Tre små öppna ekonomier: Sverige, Norge och Danmark
av Sinimaaria Ranki Forum 1991-10, sida 08-11, 29.08.1991
”LÅGTRYCKET HÅLLER I SIG ÖVER SKANDINAVIEN…”
Tre små öppna ekonomier: Sverige, Norge och Danmark
Text; Sinimaaria Ranki
I Skandinavien som helhet väntas tillväxten bli under en procent i år. Sverige befinner sig i en allvarlig kostnadskris, medan Norge och Danmark efter flera år av hård åtstramningspolitik nu ser ut att vara rustade
Konjunkturläget
Den svenska konjunkturkurvan lutar mycket brant nedåt. Fallande vinster, långsam produktivitetstillväxt. stigande inflation och räntor. samt en tilltagande politisk osäkerhet kring Sveriges ekonomiska framtid, regeringskrisen och spekulationerna mot den svenska kronan under 1990 ledde till en allvarlig konflikt mellan kostnadsökningar och fast växelkurs. Genom de fem devalveringarna 1976—82 hade regeringarna signalerat att Sverige övergått till en regim med rörliga växelkurser. som ackomoderar en hög inflationstakt. Förväntningarna om en fortsatt hög svensk inflation var därmed mycket starkt befästa, och avspeglade sig bla i en räntenivå som låg betydligt över omvärldens. I våras blev kostnadskrisen akut. Det blev ett livsvillkor för den svenska ekonomin att bestämt dämpa inflationsförväntningarna, vilka i sin tur beror på trovärdigheten i växelkurspolitiken. Lösningen var en snabb, fastän redan förväntad, anknytning av den svenska kronan till europavalutan ecu.
Den konjunkturnedgång som Sverige nu är på väg in i sätter punkt för ett av efterkrigstidens längsta konjunkturuppsving, som tog sin början 1982. Vändningen nedåt sammanhänger framför allt med en kraftig uppbromsning i ökningstakten för de fasta investeringarna inom samtliga sektorer. I år väntas industriproduktionen sjunka med 10 procent och investeringarna med 15 procent. Tillbakagången har sin grund i den dåliga lönsamheten: det finns ett direkt påvisbart samband mellan vinstmarginalerna och investeringsviljan. Den upp2gift Sverige nu står inför är därför att stoppa = vinstfallet. Uppenbarlige för en bättre utveckling.
kommer detta att ställa stora krav på anpassningsförmågan i den svenska ekonomin.
Lönebildning
Under 1980-talet var de svenska löneökningarna genomsnittligt 2 procent högre per år än genomsnittet för de fjorton viktigaste konkurrentländerna. Stegringstakten drevs upp under 1989 och 1950 till följd av det överhettade arbetsmarknadsläget. Under 1990 blev krissymptomen allt mer framträdande, Tidigare har det varit växelkursen som fått ge vika när konflikten blivit akut. Nu har regeringen emellertid bundit upp sig vid att hälla kronan fast. Det innebär att Sverige står inför en anpassning av lönekostnadsökningarna till omvärldens nivå.
Sverige hör faktiskt till de länder som har haft den lägsta produktivitetstillväxten efter 1973. De senaste åren har produktivitetshöjningarna inte uppgått till mer än 0.5 procent årligen. I konkurrentländerna låg motsvarande siffra 1990 på 5 procent. Det har således skett en allvarlig försvagning av den svenska konkurrenskraften, till vilken den snedvridna löneutvecklingen bidragit. I det korta perspektivet är ökad produktivitet ett sätt att sänka kostnaderna och öka ckonomins internationella konkurrensförmåga. Men på längre sikt är den främst ett medel att öka tillväxten i ekonomin.
Det är framför allt förbättringen av produktiviteten i den skyddade sektorn som måste stå i centrum för en tillväxtorienterad ekonomisk politik. Eftersom denna sektor omfattar en betydligt större del av ekonomin än den konkurrensutsatta sektorn, kommer ökad produktivitetstillväxt i den förra sektorn att leda till en högre BNP-tillväxt än samma ökning i den senare. Under 1980-talet har den svenska offentliga utgiftsnivån överstigit 60 procent av BNP. medan de bland OECD-länderna i genomsnitt stabiliserats till under 40 procent av BNP. Eftersom de offentliga tjänsterna oftast tillhandahållas till ett pris som ligger långt under produktionskostnaden uppstår en överefterfrågan i förhållande till den verkliga betalningsviljan. Sålunda innebär de offentliga organisationsformerna oft ringar i de sk välfärdssystemen nämns nu i alla läger som nödvändiga inslag i den ekonomisk-politiska strategin.
