Trögt före för bemanningsfrågan
av Ragnhild Artimo Forum 1979-07, sida 06-07, 25.04.1979
Trögt före för bemanningsfrågan
Bemanningsexperiment bl a i Norge visar att smidigare verksamhet och större produktivitet kan uppnås med numerärt mindre bemanning på fartygen. Det förutsätter satsning på vidareutbildning: genom att skola motormän för matrosuppgifter får man sk allmäntjänstare, som har beredska för en mångfald uppgifter.
— Ännu för ett år sedan var motståndet bland sjöfolket kompakt mot en omstrukturering och reducering av bemanningen, säger Per Forsskåhl, VD för Finlands Rederiförening. — Men på allt flera håll början man inse att det i sista hand är fråga om den finländska sjöfartens vara eller inte vara — och om arbetsplatserna.
yv” — De norska försöken med ”proveskib” har tex utvisat, att man på linjelastfartyg i storleksklassen 10 000 tdw klarar sig med en bemanning på 22 i stället för nuvarande 27, berättar VD Per Forsskåhl. — Ursprungligen var det meningen att också vi — i väntan på den statliga bemanningskommitténs betänkande — skulle företa bemanningsexperiment på finländska båtar för att få känning av vilka möjligheter som finns. Det skulle ha förutsatt en metodisk kartläggning av de olika arbetena ombord, den tid de tar i anspråk och så vidare. Sjöfolksorganisationerna motsatte sig emellertid.
— För att komma vidare ur återvändsgränden är det nu meningen att översätta norska och tyska under VD Per Forsskåhl: — Om rederinäringen skall hålla huvudet…
sökningsrapporter, så att sjöfolksorganisationernas representanter kan ta del av dem.
Stelbent appara — Arbetsorganisationen ombord har inte utvecklats i den takt och den riktning den tekniska arbetsmiljön skulle ha motiverat, säger Forsskåhl. — Ny teknologi har minskat eller eliminerat behovet av bla maskinrumsövervakning, nya material har skurit ner behovet av underhållsarbete. Genom de stora säsongväxlingarna i passagerarsiffror borde man kunna anpassa bemanningen efter det konkreta behovet. Och en explosiv tvistefråga är radiotelegrafisterna. Med den teknologi vi ha ..-över vattenytan, måste bemanningen anpassas efter…
tillgång till idag behövs de inte längre — men fackföreningarna är givetvis av annan åsikt.
— Kort sagt handlar det om att man går på i gamla ullstrumpor och inte kan eller inte vill inse att förändrade förhållanden förutsätter att organisationen anpassas därefter. I dagens trängda sysselsättningsläge är det till en viss gräns förståeligt att man yrkar på rätten att fortsättningsvis utföra arbeten som de facto inte behöver utföras. Men med en sådan kortsiktig politik drar man växlar på morgondagen.
Bollande med siffror
Ett annat problem är den stora kvoten övertidsarbete.
— Den har vuxit rederierna över huvudet, medger Per Forsskåhl. — Allt tyder på att besluten att utföra övertidsarbete fattas av de anställda själva, inte av förmännen. Boven i dramat är det vettlösa lönesystemet: en grundlön som är förhållandevis låg, och en ändlös räcka av tillägg av olika slag — och så övertidsersättning. I praktiken betyder det till exempel att en maskinmästare enligt senaste års statistik hade en genomsnittlig grundlön på 3335 mk, plus ålderstillägg 383 mk, övriga tillägg, bl a oceantillägg, sam … dagens faktiska behov, inte efter gårdagens.
FORUM 7/7 manlagt 306 mk och övertidsersättning (per månad) 2363 mk, således en genomsnittlig månadsinkomst på 6 387 mk. Tilläggen och övertidsersättningen utgör 91 procent på grundlönen. Men grundlönen, 3335 mk, är den inkomst fackföreningen uppger, och den är onekligen separat tagen i lägre laget.
— Det vore betydligt sundare att ha högre grundlöner och gallra litet i tilläggs- och övertidsdjungein, men här liksom i andra sammanhang vill arbetstagarna helst både äta sin kaka och ha den kvar. Ernådda fördelar avstår man inte från. Ett sätt att ge arbetstagarna mera i handen är naturligtvis en mindre hård beskattning. Nya sjömansskattelagen, som är under beredning, innehåller förslag till höjd sjömansskatt, men det förefaller orätt i beaktande av att siöfolket genom arbetets karaktär inte har samma möjlighet som andra medborgare att utnyttja de samhälleliga tjänster som finansieras med skattemedel.
Dogmatism eller sunt förnuft?
Rederinäringen har det verkligt kämpigt för femte året i följd. Förbättrad produktivitet är en första rangens fråga, och arbetskraftskostnaderna är en av de centrala fakto Jag tror alla parter nu inser situationens allvar:
FORUM 7/7 rerna.
— Men det är inte bara en fråga om vad rederierna betalar, utan också vad de får för lönepengarna. En genomgripande omstrukturering av arbetsuppgifterna, arbetsmetoderna och ansvarsfördelningen är nödvändig, säger Per Forsskåhl. — På de norska ”proveskiben” frångick man den traditionella ledarmetoden med beslutanderätten koncentrerad till befälhavaren, och opererade med ledargrupper inkluderande befälhavaren, förste styrmannen, maskinchefen och ekonomiföreståndaren. Denna ledargrupp fördelade arbetsuppgifterna behovsbaserat åt manskapet = allmäntjänstare, och också decentraliserat ekonomiskt ansvar förverkligades bla i form av att maskinbefälet fick besluta om underhållsarbetet skulle utföras under seglats eller i hamn, av manskapet eller som legoarbete.
— En personalstruktur motsvarande de nya behoven kan skapas gradvis, dels genom att vidareutbilda de nuvarande anställda, dels genom att revidera utbildningen inom branschen, vilket borde ske nu i samband med mellanstadiereformen. Utbildningen för motormän och matroser borde längre än nu vara gemensam, och specialiseringen ske i ett senare skede.
Om kostnaderna inte fås under kontroll…
Elitistisk ff-politik
Arbetsgivarna inom rederinäringen har fyra arbetstagarorganisationer att förhandla med: Finlands Skeppsbefälsförbund, Finlands Maskinbefälsförbund, Finlands Radiotelegrafistförbund och Finlands Sjömans-Union.
-— Svårigheten ligger i att förbunden inte är ense sinsemellan i sin policy. Det vore enklare och klarare att förhandla med en enda förhandlingspart, och det skulle också eliminera friktionen med organisationer i nyckelställning som kommer med krav på extra godbitar utöver vad majoriteten accepterat. Den solidariska lönepolitiken i sino prydno! Genom sin nyckelställning har exempelvis radiotelegrafisterna ett extra påtryckningsargument. Det finländska förhandlingssystemet är erbarmligt föråldrat och osmidigt, och sanktionerna för brott mot arbetsfreden så minimala, att det kan bli frestande för fackföreningsledare att gå till historien som strejkgeneraler,
Som exempel på vår vrånga lagstiftning nämner VD Forsskåhl att en medellös och hungrig mänska som stjäl livsmedel kan hamna i fängelse, medan en ff-ledare som ordnar med en olaglig strejk, som kostar samhället miljoner, klarar sig med mycket moderata böter. forts. på sid. 4 …har vi snart ingenting att förhandla om!