Uppsving för sovjetiska oljeindustrin
av Vladimir Kremnev Forum 1979-13, sida 28-29, 12.09.1979
Taggar: Orter: Sovjetunionen Teman: oljeindustrin
Uppsving för sovjetiska oljeindustrin
Den sovjetiska oljeindustrin har genomgått en intensiv utveckling. Redan i slutet av 30-talet upptäckte man oljefyndigheter mellan Volga och Ural och började exploatera dem. Förutom den rika tillgången hade dessa fyndigheter en annan fördel — det gynnsamma geografiska läget. Oljan utvanns just där det uppkom stora industricentra, som hade stort behov av lokala energitillgångar. Att man började exploatera fyndigheterna i Ural-Volga-bäckenet gjorde det möjligt att för första gången på allvar gå in för uppgiften att i grunden omorganisera landets hela bränsle- och energibalans. I mitten av 60-talet blev den sibiriska oljan ett begrepp.
y»” Alla betydelsefulla upptäckter av oljefyndigheter under de senaste 20 åren har gjorts i områden med svåra natur- och klimatförhållanden — i Kazachstans ökenområden, Sibiriens ogenomträngliga sumpmarker och de subarktiska områdenas eviga tjäle, regioner där termometern ofta visar minus 50 grader. Att exploatera dem har krävt kolossala kapitalinvesteringar. En betydande del av kostnaderna hänger då samman inte så mycket med själav oljeutvinningen som med transporterna av oljan. Över 80 procent av oljekonsumenterna är ju liksom tidigare koncentrerade till landets europeiska del.
För oljeutvinningen i Västsibirien måste man bygga järnvägar och bilvägar, företag, städer och arbetarsamhällen i fullständiga ödemarker. Som exempel på de stora kostnaderna kan nämnas att det går på nära en miljon rubel att bygga en kilometer bilväg i taigan.
Investeringarna i oljeindustrin ökar hela tiden, de är mera effektiva ju snabbare exploateringen kan börja. Sovjetiska ingenjörer har lyckats skapa originella metoder att utrusta borrhål och anordningar för uppsamling och transport av oljan i oframkomliga sumpmarker och träsk.
Tjälen centralt problem
Men många svårigheter återstår att övervinna, särskilt när det gäller de subarktiska fyndigheterna. Huvudproblemet här är den eviga tjälen 28
Ingenstans i världen har man hittills kunnat ge ett entydigt svar på hur man skall borra under sådana förhållanden, och dra olje- och gasrörledningar utan att riskera att tjälen släpper i marken,
I Västsibirlen har man gjort stora geologiska upptäckter. På rekordtid har man där i taiga och sumpmarker skapat ett oljecentrum där man redan nu utvinner över 200 miljoner ton olja om året. 1980 planerar man utvinna över 300 miljoner ton olja i Sibirien — hälften av den sovjetiska produktionen.
Det stora uppsvinget i den sovjetiska oljeindustrin har blivit möjligt tack vare modernisering av hela branschen. Tidigare pumpades olja och gas separat från fyndigheten. Man byggde speciella separatorer och självständiga gas- och oljekommunikationer, vilket krävde omfattande anläggningar utspridda över hela fyndigheten. Resultatet var att utvinningen har en mycket komplicerad struktur.
En grupp sovjetiska ingenjörer och forskare har nu kommit fram till enkla och säkra lösningar på denna komplicerade tekniska uppgift. Först och främst avskaffade man mellanliggande teknologiska operationer. Med hjälp av djuppumpar började man pumpa olja och gas samtidigt till en central uppsamlingspunkt. Enbart denna tekniska nyhet gjorde att antalet anläggningar vid fyndigheten blev 12—15 gånger färre. Samtidigt infördes en allsidig automatisering av alla led inom oljeproduktionen.
Nya ”snabbhål”
Tack vare att man nu levererar prefabricerade byggelement som bara behöver monteras på platsen vid nya fyndigheter har anläggningstiden kunnat förkortas kraftigt samtidigt som transportkostnaderna för byggnadsmaterial och utrustning minskat. Medan det förut tog sex månader att göra ett borrhål färdigt för exploatering så kan man numera bygga en gruppanläggning för 14 hål på 12 dagar. Byggtiden för anläggningar för beredning av oljan är nu en tiondedel mot förut. Tack vare de nya metoderna med elementbygge och allsidig utrustning kan man på det hela taget börja expolatera nya fyndigheter två tre gånger så snabbt som tidigare.
Hur ser en modern fyndighet ut idag?
Som exempel kan nämnas den berömda sibiriska Samotlor. Här är många operationer i samband med oljeutvinningen automatiserade. Automaterna styrs av en operatör från en central för det telemekaniska systemet. Tekniken, automatiseringen och fjärrfkontrollen står på så hög nivå att det inte längre förekommer något fysiskt arbete direkt vid oljeutvinningen. Nu består ett arbetslag här av högt kvalificerade experter, som nästan utför ingenjörsarbete.