Räntor och inflation
Fredagen den 17 maj anknöts den svenska kronan till ecun. För att övertyga marknaden om beslutets allvarighet. fixerades den officiella kursen till den ögonblickliga marknadsnoteringen. När devalveringsrisken på det viset minskade avsevärt, kom ett valutainflöde och med den därmed ökade ikviditeten en räntenedgång som omedelbar följd av ecuanknytningen. Ränteraset välkomnades varmt först och främst inom näringslivet. Det blir en draghjälp ur lågkonjunkturen: investeringskostnaderna — för — företag sjunker. Men det stora underskottet i bytesbalansen sätter sina gränser för hur mycket räntorna kan glida ner. Marginalen till ecu-räntan måste bevaras: Sverige behöver ett inflöde av valuta från utlandet för att finansiera minuset i bytesbalansen. Ecuanknytningen innebär vidare att Sveriges inflationstakt inte kan skilja sig alltför mycket från inflationen i EG-länderna. I och med åtgärden överlät Sveriges Riksbank ansvaret för den antiinflatoriska penningpoltiken till den för sin stramhet berömda tyska centralbanken. Aven om anknytningen var ensidig är den effektiv — den måste vara det. En sidohop 10/1991 FÖRU från den smala vägen kan visserligen inte avrättas av någon officiell EGinstitution, men den skulle vara en så rejäl smäll mot Riksbankens trovärdighet att en gottgörelse skulle kräva astronomiska räntor. I fortsättningen måste sålunda kampen mot inflationen överordnas alla andra mål, även den fulla sysselsättningen. Konjunkturrapporterna talar om en period med arbetslöshet som skulle vara avsevärt högre än vad folkhemsborna hittills varit vana vid. Men vid den långsiktiga ekonomiska horisonten skönjes det ljus igen: med en avtagande inflation på grund av en avtagande lönekostnadsökning och de produkti SVERIG 1,2 1.4 1,65 1,8 2
Sambandet mellan arbetslöshet och inflation i Sverige. För två år sedan började både inflationen och arbetslösheten stiga. Under 1990 utvecklades krisen viterligare: trots den höga inflationen ökade antalet arbetslösa. Nu måste betala inflationsbekämpningen ”chockande"” hög arbetslöshet.
NORG 3,25 3,5 3,75 4 4,25 4,5 4,75 5 5,25 5, ue
Sambandet mellan arbetslöshet och inflation i Norge. Atstramningen i slutet av 1980-talet ledde till en låg inflation men på bekostnad av sysselsättningen. Regeringen försöker minska arbetslösheten men den måste se upp för att inflaHonstakten inte stiger ill den gamla nivån igen.
FÖRUN, 10/199 vitetshöjande åtgärder som industrin nu tvingas göra lär Sverige på sikt få tillbaka en kraftfull konkurrenskraft.
Bytesbalans
När det efter 1987 på grund av en stigande efterfrågan för export, investeringar och konsumtion utvecklades en växande överhettning på arbetsmarknaden, började kostnadsläget snabbt att försämras och utrikeshandeln på nytt visa växande underskott. Det blev alltmer uppenbart att de ekonomiska framsteg som nåtts i devalveringarnas spår varit av övergående natur. Den nedåtvisande trenden fortsatte även under 1990 och en vänd 2,2 2,4 2,6 2,8 3 3 med en arbetslöshet.
ning tycks inte vara i sikte i år heller. Trots att även importvolymens ökningstakt markant har avtagit i år på grund av avmattningen i den svenska ekonomin. har försämringen av den reella utrikesbalansen för varor fortsatt.
