denna metod blivit uppenbara för alla, uto kanske för de mest styvnackade bitsnickarna. Numera är ett marknadsdriver tillvägagångssätt bättre. Som förslagen krämare vet jag att mina kunder önskar hålla kontakt, få information, inlåta sig på transaktioner och hävda sig gentemot grannen. Kan jag skapa ett brinnande ha-begär? I min kristallkula ser jag efter om den nya idén fyller ett känt eller anat behov klart bättre än någonting annat nu existerande. Telex överför skriven text snabbare än posten. Mobiltelefoni är överlägsen i att få tag på människor i farten. Men om någon undrar varför videotex har spritts så långsamt håller jag att behovet fortfarande är dubiöst.
Endast om behovet finns, köper kunden en underlig manick som han ställer på sitt bord och — kanske — lär sig använda. Min kristallkula berättar därför hur ergonomisk den nya idén är. Måste användaren besitta ett minne och en fingerfärdighet, som vore en heder för Houdini, eller kan idén nyttjas av en mormorsmor? Mitt ideal är fortfarande farfarsfars väggtelefon: veva i bara mässingen och prata i nattmössan! När någon undrar varför elektronisk post sprids så långsamt, pekar jag på den avskräckande ergonomin.
Men manicken måste inkopplas någonstans för att fungera. När någon undrar varför teletex, supertelexen med femtiodubbel hastighet, blev en flopp, är det lätt att visa på obefintligheten av ett världsomspännande datakommunikationsnät. Telefaxen använder däremot de vanliga telefoninjerna och blev en framgång. Jag controllerar alltså i kristallkulan huruvida den nya idén kan använda den existerande infrastrukturen, eller behöver ett helt nytt nät, som i så fall måste byggas upp från grunden.
kd & +
Under ångtelefonens guldålder utbyggdes telenätet av standardiseringsingenjörer, som blev skrämda av at se en kund. Köparen fick ta vad som bjöds: det var gediget och högtravande. När numera allt fler privata mångarc slagit upp sina stånd på torget, får kunden 1 stället tro på deras historier. Finansvärlden har övertagit rollen som utropare av framtida publiksuccéer. Jag förmodar att de verkliga börshajarna blir rika på att blåsa den ena luftballongen efter den andra: tvåvägs-kabel-TV, Telepoint… Utan drömmar om snabba klipp blir ju aktiemarknaden tråkig. Inte att undra på att mitt spåtält på telekommunikationens marknadsplats har en cirkus som granne. [
Hlustruttonssponsor: Nokia Telecommunicatlon 23