Töande jord, en klimatfaktor
av Ragnhild Artimo Forum 2013-07-08, sida 36, 29.08.2013
HN FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 7-8 2013
VETENSKAP
Töande jorda, en klimmattfaktor
RAGNHILD ARTIMO TEXT Permafrost är inte permanent. Uppvärmningen accelererar snabbast i polarområdena oc i synnerhet i Arktis. Det stora frågetecknet är den töande permafrostens klimateffekter. Hittills uppgjorda klimatmodeller beaktar inte de “kolreserver’ i form av organiskt material som till följd av uppvärmningen frigörs efter årtusenden av fångenskap i is. Att studera och prognosticera dessa processer är en brådskande utmaning.
CENTER FOR PERMAFROST (CENPERM) vid K&BENHAVNS UNIVERSITET har i sommar publicerat enrapport om faktorer som påverkar utsläppet av klimatgaser från smältande permafrost (NATURE CLIMATE CHANGE, 28.7.2013). CENPERMS chef BO ELBERLING har lett forskningsarbetet vid stationen Zackenberg på nordöstra Grönland samt på Svalbard och i Kanada. Studien har utförts i12 år, och mätresultaten kan enligt Elberling direkt användas för att revidera existerande klimatmodeller.
Mikroorganismer uppvärmningens fjärilseffekt? Enligt rapporten är mikroorganismer en central katalysator med avseende på den töande permafrostens klimateffekter. Mikroorganismer kastar sig hungrigt över växtdelar och annat organiskt material som frigörs då permafrosten tinar upp. Deras metabolism bryter ner kolet, och producerar därvid växthusgaserna koldioxid, co,, och metan, cH,. Det är en självmatande process: i takt med töande permafrost vaknar allt fler mikroorganismer, och de förökar sig snabbt under gynnsamma näringsförhållanden.
Den accelererande permafrostsmältningen är en föga kartlagd återkopplingsfaktor inom klimatändringen. I Arktis finns enorma ‘kolreserver” bundna i och under permafrosten; volymbedömningar varierar beroende på vilka djup man kalkylerar med. Mängden kol som frigörs för nedbrytning tillklimatgaser ökar i takt med smälthastigheten.
Vatten och växter binder kol, En viktig faktor iklimatmatematiken är vatteninnehållet i de upptöande jorden: hög vattenhalt bromsar kolnedbrytningen - binder kolet - och ger mindre
KOMMER UPP I TÖ: Organiskt material som varit bundet i permafrost frigörs då den smälter i Arktis.
z [= > > So = Ed z [=] 2 Zz [a = 5 Z
Mikroorganismer, metan och koldioxid kan ge oväntade klimatbidrag.
PERMAFROS = Permafrost: ett tillstånd där vattnet i marken är fruset året om och markens temperatu ligger vid eller under nollpunkten i minst två år.
= Permafrost täcker nära en fjärdedel av norra halvklotets landområden och lagrar ofantliga mängder kol, som frigörs som metan och koldioxid då permafrosten töar upp.
sm lÅrktis kan permafrosten(tjälen) sträcka sig 1500 meter djupt. På många områden tinar markens aktiva ytlager, cirka 1 kilometer, under sommarmånaderna.
klimatgasutsläpp. Torra förhållanden gynnar utsläppen av koldioxid till atmosfären.
Växtlighet kan också bidra till att motverka de uppvärmningsmatande effekterna av permafrostsmältningen. CENPERM ska bl.a. undersöka hur växtligheten reagerar på förändringarna - det ökade näringsutbudet då tidigare fruset organiskt material frigörs skapar goda växtbetingelser.
Växterna upptar koldioxid och binder en delav växthusgaserna som mikroorganismernas ämnes omsättning genererar. Växterna och mikroorganismerna konkurrerar om den näring som frigörs vid permafrostsmältningen.
Den danska rapporten lyfter fram de potentiella klimatgasutsläppen från den töande permafrosten, som snabbt tunnas ut vid båda polerna. Hur detta klimatgastillskott kommer att påverka uppvärmningstakten globalt beror på smältprocessens mekanismer som styr koldioxidutsläppen på lång sikt.