Tjänstebalansen fortsätter troligen att försämras, först och främst på grund av en snabb nedgång av resevalutanettot. Den relativa prisutvecklingen för turisttjänster har varit ogynnsam redan till följd av den jämfört med omvärlden höga prisökning en i Sverige. Detta förstärktes ytterligare i början av året då momsen ut vänd
DANMAR 9 2 9,4 9,6 9,8 10 10,2 10,4 ue
Inflation och arbetslöshet i Danmark. Tack vare den täta knytningen av den danska kronan till låginflationsvalutan tyska marken har prisstegringstakten i Danmark sjunkit till den lägsta nivån i hela EG. Priset för detta har varit en hö (Källa: OECD)
ALLA
Sverige Produktion Komsumtion Bytesbalans Produktion Konsumtion Bytesbalans Danmark Produktion Konsumtion Bytesbalans
Norg " prognose 1988 1989 1991" 1992 -2.0 0. ww ud cd
NN LKHÖWOGO
DM oo bb bono OONM-WDTU RV WRWW tion och konsumtion offentliga sektorn.) (Källa: OECD)
Ekonomiska nyckeltal för Sverige, Norge och Danmark som procentuell förändring mot föregående år. (Produk inkluderar både den privata och
Lågtrycket…
fortsättnin ökades. Resevalutainkomsterna har sålunda utvecklats mycket svagt. medan utgifterna fortsatt stiga i snabb takt. Den allra snabbast växande underskottsposten i bytesbalansen är emellertid avkastningen på kapital. Att svenskarna så länge levt över sina inkomster har lett till att räntebetalningarna till utlandet så småningom ökat. Detta bidrar till att bytesbalanssaldot sammantaget kraftigt försämras. För att minska räntebetalningarnas negativa inverkan sker numera den statliga inlåningen enbart på den inhemska marknaden.
Sist och slutligen avgör dock — såsom för alla små öppna ekonomier — den internationella konjunkturen hur snabbt Sverige kan få fart på exporten. Den rejäla uppgången på Stockholmsbörsen i ecu-anknytningens spår är visserligen ett tecken en ökad optimism bland placerare om att den pågående lågkonjunkturen i Sverige blir kortvarig. Att den officiella räntesatsen gått ned med 2,5 procentenheter på ett halvår och antagligen ligger kvar på en låg nivå fram till valet stimulerar investerare och konjunkturen. Om dessutom dagens positiva inflationsprognoser — till slutet av året skall inflationen sjunka med en dryg procentenhet från den nuvarande — bekräftas av den verkliga utvecklingen, kan även nedgången i handelsbalansen förväntas upphöra. Enligt optimisterna kommer högkonjunkturen kanske redan fr o m 1992.
Norge
Norge för sin del markerade att man definitivt avvikit från delvalveringsvägen i oktober 1990 då den norska kronan anknöts till ecun, även den till en centralkurs som inte avvek från den dåvarande marknadsnoteringen. Vad som dock skiljer den norska anknytningen från den svenska är att åtstramningen i Norge påbörjades för flera år sedan. Inflation och räntor var i stark nedgång innan beslutet om anknytningen fattades. Utvecklingen bara förstärktes i och med att kronan stabiliserades och räntorna föll ytterligare. Den smärtsammaste anpassningsperioden inträffade under senare delen av 1980-talet, och det värsta tycks nu vara över. .
De senaste årens åtstramningspolitik har burit frukt i form av lägre inflation och överskott i utrikeshandeln. Men räkningen kom även till Norge: arbetslösheten har ökat markant och ligger nu mellan fem och sex procent, vilket är högt ur norsk synvinkel. Sänkningen av arbetslösheten sägs nu vara ett huvudmål i den ekonomisk 1 olitiken. Redan under det senaste året har politiken lagts om i mer expansiv riktning. Nu försöker regeringen skapa nya arbetstillfällen genom att utvidga den offentliga sektorn och satsa på förbättring av infrastrukturen. Därmed vill man väcka investeringsviljan och på längre sikt få mer långsiktiga arbetsplatser. Det är dock skäl att vara försiktig med sådana åtgärder. Inflationen och löneökningen ligger visserligen fortfarande på en låg nivå, men man kan inte utesluta att den mer expansiva politiken leder till nya balansproblem.
Danmark
Danmark, som sedan 1973 är ett av de tio ERM-anslutna EG-länderna kan ge exempel på en rad gynnsamma effekter av valutasamarbetet: låg inflation, låga räntor, stark valuta och — för första gången på två decennier — överskott i bytesbalansen. När det äller inflationen har åtstramningspoItiken varit lyckosam, och Danmark är nu det land som har lägsta inflatio Trollformel 9 ec 2”
Text: Sinimaaria Ranki
Vad är hemligheten bakom en ecu-anknytning?
Varför har de nordiska länd rna det ena efter det andr gripit till denna nödlösning emensamt för de nordiska län( gina har varit att de alla haf en hög inflation, underskott i bytesbalansen samt en (till en valutakorg) bunden växelkurs (för enkelhetens skull beaktas här inte tidsperspektivet). Att den ekonomiska utvecklingen ledde till inflationssiffror på mellan fem och tio procent och ett växande bytesbalansunderskott beror på växelkursjusteringarna i början av 80-talet.
