Undervisningen släpar efter
av ThF Forum 1980-09, sida 05, 21.05.1980
Taggar: Teman: undervisning
ledaren
Undervisningen släpar efter
DAGENS = UNDERVISNINGSDEBATT kretsar i stor utsträckning kring grundskolans problem. Både det pedagogiska och didaktiska innehållet har blivit föremål för omfattande diskussion och värdering både för och emot. På senare tid har också disciplinfrågor på allvar kommit med i bilden. Andra utbildningsfrågor diskuteras knappast alls, även om både högskole- och vuxenutbildningen skulle kräva diskussion, ökad förståelse och utveckling.
Men det finns också en annan slagsida i undervisningsdebatten. Man kunde säga att det vi främst diskuterar är något som kunde kallas för bevarande och underhållande undervisning. Det vi knappast alls diskuterar, än mindre gör någonting för, är innovativ undervisning som syftar till att ge individen färdigheter som gör det möjligt att inte bara handskas med dagens problem och frågor, utan också anticipera resultatet av olika handlingsalternativ, och följaktligen utveckla förmågan att träffa riktiga val.
Hittills har det i allmänhet räckt med s k bevarande undervisning och det innovativa elementet har blivit aktuellt då det uppstått kriser som krig, hungersnöd, epidemier od. Man kunde kalla detta undervisning genom chock, som lett till att man varit tvungen att lära sig att handskas med nya problem. I dag är detta inte mera tillräckligt. Vi behöver anticiperande — föregripande — undervisning för att utveckla sådana färdigheter att mänskligheten kan handskas med de problem som uppstått eller uppstår som följd av hennes handlingar. Chocklärandet kan komma för sent, eftersom en katastrof kanske redan är ett faktum eller blir det om man begår misstag. Kärnkraftverket i Harrisburg är ett bra exempel på att man inte hade råd med att begå misstag, och att konsekvenserna av ett sådant skulle ha blivit ohyggliga. Men med en annorlunda inställning än förr till
FORUM 9/8 dessa problem och frågeställningar kanske olyckan aldrig skulle ha inträffat — anticiperande inställning. Om man insett betydelsen av anticiperande undervisning tidigare, skulle kärnkraften ha diskuterats och tagits upp på undervisningsprogrammet redan i början av femtiotalet. Då skulle man säkert ha haft en större medvetenhet och kompetens att handskas med dessa frågor i dag. Först nu börjar dessa frågor komma in i undervisningen, vilket visar att det var frågan om en eftersläpning på upp till trettio år innan undervisningen hunnit i kapp med verkligheten.
Det är skäl att betona att den ökande komplexiteten som uppstått genom mänsklig aktivitet hotar både samhället och individer. Därtill vidgar hela tiden orsaks- och beroendeförhållandena sammanhangen, så att allt flera frågor måste sättas i ett globalt perspektiv. Den kanske mest typiska och aktuella frågan är energi- och råvarutillgångar, men andra viktiga är t ex distributionen av andliga och materiella resurser. I dag konsumerar i-länderna största delen av dem, och klyftan mellan rika och fattiga bara förefaller att öka. Utan att satsa på undervisning i u-länderna kommer deras utvecklingstakt och förmåga att bli mera och mera handikappad.
En av hörnstenarna i anticiperande undervisning är participation. Det är nödvändigt att det uppstår en känsla av gemenskap och respekt som leder till medverkan både på lokal och internationell nivå. Men det bör vara en positiv participation, som bygger på tanken att rättigheter medför ansvar, inte en negativ participation som bygger enbart på “vetorätt”. Positiv participation förutsätter att man kommer med konstruktiva alternativ, vilket innebär att det inte räcker med den klassiska problemlösningsmetoden. Man måste lära sig att effektivare identifiera, förstå och struk turera om problemen, utan att förfalla till överförenklad reduktion. Anticiperande undervisning förutsätter också i många fall att de makthavande intar en öppen inställning och inte använder sin makt att förhindra den. Olika system eller strukturer inom samhället som t ex undervisningssystemet bör också anpassas så att det befrämjar en dylik undervisning.
Eftersom föregripandet kräver medverkan, innebär det också att man respekterar både individuella och nationella särdrag, m a o har individerna rätt till mänsklig värdighet och identitet trots kuiturella olikheter. Detta innebär också att den anticiperande undervisningen betonar värdefrågor av ovanstående natur, och försöker inte vara skenbart objektiv eller värdefri. En dylik undervisning befrämjar sålunda det mänskliga i tillvaron och syftar till att den personpsykologiska sidan av individerna kommer i takt med den teknologiska utvecklingen. För att uppnå detta kan undervisningen inte enbart vara faktainlärande utan måste också vara mera färdighetsorienterad än förr. Den får inte heller verka alienerande på individerna, utan måste arbeta i harmoni med det omgivande samhället och dess krav och behov.
Den framtida undervisningsdiskussionen bör övervägande sträva till att ge impulser till hur föregripande undervisning kan utvecklas och förverkligas vid sidan av den bevarande som ger oss en annan typ av kunskaper och färdigheter. Det krävs inte bara en riktig attityd till anticiperande undervisning, utan vi måste också utveckla vår potentiella skaparförmåga för att kunna handskas med de nu aktuella frågorna som kräver sin lösning. Vi bör lära oss att förutse konsekvenserna av olika val, beslut och handlingar som vi fattar nu eller i framtiden.
Th F