Tjänstemännens ställning

av Mats Kockberg Forum 1980-01, sida 05, 23.01.1980

Taggar: Teman: tjänstemän

ledaren

Tjänstemännens ställning

TJÄNSTEMANNAKAREN är föremål för en livlig debatt. En färsk gallupundersökning visar att medborgarnas förtroende för denna yrkesgrupp minskat. Orsaken ligger troligen i de fall av besticklighet som fått stor publicitet, och som trots sin marginella natur tenderar att sänka hela ämbetsmannakårens anseende. Medan man utbytt åsikter om hur förtroendet för de offentligt anställda skall gå att återställa, har ett aktuellt kommittébetänkande om statstjänstemännens ställning inte debatterats tillräckligt.

Vår tjänstemannalagstiftning är till vissa delar föråldrad, och det första delbetänkande, som kommittén för utredning av den offentliga personalens rättsliga ställning avgav senaste sommar, innehåller mycket gott. En av utgångspunkterna har varit att göra personalförvaltningen inom den offentliga sektorn smidigare. Strävan att genomföra allmän företagsadministrativ praxis också inom statsförvaltningen är för en rad rutiners del värd allt understöd. Prestationstänkandet borde framhävas på ett synligare sätt än tidigare.

Det är tex med lätthet man kan ansluta sig till förslaget om att ge myndigheterna rätt att vid behov förkorta den nuvarande 30 dagars ansökningstiden för statliga tjänster till 14 dagar. Vidare föreslår kommittén att bestämmelserna om när det är möjligt att besätta tjänster utan att lediganslå dem borde liberaliseras något. I betänkandet går man också in för att bevilja ministerierna rätt att flytta en lediganslagen tjänst inom ministeriets ramar. Flexibilitetsambitionen kommer också till uttryc i förslaget om att man vid sidan av formell kompetens mera än hittills bör fästa uppmärksamhet vid de sökandes förmåga att klara av tjänsteåliggandena.

STR EO BIT

JUSgpp

FORUM 1/80

Vidare går kommittén in för att prövotidsförfarandet skall tas i bruk också inom statsförvaltningen.

Den mest kontroversiella delen i betänkandet innehåller förslag om förändringar i tjänstemännens uppsägningsskydd. F n kan ju en statlig tjänsteman uppsägas på individuella grunder, dvs som en följd av att arbetet vanskötts eller olämpligt beteende. Nu föreslår man att läget inom statsförvaltningen också i detta avseende skall reformeras i riktning mot normal arbetsmarknadspaxis. Uppsägningsskyddet borde enligt kommittén också graderas: högre tjänstemäns försummelser skulle få allvarligare konsekvenser än de fel lägre ämbetsmän begår.

På tjänstemannahåll har man förhållit sig rätt kritiskt till ”statuskommitténs” förslag. Generellt bör man emellertid konstatera att huvudriktlinjerna i betänkandet är positiva. Statsmakten bör ha samma skyldighet som övriga arbetsgivare att ta prestationstänkandet till en av personalpolitikens ledstjärnor. På det sättet kan man bla ge den sega byråkratidebatten en ny infallsvinkel,

På en punkt bör man emellertid ge de opponerande stämmorna rätt. De stundom runda formuleringarna och förslagen i kommittébetänkandet kan, om det vill sig illa, leda till att den frustration och missämja som idag finns bland våra ämbetsmän, bl a som en följd av de tilltagande utnämningarna på politisk grund, ökar. Vattentäta bestämmelser om hur också partipolitiskt obundna tjänstemän garanteras karriär på samma villkor som de politiskt anslutna borde med det snaraste fås till stånd. Annars riskerar vi att den stora majoriteten av statligt anställda uppfattar de förändringar som nu föreslås, och som sträva till att göra den offentliga personalförvaltningen smidigare, som kringskärande åtgärder ägnade att ytterligare förvärra det nuvarande läget. ME 0