Dessa justeringar hjälpte till att sopa under mattan en hel del problem som absolut borde ha lösts redan då. Istället för att skära vinster och föra en selektiv politik prövade man att klara sysselsättningen och balansproblem genom att utsätta ekonomin för en ”vinstchock”. Tillsammans me högkonjunkturen i världsekonomin möjliggjorde devalveringarna en förbluffande gynnsam exportutveckling trots att konkurrenskraften i verkligheten naggades i kanten av den smygande överhettningen på de inhemska marknaderna. På arbetsmarknaden drev överefterfrågan upp lönerna och i den expansiva atmosfären kunde kostnadsökningen lätt överföras i ökade priser. Konsumtionsvanorna — inte minst de offentliga — förändrades däremot inte. Den inhemska produktionen räckte inte till att tillfredsställa efterfrågan, vilket ledde till en växande utlandsskuld. I slutet av 80-talet började dessutom expansionen i omvärlden avta. Följden blev att de dyra nordiska exportvarorna inte längre kunde avsättas, vilket ytterliga Devalveringarna i de nordiska länderna under 80-tale (Förändring i parivärdet) 1981 september Sverige 11 2 oktober Danmark(" 5,5 1982 februari Danmark 31 2 juni Danmark 4,3 No augusti Norge 3,5 Yo september Norge 3,1 4 oktober Finland 8,0 AX Sverige 1990 1983 mars Danmark 1,98 2 1984 juli Norge 2 1986 maj Norge 122 1987 januari Danmark 3 +) De danska siffrorna har räknats ur kursjusteringarna i ERM på basen av DEM-kursen.
(Källa: Cemralbankerna i de aktuella länderna 10/1991 PORUN nen inom hela EG. Det har stärkt konkurrenskraften samtidigt som åtstramningen av den inhemska efterfrågan har skapat utrymme för tillväxt inom exportsektorn. Den goda expojintvecklingen har lett till att bytes alansen i år har visat överskott för första gången sedan 1964
När de offentliga utgifterna ännu skall reduceras och även den privata konsumtionen förväntas krympa på grund av att danskarna anser sig vara för skuldsatta (en nyligen gjort undersökning visade att de danska väljarna inte vill ha skattelättnader utan iställe re försämrade det externa underskottet. Sålunda var den respittid som devalveringarna gett över: de nordiska länderna satt i ett läge med sina höga priser, höga räntor och avtagande tillväxt samt ett stort bytesbalansunderskott.
Problemet ligger i att det i längden är svårt (om inte rentav omöjligt) att upprätthålla en fast växelkurs med en dåligt skött ekonomi i bakgrunden. Ett underskott i bytesbalansen måste betalas, och detta i utländsk valuta. Eftersom den inhemska centralbanken inte har rätt att öka annat än den egna penningmängden, måste man tillgripa valutareserven, som naturligtvis är begränsad. Ett sätt att ”öka” valutareserven var att göra den mer värd, d vs att höja dess pris uttryckt i inhemsk valuta — ma o devalvera. Men på längre sikt överfördes denna prisstegring även på de inhemska varorna. Ju högre den inhemska prisnivån var, desto sämre blev exportens konkurrenskraft och desto sannolikare är att underskottet inte skulle komma att minskas.
Låna för överkonsumtion
Förutom att använda valutareserven fanns det ett annat sätt att finansiera överkonsumtionen: nämligen att låna i utlandet. De nordiska länderna var trygga investeringsföremål i det hänseende att utlåningsrisken i allmänhet var mycket liten. I o m den ekonomiska utvecklingen som kommit i devalveringarnas kölvatten hade vi dock satt grunden till en stor riskbörda i våra tillgångar, nämligen valutakursrisken. I utlandet förväntade man sig att vi snart skulle devalvera igen för att komma ur det besvärliga ekonomiska läget. Om vi gjort det, hade det betytt en oförväntad låg avkastning för en utländsk investerare i om att han vid amorteringen av sitt lån skulle ha fått mindre pengar i handen för varje krona eller mark. För att han trots en eventuell devalvering skull 1) Visserligen har ett grundläggande skäl till det höga ränteläget varit att man velat begränsa konsumtionen men den aspekten tas som given.
prioriterar samhällsekonomin framför sin egen och föredrar att underskottet i statens finanser dras ner!) kan man räkna med att bytesbalansen förbättTas ytterligare. Om man tänker på att den danska kronan samtidigt har apprecierats med sex procent kan det väl påstås att EG har tvingat dansk industri att ordentligt putsa och polera sin konkurrenskraft.
