Ungdomspolitik på sidospår
av Rita Asplund Forum 2007-09, sida 36, 27.09.2007
HN FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 9 2087
Rita Asplund är forskningsdirektör på Näringslivets forskningsinstitut Etla.
Ungdomspolitik på sidospår
EU-kommissionen har igen slasame git ett slag för ungdomspoliti ken: det behövs betydligt bättre koordinering på EU-nivå och medlemsländerna behöver ta nya krafttag på nationell nivå. Föga förvånande motiverar man detta med att de äldre blir allt fler och de yngre allt färre. Kommissionen menar dessutom att dagens ungdomar ofta är dåligt rustade att ta över ansvaret efter den äldre generationen.
Ungdomsarbetslösheten är fortsättningsvis hög (se Forum nr 2/2007), alltför många ungdomar avbryter sina studier i eller strax efter grundskolan och de är föga engagerade i samhällsfrågor. Mellan de många och långa textraderna kan man ana sig till den egentliga orsaken till kommissionens upprop: ungdomens lama intresse för EU.
De EU-rapporter som publicerades i början av september innehåller för den invigda mestadels gammal skåpmat, frågor och funderingar som har återkommit gång efter annan sedan den politiska processen körde igång år 2000 i samband med den så kallade Lissabonstrategin. Med tanke på att processen med snabba steg går mot sitt tioårsjubileum känner man både upprördhet och trött likgiltighet över att fortfarande i texterna stöta på konstateranden som att ”mycket måste ännu göras eftersom de vidtagna åtgärderna ännu inte lett till en märkbar förbättring av ungdomarnas situation” och att ”orsakerna till ungdomsarbetslösheten bör utredas på ett mera systematiskt sätt och ur ett bredare perspektiv” (fritt översatt).
Det är lätt att hålla med kommissionen om att underliggande orsaker bör utredas och åtgärderna effektiviseras. Men i stället för at med jämna mellanrum uppre- Vi behöver vet när kritisk pa detta i sina konsultbeställda rapporter borde kommissio på bred forskningsbaserad bakgrundskunskap som kommissionen tampas med gäller också de enskilda medlemsländerna inklusive Finland. Den barn- och ungdomsforskning som hittills bedrivits i Finland har fokuserat på enskilda fenomen såsom den sociala bakgrunden och uppväxtmiljön, erfarenheter och händelseförlopp i grundskolan eller övergången från grundskola till arbetsliv eller fortsatta studier.
Men alla dessa bakgrundsfaktorer och mekanismer samverkar mer eller mindre och det är uttryckligen den här långsiktiga processen med alla dess olika skeden vi behöver information om. För somliga barn och ungdomar hopas problemen under uppväxt- och skolåren, för andra är det fråga om enskilda och snabbt övergående problemfaser.
Följaktligen behöver vi veta när kritiska skeden inträffar i barns och ungdomars liv, varför de inträffar och vilka konsekvenser de har för den fort satta utvecklingen. Dylik information gör det möjligt att dels identifiera problemområden som är av mera generell karaktär och som därför torde kunna åtgärdas med övergripande politiska åtgärdsbeslut och att dels peka på mera specifika problem som snarare kräver skräddarsydda lösningar.
Ett dylikt forskningsgrepp kan te sig som alltför ambitiöst, rent av utopistiskt, med tanke på vilka krav det ställer på datamaterialet. Visserligen är situationen just denna i många länder men inte i Finland. Också i det här avseendet förvaltar Statistikcentralen unik data som med fördel kunde utnyttjas för att fylla den här viktiga forskningsluckan - och samtidigt fungera som förebild för övriga EU-länder i allmänhet och EU-kommissionen i synnerhet.
Om vårt utgångsläge är så här gynnsamt, varför görs då ingenting? Det mest troliga svaret är att ansvaret för ungdomarna är splittrat över allt nens tjänstemän kavla upp är- ske den inträffar 1 för många ministerier samtidigt som marna och se till att orsaker- mm det brister i koordinering och ansvar. na de facto utreds. Utan dylik barns och ung un Vi har en minister för utbildning, för forskningsbaserad information domars liv, varför hälso- och socialvård, för arbetsfråkan man knappast förvänta sig d e intr. äffar Oo ch gor, för kultur och miljö, för migra att åtgärderna blir särskilt ef- . fektiva i fortsättningen heller. vilk tion — men ingen ungdomsminister! Det vore intressant att veta vil Men ordspråket uppma- kon 8 ekven: ser d e ken minister som deltar i ungdomsnar oss att inte kasta sten om vi ministrarnas EU-möten. Och på hur själva sitter i glashus. Den brist har. permanent basis. m