Trygghet på arbetsplatsen

Taggar: Personer: Esko Rekola & A.v. Knorring Teman: arbetslivet

Forum behandlade i nr 13 frågan om ingenjörer, ekonomer och merkonomer har trygghet i arbetslivet. Vi har nu bett två representanter för arbetsgivarna ta del av paneldiskussionen och besvara följande frågor i 1. Anser Ni att ekonomer, ingenjörer, merkonomer … bör var a. lönefrågo fackligt organiserade? 2. Vilken intressepolitisk aktivitet anser Ni vara den viktigaste b. uppsägningsskydd c. fortbildning d. ev. någon annan aktivitet 3. Exploaterar företagen sina anställda? 4, Betalar Ni ut övertidsersättning åt ingenjörer, ekonomer eller merkonomer? ” 5. Hurudana dagtraktamenten utbetalar Ni?

Har vi trygghet i arbetslivet?

Gen.dir. Esko Rekola Järnvägsstyrelse få 1. På statsjärnvägarna har också ingenjörerna och andra som avlagt högskole-examen redan länge tillhört fackliga organisationer. Organiseringen har skett på vertikal basis. Till järnvägstjänstemannaförbundet hör bla. diplomingenjörerna och ingenjörerna, samt ekonomerna och merkonomerna. Största delen av detta förbunds medlemmar utgörs av trafiktjänstemän som fått statsjärnvägarnas egen utbildning. Såvitt jag ser, har utvecklingen varit helt riktig och ändamålsenlig. Jag kan dock inte förena mig om den i Eder tidskrifts panel framförda uppfattningen, att också direktören, som inte äger företagets aktiemajoriter, med tanke på facklig organisering skulle tillhöra arbetstagarnas grupp. I ärenden som berör tjänsteförhållandet och arbetsavtalen måste nog företagets högsta ledning uppträda såsom representant för arbetsgivaren, med andra ord alltså fungera som företagsägarens omedelbara förtroendeman, I annat fall kunde ingen sitta på andra sidan av förhandlingsbordet.

2. Uppsägningsskyddsfrågan behöver statsjänstemännens organisationer inte ägna sig åt, för denna detalj är i god ordning. Organisationernas viktigaste arbetsfält utgörs sålunda av lönefrågorna. Organisationerna föranstaltar till en del också fortbildningskurser, men ansvaret för en konsekvent fortbildning bör tillhöra arbetsgivaren.

3. På statsjärnvägarna kan man inte tala om de anställdas exploatering i den mening som uttalats i Eder tidskrifts debatt. Det är klart, att de kompetentaste och trägnast tjänstemännen också hos o-3 arbetar effektivast och inte sparar på sina krafter, men så är det ju överallt. Deras säkerhet är i alla fall garanterad, som jag ovan konstaterade. Överhuvudtaget är jag inte säker på att de som arbetar effektivast skulle förlora sin kondition snabbare än de andra; i många fall tycks förhållandet vara helt tvärtom 4, Ingenjörerna och andra som har en tjänsteställning av motsvarande nivå förblir i statstjänst utanför den krets, åt vilken övertidsersättningar betalas. Åt företagets interna kommittéer betalas hos järnvägarna inte heller några mötesarvoden.

4. Dagtraktamenten betalas enligt statens normer. |

Dir. A. v. Knorring Ford A 1. Nu för tiden påträffar man ofta en hel mängd ungdomar, ekonomer och ingenjörer i all synnerhet, som omedelbart från skolan går in för en hård: personlig karriärlinje, utan att i högre grad bry sig om någon som helst kollektiv samgång.

Visserligen har de alla, såväl ingenjörer, ekonomer som merkonomer, under sin studietid haft evt visst stöd i sina egna organisationer” genom vilka de fått en hel mängd allmänna instruktioner och upplysningar om arbetsgivare, begynnelselöner etc, men banden med dessa organisationer lossnar snabbt efter det vederbörande börjat arbeta (ofta har arbetsgivarna en mera varaktig kontakt med dessa och underhandlar med dem i olika frågor). Vänd!

Forum 18/69 = 25

TRYGGHET på arbetsplatsen …

Å andra sidan vidtar därefter arbetsgivarens omvårdnad om personen i fråga och i dag värdesätter naturligtvis en arbetsgivare varje man eller kvinna med avslutade högre examina på ett alldeles speciellt sätt emedan den fortsatta specialiseringen går så mycket snabbare att genomföra av dem som fått en god grundskolning.

