U-export
av Peter Nordling Forum 1985-04, sida 22, 06.03.1985
FRUN
Finländska företag försummar Världsbankens projekt
Av PETER NORDLING
Finländska företag kunde leverera åtminstone fyra gånger mera varor och tjänster till Världsbankens projekt än vad de gjorde senaste år. Nu motsvarar de finländska leveranserna definitivt inte vårt ekonomiska engagemang i Världsbanken. Det här säger VH Göran Helling som varit i Världsbankens tjänst i drygt tre år. Nu driver han Oy Business Contract Law Ltd, en juridisk konsultbyrå, som hjälper finländska företag i deras exportansträngningar.
BH I fjol levererade finländska företag varor och tjänster för totalt 7,1 miljoner USD till tre av Världsbankens projekt. Detta trots att inte mindre än 21 offerter getts. För jämförelsens skull kan man notera att Sverige kom upp till 56 leveranser för 40,4 miljoner USD. Utgångspunkten var 122 anbud.
Världsbanksgruppen (IBRD, IDA och IFC) beviljade under fjolåret krediter för ca 100 miljarder mark. Det betyder att sammanlagt ca 300 miljarder mark stod till de olika utvecklingsprojektens disposition då finansieringen fördelas lika mellan Världsbanken, låntagarlandet och andra finansiärer.
Finlands andel av den här kakan blev alltså endast 0,13, procent. Räknar man strikt enligt vårt röstetal och aktieinnehav borde andelen vara ca 0,7 procent,
Miserabelt resulta — Det finländska resultatet är helt enkelt miserabelt. Det vittnar om att man saknar kunskap, är rädd för Världsbanken som institution och tror att den är till endast för de verkligt stora företagen, konstaterar Göran Helling.
Men det är inte endast Finland somm inte kunnat hålla sig framme. Exempelvis Danmark och Norge har också legat lågt. I stället har framför allt USA, men också Frankrike, Västtyskland och Japan levererat betydligt mer än aktier och röstetal förutsätter, berättar Helling.
Enligt honom är orsaken i första hand att de här länderna varit aktiva. Men de har också en betydande potential. Nu hoppas han att de nordiska länderna skall marknadsföra sig som ett block vilket skulle ge större styrka.
Vad har då gått snet för de finländska företagen? Helling har svaret som på en bricka. — De har inte lämnat tillräcklig 2 många offerter för att bli kända, de känner inte till Världsbanken och dess projekt, konstaterar han.
Förutsättningar finns
För att aktivera företagen har Helling skrivit boken Maailmanpankin projektit (Världsbankens projekt) som Utrikeshandelsförbundet nyligen gett ut. Boken är en kortfattad handledning i hur man beter sig för att få leverera till de olika projekten.
Cöran Helling anser att de finländska företagen har goda förutsättningar att klara sig både i Världsbankens och andra internationella projekt. — Byråkratin behöver man inte vara rädd för. Egentligen är det så att den som har de bästa kvalifikationerna får uppdraget, förklarar han.
Samtidigt betonar Helling att ett Världsbanksprojekt är en tämligen långt utdragen procedur innan leveransen är gjord och lånen är utbetalda. Från idé till utbetalning rör det sig om mellan tre och fem år.
— Det betyder att man måste arbeta synnerligen målmedvetet och tålmodigt och att man är tvungen att satsa på projektbevakning. Dessutom bör man alltid ha utvecklingsbankernas projekt i åtanke då man besöker tänkbara låntagarländer, påpekar Helling.
Inga snabvinster
Han kritiserar också de finländska företagen för att de ofta är alltför fixerade vid att snabbt få ut sina produkter på den internationella marknaden i stället för att sträva till långa och stabila förhållanden med utvecklingsorganisationer.
— Några snabbvinster skall man naturligtvis inte räkna med. Men Världsbanken är en säker betalare som garanterar att projektet lyckas och att också de andra fi Finländarna har hittills inte lyckats hävda sig som leverantörer till Världsbankens projekt, konstaterar VH Göran Helling. Han bedömer ändå möjligheterna som goda, speciellt då banken ändrat sin lånepolitik.
nansiärerna uppfyller sina villkor. Dessutom har Världsbanken ingenting emot att långvariga kundförhållanden mellan länderna uppstår, säger han.
Helling framhåller att Finlands möjligheter att delta i Världsbanksprojekt ökat då banken till stor del förändrat sin lånepolitik. Den har gett sig in på områden där också mindre företag ken göra sig gällande.
En viktig sektor i det här sammanhanget är konsulttjänsterna där finländarna har ett betydande kunnande. Enligt Helling kan vi t ex delta i planering av hamnar, vägar, skolsystem och befolkningsprojekt.
Också låntagarländerna har ändrat sin politik. Nu är de mera intresserade av att köpa hela system och projekt. Det betyder att intresset för enbart maskiner eller färdiga byggnader enligt nycklarna-i-handenmodellen svalnat.
— Därför, säger Helling, är det viktigt att de exporterande företagen ser till att det finns en fungerande service också efter leveransen, Viktigt är också att de företag som är intresserade av Världsbanksprojekten bygger upp en skolningsenhet, vinnlägger sig om att presentera sin leverans som något mera än en engångsföreteelse och erbjuder hjälp redan under planeringsskedet.
Attraktivt
Orsaken till att Helling talar varmt för engagemang i Världsbankens projekt är att han anser att de, trots en i början stor arbetsinsats, är affärsmässigt attraktiva.
— Då man en gång blivit känd i de här kretsarna genom att offerera till olika projekt blir det allt lättere att få dem. Och då man gett ett antal offerter har man samtidigt arbetat upp en beredskap som genererar fler projekt på längre sikt.