TV-teknikernas strejk

av Erik Bagerstam Forum 1974-11, sida 06, 19.06.1974

Taggar: Teman: strejkande

Synpunkter 9 Synpunkter 9 Synpunkter 9 Synpunkter 9 Synpunkter 9 Synpunkter

TV-teknikernas strejk

Den nationella prestigen görs av signaturen Criticus till ett argument i en arbetsmarknadskonflikt när signaturen i Forum (nt 8/74) behandlar tv-teknikernas ”odömeslösa strejk”. Alla de förklaringar till strejkens utbrott vinner, enligt Criticus, inget gehör i utlandet. ”Omvärlden struntar” till yttermera visso ”i arbetsmarknadens organisationspolitiska detaljer”, heter det vidare. Jag skall inte ge mig in i en diskussion om den i och för sig komplicerade arbetsmarknadspolitiska situation i Finland som uppstod i skuggan av ishockey-vm.

Men så ensidigt som Criticus behöver man kanske inte se på situationen. En helt annan och kanske mera nyanserad uppfattning redovisas t.ex. i en ledare i ”Industritjänstemannen”, organ för Svenska industritjänstemannaförbundet i Sverige, ett av de största fackförbunden i landet. I ledaren heter det: >”Teknikerna på Sveriges Radio har den 8 april solidariserat sig med sina finländska kolleger, som begärt högre löner och ordnade arbetstidsförhållanden. Smärre grupper finländare (tidigare helt utan avtal) skrev på ett avtal — den stora gruppen vägrade. Svenskarna fick en vädjan att inte utföra arbete som strejkbrytare. Med SIFs tillstånd gick de med på denna vädjan. Hade de inte gjort det, hade de i både svenska och finska folkets ögon blivit srejkbrytare för all framtid — SIF som förbund hade fått en ful stämpel på sig.

Det råkade den 17 april komma en TVmatch i ishockey i vägen. Den räddades — de återstående också — i sista minuten genom att finländarna träffade en tillfällig överenskommelse med sin arbetsgivare.

Det är beklagligt, att TV-tittarna höll på att drabbas — men den fackliga solidariteten måste ta över, även internationellt, då det inte gäller liv och lem, i varje fall inte annat än ishockeyspelarnas. Efteråt begriper nog de flesta detta. Hade det inte varit TVmatcher hade över huvud taget ingen reagerat mot åtgärderna från de svenska teknikernas sida, i varje fall inte negativt.” Dessa synpunkter är knappast ointressanta ens för Forums läsekrets. Många av tidningens läsare står ju, vare sig de är fackligt organiserade eller inte, nära det som Svenska industritjänstemannaförbundet representerar. Signaturen Criticus har naturligtvis rätt att föra fram en uppfattning och argumentera för denna. Men signaturens onyanserade syn på en arbetsmarknadskonflikt är väl knap past att tolka som enda exponent för det fackliga medvtandet hos en majoritet av tidskriftens läsare. F.ö. kan noteras att världen utanför Finland idag råkar veta rätt mycket om en yrkeskårs lönenivå och arbetsförhållanden, den finländska tv-teknikerkårens nämligen.

Erik Bagerstam

FORUM hänvisar till Criticus krönika i detta nummer (sid 57).

Energin och samhället

Det mest förbluffande i den energidebatt som redan länge förts i vårt land är avsaknaden av en realistisk inställning till energins grundläggande natur och vårt samhälles beroende av tillgång på energi. Det känns nästan genant att ta upp dessa frågor inför en läsekrets på Forum-läsarnas nivå, men debatten har tyvärr visat att tom höglärda professorer synes glömma innebörden av något av det mest centrala i vårt liv — energibehovet.

Människan är i dag lika beroende av energi som hon var i historiens gryning och tom långt innan det som vi kallar historisk tid började. Det krävs i dag precis lika mycket energi för att få upp en sten på toppen av Cheops pyramid som det gjorde en gång för ca 4 500 år sedan då de gamla egyptierna lyfte upp den översta stenen. Detta gäller det teoretiska minimibehovet av energi. Beträffande det praktiska utförandet kan vi konstatera att vi i dag sannolikt skulle förbruka betydligt mera energi än vad egyptierna gjorde, men vi skulle få arbetet uträttat snabbare och vi skulle i långt mindre grad förbruka mänsklig kraft. Just däri ligger en av de största skillnaderna mellan dagens samhälle och det fornegyptiska samhället. I dag anstränger vi i ofantligt mycket mindre utsträckning människan för varje prestation som skall utföras.

Man frågar sig naturligtvis om det är klokt att förfara på detta sätt. Borde vi inte i större utsträckning förlita oss på människans muskelkraft och i mindre utsträckning på yttre energikällor? Borde vi kanske driva vårt samhälle med tillhjälp av ett hav av fångläger (ett alternativ som i princip är fullt realistiskt även i modern tid)? Om vi frånser de rent sociala aspekterna på en sådan lösning och nöjer oss med att betrakta de rent tekniskt-fysikaliska, komme vi mycket lätt att inse att mänsklig muskelkraft är praktiskt taget värdelös såsom energikälla. Enligt tillgängliga uppgifter förmår en människa under en normal arbetsdag lyfta sammanlagt 50 ton en meter. Detta avser en normal arbetsprestation som kan upprepas flera arbetsdagar efter varandra utan att överansträngning uppstår. Åv anständighetsskäl kommer jag i fortsättningen att helt bortse från möjligheterna att utnyttja människor såsom slavarbetskraft och driva dem i döden genom att ta ut överstora arbetsprestationer. Att lyfta 50 ton en meter motsvarar ca 0,14 kWh. Människan utgör följaktligen en mycket dålig energiproducent. Med 0,14 kwh kan man hålla en 40 W lampa brinnande i 3,5 timme. Människan kan således med sitt muskelarbete inte ens arbeta ihop åt sig en ordentlig belysning. Prismässigt motsvarar den av människan under en .arbetsdag utvecklade energin endast några penni, vilket skulle leda till en månadslön på 30…40 mark om vi betalade människorna såsom energiproducenter. Det totalt förkastliga i att använda människan enbart såsom energiproducent torde nu klart framstå. Människan måste arbeta medssin hjärna och låta det rent fysikaliska arbetet utföras av maskiner. Det är just på detta sätt som det västerländska samhället i princip är uppbyggt. Denna tingens ordning utgör grunden för vår höga levnadsstandard. I länder där man låter människan arbeta som energiproducent är levnadsstandarden låg, ofattbart låg. : Eftersom det inte går att använda människan som energiproducent, är vi helt enkelt tvungna att skaffa oss energi på annat sätt. Man kan naturligtvis fråga sig om vi verkligen behöver så mycket energi. Kunde vi inte klara oss med lite mindre? Lite mindre energi kan vi nog klara oss med, men särskilt mycket kan vi inte minska vårt energibehov. Frågan har många aspekter och det är kanske bäst att börja med den rent personliga. Hur många procent kunde just du som läser detta skära ner din personliga energikonsumtion i vintras när vi alla försökte spara energi? Jag gissar på 10 procent, i bästa fall 15. Denna energibesparing skedde dessutom inte utan vissa personliga uppoffringar. Slutsatsen av det hela blir att vi såsom privatpersoner kan spara högst några tiotal procent av vår normala energikonsumtion och att vi sannolikt, sedan vi tröttnat på att i vissa avseenden ha det obekvämt, inte längre kommer Vänd

Forum 11/74