Tuffare tag i arbetslivet
av Rita Asplund Forum 2013-03, sida 19, 28.03.2013
Taggar: Teman: arbetslivet
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 3 2013
Rita Asplund är forskningsdirektör på Näringslivets forskningsinstitut Etla.
Tuffare tag i arbetslivet
Det är inte lätt att vara i arbetsför ålder i dagens krassa ekonomiska läge. Kraven haglar från i stort sett alla håll. Vi måste arbeta mera och längre. Helst också för en lägre lön. Fler måste ut i arbetslivet så att sysselsättningsgraden ökar. De som studerar bör bli snabbare färdiga, Småbarnsmammor uppmanas att utnyttja de möjligheter hemvårdsstödet erbjuder i betydligt mindre utsträckning än hittills ochistället återgå tidigare till arbetslivet. Som pricken över i har gamla fördomar grävts fram som sätter likhetstecken mellan arbetslöshet och lathet, alternativt arbetsskygghet.
Samtidigt fortsätter arbetslösheten att öka bland våra unga. Det är ett ofrånkomligt faktum att de unga har drabbats hårdast av den ekonomiska krisen. I de sydeuropeiska länderna har ungdomsarbetslösheten redan nått nivåer som utan överdrift kan betraktas som rent av samhällsfarliga.
Därtill bör man komma ihåg att ungdomsarbetslösheten avspeglar situationen bland dem som registrerat sig som arbetslösa arbetssökande. En hel del unga hamnar utanför den kategorin, vilket innebär att de är varken i utbildning, i arbete eller i arbetslöshetsregistren. Hur många dessa sist och slut ligen är vet ingen.
En färsk utredning av det Dublin-baserade EUinstitutet Eurofound antyder att antalet så kallade NEET:s uppgår till totalt 7,5 miljoner inom EU-området, NEET:s är en förkortning på unga som varken är i arbete eller utbildning. Omvänt, dessa unga är antingen arbetslösa eller befinner sig helt utanför arbetskraften.
Det kanske mest ironiska är att EU-kommissionens omhuldade flexicuritystrategi som var tänk ”I de syd rat tillfredsställande när det gäller unga individer. Ungdomsarbetslösheten var ju faktiskt förhållandevis hög redan före den finansiella krisen slog till för snart fem år sedan.
EU-kommissionen har inte satt flexicuritystrategin på hyllan, tvärtom. Den betonas fortsättningsvis i alla viktiga sammanhang av den enkla orsaken att flexicuritypolitiken anses erbjuda det bästa verktyget när medlemsländerna moderniserar sina arbetsmarknader, och flexiblare arbetsmarknader förs fram som ett av de bästa sätten att motverka krisen.
Mot den här bakgrunden är det knappast överraskande att de genomgripande reformer som den så kallade Trojkan, det vill säga EU-kommissionen tillsammans med ECB och IMF, tvingat fram i bland annat Grekland, Spanien och Portugal också inneburit en avsevärd flexibilisering av ländernas arbetsmarknader.
I andra länder har flexicuritypolitiken direkt missbrukats i den meningen att centrala lagar och spelregler på arbetsmarknaden har väsentligt luckrats upp under flexicuritypolitikens täckmantel med hänvisning till den ekonomiska krisen. Risken för att EU-kommissionen skall sanktionera dylika åtgärder är obefintlig, eftersom den förda politiken är i linje med det som förespråkas på EU-nivå.
Dock bör påpekas att ett flertal EU-länder påbörjade en modernisering av arbetsmarknaden långt för den ekonomiska krisen. Många av de flexibiliseringsåtgärder som vidtagits i dessa länder till följd av krisen kommer därför högst sannolikt att vara av tillfällig natur. Det återstår att se om detta gäller även Finland, som hittills envist valt att skjuta fram de svåraste besluten, Faktum kvarstår dock: anpassningen till den ekonomis att förbättra och trygga situatio- europeiska ka krisens villkor sker huvudsaknen för de mest utsatta på arbets- 1 ändern a h ar ligen på arbetsmarknaden ockmarknaden, inklusive unga, sna- så den här gången, i värsta fall i rare försvårat deras situation yt- ungdoms- minst lika stor utsträckning som terligare. arb etslösheten under krisen i början av 90-talet.
Ett rätt allmänt omdöme är att re d ann ått n ivåer Därtill skiljer sig dagens situ flexicuritypolitiken fungerade så länge ekonomin rullade på, men har avslöjat sina sämre sidor i och med den ekonomiska nedgången.
Frågan är emellertid om den här politiken någonsin funge som utan Ööverdrift kan betraktas som rent av samhällsfarliga. ation från läget för ett par decenniersedanitvå viktiga avseenden: regeringens händer är bundna av EMU-politiken och något Nokiamirakel ser inte ut att vänta bakom nästa hörn. m