Kvalitativt förändras också arbetets själva karaktär. Många av specialiteterna i oljeindustrin har dött ut för länge sedan, andra som hänger samman med enkla men fysiskt arbetskrävande operationer försvinner i våra dagar. Det uppstår en ny typ av arbetare, som i sin verksamhet förenar element av fysiskt och intellektuellt exekutivt och organisatoriskt arbete.
Miljövården måste beaktas
Oljeindustrin hör till de branscher som är farligast för naturen. Redan på projekteringsstadiet när det gäller exploatering av oljefyndigheter tar man därför hänsyn till miljövårdskraven.
FORUM 13/79
FORUM 13/79
Det är detta sätt att se på saken som lett till att man t ex kraftigt kunnat minska den areal som en fyndighet upptar. Att man gått över till ett hermetiskt slutet system för utvinning, uppsamling och transport av oljan gör att man kan undvika luftföroreningar med oljegaser. Därigenom har också oljeförlusterna genom förångning minskat med 60 procent.
Något som hotar miljön är också det vatten som utvinns tillsammans med oljan. Det stiger upp till ytan i stora mängder och innehåller höga halter av mineralsalter, något som kan vara till kännbar skada för miljön. Sovjetiska ingenjörer har kommit fram till en optimal variant — vattnet separeras från oljan och pumpas tillbaka ner i fyndigheten för att upprätthålla trycket i avlagringarna. Till det använde man förut sötvatten. Nu har man på en gång fullföljt flera syften — oljeutvinningen intensifieras, sötvattenåtgången minskar kraftigt, och man undviker ökad fara för miljön.
Det tekniska framåtskridandet kan och bör vara förenligt med naturvårdsintressena. Dagens oljefyndigheter går utmärkt väl ihop med skogar, ängar, fält och fiskrika vattendrag.
Dolda reserver — men hur stora?
Oljehanteringen idag utvecklas automatiskt till en exakt vetenskap. Matematiken tränger in på alla områden som har att göra med prospektering, borrning, utvinning och transport av olja. Nu har praktiskt taget varenda oljefyndighet i Sovjet en matematisk ”dubbelgångare”. På den testar man olika tekniska nyheter,
I Sovjet har man lyckats uppnå hög uttagningsnivå för oljan ur de oljeförande lagren. Ändå anser sovjetiska forskare att det ligger stora reserver dolda här. Hur mycket lagren ger beror på trycket i jordinret. Men allteftersom en fyndighet bearbetas börjar trycket sjunka. För att upprätthålla naturens tryck tillämpar man i Sovjet i stor utsträckning
Alla betydelsefulla upptäckter av oliefyndigheter under de senaste 20 åren har gjorts i områden med svåra natur- och klimatförhållanden — bl a i de subarktiska områdenas eviga tjäle, regioner där termometern ofta visar minus 50 grader. Vår bild är från Tjumenska området RSFSR. (Foto: APN metoden att pumpa ner vatten via speciella borrhål.
Men praktiken har visat att denna metod inte alltid är tillräckligt effektiv. Principiellt nya metoder håller på att utarbetas av forskare inom olika fack. I Basjkirien tex vid Arlan-fyndigheten pumpar man in ytaktiva ämnen i det oljeförande lagret. På så sätt ökar man uttagningen av oljan med 7 procent. Vid Tujmazy-fyndigheten använder man med framgång kolsyra för att inverka på de oljeförande lagren, För varje ton av detta ämne får man ut 6 ton olja extra — det är proportioner man är mycket nöjd med.
Konstgjord eldsvåda
Man har också fått hoppingivande resultat av försök med nya värmemetoder för att inverka på de oljeförande lagren. Dit hör tex en värmeschaktmetod som testats industriellt vid Jareg-fyndigheten i autonoma sovjetrepubliken Komi, en metod som går ut på att skapa en förbränningshärd inne i de oljeförande lagren — man åstadkommer en reglerad ”konstgjord eldsvåda” nere i jordinret, och den höga temperatur som då uppstår bidrar också till att höja lagrens arbetsförmåga.
Genom att flertalet av de testade nyheterna varit så effektiva har man kunnat utarbeta ett långfristigt allsidigt program för introduktion av kvalitativt nya metoder i oljeindustrin, Man anser att detta program när det genomförts kommer att göra det möjligt att öka uttagningsnivån för oljan med 5—25 procent beroende på de fysiska och geologiska betingelserna.
Det är troligt att man redan inom en nära framtid kommer att få se fjärrstyrda fyndigheter, där det överhuvudtaget inte finns någon servicepersonal. Då kan man bedriva oljeexploatering ute i taigan, på den ändlösa tundran och i stekande heta ökenområden utan att behöva bygga nya städer och arbetarsamhällen där, och utan att behöva dra några kommunikationer. Det blir en ”vinst” också för naturen.
Prognoser kan man göra av de mest olika slag förstås, men en sak kan man säga med säkerhet. Det tekniskt-vetenskapliga framåtskridandet kommer att göra det möjligt att genomföra projekt och planer av de mest komplicerade slag som kanske verkar fantastiska än så länge. Morgondagen för oljeindustrin skapas redan idag.
Viadimir Kremnev (APN) O 29