Tillbakablick
av Kaj Arnö Forum 2014-11, sida 18, 27.11.2014
Året närmar sig sitt slut. Men det gör inte Green Elk, så jag vill blicka framåt i decemberspalten. En titt i backspegeln passar därför november: vilka lärdomar har Green Elk givit? Vad skulle jag göra annorlunda, med de erfarenheter jag samlat?
Frågan är förstås om jag redan nu har det erforderliga perspektivet. Om ytterligare ett år har jag säkert en förändrad bild av vad Green Elk hade bort göra annorlunda under det första året. Men jag har redan nu några smärtsamma lärdomar. Och den pinsamma gemensamma nämnaren verkar vara att det rör sig om nya fel, om sådant som gick som på räls under tidigare företagaräventyr.
Första insikten är att Green Elk inte imponerat med att nå någon större synlighet under det första året. Eftersom vi inte ställt upp numeriska mål kan vi inte göra entydiga jämförelser mellan plan och utfall. Oavsett är farten inte svindlande, på tolv månaders skala.
Andra insikten är att jag som grundare utan extern finansiering inte varit förpliktigad att regelbundet rapportera framgång till någon. Ställer man inte upp mål, och saknas det parter som kräver uppföljning, reglerar processen inte sig själv. Som ägare kan jag välja en för bekväm väg.
Tredje insikten gäller den personliga ambitionsnivåns oeftergivlighet. Jag minns så väl hur alla skeppen brändes då vi startade Polycon 1987. Det handlade om att förverkliga drömmen om att bli företagare, om idéer hur man betjänar kunder, hur man bygger mjukvara, och det handlade om att förtjäna det dagliga brödet. Allt hängde på företaget – inkomsten, det intellektuella utbytet, den sociala statusen, de framtida karriärmöjligheterna.
Visst, Green Elk har utåt sett en högre ambitionsnivå – att kanalisera glädjen i att tillsammans uppleva världen med egen muskelkraft i en världsomspännande rörelse. Men via tidigare företag har jag byggt ett antal bekväma skepp som finns kvar på stranden hur det än går för Green Elk, och den tryggheten är inte enbart en styrka.
Nu kanske vi rör oss i riktning psykiaterns soffa, men när jag tänker efter så har Green Elk-grundandet saknat en definitiv, oåterkallelig startpunkt. Ingen har sagt upp sig och skurit av banden till sin tidigare arbetsgivare, och även jag själv engagerar mig fortsättningsvis i SkySQL Ab (numera MariaDB Ab), om än på sparlåga.
Önsketänkande. Kärngruppens sammansättning är en besläktad lärdom. Då Polycon grundades för knappt trettio år sedan var vi tre starka personligheter, med likadan bakgrund, samma ålder och kön, likadana profiler, i likadant livsskede. Tilltänkt lärdom för Green Elk: Kärngruppen ska bestå av personer som kompletterar varandra, vad kunskaper och färdigheter beträffar!
Green Elks startgrupp var heterogen. Men då olika profiler rörande kunskaper och färdigheter generellt är bra, skapade olikheter i levnadsskede och arbetskapacitet en viss obalans. Rollfördelningen byggde på premisser som inte visade sig stämma. Förväntningarna utgick ifrån ömsesidigt önsketänkande.
Den kanske smärtsammaste lärdomen gäller bristen på fysisk samvaro. På MySQL AB levde en klar majoritet av de anställda utan daglig fysisk samvaro med någon annan anställd. ”Hur gör ni det?” undrade folk, med en blandning av beundran och misstro. Och visst var MySQL AB bra på att lindra effekterna av distansarbete.
Men människan är en social varelse, skapt för att bygga upp saker tillsammans. Ensamma vargar i olika tidszoner är långt ifrån lika effektiva som vargar som jagar i pack. Och även nu lider jag av avståndet mellan München och Ontario, där CTO-alfavargen Duleepa Wijayawardhana bygger upp den app och den webbsida som förbinder oss gröna älgar.
Nästa rekrytering inom Green Elk måste ske lokalt i München, så att vi kan jobba i samma rum flera gånger i veckan.
Framtid finns. Frågans natur är kanske lite negativ: Vad har Green Elk lärt oss? Vad borde vi ha gjort annorlunda?
Lärdomarna jag förtecknat gäller mest sådant som gått bättre förr, i tidigare företag. Jag visste ju redan att programutveckling går enklare än förr, att världen är öppen och marknaderna tillgängliga utanför Finland, att det först nu finns den teknik som möjliggör Green Elk.
Jag visste att Green Elk kan nyttja alla de erfarenheter jag samlat i tidigare företag, i olika länder, inomhus och utomhus. Och i all nitisk självrannsakan finns det en positiv lärdom att falla tillbaka på: Trots att världserövringen gått på tok för långsamt har Green Elk inte bränt bort resurserna.
Det finns en framtid för affärsidén Green Elk, och företaget har mognat under året som gått!