Trafiken livsviktig för skärgården

av Christer Ekebom Forum 1984-11, sida 22-23, 13.06.1984

Taggar: Teman: trafik

Trafiken livsviktig för skärgården

Att Åland har goda förbindelser med såväl Sverige som det filändska fastlandet är ett välkänt faktum. Men dessa förbindelser räcker definitivt inte till eftersom det i själva verket bara är fasta Åland som direkt kan dra nytta av denna regelbundna sjöväg. Landskapet består av flera tusen större eller mindre öar och bland alla dessa öar finns många sådana som kan bebos och därmed är bebodda. Åland har en i allra högsta grad levande skärgård. Dessa öar kan emellertid inte bibehållas bebodda om inte befolkningen kan erhålla en dräglig utkomst där. Och med ”dräglig utkomst” menast inte bara god fiskelycka så att det finns mat för dagen.

En grundförutsättning är givetvis hyggliga förbindelser, vilket man på Åland har förstått. Kunde de finländska myndigheterna eventuellt lära sig något av den åländska aktiviteten?

Värdshuset REMMAREN i Kumlinge, erbjuder dig gästhamn (med bryggor, bränslestation, sopcontainers, telefon, grillanläggning för gästande båtar m.m.), cyklar i gästhamnen för dem som kommer upp till oss på lunch eller middag, för att njuta av basturna eller swimmingpoolen, spela mini-golf eller badminton m.m.

GÄSTHAM « | närheten ligger den berömda kyrkan dit man vallfärdar långväga ifrån för de fantastiska, ursprungliga muralmålningarnas skull.

Segling » Några minuters segling till byn Enklinge med det unika skärgårdsmuseet Hermas (som musei myndigheterna ville flytta till Fölisön). Sottunga

Kom till Kumlinge och du får något att berätta om nästa vinter. Ring eller skriv en rad så skickar vi broschyrer och färdbeskrivning, för er som kommer på egna kölar.

VÄRDSHUSET

VÄLKOMMEN TILL BÅTFOLKETS OAS

REMMARENS t D

HB Åland är inte bara fasta Åland. Den åländska landskapsstyrelsen har satt som mål att bibehålla också den åländska skärgården levande och välmående. Man har insett att en absolut förutsättning för detta är fungerande kommunikationer. Sverigebåtarna hjälper inte på något sätt upp situationen ute i skärgården, utan här måste myndigheterna ta itu med problemet. I mån av möjligheter bygger man vägar, men det är långt ifrån alla holmar och öar som kan förbindas ned varandra på detta sätt. Återstår vattenburen trafik i form av färjor

Kumling + Kyrkogårdsö

Rgmmane f- ett trivselhotell — 2 11/84

Sverigefärjorna håller uppe farleden till och med under stränga vintrar, men skärgårdens interna trafik sköts med betydligt mindre fartyg och därmed är ishindren en faktor att räkna med då man gör upp tidtabellerna.

Olika former av trafik

Den åländska övärlden är idag sammenbunden av egentligen tre olika slag av förbindelser per båt. Dels finns de så kallade kortrutterna, vilket innebär typiska landsvägsfärjor som går över korta avstånd. På det här sättet binder man samman närliggande öar inom ögrupperna. Trafiken blir förhållandevis smidig och flexibel med det här systemet eftersom landsvägarna utnyttjas i möjligast hög grad. Det här systemet är dessutom vanligt också i resten av den finländska skärgården och den lämpar sig utmärkt för lättare trafik.

De olika ögrupperna binds sedan samman med större förbindelsefartyg som går på längre rutter. En del av dessa rutter förbinder Åland med fastlandet och en del fungerar som tvärtrafikrutter. Så långt är allt gott och väl, men för att näringslivet ska ha maximal nytta av dessa rutter, bör de dels trafikera regelbundet och dessutom tillräckligt ofta. Att driva ett företag ute i skärgården är farmför ailt att betrakta som en kamp med kommunikationerna. Att tillverka saker och ting ute på en holme är i och för sig inte märkligare än på fastlandet, men så gäller det att kunna sköta leveranserna och att skaffa fram råmateri al samt arbetskraft och till allt detta behövs transportkapacitet, som kostar. Om företaget själv ska stå för dessa kostnader, är det definitivt olönsamt att stanna kvar ute i skärgården. Det är alltså dags för samhället att rycka in. Landskapsstyrelsen har strävat till att inom rimliga gränser organisera skärgårdstrafiken så att de som bor och verkar ute i skärgården ska kunna dra maximal nytta av den — utan oskäligt höga kostnader. I själva verket strävar man till att ge skärgården samma ekonomiska möjligheter som fastlandet vad gäller kommunikationerna, vilket betyder att transporterna för det mesta är avgiftsfria. Allt detta innebär givetvis kostnader för sarmhället, men det är det pris man är tvungen att betala för en balanserad utveckling av hela det åländska samhället.

Kollektivtrafiken betonas

Färjtrafiken räknas som kollektivtrafik. Den kollektiva trafiken betonas också i övrigt i landskapsstyrelsens strävanden. I mån av möjlighet strävar man till att utveckla också den landbaserade koliektivtrafiken för att på det sättet minska belastningen på färjorna, Här stöter man redan

RUN

Av CHRISTER EKEBO på vissa problem som är förknippade med lönsamheten. Av tradition sköts ju exempelvis busstrafiken i vårt land av privata trafikidkare, utom i stora tätorter där man i vissa fall har kommunala trafikbolag. Det är knappast troligt att någon trafikidkare skulle börja köra långa skärghårdslinjer med flera färjpass om han inte får garantier för att passagerarantalet räcker till. Det måste bli frågan om någon form av stöd från samhällets sida också här. Men man har reflekterat också över andra möjligheter. En sådan möjlighet är någon form av uppvisningsbiljett liknande det system man försöker införa i Helsingforsregionen. Biltätheten på Åland är redan idag rätt hög, bland de högsta i vårt land, och det kan vara svårt att motivera bilägarna att lämna bilen hemma och åka kollektivt så länge rusningstrafiken inte är ett upperbart problem för den enskilda bilisten. Ännu svårare kan det här vara ute i skärgården, där man ju är van att klara sig själv.

Målen svåra att uppnå

Det åländska näringslivet behöver goda kommunikationer för att kunna existera, men samtidigt måste det anpassa sig efter de rådande förhållandena. Detsamma gäller arbetskraften. Landskapsstyrelsen har satt upp vissa mål vad gäller trafiken i skärgården som vid första ögonkastet verkar helt normala. Trafiken ska kunna erbjuda pendlare möjligheter att resa till och från sin arbetsplats uton att det tar oskäligt lång tid, vidare ska invånarna kunna besöka butiker och andra serviceinrättningar likaså utan onödig tidsspillan och relativt bekvämt. Att uppfylla dessa villkor inom en större tätort är sällan ett stort problem, men ute i skärgården förhåller det sig annorlunda. Med tanke på omständigheterna verkar programmet mycket ambitöst, Med “skälig tid” menar man oftast betydligt kortare tid än en timme exempelvis i samband med arbetsresor, men en färja hinner inte särskilt långt på en timme… Och inte nog med det: färjan kan givetvis

Finland—Åland—Sverig naens — &0008580Ronmnn

DEDDBO5BGRNSGaReARNDEGERA + + DBCDAGNONGANA ANARAGARSAAAR G3DGBMBOSMADSNAR on ao CO DoRgane c 23