En sådan arbetstagare blir snabbt ett investeringsobjekt för företaget, men nyttan är ju ömsesidig då bolaget naturligtvis i sådana fall bemödar sig om att i görligaste mån även se till att förmånerna i motsvarande grad uppmärksammas. Trots att medlemmarna inom den nämnda gruppen, som sagt oftast arbetar efter helt individuella linjer vore det säkert alla parter till nytta om de kunde kontinuerligt ha kontakt med sina respektive organisationer och att dessa organisationers verksamhet kunde effektivare likriktas via centralorganisationerna då gemensamma intressen skall tillvaratas.

2. a) I det moderna samhället där staten numera via sociallagstiftningen tillgodoser i allt högre grad individernas sociala säkerhet, återstår det arbetsgivarna att använda tillfredsställande skalor för lönenivån inom alla yrkesgrupper. Lönefrågan är utan tvivel den viktigaste och mest avgörande faktorn då det gäller att tillgodose en rättvis fördelning av vinsten och ersätta de individuella insatserna.

b) Uppsägningsskyddet då det gäller tjänstemän är en mycket viktig fråga, som enligt min mening bör ytterligare ventileras med det snaraste.

c) Fortbildningen på grund av allt längre specialisering är stadd i dynamisk utveckling ute i Europa och i synnerhet i våra västra grannländer. Den omhändertas i allt större grad frivilligt av bolagen. Hos oss är det naturligtvis en kostnadsfråga, som kräver stor uppmärksamhet, och arbetsgivarna investerar tillsvidare mera i topparna, men man har redan även hos oss börjat gå in för en allt bredare bas.

3. Naturligtvis — när det gäller deras kunnande. En allmänt känd term lyder nuförtiden att »sälja sig till ett företag». Den som är medveten om sitt kunnande och känner sitt värde, vet även vad han vill ha i gengäld och företagen går vanligen med på noterna. Någon exploatering i frågan »mördande arbetstakt> förekommer mig veterligen inte. Företagen investerar dock så mycket i de enskilda individerna, och har därför inget intresse av att arbeta ihjäl dem. Arbetena organiseras mer och mer så att weekenden eller fridagarna ger den vila, som de är avsedda för.

4. Utan undantag åt alla oberoende av tjänsteställning.

5. Dagtraktamenten följer givna regler: Hotell enligt räkning, måltider — fastställda belopp skilt för hemlandet och utlaridet. Skillnaden: i klassificering mellan ledning och tjänste"när är obetydlig. 26 Förum 16/69

Bor | Calais

Välinkörd sedan april i år då det första fartyget anlöpte den nya Bore-terminalen i Calais invigdes terminalen i officiellt den 1 oktober. Närvarande var representanter för staten, staden, finländsk träförädlingsindustri, finländska exportörer, franska importörer av träförädlingsprodukter, olika intresseorganisationer, press, radio, tv m.fl. — sammanlagt c. 200 personer.

oo KURGES av NS

Terminalmagasinet I Calals.

Terminalen omfattar en specialkaj med ramp för roll-on/ roll-off fartyg med akterport. Ramp nr 2 är färdig att tas i bruk vid behov. Ett terminalmagasin med måtten 37 X 90 m och en lagergolvyta om 3 500 m? och en inre lagerhöjd av 7—8 m ansluter sig till kajen (se bilden).

Fördelarna med treminalen är att mottagaren inte direkt behöver ta emot varan vid fartygssidan, utan kan vid behov ta ut den från magasinet ji vilket den kan lagras för en viss tid. Exportören kan i princip överflytta en del av lagerhållningen till mottagarhamnen och på det sättet snabbare leverera önskade partier till mottagaren.

Terminalbygget har förverkligats av handels- och industrikammaren i Calais på initiativ av Bore-bolaget.

Bore har i dag ett reguljärt linjenät, som täcker de viktigaste Östersjö- och Nordsjöhamnarna. Därvid kan speciellt nämnas Calais och Lybeck.

Medelåldern för bolagets lasttonnage är endast 3,5 år tack vare den genomgripande moderniseringen, som startades år 1963 med en serie om 6 paragraffartyg och följdes upp åren 1967 och 1968 med de två första finländska lastfartygen med akterport, m/s BORE V och BORE VI. (BORE VI representerade Bore-flottan vid terminalinvigningen). Bolaget har gått vidare på den inslagna linjen mot renodlad roll-on/roll-offhantering av lasterna och i slutet av augusti kontraherades två st. lastfärjor av ny typ på Rauma-Repola Oy:s varv i Raumo. (Forums uts. Birgitta Bergman) OO