Trade-offen mellan ekonomiska preferenser gäller emellertid även för Danmark. De goda resultaten har nåtts till priset av en stigande arbetslöshet. Eftersom den utländska efter kunna garantera lönsamheten på sin investering, måste han ha en högre ränta som kompensation för valutakursrisken. Följaktligen var vi tvungna att hålla räntorna höga!).
Trovärdighet
Den omedelbara effekten av ecuanknytningen är en ökad trovärdighet för växelkurspolitiken. Trots att de nordiska regeringarnas beslut i vart och ett fall är ensidiga, kan de ses som en garanti för att devalveringar inte längre skall användas som botemedel för inhemska ekonomiska problem. En framtida växelkursjustering skulle anses vara ett hänsynslöst slag i ansiktet på de europeiska krafter som strävar efter ekonomisk stabilitet och trovärdighet. Därmed kan man sluta sig till att devalveringsrisken för de nordiska länderna nu skulle vara mer eller mindre utraderad.
Den kortsiktiga effekten av denna ändring i den politiska attityden blev ett kraftigt valutainflöde: en ökad villighet hos utländska investerare att låna till oss och utnyttja våra räntor — vilka f ö trots nedgången förblir högre än i EG-länderna i snitt. Räntenedgången borde på sikt väcka optimism också i de inhemska industrikretsarna, samt stimulera investeringar. I det långa perspektivet är detta viktigt eftersom en ekonomi bara kan växa och må bra om nya investeringar görs för att skapa nya arbetsplatser och ny produktion.
Inflationsförväntningar
En annan omedelbar effekt av ecuanknytningen var att inflationsförväntningarna sjönk. Detta kommer att bli avgörande på lång sikt. Åtminstone i teorin är det nämligen så att inflationen beror inte bara på den ekonomiska verkligheten utan också på förväntningar. D v s om inflationen året innan stigit, förväntar aktörerna att den kommer att göra det även i år. Sålunda anpassar de sitt agerande till den höga inflationsnivån: arbetstagarna kräver lönehöjningar och producenterna höjer priser. Så länge dessa
FRUN, 10/199 frågan knappast kommer att öka och finanspolitiken hålls stram är ingen förbättring att vänta beträffande sysselsättningen.
Med de framtidsvisionerna är erfarenheterna från slutet av 1980-talet en anledning till bekymmer. Utvecklingen då tyder på att det finns tendenser till alltför snabba löneökningar redan vid en relativ hög arbetslöshet. Om detta visar sig vara sant innebär det att det kommer att bli svårt att kombineta en lägre arbetslöshet med en i övrigt balanserad utveckling. LJ n förväntningar om en snabbt stigande kostnadsnivå existerar, kommer de också att förverkligas i praktiken. Den ovan skildrade onda cirkeln bryts då ekonomin går igenom en recession. När produktionen minskar lättar trycket på arbetsmarknaden. Arbetstagarna måste ge efter i sina lönekrav. När produktionskostnaderna på så sätt sjunker/Änte stiger längre, och efterfrågan på avsättningsmarknaden är liten, är prishöjningar från producenternas sida inte motiverade. På så sätt kan inflationen dämpas men detta på bekostnad av fler arbetslösa. Vad lägre inflationsförväntningar bjuder är en genväg: ekonomin behöver inte längre drivas in i en recession, eller åtminstone behöver produktionsklyftan inte bli så bred. Inflationstakten bromsas genom att enbart förväntningskomponenten påverkas. Ecu-anknytningen kommer sålunda att hjälpa oss i vår inflationsbekämpning. Prisstegringsiffrorna borde dessutom avta, eftersom vi just nu är i en lågkonjunktur. Frågan kvarstår: om vi hade fattat beslutet om anknytningen säg för ett par år sedan, skulle inflationsteorin inte ha gällt för oss då? Borde inte vi ha utnyttjat oss av genvägen redan då — innan vi nästan hade nått bottnen av lågkonjunkturen?
Framtidsutsikter
Effekterna av anknytningen har hittills bara bestått av förändrade förväntningar. Om de kommer att förverkligas — vilket är minst sagt önskvärt — beror helt på oss själva. Lyckas vi inte på längre sikt faktiskt nå en lägre inflationstakt, en effektivare produktion, och därigenom garantera oss en stark konkurrenskraft samt stabil tillväxt, kommer vi inte att ha någon nytta av de gynnsamma förväntningarna. Förväntningar kan förändras i varje ögonblick, vilket ställer stora krav på vår anpassningsförmåga. Vi måste övertyga omvärlden om att vi vill och kan närma oss EG:s ekonomiska ideal: låga och konvergerande inflationstakter samt därpå följande ökad växelkursstabilitet.
1n