Tumregler för småsparare

av Mikael Ingberg Forum 2011-02, sida 29, 24.02.2011

Taggar: Teman: småsparare

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 2 2011

Mikael Ingberg. är ekonomie doktor och har fungerat som vd på Folkhälsan och Åktia.

Tumregler för småsparare

En god vän tog kontakt med mig och undrade om jag kunde ge honom råd om placeringar. Jag beslöt mig för att rekommendera honom att ta kontakt med en professionell bankir, vilket jag inte längre är. Det finns ett gammal visdomsord som säger att det bästa sättet att förlora en god vän är att börja ge honom placeringsråd. Förväntningarna på en placeringsrådgivare är ofta alltför höga och helt orealistiska, Detta leder till att den som söker rådgivning blir besviken och ibland känner sig bedragen.

Den kanske viktigaste tumregeln för placeringar är att om man vill spara på lång sikt lönar det sig att satsa på en väl diversifierad aktieportfölj och fästa uppmärksamhet vid kostnaderna.

Nästan all vetenskaplig litteratur tyder på att aktiemarknaden på lång sikt avkastar i medeltal ett par, tre procent per år mer än andra placeringsinstrument, Redan en tre procents meravkastning innebär faktiskt över 50 procent på bara 14 år.

Det är viktigt att fästa sig vid orden “på lång sikt! Inte för att uttrycket är särskilt väldefinierat - betyder det tio år, hundra år? — utan för att det innebär att man inte någonsin borde vara tvungen att avyttra aktieportföljen. Tidpunkten kan nämligen vara verkligt katastrofal. De som var tvungna att avyttra sin aktieportfölj för att par år sedan, när marknadspriserna var oerhört låga, känner sig lurade på konfekten nu när aktiemarknaden igen har återhämtat sig. Konjunktursvängningarna ger emellertid också möjligheter för aktieplaceraren; ifall man började spara i aktier för att par år sedan, när marknaden verkligen var nere, kunde man inte gärna göra fel ifall man klarade av att inte placera för mycket i bolag som mer eller mindre har gått i konkurs.

Portföljen bör också vara väl diversifierad, det vill säga gärna innehålla aktier i många bolag. En diversifierad portfölj är en riskförsäkring. Bolag omorganiseras, får ny ledning, satsar på tillväxt och gör omprioriteringar och vidtar andra åtgärder, som ibland lyckas bättre och ibland sämre. Bolag kan stagnera eller i värsta fall gå i konkurs. I en diversifierad portfölj väger dylika misslyckanden trots allt relativt lätt oc påverkar inte totalavkastningen ”Ingen kan veta vilka aktiers pris som kommer att stiga snabbare ä alltför radikalt.

Hur ska man då välja de aktier som man vill inkludera i sin diversifierade portfölj? Det här är den fråga som ofta ställs till placeringsrådgivaren. Vil andras ka aktier är alltså billiga och lönar sig att köpa? Det teoretiska och ofta också praktiska svaret på denna fråga är att det värde som aktien är noterad till är dess “riktiga? värde och att det är teoretiskt och praktiskt omöjligt att idka så kallad stock-picking. Alllagstiftning om noterade bolag går ut på att garantera att alla marknadsintressenter ska ha samma information om bolagens verksamhet och - så går resonemanget —- då måste alla analytiker också ge samma värde åt aktien.

Detta innebär givetvis inte att det skulle vara egalt vilka aktier man väljer att köpa och sälja; alla vet vi (ex post) att vissa aktiers pris har stigit snabbare än andras. Det innebär enbart att ingen kan veta vilka aktiers pris som kommer att stiga snabbare än andras (ex ante) och att de som placerar i sådana aktier, eller rekommenderar andra att placera i dem, enbart har tur. Och om god tur är det enda en placeringsrådgivare har att ge åt sina kunder — eller sina vänner - är det naturligt att kunden eller vännen ofta blir besviken.

I verkligheten kan en god analytiker genom idogt arbete kanske bilda sig en bättre uppfattning om ett bolags verksamhet än en sämre analytiker och därmed skapa ett mervärde för sina kunder, men min uppfattning är att denna potentiella förmåga i de allra flesta fall är starkt överdriven,

För många småsparare som jag själv är det mycket svårt att bygga upp en väl diversifierad aktieportfölj genom direkt köp av aktier. Besparingarna räcker inte till för att köpa tillräckligt många aktier och kunskapen om främmande länders marknader räcker inte till för en internationell riskspridning. För oss småsparare erbjuder emellertid ett rikt utbud av placeringsfonder möjligheten till såväl branschmässig som internationell riskspridning,

När det gäller att välja placeringsfonder tycker jag att placerare alltför sällan fäster uppmärksamhet vid de kostnader som förvaltarna av placeringsfonderna uppbär. Ifall fondförvaltarens arvode årligen utgör två, tre procent av besparingens värde nollas aktieplaceringens förväntade mervärde vis-a-vis andra placeringar mer eller mindre helt av kostnaden för förvaltningen. Om dessutom förmågan till så kallad stock-picking är starkt överdriven, erbjuder förmånligt prissatta så kallade passiva placeringsfonder (t.ex. indexfonderna) många gånger det bästa alternativet för en småsparare att långsiktsspara. m